Nekromanti Nostalgi

[Black Dwarf]

Iofs kanske man inte kan kalla det nostalgi för min del, då jag inte ännu var med på den tiden, men hur det än må vara med den saken så har jag iallafall nyligen fått tag på DoD3, samt två introduktionsäventyr (Skönheten och Odjuret samt Svart Duell). Igår tänkte jag underhålla mig själv med läning av dessa, och insåg plötsligt hur äventyrsskrivandet till DoD utvecklats genom åren.
För det första är Svart Duell (som är det enda jag läst än) ett fullständigt hack'n'slash-äventyr, där RP (precis som när jag började spela DoD) möter på skelett i skogen bara för att de ska möta på något att slå ned. Det är väldigt underhållande att läsa, bara för att se just utvecklingen (jämför med RM:s produkter Vildhjarta och Snösaga, som faktiskt är riktigt välskrivna) på äventyr genom åren.

Eftersom jag antagligen måste ha en fråga här, för att få några svar, tänkte jag ställa följande förutsägbara fråga: Är det någon som har spelat något av dessa äventyr? Allmänt omdöme? Andra kommentarer?

/BD, som har tråkigt

 

[Gurgeh]

Jag har spellett både Skönheten och Odjuret och Svart duell i deras ursprungsform som Äventyrspaket 1. Mitt minne av dem är lite luddigt, men jag har för mig att Skönheten kändes ganska meningslöst; som jag minns det var det en fruktansvärt lång bakgrundshistoria bara för att skicka ner rollpersonerna i en grotta som de ska luffsa runt i. Svart duell vinner väl inte heller några nobelpris, men var rätt trevligt om man bortser från den totala bristen på handling (Ond trollkarl! Attack!)
Du har naturligtvis helt rätt i att äventyrsskrivandet (och den generella kvalitén på rollspelsprodukter) har utvecklats en hel del sedan dess.

/tobias

 

[Troberg]

Eftersom jag antagligen måste ha en fråga här, för att få några svar, tänkte jag ställa följande förutsägbara fråga: Är det någon som har spelat något av dessa äventyr? Allmänt omdöme? Andra kommentarer?

För mycket länge sedan spelade jag dem, men kommer inte ihåg dem, så de måste ha varit ganska anmärkningslösa. OK omslag i alla fall.

Sidokommentar: Jag fick minsann köpa mitt ex separat, det kom inte med som något introduktionsscenario!

 

[Fjoffe]

Jag har nog också spelat båda, utan att minnas så mycket av dom. Har dock för mig att Skönheten ska vara någon slags ordvits med syftning på en sjö i äventyret ("Sjön"heten), men är inte säker på det.

 

[Kormantaouk]

har spelat båda
kanske inte dom bästa äventyren, men helt ok för att viga in nya spelare med som typ soloäventyr med nån eller nåra SLP

 

[Guest]

Oj oj... tramatiska minnnen

När jag var väldigt liten skulle jag vara spelledare och vald äventyret skönheten och odjuret... men eftersom jag knappt spelat rollspel själv så kan man nog säga att det blev en stor flopp... jag började läsa själva äventyret för alla och sedan blev alla trötta och jag slängde in några monster och då blev alla glada igen.... så var det för i tiden... och när jag sedan skulle hålla svart duell och de skulle besvara en gåta så hade jag inte hunnit läsa färdig den innan alla började ropa ut svaret... slutsattsen var att alla hade läst ur boken...
suck... ja det var tider det...

 

[Johan K]

Ack, dessa ljuvliga minnen !!

Tyvärr är det spom så att det var LÄNGE LÄNGE sedan som jag spelade dessa äventyr. men jag har ett svagt minne om att jag gillade dem...
Visst så kan jag tänka mig att det är en viss skillnad på de äventyren som gjordes då, & de som görs nu förtiden... men ändå, de 1:a äventyren till DoD är minnen som inte går att sudda ut !!!!!

 

[globbe]

Jag vet att jag spelat dem för en massa år sedan, men jag minns mycke lite av dem. Vad gäller omdöme skulle jag vilja ta tillfället i akt och slå ett slag för det som i min spelargrupp kommit att kallas grå-fantasy, nämligen klassiska äventyr på liten skala, med lagom klantiga äventyrare och inte allt för blaffiga motståndare. Termen myntades som en motreaktion mot en smått megalomanisk spelledare vilken gärna vävde in världens undergång i nästan vartenda äventyr. Jag har inget emot storslagna kampanjer, men jag är av den mycket starka övertygelsen att de måste börja i liten skala om spelarna någonsin ska få en chans att spela ut och därigenom lära känna sina egna karaktärer. Personligen tycker jag det är mycket enklare att komma nära min karaktär och spela ut den gentemot de andra spelarna om inte världens öde ligger på mina axlar....

oj. långt.

i vilket fall. Jag tycker att den oskyldiga, smått naiva men ofantligt mysiga och spelglada känslan som finns i grå-fantasyn måste värdesättas, och den kan bli en vital injektion i alla spelargrupper som börjat mättas på drakar, konfluxer och atomkrig. Tillbaka till rötterna så att säga.. jaja.. hm tack för mig

 

[walium]

Är där inte med en konstsamlande rese i ett av äventyren? Jag vill också minnas att varenda orch har ett eget namn och egna, unika värden.

 

[Gurgeh]

Är där inte med en konstsamlande rese i ett av äventyren? Jag vill också minnas att varenda orch har ett eget namn och egna, unika värden.

Jo faktiskt. Jag var tvungen att kolla upp det, men du har helst rätt. Varje orch har egna grundegenskaper och färdigheter. Däremot har de inga beskrivningar, så spelledaren får beskriva dem som "orchen med yxan" och "orchen med kroksabeln". De tar mest upp en massa plats som kunde använts till något roligare.

/tobias

 

[regelslaktaren]

"Jag tycker att den oskyldiga, smått naiva men ofantligt mysiga och spelglada känslan som finns i grå-fantasyn måste värdesättas"

Ja! Fram för mera grisodling!
Fler höräfsor åt folket! Lägre grundegenskaper till alla!

 

[globbe]

*GARV*