Förresten, gillade också Mekanurgs Mars mycket bättre än Auberond... som kändes som ... jag vet inte... halvtrist. Inget som jag vill spela i alla fall. Det roliga är att den mannen har massor med fler bra kampanjidéer på lager!!!
Klyschiga världar är i min mening något av det tråkigaste man kan spela. Framförallt när de innehåller standardraserna från amerikanskt grottkryparhistorik.Jag diggar Röd sand hårt. Klyschigt mars är härligt! Klart mer intressant värld än Auberond, trots artikelns korthet.
Röd sand är pulp-Mars, med monster, utomjordingar och uråldriga hemligheter. Alltså Mars så som det var i "science fiction"-äventyren från 1900-talets början ungefär. Jag har inte läst det så noga ännu, men det ser ganska mysigt ut.Så kan du utveckla vad Röd Sand är och vad som gör det så bra?
Nööö... Klyshigt är skoj som fan, om man är på rätt humör. Har ju den stora fördelen att alla är med på noterna redan från början, så man slipper lägga ner en massa möda på att lära känna världen/stämningen.Klyschiga världar är i min mening något av det tråkigaste man kan spela.
Visst var Auberond väskriven och intressant. Inget snack om saken. Fina bilder också. Men jag tror inte jag någonsin skulle vilja spela i världen. Det kan jag däremot tänka mig om Röd Sand.Auberond gick utanför den sedvanliga diskursen och beskrev en värld som var uppdelad i två stora läger, där respektive läger var väldigt annorlunda men också hade inneboende interna konflikter att spela på.
Helt rätt. Men det handlar nog om att Auberond och Röd Sand är de två kampanjmiljöer som publicerats i Fenix.Vad som gör mig nyfiken är dock hur diskussionen har kommit att handla om Auberond. Om man nu skall jämföra Röd sand med något jag skrivit åt Fenix vore det väl mer lämpligt att jämföra med Red Planet - mars+indianer=sant?