Med risk för att vara tråkig så tycker jag att allt det här är settingspecifikt. Även om spelet inte till en början ska ha nån setting.
När jag började spela DoD så var det väldigt generisk fantasy vi spelade. Orcher, alver och dvärgar. Ibland nån enstaka halvlängdsman.
De andra raserna hade vi ju ingen relation till. När sen Ereb Altor tog fart på riktigt blev dock svarta piratankor en realitet på något sätt. De var inte Kalle ankor utan just härdade pirater. Och det var först då vi såg ankor i spel både som RP och Slp:er.
Många av raserna ovan var dock aldrig något särskilt framträdande fokus i Ereb Altor. Dessa ignorerade vi oavsett om de var barnsliga eller skitcoola, för vi hade ingen relation till dem.
Lite så tror jag det kommer bli med DoD-22. Det som plockas upp på ett seriöst sätt i spelvärlden och vävs in i ett sammanhang har potential att bli nåt annat än bara ”fåniga varelser”. Men om det bara är en uppsättning värden i en regelbok eller bestiarium så är risken stor att de istället bara stör.
//EvilSpook
Landmaneter, svampmän och tomtar kommer från sinkadus nummer 2. Kan det bli mer klassiskt?
I början av mitt rollspelande spelade jag nästan uteslutande människor, absolut inte alver de var ju trädkramande mullefolk, dvärgar fick jag inte kläm på förrän jag började spela Warhammer i tjugoårs åldern. Fattade inte hur någon skulle vilja spela en liten skäggig gubbe.
I sinkadus nr tre är ju ankorna på omslaget. De fanns ju typ från 85.
Alla får ju spela som dem vill. Jag hade en Sl som slog en t100, och sen slog upp monsterboken och så slogs vi mot monstret på sidan. Sen förflyttades vi en km och sen slog han igen. Jag har fajtats mot skelett, amöbor och kentaurer på samma vägsträcka mellan Kandra och Entika.