Nekromanti Oläsliga handouts

[entomophobiac]

Jag spelledde CoC igårkväll, och även om jag tyckte scenariot var lyckat - och de flesta spelarna var nöjda - så var det en sak vi diskuterade: oläsliga handouts.

Ett av de dokument jag använde var en ritual beskriven med påhittad gammalengelska, främst inspirerat av Case of Charles Dexter Ward och breven från Joseph Curwen. Med detta hade jag gjort de klassiska greppen: kaffe, vetemjöl och utskrivet på bläckstråle för att ge en riktig "gammalhetskänsla". Det såg väl relativt bra ut - har gjort både bättre och sämre.

Men här kommer problemet: det var i princip bara jag som kunde se vad det stod. Kanske berodde det på att ingen läser Lovecraft i den delen av umgängeskretsen, kanske var det för att den helt enkelt förstörts av allt kaffe och dylikt. Antagligen det senare.

Så vad säger ni? Får de vara hur "autentiskt" som helst, eller ska man tumma på hur snyggt det blir och sedan göra det läsligt?

En del av det roliga är väl att tolka det hela?

 

[chrull]

det beror väl på.

Alltså. Är tanken att det ska vara svårtydligt så är det väl bra. men det blir nog lätt alldeles för svårtydligt då. Man kan ge dem en nyckel av något slag, ett fragment av sidan som INTE är förstörd...

Är tanken bara att det ska se gammalt ut så är oläsligheten ett minus...

chrull

 

[Rising]

Jag utvidgar gärna resonemanget och pratar om "ledtrådar" i stort. Jag tycker äventyr rätt ofta stupar på att rollpersonerna bara får en eller ett fåtal ledtrådar och inte kommer vidare för att de inte lyckas lösa dessa.

Det kan handla om gåtor som är för svåra, vittnen man ställer fel frågor till eller handouts som är oläsliga.

Jag vill helst att man ska ha många ledtrådar, och att rollpersonerna omöjligtvis kan få ut allt de behöver veta från en enskild ledtråd, men att man kan lägga ihop dem och hela tiden komma en bit längre in i storyn.

Så visst, om man hade ett gammalt papper man inte riktigt kunde läsa, men sedan fick prata med folk som kunde ge en information som fick en att haja till och återvända till papperet, då har man ett bra läge. Typ att man stöter på en förkortning i handouten man inte kan tyda riktigt: "O.P.O. Vad är det? Eller O.P.C? Eller O.F.C? Jag ser inte riktigt, vet ni vad det kan vara?" och sedan börjar ett namn dyka upp i ens undersökningar; Ofelia P.Carwithen. "Aha, det måste vara hennes initialer, vänta nu, vad stod det igen i brevet!?" Typ.

---

Ett skräckäventyr med för svåra ledtrådar blir ingen glad av (för då kommer sällan rollpersonerna så långt att de hinner bli skrämda) så om äventyret hänger på att de kan läsa vad det står på brevet så måste det vara läsbart.

Om det bara är en stämningsdetalj som man kan klara sig utan så blir det bara bättre om den är lite svårtydd.

Jag gjorde en gång en karta över ett underjordiskt komplex i mutant som var superdetaljerad med ventilationstrummor och allting och en massa anteckningar på det gamla språket (jag gjorde ett eget teckensnitt (i corel) med några oläsliga tecken) och täckte papperet med lite kaffekoppsringar och liknande så att man såg att den hade använts mycket. Den kartan begrep inte vissa spelargrupper hur man skulle tyda, så de försökte navigera sig runt i komplexet utan den.

Det gick förstås bra det med, komplexet såg ju ut så som det gjorde oavsett om man följde en karta eller inte, men det var förstås lättare att gå vilse om man inte visste var man var på väg.

/Rising

 

[Storuggla]

Det här är egentligen ett lysande exempel på de två olika spelledardoktrinerna. Den ena säger att livet är hårt och spelet skall vara hårdare ( "Kan du inte läsa handouten? Synd för dig, fiskfejs!" ) medan den andra hävdar att om inte rollpersonerna lyckas lite grann i alla fall så kommer spelarna att slå dig på truten ( "Neeeej, det står inte Shibboleth, det står Shoggoth." ). I egenskap av hängiven fegis rekommenderar jag doktrin nummer två, men om man känner sig modig och säker i sin muskelmassa kan man pröva doktrin ett.

Nä, men om handouten innehåller en ledtråd eller dylikt så borde ju spelarna ha en sportlig att läsa den. Därmed inte sagt att det ska vara enkelt, "aha"-känslor är aldrig fel.


Storuggla, skriver nonsens och äter kakor samtidigt

 

[entomophobiac]

"Neeeej, det står inte Shibboleth, det står Shoggoth."

Lite av detta är ändå vad jag är ute efter. Det var en ritual som beskrevs - och tolkar de den annorlunda än innehållet så händer inget och alla går glada därifrån.

Så scenariots utgång står och faller med handouten, egentligen. Bra eller dåligt?

 

[Storuggla]

Shibboleth

"Så scenariots utgång står och faller med handouten, egentligen. Bra eller dåligt?"

Det kan ju vara... urrrk i värsta fall. Skiljer sig det egentligen från scenariot där det bara finns en lösning på problemet? Typ, det enda sättet att komma in till Kobayashi är att krypa genom ventialtionstrumman, alla andra sätt är dömda att misslyckas? Du förstår bergis vad jag menar.
Om allt hänger på en och samma pappbit, tolka den fel och ni misslyckas, är risken tjockstor att det hela går i kras (spelare är notoriöst sunkiga på att följa spelledaren planer ) misstänker jag. Helt skulle jag vilja ha en möjlighet att man kan tyda den på olika sätt, vilket gör saker och ting svårare men man ska slippa sitta apfrustrerad för att man har undermånlig syn...


Storuggla, undra om han är förståbar ihuvdtaget

 

[entomophobiac]

Re: Shibboleth

Poängen är att scenariot som vi spelade inte egentligen var uppbygt till ritualen, utan mycker mer mundana saker. Karaktärerna hade tillsammans köpt en lokal där de skulle ha en klubb med lite illegal alkohol från New York och två av spelarna (tre totalt) fokuserade sig mer på klubben än något annat.

Den tredje, som hade lite intresse för det ockulta, blev istället intresserad av det gamla dokumentet som började försöka tyda det. Det blev en kul grej - och ingen trodde ju att det skulle hända något när ritualen utfördes...

Faktum är att de andra två inte ens visst hur ritualen skulle gå till, utan mest följde med för att de tyckte det verkade häftigt.

 

[Storuggla]

Re: Shibboleth

"Poängen är att scenariot som vi spelade inte egentligen var uppbygt till ritualen, utan mycker mer mundana saker. Karaktärerna hade tillsammans köpt en lokal där de skulle ha en klubb med lite illegal alkohol från New York och två av spelarna (tre totalt) fokuserade sig mer på klubben än något annat."

Jasså, jag trodde halva Arkhams framtid hängde på ritualen... Ja men då är det helt funkis med en tocken handout tycker jag. Då kan ockultiskten sitta och klura och försöka tyda handouten medan de andra smugglar sprit. Tummen upp.


Storuggla, hänvisar till Thorsten Flinck

 

[Quadrante]

Re: Oläsliga handouts/språket

..och språket, är det viktigare att spelarna kan läsa texten eller är det viktigare
att texten förmedlar den fiktive brevskrivaren..

exmpl 1

minn häre
ja är inen brevskriarrä ja ska var kort näre vi spana so fann vi en some forämä bud åten fågälbjälke ok han snöpte vi som och vi ha hans brevja henne budä har vi drepa og slänneopa vatne han kanit förä nå bud nu vetja so vi komme till sisälånäs då å vi träff han våran bjälke han sasom atten vi som skull å skriv te dä då oh sikke mä häna budäs brävja liksom här äre brävja
.
din förttögne jagar Gess frå bårgsjönna

eller är det bättre med :

exmpl 2

Min herre
Jag är ingen brevskrivare.Jag skall vara kortfattad.När vi spanade så fann vi att det var någon som förde bud, åt Sparfenbielke.Vi fångade budet.Brevet lyckades vi ta, här är det!.Budet har vi dräpt och sänkt i sjön.Han kan inte föra bud längre vetja!Vi for till Siselones gods, där träffade vi våran Bielke (Holvast alltså) Han bad oss skriva detta brevet som en redogörelse till er och att vi skulle skicka med brevet som budet förde.Här har du brevet. Din förttögne(förtrogne) jägaren Gess från borgsjön

__________

kan en bra skriven beskrivning av ett brev fungera som en "Handout"

exmpl 3

ett fint pergament med bladguld och fint vaxsigill (förestållande en fågel med krona)Längst upp på brevet är en illumitation av en fågel som pickar på en riddares bröst på ens sidan och en best med hästkropp björnben och tre kronförsedda ormhuvuden.

Det är även tre riddare till häst med kläder i följande färger. Grön och svart- randigt; Blå och vit; Svart och gult.Den grön/svarta och den gul/svarta slåss mot den blå/vita.
texten:

Min ädle herre ,du överväldige och rättfärdige herre, i din nåd är jag ,tacksamt.
Jag vet att ni har annat att företa, men jag ber om den enklaste ynnest.Ta mig ur detta getingbo snarast. Så skall jag bistå er med allt ni begär av mig.Hon är ändå en gemensam förtret som kan utan sorg avklaras. er ödmjukaste och underdånigaste av tjänare M.S

______________

 

[wilper]

>Så scenariots utgång står och faller med handouten, egentligen. Bra eller dåligt?

Om scenariot står och faller med handouts så är det dåligt (IMO), eftersom det är rollpersonerna som questar, och inte spelarna, medan rollpersonerna inte har någon chans att se handouten, bara spelarna.

Av samma anledning är jag en aning skeptisk till gåtor och mystiska ordlekar som spelarna skall lösa för att komma vidare.

 

[entomophobiac]

Jag utvidgar gärna resonemanget och pratar om "ledtrådar" i stort. Jag tycker äventyr rätt ofta stupar på att rollpersonerna bara får en eller ett fåtal ledtrådar och inte kommer vidare för att de inte lyckas lösa dessa.

Men det är skillnad på ledtrådsdrivna scenarier och scenarier som egentligen inte påverkas av ledtrådarna mer än på det plan spelarna väljer att använda dem.

För att förklara vad jag menar:

1) Det ledtrådsdrivna scenariet förs vidare i steg, efter den klassiska lökskalsbeskrivningen som finns i CoC. Varje ny grupp ledtrådar måste tydas för att löken skall skalas ytterligare ett steg närmare kärnan. Om ledtrådarna inte tyds så faller scenariot, eftersom det inte blir roligt och om ledtrådarna tyds för fort faller scenariot för att det slutar vara intressant.

2) Ett scenario som inte påverkas av ledtrådarna - som det i mitt exempel i urtråden - kommer att fortsätta oavsett om ledtrådarna tyds som de ska eller inte. Hade spelarna tolkat det hela fel, utfört ritualen med dåliga förberedelser eller dylikt, så hade scenariot ändå kunnat fortsätta och det hade blivit den sidopryl som de själva hela tiden trodde att det skulle bli. Detta var en av mina tankar långt in i det sista, då jag blev alldeles för sugen på att kasta några tentakler över dem för att motstå frestelsen


Så på det hela taget - om ledtrådarna styr scenariot så måste spelarna kunna tyda dem utan hjälp, för att plocka upp tärningarna för att tyda några ord på ett skrivet papper är inte särskilt intressant. Det är bättre om spelarna gemensamt kan lägga ihop 1 + 1.

Men den här gången var jag alldeles för snäll, eftersom jag själv läste upp delar av papperet för spelarna. Något jag kunde löst bättre genom att hälla mindre kaffe på det...

 

[walderik]

Jo, fast det är spelarna du skall fånga med din berättelse och det är dem du skall skrämma.

Jag skulle vilja påstå att om scenariot står och faller med en detalj, så är det i regel dåligt. Speciellt om den detaljen är obskyr eller delvis baserad på tur / tillfälligheter.