Nekromanti Ok, SLP:n lyckas med ett Övertala-slag mot dig och du berättar var dina kompisar är

[luddwig]

Det som hände oss var att vi gick in i en intensiv debatt med lillvätten. Som sen blev helt negerad och retconnad när tärningarna föll.

Det låter inte bra, och det är inte något som skulle hända hos oss. Vi har först debatten. Om debatten etablerar en konflikt som inte löser sig på något annat sätt så rullar vi tärningarna. Tärningsslaget, kopplat till egenskaper och färdigheter, tycker jag som jag skrev ovan är att sätt att få spela någon annan än sig själv. Samtidigt ger tärningsslaget en riktlinje för fortsättningen. "Ok, du går med på lillvättens krav." Fortsättningen är upp till spelaren. Lyder rollpersonen under protester? Darrar hen av skräck? Kommer hen senare att försöka ta hämnd på lillvätten? Den som lever får se.

 

[God45]

Helt oombedd dyker jag in. Jag har en spelare som gillar att saker händer hans rollperson. Han kan plocka upp tärningarna mitt i att scenen etableras och bara "nej, jag misslyckandes med mitt save så jag är nog inte ens där för spåkvinnan sa..."

Jag kan sympatisera med idén att slå för sånt. Det är absolut ingen universallösning. Men problemet som uppstår när man INTE gör det är att det blir ett skitstarkt tryck att spela optimalt när situationen kräver det. Ska du vara keffot som sabbar för alla andra, bara för att du tycker det vore kul om din rollperson gick med på att bli övertalad? På konvent har jag varit med om det flera gånger. Sl: "plötsligt kommer ett spöke" jag: "jag blir skiträdd och tappar lyktan" sl: "eh, ok? Den går sönder och slocknar och nu ser ni ingenting och spöket äter upp er. Slut."

Så även om jag egentligen är för att spelarna måste få bestämma vad deras rollpersoner gör, känner jag också en motvilja mot den nyttomaximering som det avspeglar.

Anyway, det jag egentligen ville skriva var att strukturen som 2097 beskriver som ovanlig (20:25) är ganska logisk, om en ser första ledet som att vi etablerar utgångsläget och översätter det i siffror. Så förhandlingen mellan äventyraren och vätten har en motsvarighet i att spelaren och sl förhandlar om villkoren för tärningsslaget. När gruppen till slut kommer fram till att vätten har +3 på slaget har de ju, medvetet eller omedvetet, vägt in olika faktorer: kanske att vägrar är -10, älskar klänning är +8 och att vätten har en trovärdig dialekt är +5.

Så skulle jag nog göra med han som gillar att saker händer hans rollperson, för att ge dem en chans att hända utan att han måste känna att han förstör för nån annan om konsekvenserna är negativa.

Jag måste erkänna att jag avskyr folk som gör skit som att tappa lyktan. Det är inte ditt jobb att göra den grejen, vi har en spelledare som kommer skapa problem för oss. Är det för lätt är det spelledarens fel. Så spela optimalt så att vi kan mörda det här spöket.

 

[2097]

God45, på TullCon hade jag en hel grupp av lykttappare (Taschenlampenfallenlasser). Det blev glorious. Jag tycker om det.

Luddwig: Men nu blir det igen väldigt otydligt för mig vilka regler som gäller för sociala situationer i ert spel igen. Om konflikten löser sig på något annat sätt rullar ni inte tärningar? Blir förvirrad.

 

[Tre solar]

Jag brukar inte sällan ha det lite som du beskriver med "förhandling" för att fastställa villkoren. Men det är metaspelande.

[...]

Att - iaf på den psykologiska nivån - se "talk the talk" som en ren förhandling om villkor (på metanivån), måste nog etableras ordentligt - läras in - av "medvetna" spelare, för att den abstraktionen ska fungera på ett relevant sätt i spelet, dvs som väg runt känslan av kontrollförlust mfl nackdelar.

Jag håller nog inte med om att det är metaspelande, vi använder oss bara av sånt som rollpersonerna vet och syftet är att förtydliga situationen. Så det är iaf inte mer meta än "du måste slå perfekt för att träffa glipan" eller "vänta, stod inte hon bredvid eldstaden?"

Jag vill mena att det dessutom är ganska naturligt. I de flesta lekar och spel kommer deltagarna av sig själva börja förhandla om de upplever att något är orättvist. "det var inte hands för att han ramlade och det var inte meningen". Jag vill inte postulera en true-wayism men att sl förklarar vad man slår om (stakes), hur man gör (slå styrka) och ger sannolikheten innan slaget är nog hyfsat vedertaget.

Jag håller med om att det är en kontrollförlust. Så det intressanta är ju "hur gör man så att en sån kontrollförlust funkar bra" och "när är det ok med en sån kontrollförlust".

En intressant(?) iakttagelse är att OSR spelare verkar vara mer känsliga för kontrollförlust som inte är knuten till våld (man ska acceptera att dö, men inte att ens gubbe är rädd) medan tradd-spelare i större utsträckning är känsliga för att rollpersonerna dör men kan acceptera annan kontrollförlust. Så kanske är det pudelns kärna?

 

[2097]

Om vi ska slänga in IIEE så bytte vi från IIE?E till I?IEE; intenten och stakesen var dvs etablerade. Bra att förtydliga detta, tack Tre Solar

 

[luddwig]

Luddwig: Men nu blir det igen väldigt otydligt för mig vilka regler som gäller för sociala situationer i ert spel igen. Om konflikten löser sig på något annat sätt rullar ni inte tärningar? Blir förvirrad.

Inser att jag uttryckte mig otydligt. Det jag tänkte på rent konkret är om spelaren självmant går med på lillvättens krav, då finns ingen konflikt och tärningarna behövs inte. En annan variant skulle t.ex. kunna vara att en till rollperson ger sig in i diskussionen och jag som SL bedömer att lillvätten då viker sig. Återigen, ingen konflikt och inga tärningar.

 

[slanfan]

I Buffy-rollspelet får rollpersoner som tillfångatas/förförs av en skurk/blir grundlurade en så kallad Dramapoint. En liten belöning som kan gagna dem senare i spelet. Det tycker jag är en bra sak.

OT: om min OSR roll blir mutad, räknas dessa pengar som xp? (spelledare mutar alldeles för sällan rollpersoner enligt min erfarenhet)

 

[2097]

Inser att jag uttryckte mig otydligt. Det jag tänkte på rent konkret är om spelaren självmant går med på lillvättens krav, då finns ingen konflikt och tärningarna behövs inte. En annan variant skulle t.ex. kunna vara att en till rollperson ger sig in i diskussionen och jag som SL bedömer att lillvätten då viker sig. Återigen, ingen konflikt och inga tärningar.

I min första modellgenomgång använde jag Sapients namn på denna variant, "den orättvisa modellen"; på S-G bytte jag namn på det till något bättre och mer neutralt, men jag minns inte vad det var och jag kommer inte åt S-G härifrån.

I Buffy-rollspelet får rollpersoner som tillfångatas/förförs av en skurk/blir grundlurade en så kallad Dramapoint. En liten belöning som kan gagna dem senare i spelet. Det tycker jag är en bra sak.

Så gör vi också i mitt spel nu; och liknande varianter i Monsterhearts, Eon IV osv har tagits upp tidigare

Jag växlar mellan att tycka det är bra vs dåligt. Metaresurser i allmänhet är lite osjälvklara för mig.

OT: om min OSR roll blir mutad, räknas dessa pengar som xp? (spelledare mutar alldeles för sällan rollpersoner enligt min erfarenhet)

Det är olika från regelverk till regelverk. I mitt system behöver korruptionen komma upp över en viss tröskel (baserad på din level) för att börja ge dig XP. För level 5, där spelarna just nu spelar korrupta politiker i en hamnstad, ger dom första 654 mut-dinarerna i månaden ingen XP. Sen börjar XP:n trilla in.

 

[slanfan]

Det är olika från regelverk till regelverk. I mitt system behöver korruptionen komma upp över en viss tröskel (baserad på din level) för att börja ge dig XP. För level 5, där spelarna just nu spelar korrupta politiker i en hamnstad, ger dom första 654 mut-dinarerna i månaden ingen XP. Sen börjar XP:n trilla in.

Vilket flum! Newschool!



Kan jag få se din formel för detta? snälla!

 

[2097]

T_T

Det är ACKS sidan 146. Hur regeln uppstod, och det är som du säger en "newschool"-förändring från gamla Companion-boxen, står här, på Dragonsfoot. Det är för att

Thus ACKS domains will tend to be ruled by level-appropriate NPC rulers, as rulers will gain XP from their domain only up until their GP Threshold is met. This also gives incentives for rulers to make their domains profitable and to constantly strive to increase the size of their domain (and, later, realm).

I ACKS är det 650 prick, för dom har 1 GP, 1 XP. Jag har ändrat till 5 GP per XP genom att räkna ut average XP-trösklarna level 1-14 för dom fyra kärnklasserna i ACKS jämfört med femmans enhetliga XP-tabell som är den vi använder. Och då lir det ju så att det är (GP - 650)/5 dvs det är först vid 655 som den första XP:n trillar in.

Stort tack för att du frågade.

ACKS bygger på B/X versionerna av Basic och Expert, + companion-settet från BECMI, plus GAZ9-gazetteeren från BECMI, men dom har gjort en hel del ändringar. Och så har jag ju blandat in D&D 5th edition i det hela.

Så visst kör jag egentligen en newschool-kampanj.

 

[luddwig]

I min första modellgenomgång använde jag Sapients namn på denna variant, "den orättvisa modellen"

Om man ska vara petig vill jag nog, efter en titt på den gamla diskussionen, påstå att vi vandrar en del mellan den orättvisa modellen och advantage-modellen. Den förstnämnda används för spelare med tunghäfta, den senare för spelare som gillar att babbla. Det blir lite svävande men jag tycker att det ger två vinster: 1. vem som helst kan spela vad som helst. 2. player skill belönas.

 

[2097]

Hur menar du att ni gör rent konkret? Gärna exempel från nåt regelsystem (om ni nu kör Drakar, Call of Cthulhu eller vad det nu kan vara).

 

[luddwig]

För tillfället kör vi Fantasy!

Exempel del 1: Krigaren Hygrinn vill snacka sig förbi en vakt. Henke som spelar Hygrinn kommer inte alltid på något bra att säga in character eller ens i tredje person. Om Henke sitter tyst låter jag honom därför gå direkt på tärningsrullandet. Han slår då sina 3T för Närvaro mot vaktens 2T.

Exempel del 2: Jägaren Carim vill snacka sig förbi en vakt. Cristoffer som spelar Carim är en teaterapa. Vi, dvs. Cristoffer som Carim och jag som vakten, kör en in character diskussion. Om Cristoffer har fantastiska argument kan det hända att Carim får passera direkt men mer troligt får Cristoffer rulla sin Närvaro mot vaktens Närvaro. Om Cristoffer haft bra argument under diskussionen får han en tärning eller två extra till sin pöl, om han pratat bort sig kan jag istället knycka en tärning eller två.

 

[2097]

Tack för det konkreta exemplet. Uppfattar detta som ganska mitt i prick i den modell som lite slarvigt fick namnet "orättvisa modellen" tidigare. Minns som sagt inte vad den hette på S-G

 

[luddwig]

Hybridmodellen: Du måste ha fantastiska argument eller klara ett slag som modifieras för eventuella bra eller dåliga argument.

 

[2097]

Kollade vad jag hade skrivit på S-G mha en cachade version jag hittade. Kallar modellen för IOR-modellen. (Bättre namn än "orättvisa" modellen) Du måste ha argument eller du måste klara slaget. Tycker att ge lite mer tärningar ibland inte påverkar det. Kännetecknande för advantage-modellen är att man alltid måste slå.

Att du drar bort tärningar är en intressant variant. Carim måste chansa: han kan tiga för att 3T eller prata för ett okänt antal tärningar och kanske en success.

 

[luddwig]

Att du drar bort tärningar är en intressant variant. Carim måste chansa: han kan tiga för att 3T eller prata för ett okänt antal tärningar och kanske en success.

Jo, det är en chansning. Om det bara fanns tärningar att tjäna för den som vill snacka så skulle det gynna de talföra spelarna för mycket tycker jag.