Nekromanti Nya grupper; takt och ton

[MrG]

Ett krux när man hållt på och rollspelat ett tag är att man börjar ruta in sig i sina mönster och tycker att man hittat det perfekta mönstret för hobbyn. Sedan börjar man spela med en annan grupp människor om märker till sin förfäran att de inte är kloner av ens gamla spelgrupp. Visst till viss del väldigt posetivt, men...

Så tänkte kolla hur ni resonerar om att missionera er modell för en perfekt rollspelskväll. Främst då praktiskt stuff, det här är saker som jag gärna pushar för, men inte alltid vet hur att säga det snyggt:
- Gemensam mat innan (gör att man är mätt och avpratad när man spelar)
- All fika på bordet är kollektiv, alla turas sponant om att ta med sig
- Håll på tiden, säg till i god tid om du får förhinder
- Mobiler avstängda (eller ljudlösa)

Så tips? Förslag? Idéer? Rants om just Era käpphästar när det gäller rollspelsdisplin?

 

[krank]

Såhär gör vi:

- Gemensam mat, innan, under eller efter spelande (beroende på när man börjar och när man slutar). SL styr matpauser. Om någon börjar bli hungrig, skickar man en lapp till SL, som då letar efter ett lämpligt "paus-ställe".

- Fika inköpes individuellt och bjuds generellt generöst på.

- Mobiltelefoner får vara ljudlösa, eller avstängda.

- Rökare (såsom undertecknad) letar själv efter lämpliga tillfällen då den egna karaktären inte är "aktiv", och meddelar diskret SL.

Något jag framförallt håller på är planering. Man säger en viss tid en viss dag och försöker få alla att gå med på den - och sedan håller man sig tammefan till den. Om någon inte kan dyka upp spelar man utan den, om dess karaktär inte är absolut integral för berättelsen. Säger man inte till i tid kan det hända att ens RP får bli styrd av SL under mötet.

 

[Duddmannen]

Rollspelsdisciplin

Vi har inte så många regler egentligen. Eller snarare - vi har regler, men vi bryter mot dem stup i kvarten utan att någon bryr sig.

Regler inkluderar (men är inte begränsade till):
• Ät innan, inte under, spelsessionen
• Inget kruppande*
• Bjud på snask**
• All Coca Cola/Julmust är gemensam, det är bara att häll upp i glasen
• Om Spelledaren får för lite godis kan alla i gruppen dö
• Allvarsnivå kan aktiveras med en enkel fras så som "CDn börjar ladda" varpå alla vet att nu har man kommit till en sektion som spelledaren planerat för
• Om du kommer på en idé som skurkarna skulle kunna ha, säg den inte högt så spelledaren kan höra - då finns risk att han använder den
• Berömda citat från tidigare spelsessioner är alltid tillåtet om de passar in på situationen

Utöver detta tillkommer outtalade regler som brukar vara lite beroende på vilket spel som spelas. Hit hör tillexempel en snabb re-cap av vad som hände förra gången. Vanligtvis berättat av den som förde anteckningar den gången och gärna (ofta) avbrutet av de som minns annorlunda (med tillhörande fraktionsgruppering och bråk). Diskussioner om vad man ska göra i en viss situation kan föras in character eller out of character samt även blandat in/out of.

/Duddmannen

*(Krupp: ovidkommande prat, ljud, skratt, flabb, snuskiga skämt, ordvitsar baserade på saker som hänt i spelet, filmer som setts, böcker som lästs, eller annat allmänt störande)
**(snask är inte mat, alltså får man äta det vid spelbordet under pågående session)

 

[Mekanurg]

Vi spelar kl 14-18 på söndagseftermiddagar.

1. Ät lunch innan spelet börjar.
2. Medhavd fika, cola och godis ställs på bordet för kollektivt nyttjande. Värden bjuder på nybryggt kaffe och te.
3. Rökning utomhus oavsett väder (inga rökare i gänget f.n.)
4. Håll andan god, dvs avbryt inte andra närvarande och inget regeltjafs. (När SL har bestämt sig så är det bara att gilla läget.)
5. De handikappade medlemmarnas specialbehov respekteras utan kommentar.

 

[MrG]

Re: Rollspelsdisciplin

Om du kommer på en idé som skurkarna skulle kunna ha, säg den inte högt så spelledaren kan höra - då finns risk att han använder den

Vi har kotymen att man gör tvärt om, dåliga idéer nämns och sl slår en tärning för att se om de inträffar

Rökare röker innan och efter speltillfällena.

Och te och kaffe är givet, även om jag är van vid te, så förekomsten av kaffepimplare har fått mig mer stissig, då jag är van vid att det bara står te på bordet, men är det kaffe istället, pimplar jag det i samma hastighet.

 

[krank]

Re: Rollspelsdisciplin

Allvarsnivå kan aktiveras med en enkel fras så som "CDn börjar ladda" varpå alla vet att nu har man kommit till en sektion som spelledaren planerat för

"Allvarsnivå"? Har man inte alltid sådan?

Om du kommer på en idé som skurkarna skulle kunna ha, säg den inte högt så spelledaren kan höra - då finns risk att han använder den

VI gör tvärtom. Klart man säger den roliga idén, med lite tur använder sig SL av en variant av den... Det är alltid kul när det händer saker.



Vad gäller OOC-prat brukar sådant motverkas genom att SL eller någon i gruppen börjar besvara OOC-pratet med IC-prat. Det vill säga, "Vad menar du, kamrat Ungluck? Keks-schoklad? Något sådant ser jag inte... Här finns endast rostat vildsvin och mjöd."

 

[Johan K]

Vet inte om jag har haft tur, eller hur nu mans ka säga.
De grupepr jag har varit med i har varit på ett ungefär lika ui sina sätt. Vi har haft med oss tilltugg som är till för alla, telefoner har inte ringt så ofta så att det stört. Seriositettsnivån har varit tillräckligt bra föratt jag ska vara mer elelr mindre nöjd under spelets gång.
Man kanske har varit lättanpassat, men ingen har ännu gnällt, vad jag vet , på mina vanor i de grupper som man varit med ig..

 

[Sodivra]

Re: Rollspelsdisciplin

Vad gäller OOC-prat brukar sådant motverkas genom att SL eller någon i gruppen börjar besvara OOC-pratet med IC-prat. Det vill säga, "Vad menar du, kamrat Ungluck? Keks-schoklad? Något sådant ser jag inte... Här finns endast rostat vildsvin och mjöd."

Arg! Är det någon mer än jag som inte klarar av det där?
Det verkar ju vara en ganska vanlig metod, men jag tycker stämningen kraschar mer av att man gör off-snacket till en del av spelet, så att säga. Och så är det lite överlägset. Är jag ensam i detta, Bullen?

 

[Rickard]

Re: Rollspelsdisciplin [OT]

"Arg! Är det någon mer än jag som inte klarar av det där?
Det verkar ju vara en ganska vanlig metod, men jag tycker stämningen kraschar mer av att man gör off-snacket till en del av spelet, så att säga. Är jag ensam i detta, Bullen?"
Ja, jag tycker det är en rätt dryg metod. Det beror lite på hur den används, visserligen. När spelarna sitter och planerar en massa, så brukar jag ibland tröttna och bara slänga in dem i handlingen efter att jag märkt att de haft någon plan. När vi spelade Feng Shui (där det ska vara action och gärna humorfylld sådan) så blev det kaos när en av spelarna började skrika "Va, gör vi det här på riktigt?!" och den andra svarade "Ja, för fan!" med ett flin. Där tycker jag det kan funka. Annars körde jag, när jag var femton, med att man fick göra ett Intelligensslag, annars sade rollpersonen det som spelaren sade. Jag antar att jag har kommit över den perioden; nu snart 27 år gammal.

I grund och botten så har jag numera inställningen att folk är på spelmötet för att ha trevligt och om någon tycker off-snack är trevligt så låter jag de har det. Tiden som den andre spenderar med att dra någon off-anekdot kan jag istället använda för att förbereda mig till de improviseringar som krävs med min spelledarstil. Annars gör jag som Hygglo.

/Han som tycker det blir en annan stämning om man a) lyckats med scenariot eller b) sagt att det är skräck

 

[krank]

Re: Rollspelsdisciplin

Ja, det är ofantligt "överlägset" och framförallt drygt. Det är lite av poängen. Själva meningen är att de som pratar OOC snabbt lär sig att hålla sådant borta från spelbordet.

När OOC-pratet körs igång är stämningen redan död. Då gäller det att snabbast möjligast få tillbaks den. Att då kasta sig rakt in i rollspelandet igen känns för mig som en rätt bra metod.

 

[Pom]

1: Mobiler får vara på. Rollspel är viktigt. Det finns saker som är viktigare.
2: Folk tar med sig snacks och dricka de tycker om och delar med sig.
3: Man säger till i förväg om man måste sticka en viss tid som är tidigare än våra vanor.
4: Inget längre tjafs med SL under pågående spel. Jag vet för all del ingen som någonsin sagt motsatsen, men det är en av mycket få saker jag kan bli irriterad på riktigt över under ett spelmöte. Jag kunde satt regeln som nummer 1, men valde att ge den samma nummer som Mekanurg av forumsolidariska skäl.
5: SL föreslår tid för matpaus i kraft av sin kunskap om när längre strider och liknande verkar nära förestående.
6: Underhållande skitsnack är inget problem.
7: Själva sessionen börjar med att jag läser upp kampanjjournalen från förra gången. Vi spelar tyvärr inte ofta och regelbundet, så det kan mycket väl ha gått flera månader sedan sist.
8: Folk kommer för att de vill träffas och spela rollspel. Får jag inte betalt spelar jag bara med folk jag kommer väl överens med.

 

[Feliath]

Re: Rollspelsdisciplin

Arg! Är det någon mer än jag som inte klarar av det där?

Ja. Gör man sådär är man, för att citera en välkänd luminar, helt jävla Uhlenbusch i huvet.
Översittarmetoder och avsiktlig dryghet är överhuvudtaget inget bra sätt att lösa problem runt spelbordet, tror jag. Särskilt när det bara handlar om olika smak vad gäller spelstil. (Sedan kan jag i och för sig tycka att man får vara jävligt gnällig och dålig på att hålla stämningen för att störa sig på att någon ber att få kexchokladen tillskickad sig; lite som Hjortenlajvarna som blev griniga för att man kunde se en vägskylt i fjärran från ena hörnet av ett lajvområde, om man ställde sig och kollade efter den.)


/Feliath — the Serpent of Tusks

 

[Gordeg]

1: Mobiler får vara på. Rollspel är viktigt. Det finns saker som är viktigare.

Instämmer till stor del. Ibland spelar jag med en kille som har en sorts telefonberedskap i sitt jobb, han måste naturligtvis ta sådana samtal.
Ett gränsfall är när en spelare ringer sin flickvän (eller vice versa) varje kväll så att de får "prata av sig". Om man sköter det snyggt på 10 minuter när man inte är aktiv i spelet är det ok. Om samtalet tar 25 min och spelaren hade behövts vid spelbordet är det inte ok.

Gordeg

 

[walium]

Nej, du är inte ensam

"Det verkar ju vara en ganska vanlig metod, men jag tycker stämningen kraschar mer av att man gör off-snacket till en del av spelet, så att säga. Och så är det lite överlägset. Är jag ensam i detta, Bullen?"

Spelarna är trotsallt inte där enbart för att vara marionetter i spelledarens berättelse. Det finns bättre sätt att markera att det är dags att sluta snacka strunt (som till exempel att säga till spelgruppen "nu slutar vi snacka strunt och fortsätter med rollspelandet") och återgå till rollspelandet än att hela tiden försätta dem i löjliga knipor. Det går inte att tvinga spelarna att engagera sig i äventyret konstant under hela spelmötet och anser man sig vara en väldigt skicklig spelledare så är det bättre att försöka fängsla dem genom gott spelledarskap och intressanta händelser än genom att försöka utnyttja den auktoritet som man har blivit tilldelad av resten av gruppen.

 

[krank]

Re: Rollspelsdisciplin

Ja. Gör man sådär är man, för att citera en välkänd luminar, helt jävla Uhlenbusch i huvet.
Översittarmetoder och avsiktlig dryghet är överhuvudtaget inget bra sätt att lösa problem runt spelbordet, tror jag. Särskilt när det bara handlar om olika smak vad gäller spelstil. (Sedan kan jag i och för sig tycka att man får vara jävligt gnällig och dålig på att hålla stämningen för att störa sig på att någon ber att få kexchokladen tillskickad sig; lite som Hjortenlajvarna som blev griniga för att man kunde se en vägskylt i fjärran från ena hörnet av ett lajvområde, om man ställde sig och kollade efter den.)

Till att börja med vill jag säga att du tycks läsa in en hel del i mitt exempelcitat än vad som egentligen står eller var menat. Jag menade ingalunda att "skicka mig kexchokladen" var tillräckligt för att kväsa någons OOC-snack.

Sedan handlar det långtifrån alltid om att SL bryter in. Det kan precis lika gärna handla om att övriga spelare vill markera.

 

[Krille]

Re: Rollspelsdisciplin

Ja, det är ofantligt "överlägset" och framförallt drygt. Det är lite av poängen. Själva meningen är att de som pratar OOC snabbt lär sig att hålla sådant borta från spelbordet.

När OOC-pratet körs igång är stämningen redan död. Då gäller det att snabbast möjligast få tillbaks den. Att då kasta sig rakt in i rollspelandet igen känns för mig som en rätt bra metod.

Fjäfs.

För det första: rollspel är ett socialt nöje. Närvaroillusionen har i sig inget egenvärde - dess enda uppgift är att göra rollspel roligt! Om illusionen gör det tråkigt för spelare, exempelvis genom att tvinga dem att upprätthålla en koncentrationsnivå såpass länge att det blir jobbigt och ansträngande, så ska illusionen ut.

För det andra: jag har svårt att förstå hur man kan ignorera blåljus genom fönstret, bokhyllan med alla böcker, det faktum att soffan inte är medeltida, grannlägenhetens dunkadunka samt en helt vanlig plastblyertspenna med sudd, men inte klarar av att ignorera en förlupen kommentar om en kexchoklad. Hur kan allt det förra låta bli att bryta illusionen, medan kexchokladen obönhörligen massakrerar den till smulor?

För det tredje: hur sjutton kan mobbande av spelare vara en bra metod att få igång stämningen igen? Tvärtom, det är elakt, drygt och småsint, och det sänker stämningen totalt.

---

Summan av kardemumman, du och jag ska inte spela i samma spelgrupp.

 

[krank]

Re: Nej, du är inte ensam

Spelarna är trotsallt inte där enbart för att vara marionetter i spelledarens berättelse. Det finns bättre sätt att markera att det är dags att sluta snacka strunt (som till exempel att säga till spelgruppen "nu slutar vi snacka strunt och fortsätter med rollspelandet") och återgå till rollspelandet än att hela tiden försätta dem i löjliga knipor. Det går inte att tvinga spelarna att engagera sig i äventyret konstant under hela spelmötet och anser man sig vara en väldigt skicklig spelledare så är det bättre att försöka fängsla dem genom gott spelledarskap och intressanta händelser än genom att försöka utnyttja den auktoritet som man har blivit tilldelad av resten av gruppen.

Det där argumentet håller tyvärr bara om det enbart är SL som använder knepet. Så är naturligtvis inte fallet - om jag får göra en högst ovetenskaplig beräkning, skulle jag säga att samtliga spelare(däribland SL) har ungefär lika stor frekvens av användande - ingen av oss är särdeles förtjust i överdrivet OOC-snack medan man spelar rollspe, (det kan man klara av innan eller efter mötet). Sällan blir det några egentliga följder av "brottet" - "keks-schokladen" nämns inte mer, och alla fortsätter som om ingen hade sagt något. Det blir alltså inte heller nödvändigtvis några "löjliga knipor".


Det tycks mig som att en hel del i den här tråden gärna blåser upp och läser in saker som helt enkelt inte funnits vare sig i min argumentation, mitt förslag eller för den delen i den spelpraktik jag utövar. Det skulle ha kunnat göra mig en liten smula irriterad, om jag inte varit en sån fin kille.

 

[krank]

Re: Rollspelsdisciplin

För det första: rollspel är ett socialt nöje. Närvaroillusionen har i sig inget egenvärde - dess enda uppgift är att göra rollspel roligt! Om illusionen gör det tråkigt för spelare, exempelvis genom att tvinga dem att upprätthålla en koncentrationsnivå såpass länge att det blir jobbigt och ansträngande, så ska illusionen ut.

Då kan man ta en ordentlig paus. Ska en spelares oförmåga få förstöra för alla inblandade? Jag tycker inte det.

För mig som spelare har illusionen ett självändamål. Det är den som är anledningen till att jag spelar, det är den som gör rollspel givande för mig. Allt som bryter illusionen är alltså sådant som direkt förstör för mig. En liknande inställning återfinns hos resten av min spelgrupp, och allt sker i största vänskaplighet. Stämningen må vara rå ibland, men den är hjärtlig.

Du inbillar dig uppenbarligen att "spelare" är ett slags kollektiv - om en inte pallar att hålla illusionen längre, så faller automatiskt alla in i ledet. Det stämmer inte.

För det andra: jag har svårt att förstå hur man kan ignorera blåljus genom fönstret, bokhyllan med alla böcker, det faktum att soffan inte är medeltida, grannlägenhetens dunkadunka samt en helt vanlig plastblyertspenna med sudd, men inte klarar av att ignorera en förlupen kommentar om en kexchoklad. Hur kan allt det förra låta bli att bryta illusionen, medan kexchokladen obönhörligen massakrerar den till smulor?

Är du typen av människa som inte kan koppla bort omgivningen när du läser eller ser på film heller? Det kan jag, och den absoluta majoriteten av människor jag känner. När jag spelar rollspel kan jag koppla bort det mesta som inte är rent ljudmässigt. Vi brukar stänga av datorer, dra för gardiner, och så vidare. Vi har lyckligtvis vare sig blåljus eller bråkiga grannar att hantera.

Det enda jag har att gå på, det enda jag inte kan eller bör "stänga av" när jag spelar, är hörseln. Därför undviker jag helst distraktioner på det området. Det tycker jag inte är särdeles underligt.

För det tredje: hur sjutton kan mobbande av spelare vara en bra metod att få igång stämningen igen? Tvärtom, det är elakt, drygt och småsint, och det sänker stämningen totalt.

vem fasen har talat om mobbing? Återigen läser man in en hel del i mina inlägg och förslag som överhuvudtaget inte finns där.

Vad som är och inte är mobbing definieras, som bekant, av den mobbade. Ingen i min spelgrupp anser sig mobbade av agerandet, eftersom alla trots allt har lika stor rätt och möjlighet att utnyttja det och eftersom alla vet vad som gäller. Ingen upplever någon mobbing = ingen mobbing finns.

 

[MrG]

Precis sånt menar jag!

Huvudtanken med tråden var resonemang om hur man snyggt och smidigt jämkar sina kotymer kring spelandet, som om krank, Arvidos, Wallium och Krille skulle sätta sig och spela. Hur skulle de snyggt och trevligt matcha sina spelstilar och komma fram till en gemensam ram för spelet?

Och hur gör man för att vikta när folk har saker som är en viktig del av upplevelsen för dem?

 

[ripperdoc]

Re: Rollspelsdisciplin

Ärligt talat - det är en sak att inte tycka om sådant inom sin spelgrupp, men här blåser (andra än Arvidos) upp saken helt enormt (så mitt svar riktar sig alla dessa). Om det är spelarmobbning, hur kommer det sig att spelarna stannar kvar i kranks eller andras spelgrupper? De lider i tysthet? Hur man vill sköta sin gruppdynamik löser varje grupp och det finns knappast en metod som fungerar för alla, mer än att vara lyhörd.

Jag personligen gillar definitivt inte off-snack - det förstör illusionen. Jag löser det dock inte som krank - jag har inte självdisciplinen nog, dessutom blir det lite fånigt i längden Däremot bör spelare respektera andra spelare och inte dra onödiga off-kommentarer, vare sig de har tråkigt eller inte. De kan ju inte gärna säga "Ge mig kexchoklad, det här är tråkigt", och när någon klagar på off-topic så skyller man på spelledaren "som inte kan ge nog med illusion"? Spelare är skyldiga att se till att ha kul själva och roa resten, precis som spelledaren. Om spelledare vore ett serviceyrke så hade jag tagit betalt - nu brukar jag låta folk spela gratis, generöst nog, men jag hoppas på lite motprestation

(I de faktiska spelgrupper jag haft så har off-snack alltid funnits, om än måttligt, men alla har varit lika skyldiga och det har inte varit ett stort problem, egentligen... värre är det om folk inte dyker upp när de lovat ).