Re: Nya länder och strukturer i Mundana (OT?)
Jag misstänker att det är fler än vår grupp som har utökat mundanas omfång. Låt oss komma med förslag - det borde öka chansen att neogames plockar upp något, och om inte annat korsbefrukta en del. Vad vår spelgrupp har gjort är som följer.
Västlanden
1: Förändrat Momolan, enligt vad jag presenterade för ett par år sedan. Det är ett nomadiskt samhälle, där machismo har gjort att män inte gör något annat än våld och boskapsskötsel; det innebär att man inte lär sig att läsa, inte bedriver handel, och inte regerar. Allt sådant görs av kvinnor, vilket innebär att alla officerare också är kvinnor. Att tänka är omanligt, och ledarskap kräver tänkande. Att vara olydig är också omanligt, eftersom det tyder på svag disciplin. Plötsligt fungerar matriarkatet.
2: Lagt till civilisation: Mandéer, omkring Malazarsjön. Civilisationen fungerar som en blandning av Maliriket, renässansfrankrike och sassaniderna. Det rör sig alltså om ett civiliserat darcensamhälle, med en matris av klaner och kaster, vilka använder full rustning, gillar parfym, och har civiliserade (stora) städer. Vintrarna är ständigt milda, medan området är i stort sett fritt från sumpmark och pest, vilket sammantaget gör att man nästan alltid har för mycket människor i förhållande till samhällsekonomin. De är nettoproducenter av guld, frukt, droger och kvalitetsvapen, och en av Muhads stora slavimportörer (eftersom ingen fri man frivilligt arbetar i de osäkra gruvorna, för ingenting alls). Historiskt sett har österländska stater storimporterat deras yngre söner, som tungt kavalleri, lätt kavalleri och dragoner, vilket innebär att man finner Mandéer, framförallt i krigarklasserna och adeln, lite var stans.
De har två stora stater, och två kulturellt signifikanta mindre:
* Camazin, som ligger bredvid Lomar, och som är mer centraliserad stat, med en klassisk parlamentaristisk konstitutionell monarki, där parlamentsplatserna i huvudsak är ärftliga inom adeln, men också kontrolleras av storföretag och traditionella sekter (NB, inte den dominerande Daaktron).
* Den andra, Cerman, baseras i stort sett på aragonien mixat med kung Jubas mauritanien såsom det framträder i romerska källor, och ligger vid flodens utlopp. Detta är ett oerhört decentraliserat, men rikt, handelsrike, som också det har ett adelsparliament. Landet kännetecknas av jämförelsevis starka kommunikationer, vilket gör det till den naturliga utskeppningsplatsen för den centrala delen av subkontinenten. Det finns ett tyst spel mellan dessa, Momolan, jargien, och den ena signifikanta småstaten (Caragul), där de i praktiken självständiga baronerna förhandlar om konstitionella rättigheter genom att byta lojalitet mellan dessa potentiella regenter. Detta skapar en väldigt stark känsla av centrum-pereferi som framförallt Cerman lider av, eftersom man till skillnad från Camazin inte har de starka naturresurserna att falla tillbaka på från furstens sida.
* Ovan nämnda Caragul ligger precis vid gränsen mot Forion, och är en väldigt tydlig blandkultur, som till skillnad från Cerman och de andra nordliga Mandestaterna har omfattat Muscatismen/missionärerna från Forions lära. Staten är mycket isolerad, och skulle bäst kunna beskrivas som en korsning mellan ungern och delar av borneo - det har kommit in en folkvandring av mandeer till ett Benerdsamhälle (se nedan), och slagit sig ned; accepterat stora delar av forianernas kultur och domesticerats. Därefter kommer övärldsfolk och en mandéhögkultur, och man adopterar återigen allt mandeiskt. Caragul är den plats där de två kulturerna möts, eftersom de ostliga bergspassen domineras av barbarer.
* Mazar, öster om Camazin. Egentligen en stamkonfederation, vilken enkelt kan beskrivas som ett gigantiskt Darfur-möter-Montana, komplett med udda häxordnar, cowboys, storbönder, och fästen för exilfurstar från andra platser. Allt medan man tillhandahåller de för resten av kontinenten livsviktiga hästarna och boskapen.
3: Lagt till civilisation: Benerder, i och omkring forion, och i trakten av kryddöarna. Besläktade med mandéerna. Baseras på stadsstater med en mix av ioniska greker, dravider och khmerkultur. Civilisationen är rik, men strikt hierarkisk, med kyrkan som det enda som förbinder samhället. Överklassen är sacraliserad, och agerar inom det ramverket. Tirakerna har i vårt mundana gjorts något mer civiliserade, och har enorma enklaver i området, vilka mer eller mindre är fullständigt integrerade.
4. Lagt till en massa öar i blå havet, hela vägen ned till forion, och fyllt dessa med tiraker, benerder, faliska kolonier, nedumaraan (se nr 6), och handelsstater. Öbältet är som tydligast mellan forion och menon aun.
5. Gjort Menon Aun och Tarai till civiliserade trax (tirak, Autonym) stammar, vilka vanligen kallar sig själva Nabil för att differentiera dem från vanliga tiraker.
6. Lagt till civilisation: Nedumaraan, mellan östra Tarkas, östra muhad, området från Belu och norrut, samt öarna i öster. Civilisationen är en blandning av idealiserad diadochermix, Mahajanapadaperioden, rurikidryssland och svartahavet under tiden från alexander till principatets död, kryddat med en smula amerikansk upplysning, vilken gör att civilisationen i princip aldrig leds av sina egna. Detta innebär att civilisationen saknar bestående institutioner, men har ett oerhört rikt kapital-, kunskaps-, och kulturarv, vilket gör det till ideala områden att lägga under sig, om än oerhört svåra att hålla, pga frånvaron av stabila lojaliteter, och starkt fokus på varje individs perfektion (viket inkluderar våldskapacitet).
Kulturens traditioner anvisar en stark respekt för lärdom, teknologi och självständighet, vilken resulterar i att rätten att bryta upp (den främsta lagen) utnyttjas av de flesta. Liksom större delen av resten av blå havet, tillhör folkflertalet missionärerna från forion, men här har religionen helt dominerats av överklassen, som introducerat tillbedjan av demoner och regelrätta pakter med dem, som en dimension i den kulturella dyrkan. Detta innebär att religiösa organ inte blir anknutna till folket i allmänhet, men å andra sidan blir extremt resurs- och kunskapsstarka, och alltså fungerar som vortex för kulturella kraftsamlingar.
Nedumaraan har inga egentliga stater - hela deras kulturområde står teoretiskt sett under Muhads beskydd - men däremot ser sig varje by, storbonde, gårdskomplex eller tempeluniversitet som en suverän enhet. I kombination med rätten att lämna sitt land, och den kulturellt kodade stoltheten, kommunitarianismen och kunskapshungern, innebär detta att man har en ytterst volatil population, som ofta reser sig under en furste, slår sig fria från Muhad för en generation, erövrar halva blå havet, och sedan kollapsar, eftersom furstens avkomma inte ärver hens vasaller. Eftersom muhad tar skatt ifrån templen för deras religiösa självständighet (vilket är kod för politiska självständighet), så är civilisationen en delförklaring till Mhimens enorma resurser och styrkor.
Nedumarer blir ofta rådgivare till andras furstar, eller äventyrar. De är etniskt besläktade med Raunerna, men kännetecknas av varma nyanser i hår, breda käkar, och en generellt bred kroppsbyggnad.
7. Tagit bort Tarkas öken, och delat upp området i jargiska provinser, och territorium tillhörande fria Nedumariska furstar eller staten Ziu.
8. Separerat Ziu från Muhad, och gjort staten till en handelsorienterad bufferstat som manipulerar de omkringliggande staterna till sin egen fördel.
9. Lagt till en enorm sjö, norr om Gordion, vilken anknyter till ringjöarna öster om Drunoc. Denna når blå havet genom två passager, en öster om drunoc, och en norr om henoc. Båda kontrolleras av kvasijargiska (men friare) handelsstater.
Centralmundana
1. Återintroducerat Coloniska imperiet som ett teoretiskt koncept och en kulturmall, vilken refereras till som en gemensam makrohegemoni och "stat"/"lojalitetsobjekt" av alla bildade individer från Maulioprovinsen i Jargien till området norr om Ebhron. Den bildade klassen utgör c.a. 10%, vilka vanligtvis dessutom köper (eller på grund av sitt boende inom korporativ (kejserliga städer) eller på grund av sitt blod (födesel in i en kejserlig adelsätt) redan har rätt till) medborgarskap av den thalaskiska byråkratin. Detta medborgarskap är giltigt i samtliga stater i området, och ger rese-, samvets- och juridisk frihet vart än individen befinner sig inom detta område.
Medborgare ser sig i första hand som colonier (undantaget de sabrier som börjat bli nationalister), och denna lojalitet ses som av samma vikt som religion, och som överordnad politik. Effekten är att överklassen i området i stort sett är en glidande, ammalgamerad, massa, som gifter sig över nations och kulturgränser, och som sällan accepterar furstars och staters rätt utan fråga. Det aktualiserar också frågan om kejsartronen, och gör den sabrisk-thalaskiska konflikten skarpare: den thalaskiska byråkratin står under magikraterna, eftersom de är ställföreträdare för kejsaren, och vilken furste som hälst inom imperiet (som därutöver är medborgare) skulle kunna ta kejsartronen.
2. Addera fler öar i Calarerna. Ett vackert bälte mellan Tacalorr och Anthalamur, samt ned till Therne och Lubros. Fyll dessa med blandstater, som antingen är Coloniska eller Tirakiska, eller övärldska, eller blandade.
3: Addera civilisation: Dhossinerna, som den dominerande i övärlden. Dessa är en sociopatisk blandning av vietnamesiska trappings, persisk-turkisk-napoleonsvåtadrömkringenkultur, med ett överdrag av handelspolitik och en aggressiv brittisk kommersialism. Antag att Tirakerna fördes av dessa från västlanden till tacalorr, och att cirefalierna är en isolerad spillra av deras kultur (som står i varierande grad av förfall). Antag att creoliseringen bland Lalaster är deras fel, och att den låga civilisationsgraden i norra övärlden är ett medvetet sätt för dem att vidmakthålla kontroll. Ge varje ö sin egen stat, och gör dem till nettoexportörer, med en attityd till diplomati som renässansitaliens, och gör dem till ett diplomatiskt centrum för resten av världen, på grund av sin centrala placering, och vana att göra trolldom till praktiskt användbar teknologi.
4. Flytta Damarien till ebhron, öster om Nitor, och gör området till ytterligare småstater.
5. Fyll measlätten med tokon, tiraker och småstater, och fyll området norr om Ebhron med Dhossinkolonialstater och blandstater av colinsk-ebhronitiskt ursprung; modellen bör vara Damarien, som dessutom är en del av Imperiet.
6. Spicea upp Daakkyrkan, genom att ge varje profet sitt eget prästerskap (en parallell hierarki för varje kyrkodel) där varje fullvärdig kyrka måste ha ett prästerskap för varje profet, för att kunna utföra de ritualer som är associerade till profeten (och ge profeterna lite personlighet; vi baserar dem på Krishna (Jordesoldaten), Deborah (Udar), Elias (Milargok) resp. Muhammad (ljusbringaren).
Använd därefter den traditionella prästegången från kristendomen, och tag den på allvar:
*Första rangen, så lär sig prästen schamanism, andeutrdivning, andesyn, och förandet av döda själar genom andevärlden till daaks paradis. Detta introducerar dessutom de många demoner och skräckelement som livet efter döden innehåller. Även om färdighetschanserna förmodligen inte överstiger sju-åtta, så innebär det att ALLA daakpräster kan tjuvlyssna på folk från andeplanet, och att daaks smörjelse verkligen spelar roll, i det att den tillkallar helgon som ser till att själen inte blir uppäten av demoner.
*andra rangen fungerar prästen som dörrvakt och indrivare, och lär sig demagogi och hot, samt begränsat våld.
*tredje rangen fungerar prästen som diakon, och stödjer församlingarna med gratisarbete, rådgivning, psykologstöd, etc. Eftersom den högste aboraten kallas just den HÖGSTE aboraten, så kallar vi denna rang för Aborater.
*fjärde rangen är faktiskt ceremoniellt prästarbete, clericing.
*femte rangen är lektorer, vilka undervisar präster och vanliga dödliga i teologi, och ser till att kyrkan är gemensam.
* sjätte rangen är äldstar, som fungerar som domare och administratörer. Dessa motsvarar vår äldsta kyrkas biskopar, och har alltså ingen religiös auktoritet öht. över vanliga fjärderangspräster, men fungerar däremot som administratörer och informationscentraler.
* sjunde rangen är primoderna, som är religiösa ledare, och bland sig väljer daaks visdom. Introducera en konflikt mellan primoderna (konciliarister) och aboraten. Detta är den formellt högsta rangen i kyrkan, med den högsta aboraten som ett från Daaks visdom utbrytet fritt exekutiv, där ledaren utser sin efterträdarlista, från vilken daaks visdom väljer.
Fokusera på vilken skada magi och schamanism gör vanligt folk (bara en sådan sak som gratisarbetande skelett borde orsaka folkuppror), och att inkvisitionen handlar om beskydd, så borde kyrkan framstå i ett helt annat ljus.
7. Förändrat Övärlden till ett gigantiskt men mångkulturellt och delvis ärkeprimitivt renässansitalien med enorma katangaresurser (ädelstenar, peppar, korall, fisk, rikedomar som är lätta att exportera).
8. Satt Therne som en sjömakt enligt vad Eagle(-tror jag?) en gång föreslog, en synkretiststat som försöker hindra alla andra stater från att bedriva handel på övärlden öht. utan att göra det genom Thernes hamnar.
Öster om consaber är inte mycket etablerat. Den nuvarande kampanjen fokuserar på den stora dalgången öster om Ebhron, kallad Nadistuti i vårt spel, och bebodd av Gandarer (mix av Samurajjapaner, Azteker, Creolé och Sydafrikanska stammar vid britternas ankomst) -spelarna är kolonialister.
Hur ser era världar ut?
Är det inspirerat av the Empire i Warhammer? Kan tänka mig att överklassen gillar 1500-tals kläder med puffiga ärmar och lår - som anses säreget av det normala utlandet.