I går kväll läste jag till sist färdigt regelboken till rollspelet Noir från 2006 av Marco Behrmann och Petter Nallo.
Den fysiska boken är en tung pjäs i hårdpärm på över 350 sidor. Texten är i regel ganska liten vilket dels gjort att läsningen tagit lång tid eftersom jag valt att enbart ha den som kvällsläsning samtidigt som jag läser noggrant/långsamt. Dels har det gett mig den hårdsmälta insikten att jag behöver krypa till korset och använda läsglasögon.
Bokens omslag är snyggt, men samtidigt ganska blygsamt och säger egentligen väldigt lite om innehållet (vilket konstruktörerna samtidigt kan kosta på sig med tanke på spelets namn). Texterna är i övrigt välskrivna och korrekturen är i det närmaste felfri. Språket är ovanligt brutalt och vuxet där vissa delar är förvånansvärt magstarka. Det gör dock sitt jobb att förmedla stämningen i spelet. På samma sätt följer bildspråket i illustrationerna en mycket snarlik känsla som skapar en närmast perfekt helhet.
Spelet utspelar sig i en film noir-inspirerad värld med dekadens, våld, mörker och regnvåta rännstenar där staden Sandukar utgör hjärtat i det som benämns Imperiet. Spelarna gestaltar "huvudpersoner" som är invånare i imperiet (oftast i Sandukar) som gör sitt bästa för att överleva vardagen men dras in i individers agendor och samhällets konflikthärdar samtidigt som de kämpar med sina destruktiva beteenden och svagheter.
Systemet lägger ett för sin samtid ovanligt stort fokus på drama där tolkningar väger tyngre än exakthet. Systemet är också tänkt att upplevas enkelt, vilket det säkert var när det släpptes, men jag upplever att det sedan dess kommit många regelmekaniker där systemet är ännu mindre "i vägen".
Boken levererar också kapitel med miljöbeskrivningar, maktfaktorer och religiösa samfund som alla är varierade och välskrivna. Det känns lite ovanligt positivt att såhär mycket information ryms direkt i en regelbok. Boken har också väldigt bra avsnitt spelhjälpmedel och kring hur man som Berättare (SL) jobbar med "bomber" och "flaggor" för att låta berättelsen styras mer av huvudpersonernas infall än en rälsad hinderbana.
Inkluderat finns också det kortare äventyret "Dödläge" som är en öppet scenario som är tänkt att drivas av ovan nämnda bomber och flaggor.
Summerat så är det här ett gott hantverk som tål att läsas även med sina år på nacken. Det är oklart om det här räcker hela vägen till mitt spelbord, men det är inte omöjligt.
Den fysiska boken är en tung pjäs i hårdpärm på över 350 sidor. Texten är i regel ganska liten vilket dels gjort att läsningen tagit lång tid eftersom jag valt att enbart ha den som kvällsläsning samtidigt som jag läser noggrant/långsamt. Dels har det gett mig den hårdsmälta insikten att jag behöver krypa till korset och använda läsglasögon.
Bokens omslag är snyggt, men samtidigt ganska blygsamt och säger egentligen väldigt lite om innehållet (vilket konstruktörerna samtidigt kan kosta på sig med tanke på spelets namn). Texterna är i övrigt välskrivna och korrekturen är i det närmaste felfri. Språket är ovanligt brutalt och vuxet där vissa delar är förvånansvärt magstarka. Det gör dock sitt jobb att förmedla stämningen i spelet. På samma sätt följer bildspråket i illustrationerna en mycket snarlik känsla som skapar en närmast perfekt helhet.
Spelet utspelar sig i en film noir-inspirerad värld med dekadens, våld, mörker och regnvåta rännstenar där staden Sandukar utgör hjärtat i det som benämns Imperiet. Spelarna gestaltar "huvudpersoner" som är invånare i imperiet (oftast i Sandukar) som gör sitt bästa för att överleva vardagen men dras in i individers agendor och samhällets konflikthärdar samtidigt som de kämpar med sina destruktiva beteenden och svagheter.
Systemet lägger ett för sin samtid ovanligt stort fokus på drama där tolkningar väger tyngre än exakthet. Systemet är också tänkt att upplevas enkelt, vilket det säkert var när det släpptes, men jag upplever att det sedan dess kommit många regelmekaniker där systemet är ännu mindre "i vägen".
Boken levererar också kapitel med miljöbeskrivningar, maktfaktorer och religiösa samfund som alla är varierade och välskrivna. Det känns lite ovanligt positivt att såhär mycket information ryms direkt i en regelbok. Boken har också väldigt bra avsnitt spelhjälpmedel och kring hur man som Berättare (SL) jobbar med "bomber" och "flaggor" för att låta berättelsen styras mer av huvudpersonernas infall än en rälsad hinderbana.
Inkluderat finns också det kortare äventyret "Dödläge" som är en öppet scenario som är tänkt att drivas av ovan nämnda bomber och flaggor.
Summerat så är det här ett gott hantverk som tål att läsas även med sina år på nacken. Det är oklart om det här räcker hela vägen till mitt spelbord, men det är inte omöjligt.
