Det här hade nog passat bättre på S/F-forumet.
Jag tycker det kan få skifta beroende på vilken framtidsvision som förmedlas, men det man kan säga om all riktigt bra S/F är:
Den har egentligen inget med framtiden att göra, utan vad den gör är att den visar oss en karikatyr på vår samtid.
Så... I riktigt bra S/F så vill jag se en framtidsvision som skruvar upp vår vardag och visar oss en lite överdriven bild av vad vi har idag.
För mig tycker jag att det först och främst bör handla om brus. Att låta varumärken, trender, etiketter, nyheter, reklam, budskap, meddelanden, osv, fullkomligt bombardera alla delar av samhället. "Erm... fröken, det här är min adress, här på kortet. Jag vet inte hur man uttalar de där tecknen, gatan har nyligen bytt namn för att bli en del av de nya japanska ägarnas produktprofil... Jaså, är det ett skomärke?" Osv. När jag spelleder framtidsäventyr låter jag gärna allt sån't här brus fullkomligen få överväldiga spelarna, överallt pratas det om de nya, hetaste artisterna, den nya läsken, de nya klädmärkena, den nya reklamen som alla pratar om, osv.
En annan grej jag gillar är anonymiteten, drömmarna och de flyktiga identiterna. Alltså, idag är ju de flesta människor rädda för att stå ut från mängden, inte sant? Man kan mena att det har med flockbeteende och sånt att göra, men jag tror att till viss del så är vår egentliga önskan att slippa en påtvingad identitet. Om man är tjock så är man alltid tjock, liksom, och placeras in i ett fack vare sig man vill det eller inte. Vad den moderna människan önskar sig är att vara lika fri och flyktig som en dröm. Ena dagen ska man kunna vara en tuff hårdrockare, nästa dag en proper streber och på kvällen kanske en bekymmerslös rejvare? Om man är "ingen alls" så kan man bli vem som helst. Tänk bara på hur fria vi egentligen är här på nätet och kan framstå som de olika delar av oss själva vi är särskilt nöjda med. Jag gillar framtidsvisioner där man får väldigt stort utrymme att byta självbild från ena dagen till nästa. Hela världen kan bli en enda stor maskerad där klubbar blir som små oaser i verkligheten där en massa olika människor samlas och lever ut en och samma dröm tillsammans. Det betyder att många människor eftersträvar ett anonymt ideal; att bli ett blankt ark som man kan fylla med vilket innehåll man än önskar. Man skaffar sig alltså ogärna riktiga tatueringar som man sedan måste bära hela tiden, vare sig man vill det eller inte. Allra mest fritt är förstås eventuella virtuella världar, där man kan skapa sig vilken självbild som helst.
Samhällskollaps. Ett samhälle är aldrig starkare än det antal medborgare som på allvar känner att samhället skyddar dem mot yttre hot och det förhärskandes förtryck. Ju större insatser samhället verkar göra för att skydda medborgarna från yttre hot, desto större krav kan samhället ställa på medborgarna, och desto mer förtryck kan medborgarna tillåta från det förhärskande.
Det gäller alltså att förstå att de ledande parterna i ett samhälle alltid har ett intresse av att hålla medborgarna i schack av rädsla för hot utifrån. Då accepterar medborgarna att de som har det bra får det bättre (för det är ju ändå de som håller upp samhället på sina axlar, eller hur?) och att man får skylla sig själv om man hamnar snett i livet.
Den modellen funkade sällsynt bra så länge som samhällen utgördes av geografiska ytor, då var man antingen en del av ett samhälle eller en utomstående, men med senaste tidens globalisering så har man alltmer börjat få ett enda stort samhälle, och sedan har det börjat bildas nya små-samhällen inom de geografiska samhällena; och då pratar jag förstås om företagsstrukturer, som alla kommer ha sina egna samhällsregler: När det finns konkurrens mellan olika företag så kan företagssamhället ställa krav på lojalitet från arbetarna på samma sätt som ett land en gång kunde kräva att dess medborgare skulle vara nationalistiska, och även inom företagshierarkier finns det förhärskande krafter som kan tjäna på förtryck och orättvisor.
I framtiden kan jag tänka mig att det kommer bli allt tydligare hur de geografiska samhällena kommer rasa ihop och förfalla (medborgarna känner sig ju inte trygga i dem), och hur nya samhällen kommer växa upp. Du ger dina barn en skolgång i företagets regi, dina chefer kommer bli som gudfäder i maffian, personer som du kommer göras beroende av, som tar hand om alla dina problem. Precis som nationalismen behövde nationella livsstilar och nationella ikoner, så kommer framtidens Sony- och Coca Cola-anställda att ha två helt olika livsstilar.
Det stora problemet blir i den tiden då människorna kommer leva med ett utgångsläge från vårt förfallna politiska samhälle, och ändå ska leva under kraven från våra nya samhällen i företagsklimaten. Det är i början av den tiden vi lever i idag, och det är därför allt är åt helvete just nu.
Jag gillar tanken på att låta framtidsäventyren utspela sig i precis den brytpunkten, den där speciella tidsperioden där medborgarna kommer att bli rövknullade från två håll samtidigt.
/Rising
