Nekromanti Oärligt spelande?

[Bifur]

Med tanke på tråden om ärligt SLande började jag fundera på hur det ser ut ur spelar-perspektivet? Hur ofta "fuskar" folk med sin kunskap om ett scenario eller om spelvärlden? Finns det värde i det eller är det bara förkastligt? Hur ofta hoppar folk av för att de redan spelat ett scenario eller kanske tagit del av det i annan form (en bok eller film)? Är det kul att spela om ett scenario? Jag tänker det länkar till om huruvida man alltid låter spelarens kunskap styra RP:ns val eller om man låter karaktärens drivkrafter vara vägledande.

Personligen har jag ett bra eget exempel:
- En spelare sa inför ett scenario jag skulle SL:a att han hade spelat det innan men gärna ville vara med ändå men att vi inte skulle berätta det för de andra spelarna. Han lovade att spela väldigt karaktärsdrivet och göra de val som var rätt för RP:n oavsett intrigen. Tyckte det fungerade oerhört bra, han lät de andra spelarna fatta de avgörande vägvalen och lät sedan sin RP glida med eller kämpa emot beroende på vad som passade karaktären. Ofta glömde jag som SL helt bort att denna spelare hade förkunskaper som de andra inte hade.

 

[Voldstagg13]

Jag har ett liknande exempel: vi spelade Svavelvinter, jag var den ende med som varken hade spelat eller ägde lådan för egen del. Men jag märkte aldrig nåt speciellt, fast vi klantade till en hel del av kampanjen...det kan ju ha varit de andras sätt att hantera sina kunskaper, det har jag inte tänkt på.

 

[slanfan]

Jag spelar i en DnD 5 grupp, de flesta i gruppen har läst monsterboken, det funkar fint ändå. Men det kan vara trist att göra tekniskt dumma saker för att rollpersonen tycker det verkar smart.

 

[God45]

Jag spelar i en DnD 5 grupp, de flesta i gruppen har läst monsterboken, det funkar fint ändå. Men det kan vara trist att göra tekniskt dumma saker för att rollpersonen tycker det verkar smart.

Använder spelledaren monster från publicerade böcker får hen väll räkna med att spelarna har läst dem.

Med äventyr som är utmaningar det viktigt för mig att folk inte läst dem innan för jag spelleder mycket för spelarskicklighet.

Men är det handlingsdrivet och skit? Som Transylvania Chronicles? Läs på, vem bryr sig. Spela inte för att förlora bara.

 

[Rangertheman]

Personligen har jag ett bra eget exempel:
- En spelare sa inför ett scenario jag skulle SL:a att han hade spelat det innan men gärna ville vara med ändå men att vi inte skulle berätta det för de andra spelarna. Han lovade att spela väldigt karaktärsdrivet och göra de val som var rätt för RP:n oavsett intrigen. Tyckte det fungerade oerhört bra, han lät de andra spelarna fatta de avgörande vägvalen och lät sedan sin RP glida med eller kämpa emot beroende på vad som passade karaktären. Ofta glömde jag som SL helt bort att denna spelare hade förkunskaper som de andra inte hade.

Som spelare i en grupp och spelledare i en annan, hamnar jag ofta i en liknande situation. Jag gör som din spelare att jag inför varje situation tänker igenom vad min rollperson känner till och hur han bör reagera utifrån sin bakgrund och personlighet. Alla viktiga beslut överlåter jag åt de andra, även om det till och med tar livet av min rollperson. Det har hänt.

I ett sådant läge får man försöka spela extremt icke-meta.

 

[Lambendil]

Fascinerande läsning. Jag har bara spelat en färdigskriven modul/äventyr en enda gång, så jag har typ nada erfarenhet av "oärligt" spelande.

 

[anth]

Om vi ska jämföra med den andra tråden så skulle oärligt spelande vara att man redan gått eller läst den äventyrsmodul man spelar, men inte talar om det för de andra.
Det har aldrig hänt mig.
Det har däremot hänt ett flertal gånger att jag eller någon annan i gruppen har gått eller läst det vi spelar - men då är vi helt öppna med det.
Det är till och med så att det är något vi diskuterar innan vi väljer äventyr att spela: var det så länge sedan som de som gick/läste äventyret att de glömt bort det mesta och därför har nöje av att spela? Om inte så väljer vi något annat att spela.

Något som däremot kan hända är att man metaspelar undermedvetet, d.v.s. rollpersonen använder sig av kunskaper som bara spelaren har.
Ex: om rollpersonerna möter ett troll i DnD - vet de då att trollet har regeneration och att man måste använda eld eller syra för att skada det?
Jag måste tyvärr erkänna att jag nog metaspelar mer ju farligare situation min rollperson befinner sig i; befinner sig min rollperson i dödlig fara så försöker jag göra allt för att denne ska överleva - och då kan det vara svårt att inte använda sig av kunskaper som rollpersonen saknar.
Här brukar bästa lösningen vara att pausa scenen och helt enkelt diskutera med spelledaren vilka kunskaper min rollperson har. Ja, man förlorar både tempo och spänning - men för mig är det i princip omöjligt att metaspela om jag diskuterade med spelledaren för en minut sedan och vi gemensamt bestämde att min rollperson saknar de kunskaper jag vill använda.

 

[Henke]

Har tyvärr en sämre aktuell erfarenhet där vi håller på att avsluta Konfluxsviten med sista delen. En av spelarna har läst boken (vanderland) vilken är snarlik i många avseenden. *SPOILER* Han var dock snabb med att slänga ur sig att Uroboren är boken (som jag valt att lägga till från romanen). Han har tidigare gjort liknande klumpiga uttalanden och jag kommer med stor sannolikhet meddela att han antingen får tänka sig för framöver vad han säger, eller hoppa av kampanjen.

 

[God45]

Har tyvärr en sämre aktuell erfarenhet där vi håller på att avsluta Konfluxsviten med sista delen. En av spelarna har läst boken (vanderland) vilken är snarlik i många avseenden. *SPOILER* Han var dock snabb med att slänga ur sig att Uroboren är boken (som jag valt att lägga till från romanen). Han har tidigare gjort liknande klumpiga uttalanden och jag kommer med stor sannolikhet meddela att han antingen får tänka sig för framöver vad han säger, eller hoppa av kampanjen.

Bara ändra saker så att hans kunskap dödar honom och gruppen istället