Nekromanti Nyfiken fråga: CoC och magiska böcker

[krank]

Jo, jag är lite nyfiken på hur ni som spelleder CoC rent praktiskt hanterar läsandet av magiska böcker kring spelbordet.

Sett till den information som tillhandahålls i officiella äventyr och sådant, så brukar böcker ha följande information:

• Titel
• Författare, om känd
• Beskrivning
• SAN-loss
• Plus man får på Cthulhu Mythos
• Tid det tar att läsa den
• Vilka, om några, besvärjelser den innehåller.

Så... Dina spelare har just lagt beslag på ett välbevarat exemplar av De Vermis Mysteriis efter att ha säkerställt att dess tidigare ägare är död, inspärrad eller båda.

En av dem tycker att det verkar vara en jättebra idé att läsa boken, verkligen suga musten ur den.

Hur, rent konkret, gör ni kring spelbordet (Eller vid sidan av det)? Vad säger du till spelaren/spelarna, vad frågar du dem, vad gör ni?

 

[Voldstagg13]

När jag har varit SL blir det (tyvärr) rent speltekniskt: presentera boken med lite om innehåll (om det finns nåt speciellt tema och liknande), hur lång tid det tar att läsa/snabbläsa och beroende på läsning SAN-loss och Mythos, eventuell annan färdighetshöjning (som Occult) och vidare om och vilka besvärjelser och vad de kräver. Jag har alltid tänkt att det skulle vara roligare att bre ut sig, lämna extra detaljer om boken och innehållet, ge hemliga lappar till spelaren som läser med nåt som poppar upp i huvudet pga. detta (detaljer som plötsligt betyder extra i ett sammanhang, nya kopplingar till annat inom Mythos...) och hur boken kanske känns svår att lämna ifrån sig. Men brist på inspiration och tid har inte medgett detta.

 

[entomophobiac]

Har använt mig av associationerna istället. En rollperson studerade exempelvis Necronomicon på Miskatonic University (efter en serie komplikationer) relativt tidigt i kampanjen. Spelaren fick en genomgång av texten, dess snårighet, etc., men ingen SAN-loss eller liknande alls utan bara diskussion om hur knäpp boken tycktes vara och att al Hazred måste ha varit en riktig kuf. Några vaga poängteringar om att känna sig olustig, kanske, och att den ifrågasatte grundläggande fysik ... Men inget mer.

Flera spelkvällar senare så *ser* rollpersonen några av de saker som Necronomicon nämner med egna ögon och kopplingen görs ... Kopplingen som får den lästa texten att verkligen klicka för rollpersonen och hela tyngden av läsningen på universitetet att göra sig påmind. SAN-loss slås först nu.

Jag föredrar den kosmiska meningslösheten och andra aspekter av Lovecraftiana, dock, och tycker att besvärjelser etc. är ganska ointressant. Däremot brukar jag gilla om det finns exempelvis en antikvitetshistoria för föremålet. Vem har ägt den. Vem köpte den sen. Var hittades den. Den här sortens böcker är ju ofta samlarverk som kan ha bundits om flera gånger och/eller saknar sidor.

Men alla gånger, när beskrivningarna ska skrivas, se om The Ninth Gate med Johnny Depp och fundera på hur den där mer krypande känslan kan komma ur bokens sidor och för evigt förändra rollpersonen syn på verkligheten, likt en passiv trigger som bara väntar på att göra vådliga och onaturliga kopplingar i rollpersonens hjärna.

"[P]lacid seas of ignorance", trots allt.

 

[krank]

och vidare om och vilka besvärjelser och vad de kräver.

Och då säger du helt enkelt namnet på besvärjelsen och det som står i regelboken om den, typ? Så du kollar helt enkelt upp, på förhand, i grundboken vad varje besvärjelse har för detaljer/stats?

Ger du då SAN-loss kostnad i magic loss direkt eller först efter att rollpersonen lagt ner tiden för att lära sig besvärjelsen?

 

[Voldstagg13]

Jag försöker göra det lite intressantare: om besvärjelsen åkallar/manar fram något blir det inte standardnamnet i boken, om det innebär skada säger jag inte exakt hur stor eller hur mycket SAN som ryker. SAN-loss är något jag brukar vänta med. Entomophobiacs sätt att hantera detta låter mycket intressantare, jag har dock spelat mest med gamla DoD/Mutant spelare så mycket har varit regelteknik, maxande och byggande.

 

[krank]

Jag försöker göra det lite intressantare: om besvärjelsen åkallar/manar fram något blir det inte standardnamnet i boken, om det innebär skada säger jag inte exakt hur stor eller hur mycket SAN som ryker. SAN-loss är något jag brukar vänta med.

Intressant!

Jag sitter och läser i CoC-grundboken och jämför med en del delar i Tatters of the King eftersom jag upptäckte en del saker vid min senaste genomspelning som jag - som ju aldrig faktiskt spelat klassiska CoC- inte tänkt på förut. Jag tycker att det är riktigt intressant att se hur olika SL förhåller sig till grundmaterialet, hur mycket av bokens råd/instruktioner man använder och hur mycket man hittat på eller moddat själv! Givetvis helt utan värdering från min sida; jag försöker bara utöka min egen kunskap =)

Jag insåg dessutom nyligen att det här med "böcker och spells" inte är något jag går in på speciellt djupt i Kutulu – kanske blir det en framtida PDF-modul eller så...

 

[entomophobiac]

Jag har alltid upplevt CoCs sätt att hantera magi som en kvarleva från BRP i sig och inte ett sätt att egentligen göra särskilt CoC-ig magi. Så för mig är de mest onödiga. Lite som monsterbeskrivningarna. Så fort du vet att en Shoggoth har X antal hit points så är den demystifierad på ett väldigt trist sätt.

 

[krank]

Jag har alltid upplevt CoCs sätt att hantera magi som en kvarleva från BRP i sig och inte ett sätt att egentligen göra särskilt CoC-ig magi. Så för mig är de mest onödiga. Lite som monsterbeskrivningarna. Så fort du vet att en Shoggoth har X antal hit points så är den demystifierad på ett väldigt trist sätt.

Grejen är väl, tänker jag, att det finns köpeäventyr - som Tatters - som i sig är ganska bra, men som underförstått utgår från ett specifikt sätt att hantera just böcker och besvärjelser. Ifall man väljer att hantera det öppet och mekaniskt med SAN-loss och magipoängs-förlust så leder ju det till en specifik typ av upplevelse - huruvida det är den sorts upplevelse man vill ha eller inte varierar ju med gruppen. Men Tatters visar ju att det istället kan fungera positivt för äventyrets struktur – det går att bygga äventyr som utnyttjar det sätt CoC hanterar magi, åtminstone till viss del, och som gör det på ett ganska bra sätt.

Jag tänker att om man är ute efter ett mer... jag vet inte om jag ska kalla det "boknära" för Lovecraft var ju knappast speciellt konsekvent i tonen, men mer "ockult-mystiskt-skrämmande" sätt att hantera magi på så kan man nog fortfarande använda förbjudna skrifter och besvärjelser, men att man kanske är mer selektiv när det gäller att välja besvärjelser ("frammana X" kan ju alltid göras bra, men Hands of Colubra, som förvandlar folks händer till ormar, kanske man kan skippa). Och att man kan använda andra tekniker när det gäller att gestalta bokläsandet och de regelmässiga effekterna. I Kutulu är jag ju inte bunden av CoC's regelmässiga påbyggnad utan kan hitta på mitt egna, men för att jag ska kunna göra det vill jag ju gärna se hur andra löst det hela.

Jag vet mycket väl att man kan "lösa problemet" med öppen mekanisk hantering av böcker och besvärjelser genom att inte ha med böcker och besvärjelser. Men jag är mer intresserad av andra lösningar än att inte ha med böcker och besvärjelser.

 

[Lightshy]

Ni får starta en tråd här på forumet som heter Miskatonic University Library, där ni samlar alla böcker och förser dem med stats som passar olika system så alla kan använda dem.

 

[entomophobiac]

Har inte läst Tatters. Men jag gillar just det mer jordnära och det som jag tycker Lovecraft gör bättre än alla som försöker kopiera är osäkerheten och ovissheten. Det blir ofta lite fånigt med olika varianter av att allt är "unnamable", men det gör också att det är läsarens fantasi - och i vårt fall spelarnas fantasi - som får måla upp vad som händer och sker. Kutulu gör ju en del sånt med mekanikerna för vansinne också, som jag gillar.

Mythosen har ju blivit synonym med tentakler, trots allt. Inte med onämnbara fasor. I alla fall inte utanför nördsfären.

 

[krank]

Ni får starta en tråd här på forumet som heter Miskatonic University Library, där ni samlar alla böcker och förser dem med stats som passar olika system så alla kan använda dem.

Nackdel: En hel del av det som är skrivet och som då sannolikt skulle behöva återanvändas, är text som är upphovsrättsskyddat av Chaosium... Alternativet blir väl typ att "återuppfinna hjulet" och medvetet använda andra beskrivningar än de som ges i CoC.

För egen del hoppas jag ju mest på att, som brukligt är för mig, på lite längre sikt bygga något slags tekniker eller system för att göra det automatiskt... Och steg 1 där är väl den här tråden, med något slags informationsinsamlings-fas. Sedan följer nog ett tags funderingar och arbete med generaliseringar. Kanske kommer fler trådar.

Jag gissade att jag skulle få minst ett svar som Voldstaggs och minst ett svar som entomophobiacs - de formar ju lite "ytterligheter" om man tänker sig ett slags skala som mäter närhet till eller öppenhet om reglerna. Som jag skrev högre upp så värderar jag ju ingen av dem som bättre/sämre egentligen. Jag hoppas ju på fler svar, som tyder på fler dimensioner, men åtminstone en av mina hypoteser har därmed bekräftats - att det finns ett ganska stort spann, där en del jobbar väldigt öppet och nära reglerna, medan andra "lindar in" och abstraherar mer.

 

[Voldstagg13]

Jo...ett problem som brukar kunna dyka upp är att de mest önskade böckerna i original är skrivna på andra språk och ibland uråldriga varianter av dessa språk. Översatta upplagor saknar ofta information och besvärjelser, men tar kortare tid att läsa. Mina spelare jagade alltid akademiker och ockultister för översättningar och för forskning åt dem.