Nekromanti Nybörjarrollspel?

[krank]

Jo, en diskussion i vrållådan fick mig att fundera lite över vilka av marknadens rollspel som egentligen är lämpliga för nybörjare. Jag t.ex tycker ju att D&D4e inte är ett spel för nybörjare; alldeles för komplexa regler och en grundbok som ter sig ganska mastig för den som inte hållit på tidigare. Hell, jag har spelat rollspel i över tio år (huga) och har svårt att navigera i den.

Så, jag skulle vilja diskutera lite kring nybörjarvänliga spel. Vad behöver de? Räcker det med att de har en hyfsad "vad är rollspel?"- sektion i början?


Jag har några idéer:

Kompletta - Jag tycker att ett bra nybörjarrollspel finns i en enda bok. Eller ja, det kanske finns tilläggsböcker, men allt man behöver för att köra sina första kampanjer ska finnas i den grundbok man köper. Man ska inte behöva något mer.

Lätta men tydliga regler - Jag tycker att ett bra nybörjarregler inte har en snårskog av regler, utan är ganska enkelt. Realism är mindre viktigt. Om det finns specialregler så ska de också vara ganska strömlinjeformade. Jag tycker t.ex att WoD är ett föredöme här.

Pedagogiska regelförklaringar - Regler förklaras på ett smart, snabbt och pedagogiskt sätt utan att kräva att läsaren varken är matteintresserad eller erfaren rollspelare.

Exempeläventyr - ett måste. Utan exempeläventyr finns det ingen "mall" att grunda de första stapplande äventyren på.

Spelexempel - som tydligt visar hur man är tänkt att spela, vad man är tänkt att spela, vad man är tänkt att hålla på med i spelet.



Sedan kan spelet vara trad eller indie, det tror jag spelar mindre roll... Vad tror ni?


Om ni inte kommer på nåt eget, svara gärna med exempel på spel ni tycker är nybörjarvänliga. Jag kan börja...

Svenska
Saga
Mutant: Undergångens Arvtagare

Engelska
Eclipse Phase
Shadowrun
Vampire: The Masquerade


Sedan tar min fantasi slut. Vad tycker ni? Är Noir nybörjarvänligt? Neotech? Varför/varför inte?

 

[Arfert]

Inget Neogames gör är nybörjarvänligt, för mycket detaljpill... och i Noirs bok en alldeles för konstigt disponerad bok. Men det betyder inte att nybörjare inte kan spela dem, själv spelade jag enormt krångliga spel som nybörjare. Men det gjorde dem inte nybörjarvänliga.

Mouseguard kan kanske kallas nybörjarvänligt, eller Faery Tale. Kanske Feng Shui...

 

[krank]

Inget Neogames gör är nybörjarvänligt, för mycket detaljpill... och i Noirs bok en alldeles för konstigt disponerad bok. Men det betyder inte att nybörjare inte kan spela dem, själv spelade jag enormt krångliga spel som nybörjare. Men det gjorde dem inte nybörjarvänliga.

Det här tycker jag är en viktig distinktion, förresten.

Alla spel kan spelas av nybörjare. Det bevisas hela tiden. Det finns folk som börjat sin rollspelsbana med Eon eller med ännu värre regelmonster.

Det är dock skillnad mellan "kan spelas av nybörjare" och "nybörjarvänligt".

Väl mött, alltså.

 

[w176]

Supergänger nuff said.

 

[Arfert]

Supergänger nuff said.

Ja, det är ett bra förslag!

 

[krank]

Supergänger nuff said.

Ja, det är ett bra förslag!

Absolut, i den genren.

Och om vi ändå ska nämna indiespel, så överväger jag att nämna Evolutionens Barn. Jag är dock inte alls säker på att det är så nybörjarvänligt... Trots att det var ett av målen...

 

[Arfert]

kanske är för abstrakt? eller hur menade du?

 

[w176]

Att reger som styr dramaturgi istället för något inom fiktionen (vilket både konflikt och handlingsresultion gör) kräver en målgrupp van att tänka i dramaturlogi?

 

[Amroth]

Själv började jag med Saga vilket jag verkligen skulle rekommendera till en nybörjare. Har även använt det med framgång för att värva till och med de allra mest skeptiska till rollspelens värld.

Angående Supergänget så är jag lite skeptisk till om serieformatet är det bästa för en nybörjare, tycker inte att det blir lika tydligt som klartext(vet inte om reglerna finns i annat än serieformat), jag inbillar mig att det blir svårt att titta upp regler efterhand och så.

För övrigt är det ju dock ett enkelt och nybörjarvänligt system.

 

[krank]

Att reger som styr dramaturgi istället för något inom fiktionen (vilket både konflikt och handlingsresultion gör) kräver en målgrupp van att tänka i dramaturlogi?

Mjo. Fast jag kan å andra sidan tänka mig att de som kommer till hobbyn från någon form av teater- eller filmintresse eller så kanske ändå tycker att det känns naturligt?



Det är ju svårt det här med "nybörjare", de är ju inte helt och hållet en homogen grupp... Jag har spelat med nybörjare som efter ett halvårs spelande fortfarande inte riktigt greppat det där med att Färdigheter mäter saker man är bra på... Det har överhuvudtaget inte gått i deras begreppsvärld att man skulle kunna sätta siffror på saker på det viset.

 

[Arfert]

Att reger som styr dramaturgi istället för något inom fiktionen (vilket både konflikt och handlingsresultion gör) kräver en målgrupp van att tänka i dramaturlogi?

Ja så är det nog... jag har ju själv spelat nästan alla slags rollspel som finns, och jag tycker ändå små korta indiespel är svåra att spela. Eller så är jag korkad.

 

[Arfert]

Att reger som styr dramaturgi istället för något inom fiktionen (vilket både konflikt och handlingsresultion gör) kräver en målgrupp van att tänka i dramaturlogi?

Mjo. Fast jag kan å andra sidan tänka mig att de som kommer till hobbyn från någon form av teater- eller filmintresse eller så kanske ändå tycker att det känns naturligt?

Bara för att man har ett gediget teater- eller filmintresse betyder inte att man tänker i de termerna när man spelar rollspel. Jag gör inte det.

 

[w176]

Det kräver nog också att de har director stance till sitt verk osv. En method actor skulle ju det inte funka för, och inte heller en discovery writer osv

 

[Arfert]

Det kräver nog också att de har director stance till sitt verk osv. En method actor skulle ju det inte funka för, och inte heller en discovery writer osv

Vi talar kanske om några hundra personer i Sverige då? Kanske inte den mest optimala målgruppen..

 

[krank]

Det kräver nog också att de har director stance till sitt verk osv. En method actor skulle ju det inte funka för, och inte heller en discovery writer osv

Vi talar kanske om några hundra personer i Sverige då? Kanske inte den mest optimala målgruppen..

Mja, jag tycker nog att de flesta som hållit på med teater bör vara hyfsat hemma i tänket med scener och den dramaturgiska kurvan. Dramaelever har vi väl ganska många, och addera alla ungdomsteatrar etc?

Alltså, det handlar egentligen inte om vad man "känner sig hemma i", utan om man har tillräcklig koll för att kunna förstå idén. Samma sak med t.ex tidigare nämnda WoD: Man behöver inte vara bekant med spelets mytologi eller för den delen tänket att dela upp stridsrundor i handlingar eller att sätta värden på kunskaper; man behöver bara ha tillräcklig koll på vissa grejer för att kunna få en ingång in i spelet.

 

[krank]

Bara för att man har ett gediget teater- eller filmintresse betyder inte att man tänker i de termerna när man spelar rollspel. Jag gör inte det.

Du är å andra sidan inte en nybörjarrollspelare. Du har ganska många år av vana av en viss sorts system och ett visst sätt att tänka kring rollspel. De har det inte.

 

[Arfert]

Bara för att man har ett gediget teater- eller filmintresse betyder inte att man tänker i de termerna när man spelar rollspel. Jag gör inte det.

Du är å andra sidan inte en nybörjarrollspelare. Du har ganska många år av vana av en viss sorts system och ett visst sätt att tänka kring rollspel. De har det inte.

...det där är bara önsketänkande. Som om kunskaper skulle vara nåt negativt.

 

[Arfert]

WoD är ju ett skitenkelt standardrollspel "under huven". Det kan man förklara på en kvart för en nybörjare. Ser ingen avgörande skillnad på det och Mutant eller gamla Drakar och demoner, eller vilket enkelt vanligt rollspel som helst på den punkten.

"I det här spelet spelar du alvkrigare"... "ok"
"I det här spelet spelar du vampyr".. "ok"
etc..

 

[Arfert]

En grej som är viktiga med nybörjarrollspel, man ska slippa lägga ner en massa tid med att förklara "så här funkar världen"... Tekumel skulle aldrig kunna vara ett nybörjarspel, även om reglerna var enkla. Medan Star Wars är lättare att komma in i.

CoC funkar som nybörjarrollspel, tack vare att folk har en hyfsat bra bild av 20-talet från div filmer. (+ att det är enkel BRP). Då gör det inte så mycket att monsterna är konstiga.

Konventionerna är din vän.

 

[solvebring]

Kompletta - Jag tycker att ett bra nybörjarrollspel finns i en enda bok. Eller ja, det kanske finns tilläggsböcker, men allt man behöver för att köra sina första kampanjer ska finnas i den grundbok man köper. Man ska inte behöva något mer.

Lätta men tydliga regler - Jag tycker att ett bra nybörjarregler inte har en snårskog av regler, utan är ganska enkelt. Realism är mindre viktigt. Om det finns specialregler så ska de också vara ganska strömlinjeformade. Jag tycker t.ex att WoD är ett föredöme här.

Pedagogiska regelförklaringar - Regler förklaras på ett smart, snabbt och pedagogiskt sätt utan att kräva att läsaren varken är matteintresserad eller erfaren rollspelare.

Exempeläventyr - ett måste. Utan exempeläventyr finns det ingen "mall" att grunda de första stapplande äventyren på.

Spelexempel - som tydligt visar hur man är tänkt att spela, vad man är tänkt att spela, vad man är tänkt att hålla på med i spelet.

Håller med om att det är dessa punkter som är de viktiga för att få nybörjaren att hänga med. Speciellt vad det gäller regelpedagogik och spelexempel. Det är mycket viktigt att få "höra" hur det verkligen går till och att det finns en övergripande enkel bild av det hela. Förespråkar därför oldschool-BRP starkt här.

Jag skulle säga:
Saga
Drakar & Demoner Runt 1985-1991, ju äldre desto bättre och simplare.
Mutant: Undergångens Arvtagare
Berättelser från Staden
Svenil

Vad det gäller spel på engelska är jag överlag skeptisk till att det skulle vara nybörjarvänligt. Det blir nog faktiskt en helt annan sak att lära sig alla termer och speltekniker på engelska före det att man fått dem och lärt sig dem på svenska, vilket jag tror är lättare. Jag säger ändå:
Call of Cthulhu