Nekromanti Nya befolkningssiffror - nya arméer & städer

[Kärlekscraft]

Vi har bestämt oss att modda om Mundanas befolkning lite grann i väntan på en utgåva av demografica mundana. Framförallt Asharina behöver modifieras, då dom omger sig av grannar som flertal dvärgfästen + Sunari där thism har 200.000 soldater, om jag minns rätt. Medan Asharien har 190.000, Soldarn 78-90.000, Drunok - 40.000
Medan Jargien har väl 134.000 soldater - och det är tur att dvärgarna och alverna kör en isolationiskt politik!
Dessutom är de flesta av städerna pyttesmå förvuxna byar, går inte ihop om man ska ha ett stort utbud av varor och tjänster som alkemister & dyl. Ett litet stenkapell kunde kosta i runda slängor 1 miljon kronor, så jätterika personer kan då äntligen inte göra något jätteimponerande.

Vi hade tänkt oss att varje land kan få ut 5-8% av sin befolkning som trupper, de mindre länderna får fördelen patriotism & hemvärn vilket ger glädjesiffror för att bättre kunna stå emot de stora länderna(vi hade också en spelledare som ville köra med 20.000 soldater i kampanj för Asharien). Varje land på Asharina får således +500.000 människor med nåt undantag. Drunok måste få fler invånare än sina 40.000 - det nämns att de förlorade ett krig mot Jargien som ockuperade västra delen av landet - well, varför inte hela? Det står visserligen om Soldarns historia att de senaste 100 åren har råkat ut för pest som utplånade halva landet + 2 svältperioder vilket har gjort att landets befolkning sjunkit till 90.000 istället för 400.000, men man kan modda om lite så att hela Asharina drabbades, samt att Soldarn kan ha haft högre befolkning än fyra hundratusen.

Nya siffror;
Asharien - 690.000 invånare, 55-60.000 trupper
Soldarn - 590.000 invånare, 45-50.000 trupper
Damarien - 596.000 invånare, 45-50.000 trupper
Västmark - 340.000 invånare, 25-30.000 trupper
Drunok - 10.40000 invånare, 70-80.000+ trupper
Jargien - 6.000 000+, 300.000 trupper
Thalamur - 4000 000, 200.000 trupper
Consaber - 2500 000,112-125.000 trupper (+ Tokon 72.000)
Ebhron - 950 0000,475.000 trupper
Caeserion - 1150k, 80-90.000 trupper
Melorion - 1350k, 95-100.000 trupper

Detta kan också moddas om, om man vill, då Mundana också kan ha en mer östasiatisk, nordisk eller byzantisk setting om man så vill. Siffrorna kan tyckas vara lite stora för de stora länderna, men Mundana är i mitt tycke en mer avancerad medeltidsvärld med utveckling tagen lite här och där fram till 1700-talet. Dessutom kommer inte Jargien sätta in alla sina trupper för ett enda slag, om Thalamur är lite obalanserad jämfört med Consaber kan thalaskierna lätt mönstra in 10-tusentals soldater till. Har sänkt gästarbetarnas antal och höjt cirefaliernas istället.

Sedan har vi städerna, i nuvarande utgåva är Ashariens huvudstad Camard grovt befolkad i förhållandet till befolkningen - 20.000 invånare/190.000 = 10,5% av befolkningen medan andra huvudstäder endast har 2,5% av befolkningen. Ca 7% av befolkningen för en huvudstad vore kanske en bra fingervisning, man kan räkna ihop nuvarande antalet invånare i städerna och sen köra det med befolkningen vilket visar på att över 20% av befolkningen lever i städer i både Asharien och soldarn, Tuzan Rim får nu 14.000 invånare istället för 1200. Camard får 20.000-50.000(eller 34.000), den ökade befolkningen för Asharien leder också till en ny titel; ordinare Jarl - Överjarl + frijarlarna över en hel provins + jarlarna - styr över specifika delar av provinsen + stormännen. Kan tänka mig att överjarl Anstir Tyldon har en jarl under sig som förvaltar Camard när han är bortrest/underlättar hans ämbete.

De största städerna i Mundana är således;
Daval, Jargien - 400-800.000 eller 500.000+
Charom, Ebhron - 450.000 + förstäder 200.000+, vilket ger en 600.000 invånare, beror på vilka siffror man väljer + förstäder eller inte är Daval den största om den t.ex. har 700.000 invånare i staden.
An-thalamur kommer på 3:e plats med 390.000 invånare,
sedan Calnia, Consaber med 255.000 invånare.

 

[Ymir]

Vi hade tänkt oss att varje land kan få ut 5-8% av sin befolkning som trupper

Det är ganska rimligt, men lita generellt på den lägre siffran och inte den högre, och det hela beror jättemycket på hur landets militära och sociala struktur ser ut. Stäppnomader tex mobiliserar teoretiskt 45% av befolkningen (= samtliga vapenföra män), medan thalassokratiska handelsnationer förmodligen bara kan mobilisera en procent eller något, och litar på profesionella arméer och legosoldater.

Dessutom är de flesta av städerna pyttesmå förvuxna byar, går inte ihop om man ska ha ett stort utbud av varor och tjänster som alkemister & dyl.

Det beror väl helt på i vilken mån den lokala ekonomin är baserad på äventyrare som kommer förbi och köper alkemistens grejer...

Siffrorna kan tyckas vara lite stora för de stora länderna

Nej, inte alls, de är små. Länderna i det officiella Demografica Mundana-projektet har mycket fler invånare än i era siffror. Och då har vi -fortfarande- ofta tagit i i underkant jämfört med irl-historiska befolkningsdensiteter.

Mundana är i mitt tycke en mer avancerad medeltidsvärld med utveckling tagen lite här och där fram till 1700-talet.

Well, oavsett vad man tycker om Mundanas teknologiska utvecklingsnivå kan man konstatera att Mundana haft jordbrukande högkulturer på semi-global skala i mer än 10 000 år, och därför rimligtvis borde ha väl förädlade grödor med superlativ avkastning. Vi valde dock att i viss mån ignorera detta i Demographica Mundana, då vi eftersträvade 'lagom' befolkningssiffor snarare än direkt höga.

Dessutom kommer inte Jargien sätta in alla sina trupper för ett enda slag

Nej, det vore logistiskt omöjligt, även om de så är Mongolimperiet at its prime. Antika historiker som Herodotos uppger ibland sjusiffriga antal när de beskriver arméernas storlek i slag, men detta bör ses som siffror de dragit ur röven; fätslag med 500 000+ deltagare på någon sida har definitivt förekommit, men då rör det sig generellt om liksom major clash of the titans mellan världsimperier.

Sedan har vi städerna, i nuvarande utgåva är Ashariens huvudstad Camard grovt befolkad i förhållandet till befolkningen - 20.000 invånare/190.000 = 10,5% av befolkningen medan andra huvudstäder endast har 2,5% av befolkningen. Ca 7% av befolkningen för en huvudstad vore kanske en bra fingervisning, man kan räkna ihop nuvarande antalet invånare i städerna och sen köra det med befolkningen vilket visar på att över 20% av befolkningen lever i städer i både Asharien och soldarn, Tuzan Rim får nu 14.000 invånare istället för 1200. Camard får 20.000-50.000(eller 34.000), den ökade befolkningen för Asharien leder också till en ny titel; ordinare Jarl - Överjarl + frijarlarna över en hel provins + jarlarna - styr över specifika delar av provinsen + stormännen. Kan tänka mig att överjarl Anstir Tyldon har en jarl under sig som förvaltar Camard när han är bortrest/underlättar hans ämbete.

Det är extremt, extremt ovanligt att ens en megastad i förindustriell tid har mer än någon procent av landets/imperiets invånare; det har förvisso funnits många miljonstäder historiskt, men de har alltid legat i länder med tio- eller hundratals miljoner invånare. Stadsbefolkningen i feodalt decentraliserade, i huvudsak agrara medeltidskulturer bör aldrig uppgå i mer än 10% av den totala populationen. Om kulturen däremot är kommersiellt baserad är något högre siffror teoretiskt möjliga.

Många länder i Mundana har, med nuvarande officiella befolkningssiffror, antingen alldeles för många och för stora städer (Momolan), eller alldeles för få (Ebhron). Vill man vara riktigt korrekt bör höjningar av befolkningssiffrorna också innebära att man på många håll lägger till städer, i synnerhet i Stora Arkipelagen, Forion, Ebhron, Menon-Aun, Mûhad, Momolan och Drunok. Extremexemplet Ebhron har cirka 50 städer i Demographica Mundana.

 

[Pendragon]

En liten, men viktig, detalj. Hur mycket soldater man kan skrapa ihop i ett medeltida rike är förstås slutligen beroende av befolkningsmängden, men långt innan dess kommer en massa andra faktorer in. Feodalismen byggde ju t ex på att kungen skulle ha tillgång till en grupp krigare som satt i toppen på en egen försörjningspyramid och därmed kunde kosta på sig att både vara välutrustade och iom att de inte behövde slita för brödfödan kunde spendera sin tid med att träna sina vapenfärdigheter. Det var ett förhållandevis effektivt system för att upprätthålla en krigarelit, så länge sagda krigare var lojala och redo att dra i krig närhelst kungen behövde dem.

Allt eftersom adeln blev mindre sugna på att slåss för någon annans (typ kungens) intressen så såg de till att bara göra den krigstjänst de var absolut tvungna att göra, t ex tre månader om året. Behövde kungen då en arme i sex månader fick han nöja sig med en hälften så stor, eller uppmuntra sina riddare att ställa upp mer än vad de förbundit sig till (dvs, betala dem).

Detta blev ett problem för Frankrike under hundraårskriget för trots att frankrike var ett betydligt folkrikare land med betydligt fler riddare än engelsmännen hade kungen svårt att få sina adelsmän att ställa upp mer än absolut nödvändigt.

Den engelske kungen satt till en början i samma båt, men kringgick problemet genom att införa en avgift, scutage, för att låta adelsmännen slippa sin årliga krigstjänst, vilket lät kungen samla ihop en enorm krigskassa under fredsåren som kunde användas för att avlöna soldater under fälttåg (vilket var början till att den professionelle avlönade soldaten tog över från den feodale krigaren).

TLDR? Olika länders system för att rekrytera och upprätthålla arméer varierar enormt.

Also, nationalismen är skral i Mundana. Få, om någon kommer frivilligt ställa upp i krig eftersom det för vanligt folk spelar väldigt liten roll vem som sitter på tronen.

/Joel

 

[Ymir]

Also, nationalismen är skral i Mundana. Få, om någon kommer frivilligt ställa upp i krig eftersom det för vanligt folk spelar väldigt liten roll vem som sitter på tronen.

Detta är en väldigt viktig punkt, och är förklaringen på det du tidigare skrev om franska riddare som inte kände något större incitament att ställa upp för kungen i Hundraårskriget. Ett problem i sammanhanget är dock att många av Mundanas länder är skrivna som centraliserade nationalstater. Consaber är ett -undantag- från detta, anmärkningsvärt nog, där emfas i modulen lags på hur de är i -processen- att skapa en nationalstat vilket gör dem långt stabilare i tex en krigssituation än Thalamur. Men problemet kvarstår likfullt, då Consabers grannländer alla är så alien jämfört med Consaber, att hur skulle sabriska riddare nånsin frivilligt gå över till Thalamur, där man inte ens har avlägset samma religion, utan rentav är -ateister-? Så för alla försök av enskilda författare att skriva statsbildningar som känns genuint medeltida lider Mundana ändå till syvende och sist av att vara ett lapptäcke olikt något historiskt exempel från vår värld. Ta bara det faktum att om du är en kung i Mundana så existerar det bara, i hela världen, tre andra kungafamiljer att gifta bort dina barn med, och minst en av dem är blasfemiska hedningar. Alla andra länder har jättekonstiga och/eller unika statsskick.

Edit: nu -förekommer- självfallet adliga giftemål över religions- och kulturgränser i vår världs historia, och självfallet kan det förekomma i Mundana med. Men religionerna och kulturerna i Mundana är så fruktansvärt väsenskilda från varandra, och skildras ofta med ett så antagonistiskt förhållningssätt till varandra, att det i många fall är svårt att se hur det skulle gå till.


Det första jag skulle göra om jag skrev om Mundana vore att trycka in någon typ av Tyskromerskt rike någonstans i krokarna av Drunok-Jargien och Asharien-Soldarn; geografin skulle behöva ändras för att få plats med detta. Kanske kunde det med fördel ligga på Thalamurs plats, och Thalamur flyttas så att det är mellan Consaber-Alarinn och Ebhron. Alternativt kunde Kamor flyttas norrut och HRE ligga mellan Jargien, Kamor och Mûhad. Jag skulle vilja ha ett HRE primärt för att få in en stor mängd småstater med furstar som kunde skapa dynastiska och religiösa band och förhållanden i Mundana som mer liknande de komplexa och fascinerande grejer de var i vår värld.

 

[Korpen]

Vi hade tänkt oss att varje land kan få ut 5-8% av sin befolkning som trupper, de mindre länderna får fördelen patriotism & hemvärn vilket ger glädjesiffror för att bättre kunna stå emot de stora länderna(vi hade också en spelledare som ville köra med 20.000 soldater i kampanj för Asharien).

Sånt här är underbart komplexa frågor egentligen!
Hur mkt folk som kan ställas i vapen beror på en mängd faktorer, men för att dra det enligt mig viktigast.
Vilka är det som slåss? Är det hög andel av ”medelklassmilis” som t.ex. grekiska hopliter, högmedeltida italienska stadsstater eller senmedeltida Schweiz så kan man mobilisera ganska stora och relativt välutrustade styrkor, men bara under en ganska kort tid.
Rent allmänt så om det är den ekonomiskt aktiva delen av befolkningen som används till militära sysslor så sjunker uthålligheten markant, om de inte kommer tillbaka till sin jord inom någon månad eller kanske två så kommer de antagligen svälta oavsett hur kriget går.
Det gör att räckvidden för sådana styrkor blir rätt kort

Olika former av professionella arméer blir väldigt mkt mindre i förhållande till samma mängd resurser. Som jämförelse så har Rom under slutet av principatet en armé på runt 450 000 man, från en befolkning på runt 60 miljoner. Åh andra sidan så blir de bättre tränade, bättre utrustade, bättre ledda och mkt mer uthålliga än soldater som tas från den ekonomiska aktiva befolkningen. Det gör att man behöver mkt färre soldater för att lösa samma uppgift.

Olika former av feodala uppbåd hamnar någonstans mitt i mellan de har sämre uthållighet än rent professionella styrkor, men är inte lika beroende av att nå ett snabbt avslut som en milisarmé.

Undantag existerar framför allt om man har möjligheten att vara parasitisk; om man invaderar en fiende och vinner så kan man leva på deras resurser så länge man fortsätter framåt. Men det innebär nolltolerans för motgångar… Olika former av barbar och steppfolksinvasioner är exempel på det här.

Ju större en armé är desto mer benägen att söka slag är den; för en rent professionell styrka så är det mkt mindre poäng att snabbt söka ett avgörande, dels kostar det inte mer att han den i fält än att ha den hemma, dels eftersom den inte behöver vara lika stor så är det lättare att underhålla den.

Numerär spelar mindre roll i ett förmodernt fälttåg eftersom förmågan till taktisk styrkekoncentration är minimal, över en viss gräns ger mer soldater bara mer reserver. Det blir då vettigare att lägga resurserna på att utrusta de soldater man har bättre istället.

 

[Korpen]

Det är extremt, extremt ovanligt att ens en megastad i förindustriell tid har mer än någon procent av landets/imperiets invånare; det har förvisso funnits många miljonstäder historiskt, men de har alltid legat i länder med tio- eller hundratals miljoner invånare. Stadsbefolkningen i feodalt decentraliserade, i huvudsak agrara medeltidskulturer bör aldrig uppgå i mer än 10% av den totala populationen. Om kulturen däremot är kommersiellt baserad är något högre siffror teoretiskt möjliga.

Många länder i Mundana har, med nuvarande officiella befolkningssiffror, antingen alldeles för många och för stora städer (Momolan), eller alldeles för få (Ebhron). Vill man vara riktigt korrekt bör höjningar av befolkningssiffrorna också innebära att man på många håll lägger till städer, i synnerhet i Stora Arkipelagen, Forion, Ebhron, Menon-Aun, Mûhad, Momolan och Drunok. Extremexemplet Ebhron har cirka 50 städer i Demographica Mundana.

Håller helt med här.

Grovt räknat så bör man sikta på att minst 90-95% av befolkningen totalt är jordbrukare. Däremot så kan något eller några tusental av en stadsbefolkning vara jordbrukare.
Så vill man ha mer stadsbefolkning så är fler, snarare än större städer vägen att ta.
Men vill man göra något häftigare så är det att satsa mer på att göra landbygden mer levande, med gods, slott, herrgårdar, industri, fester och socialt liv. Speciellt om man framställer det som en kontrast till de trånga, illaluktande smitthärdarna till städer som dessutom är fyllda med hederslöst patrask.

En annan sak man kan tänka på: transporter är väldigt dyra, så som regel är det inte speciellt lönsamt att transportera volymlast (som mat) längre sträckor. Det var t.ex. därför hela hov drog från slott (eller gods, eller stad) till slott för att äta det rent snarare än att transportera all mat till huvudstaden.

 

[Kärlekscraft]

men om man ser till de inofficiellt nya siffrorna; om Drunok exempelvis får minst 600-800.000 till antingen 1.5,2 eller 3 miljoner invånare och Asharien får 3 miljoner. Ska inte de större länderna också få större befolkning, ska Jargien få 10-12 miljoner istället för 6?

 

[Ymir]

Alla länder får högre befolkningsantal i Demografica Mundana, men det varierar hur mycket högre, eftersom vissa länder (Consaber, Thalamur) i Mundana as written är demografiskt väldigt mycket rimligare än andra (Drunok, Soldarn, Momolan). Jargien bör vara Mundanas mest tättbefolkade land efter Melorion, så beräkna cirka 30 inv/km2 så har du relativt rimliga men fortfarande återhållna befolkningssiffror. Det fina i kråksången med Jargien är dock att städerna inte behöver ändras nämnvärt då stadsbefolkningen i Jargien as written redan är alldeles, alldeles för hög. Om man tex ökar Jargien invånarantal till 15 miljoner utan att öka stadsbefolkningens antal blir andelen invånare i städer cirka 7% av befolkningen, vilket är en väldigt rimlig siffra jämfört med de tidigare officiella siffrorna, där Jargiens stadsbefolkning uppgick i 16%.