Inte för att jag riktigt vet varför jag skrev hela det här satans inlägget, men jag vill liksom säga något. Jag har iakttagit diskussionerna och känner att jag måste få det ur mig ...
Jag tycker mycket om Pratchett men lämnar diskussionen om hans stil och kvalitet därhän. Hur man uppfattar en författare är högst individuellt och har kort sagt med smak att göra, som så mycket annat. Med andra ord kan vi tugga om det i all evighet utan att någonsin komma överens.
Nå, fastän jag kan förstå vreden mot detta, då jag haft mycket sådan vrede förr (rollspel, musik, böcker – you name it!) tills det att jag bytte inställning till sådant, tänker jag att man kan anamma detta på ett helt annat, mycket sundare och mer realistiskt sätt.
Pratchett kommer att gå bort eller hur som helst snart att vara inkapabel att författa mer, ens med diktering. Om inte döden tar honom gör alzheimersen det. Det är något som både han och vi som följer honom varit medvetna om väldigt länge, och ingen kan tyvärr göra något åt det. Och istället för att låta sitt livsprojekt sluta med honom så tar han och hans dotter beslutet att fortsätta med det, i och med att hon tar över. Det är ju deras beslut och eftersom Discworld tillhör Pratchett så har vi ingen rätt att lägga oss i vad han gör med det. Och vem kan vara mer lämplig än hans egen dotter?
Då säger jag "Vad kul! Tur i oturen, en god nyhet i sorgen ..." och tänker absolut inte döma ut Rhianna innan jag sett vad hon kan göra. Varför ta ut något sådant på förhand? Naturligtvis kommer hon inte att skriva exakt likadant som sin pappa, men det är ju bara realistiskt och sunt. Att förvänta sig en ren kopia eller att bli arg för att det inte kommer att vara en ren kopia är väl egentligen bara orättvist mot den individuella konstnären. ... För är det inte istället väldigt trevligt om folk gör sin egen grej om de nu ändå ska ta över? Annars, tycker jag, blir det ju ganska meningslöst att låta en sådan övergång ske om det ändå inte får förnyas. Varje konstnär och författare bör vara sin egen och göra sin grej, annars blir det antagligen bara krystat och billigt. Så med andra ord hoppas jag att Rhianna inte försöker vara Terry! Discworld, dvs. Skivvärlden kommer garanterat att vara densamma, mer eller mindre, men den kommer förhoppningsvis att anammas annorlunda och skildras med andra ord, och det tycker jag ska bli roligt att uppleva.
Alltså, jag ser detta som en utveckling, inte en fortsättning. Och väljer man att se det så, att se det som en nystart och en egen grej, utifrån den nya författarens stil och möjligheter, så slipper man må dåligt eller att vara arg – är i alla fall vad jag, personligen, tror.
... Det är ungefär som när jag var arg på RiotMinds för att de inte var Äventyrsspel. Urdumt! Så klart att de inte var det och varför skulle de vara det? ... De tog över varumärket för att utveckla det och göra sin grej med det, och tack och lov för det, för på så vis fick vi ännu en version, ännu en värld och ännu fler möjligheter.
... Och visst, jag lyssnar helst inte på Metallica efter 1986, 1988 i gränsfall, eller Helloween efter 1989. Och varför ens försöka göra western efter Leones död? Men det är ju bara för att min personliga smak inte gillar det som kom därefter, inte att det objektivt sett är dåligt material.
... Vill man nu ha det som var så tja, det finns kvar, det är bara att köra på det och strunta i det nya. Vill man låtsas att det tog slut där det nya tog vid så visst. Fast man får det nog mycket roligare och inte minst tillgång till så mycket mer material om man kan komma över de här sakerna och se varje version som sin egen grej, och uppskatta den för vad den är.
Nu hoppas jag så klart att Pratchett lever och har någorlunda hälsa länge än och får skapa lite till, om det är det han vill. Annars säger jag: "Kör hårt, Rhianna!"
/solvebring som inte tror att vi kommer så värst långt om vi hela tiden ska jämföra med det som var, och som ogillar att döma saker på förhand.
