Nekromanti Nostalgitripp

[Rising]

Re: Omistliga Klassiker

"Bah, mjäkling. Jag har klarat det spelet flera gånger"

Något jag har märkt nu när jag skaffat emulatorer och kör mina gamla älsklingsspel var att jag nästan sket i utmaningarna när jag var liten och spelade. Jag spelade bara för att ha skoj, men fattade inte riktigt att man skulle klara spelet och så. Några av mina gamla älsklingsspel hade jag inte kommit förbi första banan på (=Pharaos Curse, exempelvis) men när jag provar det idag så kommer jag hur långt som helst.

Det roliga med många gamla spel var att man bara kunde flumspela och ha skitkul. Det tog till exempel jättelång tid innan jag fattade att man skulle ta lamporna i Bruce Lee; jag var nöjd med att bara gå omkring och spöa ninjan och hans gröna sumopolare om och om igen.

---

Dagens spel är dock ofta skittråkiga att bara flumma runt i. (GTA3 är ett lysande undantag) Annars har allt blivit så resultatinriktat...

/Riz
Drömmer sig bort till Excite Bike och våra mördarrallyn där det gällde att tackla så många som möjligt, inte åka fort i mål... Och Balloon Fight, där vi försökte åka ner till "fisken" och ha huvudet under vattenytan utan att bli uppäten. Då var man cool... Åh, vad häftigt det var!!!"

 

[Rising]

Re: Utfryst

"jag har svårt att förstå hur många kan vara så barnsligt förtjusta i knastrande spel på kassetband och med värsta Paint-grafiken."

Tja, rollspel har varken bilder eller ljudeffekter, men jag tycker ändå att ett rollspel kan vara betydligt mer givande än en film som har bådadera....

Den enda som på allvar tycker att tekniken på det grafiska och ljudet är det viktigaste med datorspel är Henrik Rudin på Aftonbladet, och han är den sämsta spelrecenscent vi någonsin haft i Sverige. Bjarneby äter hans inälvor utan att ens använda kniv och gaffel.

Jag föredrar Nethack framför något tramsigt DnD-datorspel på PC sju dagar i veckan.

Spelkänsla forever!!!

/Rising
tycker att rollspelare om några borde veta bättre än att gå efter flashiga grafiska effekter

 

[walium]

Rising trampar i klaveret

"Tja, rollspel har varken bilder eller ljudeffekter, men jag tycker ändå att ett rollspel kan vara betydligt mer givande än en film som har bådadera...."

Å andra sidan har också rollspel en oändlig frihet som få andra medier kan tävla med. En av de främsta orsakerna till att jag inte förstår mig på många människors förtjusning av plottriga gamla spel är att jag själv aldrig fastnade i Amiga och Commondore träsket när det begav sig, trots att många av mina kompisar gjorde det. Samma kompisar som har mb efter mb med skrikig C64 musik som skär i öronen. Mitt ointresse och oförstående ska alltså inte tolkas som att jag hatar alla som får någonting ut av gamla spel. Handen på hjärtat nu, hur mycket av förtjusning när det gäller gamla spel beror på nostalgi och hur mycket beror på att de verkligen var solida och välskrivna?

"/Rising
tycker att rollspelare om några borde veta bättre än att gå efter flashiga grafiska effekter"

Du gör rätt många antaganden med tanke på att vi aldrig har träffats någon gång. Mina favoritspel är sällan särkilt flashiga eller kända för sin makalösa grafik. Jag diggar en bra story precis lika mycket som alla andra. Bland mina favoriter återfinner man sådan gamla pärlor som Fallout I & II, Baldurs Gate, Planescape Torment som är kända just för sin spelkänsla och omfattande bakgrundshistoria.

 

[Rising]

...och spelar Bethovens femma med tårna.

"Handen på hjärtat nu, hur mycket av förtjusning när det gäller gamla spel beror på nostalgi och hur mycket beror på att de verkligen var solida och välskrivna?"

Jag trodde först att det bara handlade om nostalgi, men nu har jag letat rätt på massor av spel som jag inte hade när jag var liten och ibland har det lett till kärlek vid första ögonkastet. Så jag måste nog säga att det finns en hel del ordentliga pärlor bland de gamla riktiga spelen.

Har du provat att spela om några gamla playstationspel nu på senaste tiden? Såsom Syphon Filter eller Vagrant Story? Jag gjorde det för ett tag sedan, och detgår bara inte att spela dem! Det är för trist! I början tyckte man de var schyssta eftersom man ville veta hur handlingen skulle sluta, men nu när man vet allt som väntar en så blir det rent jobbigt att spela dem. De är skittrista.

Zelda försöker jag klara en gång per år. Det är en tradition jag har, å jag tröttnar nog aldrig. Det är helt enkelt ett väldigt roligt spel.

"Du gör rätt många antaganden med tanke på att vi aldrig har träffats någon gång"

Äh, jag menade inte att vara personlig. Jag tänkte mest att du skulle säga "du har rätt, självklart är inte den grafiska tekniken så viktig. Jag ska ge de gamla klassikerna en chans." Det var alltså mest menat som ett varnande exempel; du vill väl inte bli lika dum som Henrik Rudin (alt. "Herr Berätta-om-spelets-ljuseffekter-i-varenda-djävla-recension")? :^)

Nå, om det är handlingar du gillar så förstår jag att du inte gillar många gamla spel. De handlar ju mer om spelkänsla, spelglädje och spelmagi än den sortens spel som du verkar vara fäst vid.

...men då är det ju egentligen inte grafiken du retar upp dig på.

/Rising

 

[entomophobiac]

Re: Utfryst

Mina favoritspel är därför sällan särskilt gamla och jag har svårt att förstå hur många kan vara så barnsligt förtjusta i knastrande spel på kassetband och med värsta Paint-grafiken.

Jag håller med till 180%. Min första konsoll var en PS2, även om min brod hade en Nintendo 8-bit och min kusin en C64. Fast jag fattade aldrig tycke för konsollspel innan jag lirade Resident Evil, Metal Gear Solid och så vidare. Mao senare nittiotalet.

 

[Sodivra]

Bwahaha

Jag kör en väldisciplinerad kommandostil där inga onödiga risker tas, och allt sker med minutiös precision. (Oftast)

Men din teknik verkar rätt kul också, bwahahaha -Föröööödelse!

 

[Feliath]

Ohjälpligt PC- och arkadinbiten

De flesta av mina är alltså något av dem.

Arkad: Alla Samurai Shodown, även om det sista (fyran) kanske inte är gammalt nog. Jag spelar det dock varenda jävla dag i MAME fortfarande. Indiana Jones-flippret. Golden Axe. Rampage. Battle Arena Toshinden. (Det sistnämnda klarar jag tyvärr inte av att ta i med tång ens numer, spelkänslan är surkass. Då rockade det däremot.)

PC: De första fem Kings Quest, de första fyra Space Quest, Camelot, Robin Hood. Daggerfall, även om det är på gränsen.

UFO spelar jag också med frenesi, vilket är Arvidos fel; när han började berätta om det blev jag återbiten. Jag älskar hur man kan blåsa bort bottensegmentet på en lyktstolpe utan att den fördenskull ramlar ned.

Eye of the Beholder är dock min absoluta favorit, för det var det spelet som förde mig in på rollspelens bana. Än idag drar jag ibland på mig ryggsäcken, langar upp långsvärdet och dyker ner i tunnlarna under Waterdeep med min trogne alviske Fighter/Mage Feliath och hans polare.

Konsoler: Zelda I och III. Mästerverk, särskilt trean.

/Feliath - minns med värme

 

[Troberg]

Re: Ohjälpligt PC- och arkadinbiten

Jag spelar det dock varenda jävla dag i MAME fortfarande.

Det verkar vara många MAME-are här! Kanske vi kunde arrangera något off-forum för att komplettera romset (jag saknar två rom och det stör mig något så otroligt)?

Jag tycker det är kul att den gamla hårdvaran dokumentaras och bevaras medan det fortfarande finns kvar maskiner att dokumentera. Det är en enorm kulturskatt som skulle gå förlorad utan MAME.

PC: De första fem Kings Quest, de första fyra Space Quest, Camelot, Robin Hood. Daggerfall, även om det är på gränsen.

Är det bara jag som vågar erkänna att Larry-spelen var de bästa av Sierras klassiska spel?

 

[Troberg]

Re: Utfryst

jag har svårt att förstå hur många kan vara så barnsligt förtjusta i knastrande spel på kassetband och med värsta Paint-grafiken.

Spelglädje, originalitet, humor, skaparglädje. Hur stor variation är det på dagens spel? Det finns en handfull huvudtyper, och inom varje typ är det mycket små skillnader. Hur stor skillnad är det till exempel på de fem mest säljande 3D-shootersarna? Realtidsstrategi? Racing? Ändra grafiken lite och ingen skulle kunna skilja dem åt.

 

[Troberg]

Re: Omistliga Klassiker

Det roliga med många gamla spel var att man bara kunde flumspela och ha skitkul.

Håller med till 100%. De gamla spelen kan man sätta sig med när det är en kvart kvar till ett TV-program man vill se och bara spela på skoj ett tag.

Moderna spel tar normalt sett dagar eller veckor att spela genom, med kampanjer som sparas och hela köret. Visst, det är också kul, men ibland vill man bara ha menlöst spontant kul en stund.

GTA3 är ett lysande undantag

Det roliga med GTA är att de egentligen är tänkta att spela seriöst i, men de funkar bara att flumma runt och utöva opåkallat våld i! Men kul är det!

 

[Troberg]

Re: Bwahaha

Men din teknik verkar rätt kul också, bwahahaha -Föröööödelse!

Japp, det händer ibland att halva kartan är ett brinnande inferno!

I trean när man attackerade nerskjutna ufon så kunde man bara ställa alla sina män i en halvcirkel runt ingången till ufot, sätta dem på snapfire eller full auto, slänga fram några minor, starta klockan och gå och fika. Förr eller senare kommer aliensarna ut, och då bombas de av 36 man. Never even know what hit them.

Ett litet tips för hela UFO-serien: spara, spara, spara. Spara i början av draget, spara i slutet av draget, spara innan varje potentiell risksituation. Går det dåligt, gå tillbaka till föregående save. Gör vissa situationer mycket lättare (Som till exempel när jag råkade kliva in i en stor kammare med 20 aliensare med 6 man. Fick backa tillbaka några saves och lobba in granater, sedan avancera långsamt och konstat bombande på måfå. Den kammaren tog nog tre timmar att rensa...).

 

[chrull]

Amiga: EOB, för fan
C64: Viking, det där karatespelet jag inte minns namnet på (fist nånting?), zorro, spyhunter
NES: Bubble Bobble, Snake, Rattle N Roll, SMB3, kid icarus, metroid(!!!!!)
SNES: Super Mario Kart (bästa snes-spelet någonsin.), Secret of mana, Sim city
GB: Final fantasy adventures (enda FF-spelet som duger)
PC: Fallout, Planescape Torment, Civilisation.

men för tillfället ser jag lite dimmigt, och minnet ska vi inte prata om

chrull

 

[Feliath]

Re: Ohjälpligt PC- och arkadinbiten

Kanske vi kunde arrangera något off-forum för att komplettera romset (jag saknar två rom och det stör mig något så otroligt)?

Själv har jag bara typ tio rommar, men kolla på www.mame.dk om du saknar några; jag tror de har alla som funkar. Eller du kanske redan kände till stället och inte hittade de rommarna där? Kom ihåg att bli medlem bara, annars är det tji tankskij.

Det är en enorm kulturskatt som skulle gå förlorad utan MAME.

Håller helt med. Det är det enda copyrightintrång jag gör (medvetet åtminstone), och jag tål det enbart för att spelen jag har inte går att hitta i Sverige alls. Fanns det en arkad i närheten som hade dem skulle jag gå dit, men det gör det inte. Dessutom har jag plöjt ner så mycket pengar i SS4-automater att jag skulle kunnat köpa ett hem-NeoGeo och SS4-kassett för dem (och alla som kollat priset på ett NG vet att det praktiskt taget är lika bra att köpa en arkadburk, om man har plats för den).

Är det bara jag som vågar erkänna att Larry-spelen var de bästa av Sierras klassiska spel?

Jag var inte särskilt gammal när det första kom, och dessutom är det inte min sorts humor, tvärtemot vad man kan tro efter Gyllene Hjorten-anekdoten
Men scenen i ettan när han får spö i gränden och de bygger ihop en ny Larry är stor humor

/Feliath - gillar MAME

 

[avatarex]

Stunts+Digger

Jag har spelat mest 486, (ung som sagt).

Dessa spelminnen skulle jag vilja dela med mig av:
Stunts
Digger
Winter & Summer Olympics
Prince of Persia
Keen (allt, men främst ettan)


Till sist, nån som spelat den underbara ekorren Skunny? Hör av dig isåfall. (Skunny finns på www.copysoft.com )

 

[Troberg]

Re: Ohjälpligt PC- och arkadinbiten

Själv har jag bara typ tio rommar, men kolla på www.mame.dk om du saknar några; jag tror de har alla som funkar.

Den har varit död ett tag. Jag har tillgång till en FTP som hör till en av utvecklarna, så jag brukar kunna få dem samma dag som en ny version släpps, men inte de här två...

Håller helt med. Det är det enda copyrightintrång jag gör (medvetet åtminstone), och jag tål det enbart för att spelen jag har inte går att hitta i Sverige alls.

Självklart har jag alla maskinerna jag har rom till, så jag gör inget som kan ifrågasättas. I vilket fall så tror jag att man kan betrakta dem som abandonware, det vill säga sådant som formellt sett är under copyright men inte betraktas som en tillgång för ägaren, inte ens av ägaren själv.

Värt att notera är att de hot mot rom-distributörer som gjorts har normalt sett inte kommit från ägarna eller deras intresseorganisationer, utan på eget bevåg av medborgarden som RIAA och BSA som inte har fattat vad det handlar om. Se till exempel på vad som hände med Tombstone.

 

[Feliath]

Re: Ohjälpligt PC- och arkadinbiten

Den har varit död ett tag.

Vaeh? Det funkar fint att tanka för mig, bara jag loggar in. Om det är den där oxspillningen om "The End" du pratar om verkar den bara vara upplagd för att lura inspektörer. Jag drog ner spel senast i förra veckan...

Tala om vilka rommar det är, så kan jag åtminstone se efter om jag kan dra ner dem, om inte annat...

/Feliath - har säkert missförstått

 

[Morgoth]

Njadu...

Ultima I gjordes av Richard Garriot och hans kompis på fritiden. Hans kompis ritade spritarna och Garriot proggade.

Warlords I skrevs av Stephen Fawkner och skickades in till ett företag, vars ledare inte ens brydde sig om att titta på spelet. Däremot hittade samme ledares son spelet på pappans dator och började spela det. När han frågade pappan om spelet, bestämde de sig för att ta in det och sälja det.

Creatures I och II skrevs av bröderna Apex. Vad de gjorde kunde göra med C64an var genialiskt. Varje gång man spelade ett Apex-spel sa man "wow, är det här möjligt?".

Black & White har förmodligen skrivits av en samling härliga jönsar, men det sorgliga är att skaparmagin har försvunnit genom översättningar, massförsäljning, företagsrättigheter hit och dit och andra dumheter.

Ingenting som Akalabeth, med andra ord:

This is what Richard Garriott was selling at his local Computerland store in the summer of 1979. He bought some zip-lock baggies and made a couple dozen copies of some hand-done documentation, and started selling them there in the store. His manager sent one copy to California Pacific, and that, as they say, was that. Garriott says he only sold a dozen or so of these that summer. It goes without saying that if you have one of these, you can name your price. If, on the other hand, you're looking for one of these... good luck! Actually, I do know of at least three different people that have them. Of course, one of them is Richard Garriott himself... One of them picked it up for a couple of bucks at a local elementary school auction. Really.


<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor=" svart">/images/hr.gif</td></tr></table>

/Mogge

 

[Troberg]

Re: Ohjälpligt PC- och arkadinbiten

Vaeh? Det funkar fint att tanka för mig, bara jag loggar in. Om det är den där oxspillningen om "The End" du pratar om verkar den bara vara upplagd för att lura inspektörer. Jag drog ner spel senast i förra veckan...

Konstigt, ska försöka registrera mig och logga in.

 

[Feliath]

Jag prövade nyss...

...alltså för tio minuter sedan, i avsikt att testa det, och det gick finfint. Jag tankade Samurai Shodown 3 (som jag inte haft för att tvåan och fyran är bäst, även om jag spelat allihop i arkad). Så funkar det inte för dig är något riktigt skumt.

/Feliath - föredrar Ukyo

 

[Netfeed]

hmm

C64: fanns lite balla golf spel... inte för att ajg gillar sånt emn de var balla
NES: finns ett coolt ishockey spel som utspelas i japan, man slåss mer än man spelar hockey och så är det väldigt enket, Guerilla är även en jävligt bra spel
Megadrive: allt med sonic
Boxe: har inget specielt ännu
Windowsbaserad dator(vägrar säga PC då det innafatter Mac mm.) Fallout

varför har inget sagt Secret Ninja?