Nekromanti November månads utmaning!

DanielSchenström

Swashbuckler
Joined
10 Dec 2000
Messages
3,344
Location
Enköping
Usch och fy, det är kallt ute!


Därför tänkte jag att vi skulle värma upp oss med en ny utmaning.

Vinnarbidraget illustreras fortfarande av nån hågad person, som jag själv eller annan frivillig. Om wrnu-ledningen vill kan det läggas i deras artikelarkiv.

Månadens utmaning:


Ett eldmonster!

Beskriv ett monster på temat eld på 1-2 A4, teckenstorlek 12 Times New Roman. Du väljer själv format, om du vill spalta upp allt, eller skriva ett långt stycke. Du väljer själv om den ska vara helt fristående eller höra hemma i en officiell värld.
Den här gången så ingår fulla stats för monstret i 3E eller 3.5E.

Deadline: 24:e november.

Vem får delta: Alla.

Sätt er framför brasan/elementet/ugnen/mikrovågsugnen och skapa!
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
Kort fråga.

Har inte testat att vara med i detta tidigare, men det här lät kul. Frågan är då: Vart skickar jag bidraget? Är det till dig som ett mail eller ska jag posta det här?

Tack på förhand för snabbt svar!
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,479
I de tidigare utmaningarna...

I de tidigare utmaningarna har bidragen bifogats på ett eller annat sätt som var till inlägget. Kolla de andra utmaningarna här på forumet för att kolla hur det brukar se ut om du vill... Senaste är nog kvar på förstasidan till och med.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,808
Location
Stockholm
Öööh... det blir svårt för mig

Jag ska skriva om fenixen till första numret av Fenix... :-( Då måste jag ju hitta på något annat till utmaningen! :gremgrin:

Men vänta... nu vet jag!

Höhöhöhöhö.

M.
 

Warduke

Warrior
Joined
14 Jun 2000
Messages
297
Location
Enköping
E’shzhahan

E’shzhahan

Colossal Elemental

Hit Dice: 4,000,000d12+2,000,000
Initiative: +0
Speed: 554886 ft
Armor Class: 50 (-8 size, +11 Dex, +49 natural)
Attacks: Slam –8 melee
Damage: 240d10+1,700,000
Face/Reach: 360,000,000 ft
Special Attacks: Burn
Special Qualities: Immunities
Saves: Fort +1,700,000, Ref +11, Will +10
Abilities: Str 44,000, Dex 32, Con 44,000, Int 30, Wis 30, Cha 15
Skills: Listen +100,000, Spot +100,000, Search +100,000, Local history [galaxy] +100,000
Feats: Weapon Finesse (slam)
Climate/Terrain: Space, the final frontier
Organization: Solitary
Challenge Rating: 52
Treasure: None
Alignment: Any


E’szhahan are stars given life by divine sparks. They consider themselves sons and daughters of the gods and roam the cold void of space to see that the universe unfolds as their creators wishes.

The first E’shzhahan were born when the creator gods left the universe and were one of many creatures to gain sentience through leftover divine magic.

E’shzhahan are extremely fast, and they burn with the intensity of a real star, setting alight anything that comes within 60,000 miles. To the untrained eye they look like any ordinary star but they themselves can easily tell each other apart.

E’szhahan live to observe, and to pass on what they’ve seen. They spend most of their lives soaring through the galaxy looking at whatever catches their fancy and if they meet another E’szhahan they share all they’ve seen so far. This way no information is lost even when they go nova.

The E’szhahan do not procreate as such, but one or two of the stars created in the stellar nursery created by the nova or supernova will be a new E’szhahan.

E’szhahan speak every language ever known in their local galaxy.

E’szhahan sizes
E’szhahan Radius
Baby 42,000 miles
Adult 400,000 miles
Old 600,000 miles
Ancient 700,000 miles
Bursting 70,000,000 miles

COMBAT
E’szhahan don’t care for violence. Thay can’t be harmed by much and they can eradicate most beings foolish enough to mount a serious attack. Most of the time they will either let the motherfucker burn. Else they will make a retreat at lightspeed.

Burn (Ex): Those hit by a flame jet from an E’szhahan must succeed at a Reflex save or catch fire. The save DC is 100. A missed save also results in 240d10 damage. A successful save means half damage.
Immunities (Ex): Immune against cold, earth, fire, air, mind altering effects, normal weapons.
 

Tyr

Hero
Joined
14 Oct 2000
Messages
1,647
Location
Karlskrona
Narhaganun

”Solen stod högt på himlen, och jag kommer ihåg att Rethyn var mitt uppe i en predikan om hur viktigt det är att dricka rikligt med vatten då man reser genom öknen. Jag hade sagt att jag var van vid klimatet, och att jag hade druckit fullt tillräckligt redan. Efter en stund gav jag dock med mig, mest för att få tyst på min färdkamrats tjatande. Men jag hann inte mer än lossa vattenflaskan innan ödets ironi slog till. Jag drabbades av värmeslag. Det svartnade för ögonen, och jag minns att jag hjälplöst gled av hästryggen innan jag slutligen förlorade medvetandet. När jag senare kom till sans så befann jag mig i vårt tält. Det hade börjat blåsa ute, och vinden som sökte sig in i det halvöppna tältet fick mig att raskt piggna till. Väl ute ur tältet konstaterade jag att det var kvällning, och jag såg varken till Rethyn eller till våra riddjur. Däremot märkte jag att Rethyn gjort upp en liten lägereld som var på väg att dö ut. Bredvid elden låg vår stora gryta omkullvält, och köttstuvningen låg utspilld över sanden. Vid det där laget började jag ana oråd, och hämtade därför mitt handeldvapen. Inte långt ifrån tältet hittade jag flera spår som ledde bort ifrån lägret. Jag svalde hårt och började följda spåren. Marken sluttade lätt ner mot lägret, och ju närmare krönet jag kom, desto klarare kunde jag höra det där ljudet från andra sidan. Ett gutturalt läte av välbehag varvat med ett högljutt smackande. Jag stannade upp ett par meter från krönet, osäker på ifall jag verkligen skulle fortsätta. Hjärtat bultade så snabbt och hårt att det gjorde ont, och jag skakade så mycket att jag knappt kunde hålla i pistolen min. Efter ett par djupa andetag så fattade jag mod och gick den sista biten upp till krönet. Där så fick jag syn på monstret som än idag ger mig mardrömmar! Monstret påminde på många sätt om de varaner som lever på Lantan. Det hade samma fjällbeklädda kropp, samma kraftfulla svans och hade en liknande teckning som ödlorna på min hemö. Denna varelse var dock enorm; nära 7 fot lång, dubbla längden om man räknar med svansen, och mycket kraftigt byggd därtill. Men dessa fakta var inte vad som förvånade mig mest. Det som först slog mig med häpnad var att monstrets rygg, och även svans, smektes av eldsflammor. Flammorna bekymrade det inte, och det såg nästan ut som om monstret hade en ryggkam av eld. Besten låg bekymmerslöst på alla fyra i sanden längre ner och kalasade på sitt byte. Tiden gick, och jag hade tittat på monstret en stund då det plötsligt reste sig upp och lyfte sitt byte i sina käftar. Då lade jag märke till hur olik varanen monstret egentligen var. Kroppen påminde mer om en hunds än en ödlas; med långa, kraftfulla ben och med en kraftig bringa. Även monstrets ögon och jättelika käftar påminde mer om rovdjur än om ödlor. Min rädsla var som bortblåst. Jag låg kvar på backkrönet och spejade på varelsen som var centrum för min fascination då jag plötsligt kom att tänka på varför jag följde spåren från första början. Rethyn! Jag tittade mig hastigt omkring efter något spår, och lade märke till en hög blodiga tygbitar som matchade färgerna på min reskamrats kläder. Fascinationen för monstret hade berövat mig mitt förnuft. Det var Rethyn som monstret kalasade på, och jag hade bara tittat på. Bara tanken gjorde mig illamående. Monstret verkade vara redo att ge sig av då mitt förnuft lämnade mig ännu en gång. Med pistolen riktad mot monstret reste jag mig upp och avfyrade ett skott. Tyvärr missade skottet. Varelsen blev förvisso skrämd av den plötsliga knallen, men den tog inte till flykt. Monstret röt till av ilska och började springa rakt mot mig. Flammorna på dess rygg tilltog i intensitet och var nu flera fot höga. I panik så började jag ladda om mitt vapen och jag kunde se besten närma sig i ögonvrån. I sista ögonblicket blev jag klar och sköt iväg ett skott som tog mitt i bestens bringa. Monstret stannade förvånat upp, vände snabbt på sig och började springa därifrån. Det var då som ytterligare en oförklarlig sak inträffade. Efter bara ett par steg så började monstret försvinna ur tomma intet. Snart så kunde jag se rakt igenom varelsen som då var helt formlös, och med ens så var den helt försvunnen. Jag stod ensam kvar, förvirrad och med huvudet fullt av frågor. Det var inte förrän jag blev räddad ett par dagar senare som jag fick några svar. Monstret var välkänt i landet och mina räddare kunde berätta mycket om det. Jag kommer ihåg deras berättelser än idag. Monstrets namn var Narhaganun, ökenvinden.” Ur Lyle Bennets memoarer, 1368


Narhaganun

Narhaganun är en mytisk varelse som sägs attackera försvarslösa karavaner och vandrare på handelsvägarna i västra Calimshan. Utanför Calimshan så är monstret så gott som okänt, men inom landets gränser så känner de flesta till ”ökenvinden”. Merparten av dessa avfärdar dock monstret som ren myt. Men det finns en del av befolkningen där tron på Narhaganun har växt sig mycket stark; nämligen hos Calimshans handelsmän. För dessa innebär Calimöknen många faror; där monster, sandstormar och den tryckande hettan hör till de största. Flertalet av öknens handelsmän ser på Narhaganun som dessa faror personifierad. Respekterar man öknen och vidtar åtgärder för att skydda sig mot dess faror så har man lite att frukta från monstret. Men Narhaganun är känd för att vara både ondskefull och skoningslös, så den mest rutinerade av ökenvandrare skulle kunna falla offer för besten. Eftersom Narhaganun till viss del är synonymt med öknens faror så kan en fras som ”Narhaganun tog honom” likaväl betyda att personen ifråga dog i en sandstorm.

Det är få som verkligen har sett Narhaganun, och därför så finns många åsikter om hur han ser ut. Folk inom samma region brukar dock ge i stort sett samma beskrivning. De flesta är nog överens om att monstret ser ut som en jättelik hund som är svept i eld på något sätt. Sedan finns det sådana som påstår att Narhaganun har en fjällbeklädd kropp medan andra menar att han har kort päls, som en hund. Det finns folk som påstår att monstret har en skorpionsvans medan andra hävdar att han har en ödlesvans osv. Variationerna är många. Även storleksmässigt så finns det många bud, allt från 5 fot till det smått otroliga 10 fot i mankhöjd.

Kunskapen om Narhaganun är till största delen resultatet av muntlig tradition, och därför är det svårt att säga när man först såg monstret. De första skriftliga källorna, av de få som tar upp ämnet, är inte mer än hundra år gamla; men man antar att Narhaganun är har vandrat genom öknen mycket längre än så.


Några korta äventyrsidéer

Hemsökande minnen – Upptäcksresanden Lyle Bennet hade oturen att i sin ungdom råka på monstret. Men han hade ändå tur nog att överleva mötet. Överlevde gjorde dock inte hans dåvarande reskamrat, och Bennet har lidit av samvetskval ända sedan dess. Detta var tjugofem år sedan. Nu vill Bennet konfrontera monstret igen för att få ett avslut, och det är här rollpersonerna kommer in i bilden.

I magiteorins namn – En magiker tror att någon del av monstret kan vara till nytta som ingrediens i en ritual han ämnar utföra. Nu behöver han rollpersonerna till att göra grovjobbet.

Paschans nya husdjur – Paschan vill ha ett nytt husdjur, och nu har han utlyst en ofantlig belöning till den person som lyckas fånga det mytomspunna monstret.

Skydda karavanen – Rollpersonerna råkar ut för monstret av en händelse när de eskorterar en karavan genom Calimöknen.


Narhaganun
Large Magical Beast (Fire); Hit Dice: 8d10+24 (68 hp); Initiative: +5 (+1 Dex, +4 Improved Initiative); Speed: 40 ft.; AC: 17 (-1 size, +1 Dex, +7 natural); Attacks: Bite +13 melee; Damage: Bite 2d6+8; Face/Reach: 5 ft. by 10 ft./5 ft.; Special Attacks: Breath weapon, trip; Special Qualities: Fire subtype, scent, vapour form; Saves: Fort +9, Ref +7, Will +3; Abilities: Str 20, Dex 12, Con 17, Int 10, Wis 13, Cha 10; Skills: Bluff +2, Hide +4, Listen +6, Move Silently +7, Sense Motive +2, Spot +9, Wilderness Lore +3; Feats: Alertness, Combat Reflexes, Improved Initiative; Climate/Terrain: Calim Desert; Organisation: Solitary; Challenge Rating: 7; Alignment: Chaotic Evil

Breath Weapon: Cone of vapour (counts as fire), 15 ft., every 1d4 rounds; damage 4d6, Reflex half DC 17. Narhaganun can’t use his breath weapon while biting.
Vapour Form: Same rules as Smoke Form (see Belker, Monster Manual).
Narhaganun can speak Ignan and Common.

Tyr - som hade problem med att hålla sig till två st A4, men en omgång med häcksaxen gjorde susen.
 

Shaggy

Swordsman
Joined
19 Sep 2001
Messages
619
Location
Linköping
Ardequus

Det var väldigt vad det börjar trilla in bidrag nu när det är en vecka kvar. Och nu är även jag färdig med mitt, på normalt MM-format:


Ardequus
Large Outsider (Extraplanar, Fire)

Hit Dice: 4d8+12 (30 hp)
Initiative: +5
Speed: 160 ft. (64 m, 32 squares)
Armor Class: 16 (-1 size, +5 Dex, +2 natural), touch 14, flat-footed 11
Base Attack/Grapple: +4/+12
Attack: Hoof +7 melee (1d6+4 plus 1d6 fire)
Full Attack: 2 hooves +7 melee (1d6+4 plus 1d6 fire)
Space/Reach: 10 ft./5 ft. (4 m/2 m)
Special Attacks: Flaming hooves
Special Qualities: Blaze, darkvision 60 ft. (24 m), immunity to fire, vulnerability to cold
Saves: Fort +7, Ref +9, Will +5
Abilities: Str 18, Dex 21, Con 17, Int 7, Wis 13, Cha 4
Skills: Balance +12, Escape Artist +8, Intimidate +3, Jump +11, Listen +8, Spot +8, Survival +6
Feats: Endurance, Run
Environment: Elemental Plane of Fire
Organization: Solitary or herd (3-10)
Challenge Rating: 3
Treasure: None
Alignment: Usually chaotic neutral
Advancement: 5-8 HD (Large)
Level Adjustment: -

This creature looks like a horse burning with an intense fire.

These fiery mounts of the Elemental Plane of Fire are known for their amazing speed and agility. Some claim their hooves don't even touch the ground when they run, but wherever they pass the ground is set on fire. Tracking an ardequus outside its home plane is thus much like tracking a passing tornado. An ardequus can never pass directly over water, snow or ice, even if it doesn't make contact with it (such as jumping over a small stream).
Ardequi are shy creatures, but in rare cases they have been known to be tamed and to carry a rider. Obviously, any such rider must be immun to or protected against fire.
Ardequi speak Ignan.

Combat

Ardequi fight only on home territory, or when fleeing is not a possibility. They strike with their flaming hooves, and in rarer cases use a blaze attack.
Flaming hooves (Su): The hooves burn with an intense fire, setting all combustible materials on fire.
Blaze (Su): Once per day, the ardequus may flame up into a raging inferno, dealing 4d6 points of fire damage to every creature within a 20 ft (8 m) radius. It typically uses this ability only when captured or unable to flee.
Carrying capacity: A light load for an ardequus is up to 150 pounds (70 kg); a medium load, 151-300 pounds (71-140 kg); and a heavy load, 301-450 pounds (141-210 kg).
 

Gnöm

Veteran
Joined
15 Oct 2002
Messages
29
Location
Stockholm
Dungfire

Dungfire
Diminiutive Outsider (Extraplanar, Fire)

Hit Dice: ½d4 (1hp)
Initiative: -2
Speed: 1ft.
Armor Class: 9 (+3 size, -2 Dex)
Special Attacks: Combust (Damage: 1d4 fire damage in a 5 feet radius)
Special Qualities: Blindsight 15 feet, immunity to fire, vulnerability to cold
Saves: Fort +0, Ref -3, Will +0
Abilities: Str 1, Dex 4, Con 10, Int 1, Wis 10, Cha 1
Environment: Elemental Plane of Fire
Organization: Solitary or swarm (1-10000)
Challenge Rating: 1/4
Treasure: None
Alignment: Usually neutral
Advancement: None (Splits when growing in size)
Level Adjustment: -


These small ugly outsiders appears to be crawling peices of ever-burning dung. They constantly hunger for excrements of other creatures to devour and grow. When a Dungfire has devoured enough excrement from another creature it splits into two seperate Dungfires which continue in their search for more excrements. It takes the dungfire about 10 rounds to devour enough excrements to split itself. Upon splitting the creature combusts a blaze of fire in all directions and then splits in to two seperate creatures. It can also do this as an defensive action once per round. This reduces the dungfires size somewhat. After 1d6 defensive combustions the dungfire falls to peices and and is usually devoured by other dungfires in the swarm. It usually does this as a defensive action if it senses movoment from a larger entity witihin 1d3 feet from itself. Dungfires can usually be found on the elemental plane of fire.



”Trollkarlen Mirai undrade vad hans oförsonlige kollega Trass skulle hitta på härnest medan han vandrade bort mot utedasset utanför sitt torn. Men det torde ju vara ganska lugnt idag i alla fall, stinkbomben var nog dagens enda spratt och Mirai måste komma på en ännu gruvligare hämnd. Han var rädd att hans luktsinne skulle vara förstört den närmsta månaden! Usch för envisa människor tänkte han. Han började bli trött på den här fejden. Han öppnade dörren och satte sig ner på toasitsen. Mirai kände en underligt varm känsla i baken när han satte sig ner. Den var nästan behaglig. Mirai tänkte på nyheten han köpt av tiggarpojken Skevöga för en kopparslant. Trass hade fått en hemlig försändelse, någon sorts djur verkade det som. Han undrade vad det kunde vara för något medan han satt och klämde. Plötsligt blev det väääldigt varmt…

I sitt torn skrattade Trollkarlen Trass ondskefullt….”
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,479
Fierenbukh

Ett bidrag från mig blev det trots allt. Inte vidare genomtänkt och inte särskilt nyskapande men jag måste ju vara med, trots skola, jobb och kalendrar.

---

<font size="3">Feirenbukh</font size>
Large Fire Plant
Hit Dice: 8d8+24 (60 hp)
Intiative: +0
Speed: None
AC: 20 (-1 size, +11 natural)
Face/Reach: 5 ft by 5 ft./10 ft.
Special Qualities: Plant, Fire immunity
Saves: Fort +9, Ref +2, Will +2
Abilites: Str 10, Dex 10, Con 17, Int 7, Wis 10, Cha 24
Skills: Perform +28

Climate/Terrain: Temperate forest and Desert
Challenge Rating: 7
Treasure: None
Alignment: Usually True Neutral
Advancement: 11-15 HD (Large); 16-30 HD (Huge)

---

"Ingen visste vad de vackra älvornas dans skulle orsaka för kaos mellan planen. Ingen visste..."
- Elikanelion LeBrethian


Feirenbukhen är ett träd, 15 fot högt, med en krona, röd som blod. På håll är det bara ett stort och rött träd, men vågar man sig närmare (Vilket man förr eller senare gör) så ser man hur kronans blad brinner. Det är knappt att det går att urskilja, ens med det skarpaste öga, men nog brinner det. Dansar som i en dröm. Dansar som de älvorna som råkade sätta träden i den här världen en gång gjorde.

Strid
Feirenbukhen attackerar inte, men genom att spela en underbar melodi försöker den få sitt tilltänkta offer att av ren nyfikenhet komma så nära att den kan sluka sitt offer med sin enorma krona. Är man väl i kronan så bränns man till döds utan möjlighet till annat än en lång och plågsam död.

Fascinate - Players handbook sidan 28 under Bard Songs
Suggestion - Players handbook sidan 28 under Bard Songs

---

"Efter att min flykt från livet väl såg sitt slut insåg jag: 'Jag vill se mer!'. Under min flykt missade jag så mycket av mina resor att jag kände ett tomrum. Jag var fri från allt, och allt inbegrep även minnen och upplevelser..."

"Mina resor förde mig över hela kontinenten och jag fick uppleva väldigt mycket, bland annat en lika hemsk som underbar förlösning av det vackraste av träd, här i vår värld. Den tänkte jag berätta om nu."

"Jag hade slagit läger (Nåja, lagt ut min sovsäck åtminstone) i en dunge inte lågt från en stor äng. Min sömn hade varit orolig, när jag vaknade till, vad jag då trodde, var de vackraste av toner. Min nyfikenhet fick mig att följa ljudet. Försiktigt smög jag mig fram till ängkanten och spanade ut över den. Inte så långt bort dansade fem små underbart vackra älvor, till en musik som inte verkade komma någonstans ifrån. Deras dans var lugn och mjuk, precis som musiken, men trots det verkade deras dans hetta upp marken, utan att de själva visste hur. Deras dans fortsatte och i en sekund av tvekan hos älvorna hördes ett otroligt dån och ur portalen i marken växte det upp ett stort och vackert träd. Rött som blod. Älvorna verkade chockade och försökte fly undan, men när trädet började spela för dem så kunde de inte motstå att klättra upp i den blodröda kronan. Gälla skrik hördes inifrån kronan och jag tyckte det verkade som en utmärkt idé att gå innan jag gick samma öde till mötes"

"Några år senare fick jag höra avlägsna rykten om hur något vidunderligt väsen lockat varelser av alla olika slag i fördärvet i de regionerna jag var när denna fantastiska födelse ägde rum. Det var ett kaos där och ingen visste vad de vackra älvornas dans skulle orsaka för kaos mellan planen. Ingen visste... mer än jag."

<center>Ett utdrag ur "Elikanelions betraktelser"</center>
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,808
Location
Stockholm
Inga fler bidrag kan lämnas in. Rösta nedan (NT)

Öhhh, nedan vart det visst. Hmm... skumt.

M.
 
Top