Necross said:
Vitulv said:
Håller med. Jag gillar D&D-filmerna. Man får liksom ta de lite för vad de är. Tycker också att tvåan är snäppet bättre.
Nej, jag tycker inte man ska ta det lite för vad det är. Endast det bästa är gott nog!
För övrigt vill jag inte vara den som är den - jag tycker t ex "Dungeon Siege"-filmen var ganska rolig. Och "Your Highness" gav jag 5 av 5.
Oj, då tolkar jag ditt inlägg som att du tycker att Your Highness var det bästa som någonsin gjorts inom sin genre. Har inte sett den själv, men det får jag ju ta och råda bot på om den är
så bra.
Jag vet inte jag... Inställningen att
"endast det bästa är gott nog" känns lite för begränsande för mig. Den skulle i mitt fall leda till väldigt alltför få glädjeämnen i livet. Liksom; jag kan uppskatta en kall öl, även om den inte är en Nils Oscar (som jag tycker är den
bästa ölen). Jag tar gärna en pizza framför teven, även om jag tycker att det godaste som finns är en blodig oxfilé med hemvispad bea. Min inställning till film är att den ska uppfylla minst en av följande frågor;
"Tyckte jag att det var en jättebra film?"
"Hade jag roligt när jag såg den?"
I fallet med D&D-filmerna var svaren
nej respektive
ja, vilket trots allt medförde att de gav mig någonting. När jag säger att man får ta något för vad det är så menar jag att man kan njuta av även det med låga pretentioner så länge det fyller sitt syfte. D&D-filmernas syfte är att erbjuda lättsmält vulgo-fantasy som man kan vifta bort om man vill, eller (om man är på humör) öppna en Norrlands Guld, käka en hämtpizza och njuta av en och en halv timmes fantasyunderhållning.
