Hej alla,
Jag är igång med att bygga idéer för en spelvärld. Alltså inte ett regelverk utan bara en värld. Det är "mörk fantasy" som gäller. Vad är mörk fantasy var min första fråga till mig själv. Hur kan man skapa en värld som har alla episka inslag som fantasy kan ha men ändå har en känsla av verklig kamp och bäcksvart mänskligt lidande. Då menar jag inte fattigdom och pest och sånt även om det självklart kan va ett inslag.. Utan snarare de andra formerna av lidande vi har; det existentiella lidandet.. Att vi gör som vi gör, maktfullkomlighet, brustna hjärtan som tar onda val i sin förtvivlan, förtryck mot andra som grundar sig i dom mörkaste platserna i en man/kvinnas hjärtan, att allt det hemska vi kan göra ändå sker för att vi är mänskliga och kanske så förtvivlat förslavade av våra känslor.. Sålänge vi inte kör massterapi på mänskligheten och folk slutar skaffa barn tills de förstår hur man tar hand om dom hehe. Ja, hur iscensätter man allt det där mörka; Allt det där man önskar var annorlunda, fast i en fantasy setting och gör det till en central del av rollspelsvärldens drivande kraft.. Hoppet om att kanske ta sig ur/bekämpa den misär av grå moral, ingen moral, hopplöshet osv. Eller att vara en del av det hängivet.
Så en slags realism, människan och människans beteende och existens som centralt tema i världen. Men blandat med det fantastiska, episka, storartade i både det lilla och stora som vi har i klassisk fantasy. Jag tänker fokusera på en mindre kontinent i en större värld, alltså utspelar sig världen bara i en del av världen, mycket som invånarna på kontinenten inte vet, som vad som ligger långt norr eller bortom havet med andra ord. En gammal värld men ändå mycket plats för mysterium. Kanske en svunnen tid där kontinenten var ett stort imperium, utvecklat, civiliserat.. Men nått hände och lite som gamla Mutant (fast i fantasy version) så finns stora städer och giriga kungar, onda härskare, intresse fraktioner, osynliga krafter, ordnar, hemliga sällskap men den civilisation och det framtidshopp och teknologi som tidigare fanns är delvis bortglömd. Så världen är inte ociviliserad eller outvecklad men hoppet och mycket av det goda är försvunnet sen länge.
Några tankar om detta tema? Eller kanske kritik eller har ni stött på liknande idéer tidigare eller har ni förslag?
Jag är igång med att bygga idéer för en spelvärld. Alltså inte ett regelverk utan bara en värld. Det är "mörk fantasy" som gäller. Vad är mörk fantasy var min första fråga till mig själv. Hur kan man skapa en värld som har alla episka inslag som fantasy kan ha men ändå har en känsla av verklig kamp och bäcksvart mänskligt lidande. Då menar jag inte fattigdom och pest och sånt även om det självklart kan va ett inslag.. Utan snarare de andra formerna av lidande vi har; det existentiella lidandet.. Att vi gör som vi gör, maktfullkomlighet, brustna hjärtan som tar onda val i sin förtvivlan, förtryck mot andra som grundar sig i dom mörkaste platserna i en man/kvinnas hjärtan, att allt det hemska vi kan göra ändå sker för att vi är mänskliga och kanske så förtvivlat förslavade av våra känslor.. Sålänge vi inte kör massterapi på mänskligheten och folk slutar skaffa barn tills de förstår hur man tar hand om dom hehe. Ja, hur iscensätter man allt det där mörka; Allt det där man önskar var annorlunda, fast i en fantasy setting och gör det till en central del av rollspelsvärldens drivande kraft.. Hoppet om att kanske ta sig ur/bekämpa den misär av grå moral, ingen moral, hopplöshet osv. Eller att vara en del av det hängivet.
Så en slags realism, människan och människans beteende och existens som centralt tema i världen. Men blandat med det fantastiska, episka, storartade i både det lilla och stora som vi har i klassisk fantasy. Jag tänker fokusera på en mindre kontinent i en större värld, alltså utspelar sig världen bara i en del av världen, mycket som invånarna på kontinenten inte vet, som vad som ligger långt norr eller bortom havet med andra ord. En gammal värld men ändå mycket plats för mysterium. Kanske en svunnen tid där kontinenten var ett stort imperium, utvecklat, civiliserat.. Men nått hände och lite som gamla Mutant (fast i fantasy version) så finns stora städer och giriga kungar, onda härskare, intresse fraktioner, osynliga krafter, ordnar, hemliga sällskap men den civilisation och det framtidshopp och teknologi som tidigare fanns är delvis bortglömd. Så världen är inte ociviliserad eller outvecklad men hoppet och mycket av det goda är försvunnet sen länge.
Några tankar om detta tema? Eller kanske kritik eller har ni stött på liknande idéer tidigare eller har ni förslag?