Rising
Vila i frid
Förlåt att jag bryter ämnet lite, men min diagnos är att den där spelledaren resonerade så här:Det var tänkt att vara en seriös kampanj, vilket säger en hel del om denna spelledares ambitionsnivå och talang.
1. Det är inte viktigt vad bönderna heter eller odlar, och jag önskar att ni inte hade frågat om sådant fluff. Nu tar jag och säger "Bengt" resp. "gurkor" för att poängtera att det här verkligen är oviktigt och för att ni ska undvika ämnet.
Så här borde man dock inte resonera, eftersom det just är det omkringliggande, oviktiga "fluffet" som kan vara nödvändig för känslan och atmosfären i äventyret.
2. Jag är väldigt osäker på hur den här världen egentligen fungerar, och jag vet att jag har erfarna spelare vid bordet... Nu frågar de om namn på bönderna, och vad de odlar... Vad ska jag svara? Jag vet ju inte riktigt... De försöker bara sätta dit mig! Varför frågar de om sånt? De vet ju sånt här bättre än jag, varför hjälper de mig inte ens på traven? Ska jag försöka ändå och säga något som jag tror låter bra? Nää, då kommer de bara kritisera mig. Om jag bara undviker frågan helt och hållet så undviker jag åtminstone all kritik, jag säger "Bengt" och "gurkor" för att visa att jag inte ens försökt vara duktig...
...och den här attityden kan jag faktiskt känna sympati för. Det kan vara ganska jobbigt att spelleda personer som hela tiden kan rätta en, där man befinner sig på tunn is och inte riktigt vet vad man ska säga. När jag spelar med sådana spelledare så brukar jag hjälpa till så gott jag kan, såsom att ställa ledande frågor och själv försöka få det som spelledaren sagt att låta vettigt om denne lämnat många trådar lösa. Men framförallt så godkänner jag att sådana spelledare måste få skapa sig sina egna universum för att de ska kunna känna sig säkra. Så om någon medeltidsbonde odlar potatis så börjar jag inte att protestera.
I slutändan tjänar alla på att spelledaren känner sig som ett proffs i världen han spelleder.
/Rising
gjorde många gissningar i det här inlägget.