Nekromanti Nu tänker jag hylla Naruto:

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Ponera att du är en ung lågninja och vill examinera dig själv som en medelninja. Du och dina två gruppmedlemmar sätts vid varsin skolbänk och provförrättarna kommer in och meddelar att det ska bli ett skriftligt prov. Proven delas ut och provledaren meddelar vilka regler som gäller för provet: Det finns tio frågor på provet, och alla elever börjar med tio poäng. För varje uppgift man svarar fel så förlorar man ett poäng, och om man påkoms med att försöka fuska så får man omedelbart två minuspoäng. Om ens poäng tar slut så åker man omedelbart ut tillsammans med ens två gruppmedlemmar.

...och när du väl får se provet så slås du av hur omöjliga alla frågor är. Du kan inte svara på en endaste av dem. Och vad är det med den tionde och sista frågan; den lyder "denna fråga kommer ställas muntligt när tio minuter av provet återstår"?

---

Så där inleds den häftigaste episoden i mangan Naruto, och det mäktiga är att eleverna i salen sakta men säkert, när de tänker igenom de märkliga reglerna och de lindriga straffen för att påkommas med fusk, börjar inse vad provet egentligen handlar om:

Ja; det är ett prov i att fuska. Ett prov i att ansamla information utan att bli upptäckt.

Vad kan vara mer ninja än det? Och våra elever har de mest sensationella metoder du kan tänka dig för att uppnå målet, också; vi får exempelvis se en plugghäst som svarar på frågorna när en ljudninja bakom honom analyserar de skriffsande och skraffsande ljuden hans penna gör, och förstår vad det är han skriver(!). Och när han sitter och skriver får vi se en liten mygga sitta på hans papper, för att sedan flyga iväg och sätta sig på en annan ninjas finger; en ninja som sätter sig i förbund med insekten och frågar honom vad det är han sett på elevens provpapper (hur coolt är inte det!?)

---

Japp. Nu är det fucking dags att prata lite om Naruto:

Okej, det finns många nippofiler här på forumet som typ läst Naruto i flera år och som checkat miljoner animerade avsnitt, men er skiter jag i. Jag tänker bara prata om Naruto såsom den publicerats här på svenska i Shonen Jump.

Naruto är verkligen den ultimata Shonen-mangan, och en av de bästa och mest inspirerande serier jag läst.

Naruto utspelas i en väldigt häftig värld. Fast man bor i gamla trähus, så finns det elledningar och rör som leder av och an mellan husen, och möjliggör teknik såsom kylskåp och radio. Dock inga moderna eldvapen. Det känns häftigt och ser snyggt ut, utan att vara som hämtat ur någon etablerad genre såsom steampunk eller liknande.

Naruto har också en annorlunda twist på ninjamyten. Ninjorna är för det första inte ett dugg praktiskt svartklädda, utan coolt klädda i främst orangea overaller och nätbrynjor, med bandanas och lindade armar och ben, typ. (Och många har runda små Matrix-solglasögon)

De har också häftiga förmågor. En cool sådan är att kasta kurenai (=kastknivar) på vilka man fäster små brinnande papperslappar med symboler inskrivna, som får dem att explodera strax efter att de träffat sitt mål. Standard är annars att ändra kropp, att skapa en klon och att byta ut sin kropp mot en trästock (=rätt klassiskt). Så när någon blir träffad av kastknivar kan man nästan ta för givet att det bara är en klon som dödats eller att man målet snart kommer uppenbara sig som en perforerad trästock.

Men varje ninja har också sina egna högst personliga förmågor. Precis som i superhjältehistorier så har alltså alla sina egna förmågor. En kille kan skjuta ljudvågor ur sina handflator, och en annan bär på sand i en kruka på ryggen som formar sig på olika vis för att skydda honom (ungefär som Spawns mantel), osv. Det särskiljer Naruto från exempelvis Dragonball; i den senare fanns det ju ingen skillnad på de olika kombatanterna förutom att vissa var starkare och vissa var svagare. I Naruto har kombatanterna verkligen olika styrkor. Kul!

Men det som verkligen får mig att skaka av glädje när jag läser Naruto är berättartekniken och det extremt snygga användandet av teman.

För det första är inte Naruto själv särskilt bra. Eller; visst, han har mer potential än någon annan, men han är en rätt påfrestande gaphals och inte ett dugg tuff. Narutos gruppkamrat Sasuke däremot är mycket proffsigare, och han är dessutom extremt cool (alla tjejer som ser honom blir generade och tycker att han är sexig och tuff). Det är roligt att protagonisten inte direkt är bäst. (Jämför med Dragonball där Kuririn bara är en skallig runknisse jämfört med Kakarott)

Naruto är dessutom extremt väl berättat i sättet det etablerar sina karaktärer. Just nu (för oss som läser Shonen Jump) så deltar Narutos grupp i en sorts tävling för att kvalificera sig som medelninjor. Han tävlar tillsammans med ett helt gäng andra ninjor, av vilka vi fått stämma närmare bekantskap med... tolv andra ninjor. För det första är det rätt mycket. För det andra så skulle man kunna tro att berättarna tydligt skulle profilera en eller ett par av dessa elever som de bästa och tuffaste, men Naruto vägrar ta den enkla utvägen utan tar istället och etablerar flera av dessa elever som extremt tuffa och farliga. Vi har definitivt anledning att frukta och respektera många av dessa tävlande, och dessutom på många olika sätt. Det är till och med så smart gjort att vi som läsare inte ens får tänka på det vanliga protagonist-antagonist-sättet. Ni vet hur det brukar vara; att vi får se historien ur huvudpersonernas perspektiv medan resten är antagonister och främmande; men i Naruto så får vi läsare leva oss in i nästan alla dessa elever. Till och med de som tydligt utmålas som "fiender" i ett kapitel humaniseras i nästa kapitel, och vi som läsare kan få identifiera oss med vem vi än önskar.

Och trots att vi vet (=eller anar, iaf) att dessa elever skall drabba samman i dueller inom kort, så är det helt oklart vem som kommer vinna i dessa sammandrabbningar. Okej, vi kan ana att Naruto själv kommer vinna alla hans fajter (men kom ihåg att Kakarott förlorade titeln i de stora karatetävlingarna två gånger innan han till slut vann), men vem skulle vinna av Gaara mot Neji? Eller Kiba mot Sakura? Eller Shino mot Kankuro? Som läsare vet vi ännu inte, ty serien har etablerat sina kämpar så snyggt att vi har goda anledningar att tro att vem som helst skulle kunna vinna dessa fajter. Och serien skulle definitivt ta helt olika vägar beroende på vem som segrade i dessa (och andra) fajter; så den berättelsemässiga insatsen är hög.

Bara som exempel: Vi har fått se en kille som heter Rock Lee spöa skiten ur både Naruto och Sasuke. Men Rock Lee erkänner att det är hans gruppkamrat Neji som är lövgämmans bästa ninja, men att Rock Lee tränat skithårt för att kunna spöa sin gruppkamrat. Neji själv håller låg profil. Prylen är att Sasuke har blivit mycket starkare sedan han mötte Rock Lee, ty han har blivit biten av en läskig ormkille som heter Orochimaru som skänkt en del av sin omänskliga förmåga till Sasuke. Orochimaru har dessutom gett jobbet att lönnmörda Sasuke till tre stycken medlemmar ur ljudgömman, där man särskilt profilerat gruppledaren Dozu. Ljudgömmans ninjor har drivits på flykten av denne nya, förbättrade Sasuke, men innan dess har de spöat både Naruto och Rock Lee. Det finns en helt annan grupp med ninjor från sandgömman som leds av en grym och obarmhärtig kille som heter Gaara. Vi har goda skäl för att tro att Gaara och Sasuke kan hamna i en fajt, men det är svårt att veta vem som skulle vinna av Gaaras gruppkamrater mot exempelvis Rock Lee och ljudgömmans ninjor. Det är bara ett gäng som vet hur farlig Gaara är, och det är odjursninjan Kiba och dennes gäng; och dessa vet vi inte mycket om. Allra minst vet vi om insektskillen Shino, som hela tiden agerat coolt och tufft... Hur bra är han egentligen? Och så har vi ett gäng med looserninjas som inte är så coola, men som vi å andra sidan har väldigt lätt för att identifiera oss med för att de är så roliga och har så mycket attityd. Hur skall det gå för dem i uttagningarna?

Det är helt enkelt extremt mycket etableringar på gång samtidigt. Precis såsom det ska vara i en bra serie; mycket förväntningar och mycket upptrappningar... Spänningen bara stiger och stiger... Det är precis så här jag vill att Flux skall kännas.

Fy fan vilken bra serie, helt enkelt! Naruto är bäst, om ni inte har läst några nummer och bor i Stockholm så kan ni få låna alla mina nummer genom att svara i den här tråden. Så bra är det!
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Fy fan vilken bra serie, helt enkelt! Naruto är bäst, om ni inte har läst några nummer och bor i Stockholm så kan ni få låna alla mina nummer genom att svara i den här tråden. Så bra är det!"

Så du har falskleg, eller låter du Vulf köpa ut åt dig?


Storuggla, dömmer hårt
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Storuggla, dömmer hårt
Det är för att du är pretto och bor i en svart polotröja inredd med franska cigaretter och prousts samlade verk. För oss enkla jordnära grabbar med förkärlek för matiné så är Naruto en sann pärla.

Och jag var faktiskt noga med att åtminstone en gång säga att Naruto var bra som just Shonen-manga. Så det så.

Och ett bra sätt att bedöma en serie på är att kolla vilka erotiska fanfics de ger upphov till. Och där står sig Naruto väldigt bra. Det finns både söta homoberättelser om Naruto och Sasuke, otäcka våldtäktsberättelser där Sakura åker illa ut, surrealistiska berättelser där Naruto först frammanar hundratals skuggkloner innan kärleksakten, samt olika gruppsexvarianter med alla möjliga fantasifulla kompilationer av både vuxna och ungdomar, alltså precis som det skall vara.

Naruto for teh win!
 

Storuggla

Champion
Joined
8 Dec 2001
Messages
9,546
Location
Stockholm
"Och jag var faktiskt noga med att åtminstone en gång säga att Naruto var bra som just Shonen-manga. Så det så."

Fair enough.

"Och ett bra sätt att bedöma en serie på är att kolla vilka erotiska fanfics de ger upphov till."

Okej, jag vill inte veta. Jag vill inte. Vill inte. Nej. Men du kan ju förklara den teorin ändå, så att, uh, Quan'talis förstår? :gremblush:


Storuggla, transarency personified
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Tja, jag köpte del ett av Naruto som pocket och tyckte mest "den var väl mysig", men ditt hänförda lovtal har i alla fall fått mig att köpa nr 2 när jag får chansen.

Att just hjälten är beige anser jag för övrigt vara ganska vanligt i manga. Jagmenar, vore Sailor Moon en amerikansk serie - det är ju som om Rick Jones skulle leda Avengers, typ. Och det är ju skönt som omväxling.

(Det skulle aldrig falla mig in att se ned på Naruto, eftersom jag lika gärna kan komma ut ur garderoben och erkänna att jag gillar harem-komedier. Det måste väl stå ännu lägre på snobb-skalan, att sitta och lipa till slutet i Love Hina?)

Erik
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Japp, du läser serien precis som en pojk-action-manga ska läsas: Inte pga djupt drama, fängslande känslomässiga berättelser eller fascinerande karaktärer, som man inte kommer att hitta, utan pga coola "moves" och fiffig problemlösning.

(Skiljelinjen mellan bra och dåligt i genren går för min del delvis kring just problemlösningen: I de sämre överkommer hjältarna sina utmaningar genom att upptäcka nya förmågor mitt under striden/etc, i de bättre genom att använda sina etablerade förmågor på fiffiga och oväntade sätt.)

Jag kan nog hålla med om att Naruto är ett av de bästa exemplen ur genren åtm vad gäller idag pågående serier (och den är ju inte för inte superpopulär), men man ska heller inte blunda för att den är väldigt typisk för sin genre vad gäller mycket av det du påpekade såsom berättarteknik osv.

Det där med sagovärlden med vagt obestämd teknologinivå är också ganska vanligt förekommande, och det har väl mest att göra med att man inte bryr sig om att fokusera på en massa tråkiga detaljer såsom hur världen egentligen funkar osv som tvunget skulle uppkomma i ett "seriösare" verk; världens funktion är att vara ett golv som karaktärerna kan stå på när de fajtas.

En serie i genren som jag personligen uppskattat just för sina fiffiga problemlösningar--som nödgas pga komplett uppåt väggarna knäppa specialförmågor--är Ueki no Hôritsu (huruvida den finns översatt till engelska och isåfall under vilket namn kan jag inte svara på).

Och slutligen, den egentliga anledning att jag var tvungen att kommentera; en nitpick: kunai, inte kurenai. ;-) (Som trivia kan anmärkas att kunai skrivs "smärta+icke".)

(För att anknyta till Nightowls kommentar: Min personliga "guilty pleasure" är sportmanga; dessa tenderar dock ofta att ha såpass mycket gemensamt i berättelsestil osv med slagsmåls-serierna är skillnaden mest ligger i miljö etc.)

(Ja, jag är en extrem manganörd...)
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Dragon Half vs Dragon Lance

Det där med sagovärlden med vagt obestämd teknologinivå är också ganska vanligt förekommande, och det har väl mest att göra med att man inte bryr sig om att fokusera på en massa tråkiga detaljer såsom hur världen egentligen funkar osv som tvunget skulle uppkomma i ett "seriösare" verk; världens funktion är att vara ett golv som karaktärerna kan stå på när de fajtas.
Dessutom har vanliga västerländska fantasyvärldar också egentligen en tämligen obestämd teknologinivå. Det är egentligen bara så att vi är vana vid dess töjbara gränser, och tycker den i japansk fantasy som är "konstig".

(Min favorit på det området är en av mina äldsta anime-kontakter, rollspelsparodin Dragon Half, där halvdraksflickan i huvudrollen jagar med slunga för att familjen ska få mat, och sedan går hon hem och lyssnar på sin stora popidol på sin CD-spelare; han har byggt sin karriär som stjärna på att han är en framgångsrik drakdödare...

Jag menar, det är ju DET Caramon Majere skulle ha gjort med sitt liv; han skulle ha blivit country- and western-sångare. Seriously.)

Erik
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Japp, du läser serien precis som en pojk-action-manga ska läsas: Inte pga djupt drama, fängslande känslomässiga berättelser eller fascinerande karaktärer, som man inte kommer att hitta, utan pga coola "moves" och fiffig problemlösning.
Men shit vad alla är highbrow... Okej, nu gör jag mig visserligen till måltavla för anklagelser om att vara infantil, men nej; jag tycker inte att den enda behållningen med Naruto är sensationell action och coola moves.

Vad jag gillar är välberättad matiné.

Visst; Indiana Jones' irrationella skräck för ormar gör honom kanske inte till en "fascinerande karaktär", men just denna ormskräck är ett lysande skolexempel på en lyckad plantering. I första avsnittet av Friends där Ross säger att han önskar bli gift precis innan Rachel gör entré iklädd brudklänning, varpå Chandler sträcker ut armen mot dörren och säger typ "och jag önskar mig en miljon dollars!" - det är kanske inte "djupt drama", men hela den öppningsscenen är väldigt bra på att etablera de olika karaktärerna; Ross är en romantisk drömmare (där man redan från första avsnittet hintat till att han och Rachel skulle kunna komma att få ihop det), och Chandler är en cynisk skämtare. Det är helt enkelt mycket bra berättande.

I Naruto får vi se Rock Lee (en ful kille som tränar hårt och som vill vinna Sakuras hjärta) stå och plötsligt hitta på en liten övning för sig själv; han står högt uppe på en trädgren och ser tjugo löv singla ner mot marken. Han tänker; "om jag lyckas fånga alla innan de når marken så kommer Sakura-san att tycka om mig! Men om jag missar ett enda kommer min kärlek aldrig att blomma. Jag menar, hon kommer att säga 'du är ju värsta tjockögonbrynet, ju!'" och så kastar han sig ner, för att plocka löv efter löv tills enbart ett återstår, som singlar längst ut på hans fingertipp -precis- på väg att falla ner till marken, då Rock tittar åt sidan och ser en ekorre med en brinnande papperslapp med inskriptioner på; en brevbomb.

Det smäller, och vi får se en ruta helt täckt av rök. När röken skingras ligger Rock på marken med den oskadda ekorren i händerna. "Hahh... Jag hann." och när han frågar sig vem som skulle göra något så vidrigt som att lägga en tidsinställd bomb på en ekorre så ser vi det sista lövet ligga på marken.

Lite vemodigt förstår vi (eller gissar vi, iaf) att Lee aldrig kommer få Sakura, men att han ändå kommer hitta något som är viktigt att kämpa för. Det illustrerar scenen. Och mycket riktigt; när han senare har slagits för att rädda Sakura (men förlorat och däckat) och Naruto kallar Rock Lee för "tjockögonbryn" så nitar Sakura honom. Hon tillåter inte sådant tal om mannen som slagits för henne, även om hennes hjärta fortfarande tillhör Sasuke.

Visst är det kanske en banal historia. Men jag tycker denna banala historia stundtals är väldigt bra berättad. Mycket bättre än de andra verk jag (i min lekmannamässiga okunskap, förvisso) kommit över (som mest är sånt som utgivits på svenska).
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Visst är det kanske en banal historia. Men jag tycker denna banala historia stundtals är väldigt bra berättad. Mycket bättre än de andra verk jag (i min lekmannamässiga okunskap, förvisso) kommit över (som mest är sånt som utgivits på svenska).

Som sakt, jag håller med om att det är ett av de bättre verken i genren, men inte såtillvida att det rör sig om något väsenskillnad, utan helt enkelt att det är ett (sällsynt?) skickligt hantverk.

(Marknaden är ju översvämmad av serier av denna typ, varav huvuddelen bekräftar Sturgeons Lag med all önskvärd tydlighet och lite till. Och då skulle jag nog ändå påstå att de som synts på svenska (Dragonball och One Piece är väl de som jag vet har översatts) tillhör toppen av isberget.)
 

thark

Hero
Joined
16 Feb 2001
Messages
1,023
Location
Linköping
Och för att kommentera din huvudpoäng...

Visst är det kanske en banal historia. Men jag tycker denna banala historia stundtals är väldigt bra berättad. Mycket bättre än de andra verk jag (i min lekmannamässiga okunskap, förvisso) kommit över (som mest är sånt som utgivits på svenska).

...är det just här jag ser den stora skillnaden mellan manga och t ex amerikanska superhjälteserier. De tenderar egentligen att vara minst lika formulaiska (även om det finns ett antal olika formler istället för bara en--"män i trikåer"), men hantverket--berättarkonst, bildflöde, osv--är så mycket skickligare.

(Sen finns det givetvis gott om verk utanför standardformlerna också, men även i Japan håller sig de största och populäraste serierna nästan undantagslöst inom ganska snäva kategorier.)
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
De tenderar egentligen att vara minst lika formulaiska (även om det finns ett antal olika formler istället för bara en--"män i trikåer"), men hantverket--berättarkonst, bildflöde, osv--är så mycket skickligare.
Jag är inte säker på att jag helt håller med dig om den andra, men jag håller definitivt med dig om den första. Anledningen till att jag läser japanska serier är att de täcker in genrer som normala (amerikanska, inte nödvändigtvis europeiska) serienördar ens kan tänka sig. När jag har fört diskussioner med jänkare, kan de flesta inte ens FATTA att serier (förutom dagsstrippar och "tunga" indy-serier) kan vara något annat än Män i Trikåer.

Det är naturligtvis ett mindre problem med européer, även om mina bibliotekariekollegor är svårflörtade (de tror serier = Tintin - var det inte i en gammal Mangakai nån stötte på Hata Manga-mannen som skulle "Tintinisera" huvudpersonerna?), men jag var en superhjältenörd i så många år att jag har svårt att inte reagera som om jag funnit ett helt nytt bonanza av grejer som vagt LIKNAR min gamla hobby men är helt nya.

Typ.

Erik, som kan passa på att rekommendera "Spiderman love Mary Jane" - Spindelmannen som shoujo manga - för de som gillar kulturkrockar. När händer det med Bamse eller 91:an?
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Om man inte orkar läsa hela serien, kolla här va!

Det är en Naruto/Mario-parodi.


<font size="-2">(Det är en länk... Klicka på den!)</font size>

Nä, jag kunde inte komma på något bra och kul sätt att väva in det i tråden.
Och nä, serien är väl inte heller så bra... Jag vet inte. Jag gillade den... På nåt sätt.
 

Jambu

Swordsman
Joined
17 Feb 2005
Messages
433
Location
Rättvik
Jahapp.

Har aldrig läst/sett Naruto, men med så många lovord har man inget annat val att kolla upp serien.

/Jakob
 

Erik_N

Warrior
Joined
21 May 2005
Messages
309
Location
Stockholm
Animen är rätt okej också. Fast det går drastiskt utför allt eftersom de originella idéerna tryter. Efter första och andra säsongen är det rejäl tomgång.
 
Top