Ön utanför sjöområdet kallas Somvar, och bebos av en tirakisk kultur som har hunnit civiliseras, i någon mån. Detta beror dels på inflytandet ifrån närliggande kulturer, men framförallt på den klippiga kusten, vilken har inneburit att det har funnits en naturlig riktning innåt land, snarare än utåt - på de få hamnar som finns, har städer uppstått.
Ön regeras från en av dessa hamnar, av drottning Vahini (översättn. arméförband) Rathore, som är magiker av Ebhronitisk skolning, och har regerat de senaste tio åren. Vahini anser sig själv vara oerhört intellektuell, men är egentligen mest en skönande med duellvana och en dubbeldoktor i juridik och demonologi. Detta sagt så har hon lyckats väl med sitt styre, och knutit öns många binracklander (adelsklaner härstammande fårån tidigare binderaccer) till sin familj, genom äktenskap; hennes främsta framgång är tributkrävande från omgivande kust, och avtal med Ebhron som innebär att Binrac-legoflottor har fått i uppgift att svara för Ebhrons sydkusts försvar, i utbyte mot fritt och sponsrat tillträde till Ebhrons akademier, för dem som bär drottningens sigill. Eftersom Binracklassen omfattas av ett värnpliktssystem, där drottningen förväntas tillhandahålla fiender, föda och möjligheter till ära för klanmedlemmarna, så har detta varit en oerhörd vinst för kronan. Många menar att detta har säkrat hennes dotters rätt till tronen, som den fjärde medlemmen av huset Rathore - till det avsatta huset Chandelas stora förtret.
Ursprungligen var Somvar en kultkoloni, grundad av en heretisk maktahsekt från Sinaderacc, vilka menade att månguden som ön har fått sitt namn ifrån var mer än bara en av Maktahs slavar. Denna bakgrund skapade mycket av öns tidiga civilisation, vilken var centrerad kring bergen. På grund av den relativa bristen på storvuxna träd efter det första halvseklet, utvecklades en stenhuggarkultur på ön, och den allmänna kunskapen om världen regredierade. Fiske, hästar, m.m. blev lyxvaror, vilka lagigt begränsades till folk av börd. Skriften på Somvar går tillbaka sex sekel, från då ett sabriskt slavskepp (lastat med fångar tagna av raunerna samt från strandhugg längs ebhrons östkust) för vidare export sänktes utanför en av de dominerande hamnarna. De lokala tirakerna bordade, plundrade, och räddaded så mycket som möjligt ifrån fartygen, och den lokala klandrottningen (Caitall (ung. munin) Pandir - i övrigt ansedd som en skicklig demagog, modell Eleonora Aquitanien) gjorde besättningen i sin helhet till sin privata egendom, och använde dem som en bas för att modernisera landet, inledningsvis med Maktah-Somvar-schamanernas ivriga stöd. Resultatet av detta blev en renässans i form av blandkultur, där sabriska, thalaskiska och ebronitiska element blandades med klassiska tirakiska värderingar.
[img:left]http://www.flickr.com/photos/21000745@N02/6234870176/lightbox/[/img]
Den ökade hanverksskickligheten stärkte legitimiteten hos Pandirklanen, och en federation bildades. Spänningarna mellan de progressiva krafterna kring den nya huvudstaden och det konservativa hjärtlandet ökade dock stadigt, och i tronskiftet utmanades Caitalls dotter av en konservativ representant för Moriklanen, och avrättades. Efter en serie obehagligheter utrkristaliserade sig det moderna Somvariska samhället, baserat på en maktdelning mellan tronen, schamanrådet, alltid ledd av en manlig ordförande kallad den levande Tara (Somvars älskarinna, jämte Maktah), kastrepresentanterna och slavrådet.
Drottningen regerar, stiftar lagar och har ansvar för att det flyter in välstånd till staten. Drottningen utses av den förra drottningen, men bör vara en blodsättling till denna - till nöds kan någon annan klanmedlem adopteras. Drottningen kan endast avsättas med döden, vilket bör ske i en religiös duell med björnklor. Efter att ha tillsatts väljer drottningen tre brödraskaror till makar, och en systerskara till hustrur. Makarna fungerar primärt som avelstdjur, men också som generaler; brödraskarorna förväntas konkurrera sinsemellan, varför tre alltid utses. Hustrurna fungerar dels som administrativ avlastning (i praktiken utgör de oftast en form av sekreteriat eller ministerråd), och dels som kammarjungfruer. De är också gisslan för sin klans beteende, och kommer därför regelmässigt från den näst mäktigaste klanen.
Den levande Tara svarar för rikets religiösa renhet, och för lagarnas implementerande. I praktiken innebär detta att riket är genomvävt av Taras hemliga polis (i form av själar av schamaner som besätter smådjur, och lyssnar). Själva rättsskipningen är tudelad - vid tvistemål kommer personer från andra kast till en schaman, medan schamanerna helt enkelt föreläser och slår ned folk som komms på med att bryta mot den religiösa lagen. Folk som bryter mot drottningens lagar och dekret rapporteras istället till någon av makarna, vilka förväntas hantera saken diskret. Anledningen till motviljan mot att ingripa vid sekulära brott, är att Tara och schamanerna väldigt sällan erkänner existensen av den sekulära auktoriteten - istället ses denna som en form av långtida undantagstillstånd, vilket på sikt skall avvecklas. Schamanerna står utanför kastsystemet, och tenderar att kidnappa sina framtida medlemmar, lämnandes en stenskulptur av guden istället; de nyrekryterade tränas centralt på bergstoppstempel, och ges därefter formella uppdrag efter behov. Den egentliga hierarkin bland schamanerna är oklar; fullvärdiga präster står över lärlingar, och lyder under personer som ges prästemasker av den inre cirkeln (dvs ifrån Tara). Vem som är den levande Tara är alltid klart, och det rör sig aldrig om en formell tillsättningsprocess. Den schaman som lyckas övertyga de andra om att han är den starkaste (fysiskt och psykiskt), elakaste, och mest karismatiske demagogen i riket har helt enkelt titeln, givet att personen kan besegra den tidigare Tara. Den inre cirkeln möts och fattar beslut på andeplanet - hittar du den, så är du välkommen, och ges en prästmask; uppmärksammar någon av prästerna i den inre cirkeln att du söker efter dem, och (eller) imponeras av dig av andra skäl, så konstruerar man vanligen en mask åt dig.
Kastrepresentanterna utgöt den teoretiska regeringen för landet, och skall tillse att drottningen har all relevant information, och "avsätts" vid behov. Tillsättningen är informell, men en representant för vardera skrivare-stenhuggare, binracklanerna, sjöfararna-handelsmännen, hantverkarna och lösfolket skall närvara vid dagliga audienser, och skall tillse att de har relevant information ifrån sina kollegor.
Slavrådet utgör drottningens personliga stab, och representanterna från alla folk som har behagat sända diplomater till önationen. Dessa har endast rådgivande makt, men har å andra sidan tillträde till drottningen oavsett tid på dygnet.
Sedvänjor:
Alla somvars barn tränas av schamanerna från fem års ålder, under sju år. Det görs ingen åtskillnad mellan könen i dessa sammanhang, men barnen uppmuntras att hålla sitt sociala umgänge till den egna klanen i första hand och den egna kasten i den andra. Barnens utbilning utgörs av elementär andeförnimmelse, örtlära, stridskonster, teologi och religös lag, samt ett stort mått av den lokala etiketten och de lokala sedvänjorna (vilka dock är för brutala i förhållande till andra civilsationers för att registrera enheter på). I detta sammanhang tränas också de som har fallenhet för något särskillt värv i detta, på schamanernas bekostnad.
Somvar är en matrilinjär nation som praktiserar filial polyandri, dvs. en kvinna äktar ett flertal män, vilka dock måste vara klassifikatoriska bröder. Sexualmoralen är låg - det är upp till männen att garantera den, vilket dock kompliceras av att hustrun har skiljsmässorätt, rätt till alla avkomma, m.m., medan andra män har egna bröder och vänner som kan försvara dem. Lösningen är från männens sida delvis ett starkt band till sagda avkomma, delvis deltagande i kollegier, en form av kvasiillegala herrklubbar baserade på tempeltavernor, vilka hotar personer som avviker ifrån somvars religiösa normer. Kvinnors svar på dessa är klan- och klientorganisationer, där en syskonskara kvinnor i praktiken bygger ett potlashsystem, och hanterar alla egendoms- och juridiska ärenden gemensamt. Detta innebär att en intransigent make/-ar står i ett våldsmässigt underläge, fram tills dess att konfliktobjektet kan isoleras, något som vanligen är svårt, eftersom klan-klientorganisationerna vanligen bygger gemensamma hus.
Som de flesta andra tirakiska folk, så saknar Somvar i stort sett ett våldstabu. Det är brottsligt att lemlästa, eller lämna synliga men på tredje part, men allt närom detta anses socialt comme il faut, så till vida att våldet sker inom den egna kasten. Detta innebär att alla rollpersoner från landet kan antas ha åtminstone några poäng i våldsrelaterade färdigheter, inklusive slagsmål på tio eller mer.
Avskiljning från andra tiraker: somvar var länge en etniskt avskiljd population, och har sedan blandats upp med mänskliga folkslag. Detta innebär att Somvars tiraker vanligen luktar mindre än andra, men å andra sidan har tydligare betar.
