Jag kan inte räkna alla dessa gånger jag startat ett inlägg till svar och skrotat det igen. Det enkla svaret för mig, och olyckligtvis till er, blir "bullshit".
Jag respekterar självklart din rätt till åsikt och det är utan tvekan en diskussion värd att hålla. För en som uppskattar utmaningar och nya koncept har jag svårt att svälja det du skriver. Gamla, många sedan länge döda, pionjärer skördade från början det vi nu lever av. Det är vår rätt att ta av detta, dela och förnya. Vad är vårt ansvar?
Vad vill vi föra in i rollspelets värld? Vad vill människor uppleva? En utopi baserad på vår egen verklighets strävan? Ett helt varv runt där allt ställs på sin ända? Varför läser vi böcker, ser på film och lyssnar på musik? Visst är det en utmaning vi söker alltjämt mellan trösten och det "gamla goda" vi känner igen? Det är intressant att du nämner hur skrifter reproducerar normer. Jag antar att du menar hur dessa reproducerade normer influerar vår verklighet?
Jag kan till fullo förstå de som ej vill tänka sig en värld i smärta och badandes i fördomar. För mig ligger den närmare än en bok i hyllan. Dock vill jag inte blunda för vad jag ställs emot och vad jag kan övervinna och vifta med ett filosofins trumfkort om utopi, för däri finns inte spänningen och mysteriet.
Tro mig, jag vill själv skapa ett samhälle där mina framtida barn en dag kan leva ett bättre liv än det jag levt och lever, och det börjar onekligen med mig. Men för mig är fantasin en annan plats och har alltid varit sådan. Om er fantasi är och har varit en plats av enbart trygghet och hopp så, erkänner jag, har jag inget att sätta emot.
