RECENSION Noir

[terje]

- Germania 1950. Tyskland har vunnit andra världskriget och Tredje riket brer ut sig över större delen av Europa och delar av Nordamerika. Karaktärerna befinner sig i huvudstaden Germania och ser sprickorna i det nazistiska systemets fasad. Berättelserna om hjältedåden i kriget tycks inte riktigt sanna. I kulisserna finns flera hemliga motståndsgrupper och representanter från andra länder, som vill se en annan värld.

Det hade kunnat vara en spännande setting! Personligen skulle jag föredra en mer historiskt trovärdig variant (mer Fatherland, mindre High Tower) där det stortyska riket kanske sträcker sig från nuvarande Tyskland och Österrike bort till uralbergen. I Frankrike, Storbritannien och USA kan det sitta tyskvänliga regeringar (i Frankrikes fall kanske mer av en marionett, i USA och GB mer självständiga).
Konflikter i spelvärlden skulle dels kunna handla om interimperialistisk rivalitet mellan västblocket (USA-GB-Tyskland) och östblocket (det Japanskt dominerade asien). Men också, som du skriver, om hur det tyska rikets ideologiska fasad börjar spricka när krigsgenerationen börjar lämna sina poster och interna konflikter och problem blossar upp.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det hade kunnat vara en spännande setting! Personligen skulle jag föredra en mer historiskt trovärdig variant (mer Fatherland, mindre High Tower) där det stortyska riket kanske sträcker sig från nuvarande Tyskland och Österrike bort till uralbergen. I Frankrike, Storbritannien och USA kan det sitta tyskvänliga regeringar (i Frankrikes fall kanske mer av en marionett, i USA och GB mer självständiga).
Konflikter i spelvärlden skulle dels kunna handla om interimperialistisk rivalitet mellan västblocket (USA-GB-Tyskland) och östblocket (det Japanskt dominerade asien). Men också, som du skriver, om hur det tyska rikets ideologiska fasad börjar spricka när krigsgenerationen börjar lämna sina poster och interna konflikter och problem blossar upp.

Ja, man kan fundera över exakt hur världen ska byggas upp. I ”Fatherland” är upplägget ett kallt krig som påminner mer om vår verklighet. Det funkar ju, men det jag tänker mig är en ganska avgränsad setting i form av en stad, i det här fallet Germania 1950. Staden är scenen där dramat utspelar sig. Omvärlden är mer något som existerar i bakgrunden. Rent konkret påverkar det dock vilka aktörer som kan finnas och hur den övergripande tidslinjen kan se ut. Det är alltså mest en designfråga och en fråga om vilken karta (i det här fallet kanske bara en stadskarta) som behöver vara mest detaljerad.

 

[Nero]

Jag gillar också det alternativhistoriska, men med nån typ av övernaturlig twist. Vad hade hänt om Tyskland och Sovjet fullföljt sin pakt/allians Molotov/Ribbentrop? Med Sandukar som nån sorts Welthaupstadt Germania. Samtidigt är det i min tappning även en skuggvärld, skärselden för den totalitära staten. Med nån sorts möjlighet att passera över gränsen mellan verklighet och Imperie.

 

[Enstoeringen]

Inte för att jag borde gå ännu mer OT i denna recensionstråd (om så är fallet säg gärna ifrån) men går inte mycket av essensen av rollspelet Noir förlorad om man förlägger det till ’vår värld’ om än i kontrafaktisk skrud? Missförstå mig nu rätt då jag inte vill lägga någon värdering i hur någon annan väljer att spela Noir, det är mer en fråga om hur spelet ’talar’ till undertecknad med sin unika originalsetting.

För mig personligen är styrkan med Noir framförallt just Sandukar, Imperiet, det eviga kriget, Den Endes kyrka och inte minst befläckelsen. Tar man bort detta och istället placerar Noir i t.ex. ett reellt, eller kontrafaktiskt, post-andra-världskrigs-Tyskland så är ju Noir (mer eller mindre) bara ett gäng välskrivna regler. Eller?

Nu försöker jag inte komma här med några påståenden om ”att jag har rätt” och någon annan har fel. Det är inte det jag är ute efter. Det är mer detta; behöver verkligen Noir en alternativ setting, och om så är fallet är då mer realism (vilket jag upplever att det blir i en värld som är mer lik våran), något som stärker Noirs unique selling point?

———
För transparensens skull så vill jag lägga till att jag själv börjat knåpa på en alternativ (eller kanske mer en utveckling av) Noirs setting för en (eventuell) kommande krönika för min spelgrupp. Så, ja, jag kan inte heller låta bli att experimentera med detta ypperliga världsbygge, dock drar det iväg i en annan riktning än det som är grund för frågeställningen jag för fram här ovanför.

 

[Oscar Silferstjerna]

Inte för att jag borde gå ännu mer OT i denna recensionstråd (om så är fallet säg gärna ifrån) men går inte mycket av essensen av rollspelet Noir förlorad om man förlägger det till ’vår värld’ om än i kontrafaktisk skrud? Missförstå mig nu rätt då jag inte vill lägga någon värdering i hur någon annan väljer att spela Noir, det är mer en fråga om hur spelet ’talar’ till undertecknad med sin unika originalsetting.

För mig personligen är styrkan med Noir framförallt just Sandukar, Imperiet, det eviga kriget, Den Endes kyrka och inte minst befläckelsen. Tar man bort detta och istället placerar Noir i t.ex. ett reellt, eller kontrafaktiskt, post-andra-världskrigs-Tyskland så är ju Noir (mer eller mindre) bara ett gäng välskrivna regler. Eller?

Nu försöker jag inte komma här med några påståenden om ”att jag har rätt” och någon annan har fel. Det är inte det jag är ute efter. Det är mer detta; behöver verkligen Noir en alternativ setting, och om så är fallet är då mer realism (vilket jag upplever att det blir i en värld som är mer lik våran), något som stärker Noirs unique selling point?

———
För transparensens skull så vill jag lägga till att jag själv börjat knåpa på en alternativ (eller kanske mer en utveckling av) Noirs setting för en (eventuell) kommande krönika för min spelgrupp. Så, ja, jag kan inte heller låta bli att experimentera med detta ypperliga världsbygge, dock drar det iväg i en annan riktning än det som är grund för frågeställningen jag för fram här ovanför.

Det handlar väl om vad man gillar med Noir? Att vi verkar gilla åtminstone delvis olika aspekter av spelvärlden tror jag ingen tycker är märkligt eller upprörande. Det just jag gillar är dels indiemekanikerna, och dels tolkningen av film noir som genre. I Fenix har ju dessutom flera alternativa settingar presenterats. Helt enkelt som en konsekvens av att det finns olika sätt att spela Noir. De bärande teman som finns går att variera i olika settingar. Därav mina förslag ovan. Sandukar var alltså inte det som lockade just mig till spelet, utan snarare möjligheten att skapa andra settingar till genren.

Du har rätt i att vi börjar bli off topic. Själv är jag dock inte så intresserad av att diskutera vilken setting som är bäst (svar: den som respektive spelgrupp gillar). Men Sandukar skulle kanske kunna bli ämnet för en ny tråd och alternativa Noir-settingar en annan? Vi har vid det här laget kommit långt från trådstartarens recension.