Nekromanti Olika former av magi

[Tre solar]

Av alla regler i ett rollspel har jag svårast för magiregler. Samtidigt kan magi vara hur kul som helst. Därför behöver jag din hjälp med att spåna fram bra magiregler.

Mina designkrav är följande:
Magin måste vara balanseras av en motkraft. Till exempel: "du får bara använda din magi tre gånger"
Det måste - så långt det är möjligt - finnas en koppling mellan mekanik och fiktion. Till exempel "anledningen till att du inte får använda din magi mer är lampans ande bara ger tre önskningar"
Olika former av magi måste kännas och fungera olika.
Du kan använda vilka tärningar och regler som helst för att förklara din mekanik.
Mekaniken får gärna vara elegant/ekonomisk, alltså helst inte använda mer rörliga delar än nödvändigt.

Några exempel som jag klurat ut själv (eller ja, snott. Det är så jag jobbar).

Blodmagi.
Trollkarlen hämtar kraft från sitt eget blod. Välj ett antal HP som du vill offra: för varje KP får du +1 på slaget. Vid fummel är dina KP förlorade permanent, annars återfår du dem i vanlig takt.

Alkemi.
Trollkarlen använder ett magiskt pulver. Varje dos pulver är dyrt och kan bara användas en gång, oavsett om slaget lyckas eller ej.

Demonisk tjänare.
Trollkarlen har snärjt en demon som gör ljusskygga dåd åt henne. Om trollkarlen ägnar en runda åt att ge demonen en order, måste demonen lyda trollkarlens ord blint. Om demonen inte har någon order (till exempel för att trollkarlen ägnar sin runda åt att göra något annat, eller för att demonen är klar med den syssla som ålagts den) är demonen fri att göra vad den vill utom att åsamka äventyrargruppen direkt skada.

Jag är extra intresserad av bra magiregler för illusioner. Jag tänker att de borde ha något att göra med hypnos eller hallucinogener eller kanske förförelse, men sen är jag lost.

Jag är också intresserad av bra magiregler för präster. Jag skulle gärna se präster som ämbetsmän i en totalitär stat: jag tänker att deras kraft kommer från deras möjlighet att utnyttja sin position, och att den balanserande kraften är de snarstuckna gudar de tjänar och som inte är intresserade av konkurrens. Typ att din gud har givit dig kraften att göra en helande handpåläggning i syfte att omvända hedningar, men du använder istället kraften mot betalning eller för att hjälpa dina vänner undan sina krigsskador och att det finns en gräns för hur länge din gud kan tolerera det innan folk börjar tillbe DIG istället. Konceptet känns helgjutet, men mekaniskt får jag det inte att gå ihop.

Idéer? Tips?

 

[Krille]

I Järn har jag schamanisk magi – sejdkonan får leta upp en ande och förhandla en pakt med den så att den kan göra något åt en. En ande kan inte göra vad som helst, och hur mycket den gör begränsas av hur väl förhandlingen går (sociala konfliktregler används). Andar kan man vara på god fot med, eller vara helt okända varvid mycket mer försiktighet krävs.

Begränsningarna är att en ande bara kan ha en innestående pakt med trollkarlen. Sluter man en ny pakt så har man omförhandlat avtalet och det gamla avtalet är null och void. Dessutom är förhandlingen en sak som tar tid. Det finns också en viss riskfaktor, eftersom sejd kan leda till att man släpper in saker från tomrummet bortom världen eller själv ramlar över i andevärlden ett tag.

Spoiler: kommentarer

coolt.
två frågor: kräver anden något i utbyte? och är effekten permanent tills trollkarlen bryter pakten, eller är det mer en enstaka tjänst (typ: "ge mig tio björnars styrka" eller "ge mig tio björnars styrka så jag kan hämnas på Utvid")?

Gentjänster eller gengåvor (eller utpressning) ingår fast underförstått i den sociala konflikten som utgör förhandlingen. Ett lyckat slag för lämplig resursfärdighet i förhandlingen innebär att sejdkonan hade det som anden bad om eller har möjlighet att göra det. Tänker spelledaren på det så kan man utnyttja pakten för äventyr senare.

Pakten gäller normalt omedelbart och för en grej (vilket kan vara den här skadan man har just nu, nästa anfall, eller nästa skörd), men kan vara innestående till ett senare tillfälle. Dvs "ge mig tio björnars styrka NU!" respektive "ge mig tio björnars styrke en gång fast nån gång senare".

Jag funderade på en sådan magi för ett antal år sedan. Det handlade om tjänster och gentjänster som kunde vara rätt allmänna - goda gärningar/Illdåd - eller väldigt specifika. Dessutom kunde andens intelligens och möjlighet att kontrollera hur kraften användes variera. Det skulle därför finnas en chans för goda magiker att utnyttja kraft från en ondskefull demon för att göra gott och för en ondskefull magiker att lura en god ande. Sedan var kraft från olika källor bra till viss slags magi och dålig till andra eller ha otrevliga biverkningar. Det handlade inte bara om gott och ont, det var bara ett exempel.

 

[Tre solar]

Fler mekaniker:
Makumba
Trollkarlen hämtar kraft ur en föremål som tillhört den som ska förtrollas. Föremålet måste ha erbjudits frivilligt av offret, i övrigt kan (bör!) trollkarlen använda all list hon kan uppmana för att få tag på det som behövs. Trollkarlen kan till exempel klä ut sig till barberare för att få en hår-lock som kan användas i förtrollningen.

Den balanserande faktorn är alltså inte att magin är svår eller kräver ett fruktansvärt pris, utan att spelaren måste komma på ett sätt att få lura av offret ett föremål.

Hamnskifte
Trollkarlen stjäl sina förmågor från andra. För att till exempel kunna flyga, måste trollkarlen fånga en varelse som kan flyga och stjäla denna förmåga genom en ritual.

Den balanserande faktorn är att man måste fånga varelsen, vilket innebär att det är riskfyllt att skaffa sig förmågor som har "högre level" än man själv.

 

[Kärlekscraft]

Magianvändaren kan också använda sin egen själ/vilja/psyke till att skapa magi - lite jobbigt bara. Något poängsystem skulle också behövas.
Annars kan man också dra ifrån sin egen kropp - vävnad, benen, metabolismen, värmen, kroppen producerar väl också elektricitet? Någonting annat som baserar sig på alla bakterier/virus/kemikalier/hormoner/annat som frodas i kroppen, hämta sin kraft från kosmos/atomer/energi - likt Sebastian Shaw i X-men:First Class som absorberar och släpper iväg energi .

Hämtar sin kraft från de olika elementen - vilket inte bara är eld, vatten, jord, luft - utan också radioaktivtet, järn, trä, blod, kemikalier, stormar, is, hetta, grundämnen, mineraler etc.

 

[Snow]

Löften
Magikern har lovat en mäktig varelse, gud eller demon, att gå dennes ärende. I utbyte mot detta får magikern speciell magi att kasta. Så fort magikern bryter sina löften kommer kraften att bli (lite) strypt. Det blir rejält svårt och kräver äventyr för att återupprätta sin heder. Det ska kännas.

Spoiler: kommentarer

Så typ en cleric?

Om du menar en DnD cleric, så nej. De brukar väl aldrig vara begränsade på något sätt? Men om du menar en präst rent allmänt, så ja. Som klassen cleric borde vara imho.

Det är just så clericsen är begränsade. Faller de från vad deras gud vill måste de försöka återupprätta sin relation med guden för att få tillbaks sina krafter. Det kan tex vara en lawful good cleric som gör för många onda saker och förlorar sina krafter eftersom hennes gud inte vill ge henne mer juice fören hon har skärpt sig.

Det är inte så i 4ed men i tidigare editions är det så det fungerar.

 

[God45]

Artilleritrollkarl: Du har en magisk koppling till stridsmaskiner så som ballistor, kanoner och katapulter. Om du förbereder dem genom att rista in runor i dem (tar 1d4 timmar per maskin) så kan du styra dem med ditt sinne. Du använder din magi genom att du får maskinerna att magiskt ladda om sig själva med magisk ammunition. Du kan regna eld, is eller åskviggar över ett slagfällt. Men utan minst ett fungerande och förberett artillerivapen, ett team som siktar det till dig och dragdjur att flytta det med så kan du inte använda din magi alls.

 

[God45]

Rim Häxa: Magikern måste alltid rimma. Detta eftersom hon har skrivit om sin hjärna till att fungera på omänskliga sätt för att kunna använda magi. Varje gång häxan inte rimmar förlorar hon förmågan att kasta magi under en dag.

 

[Tell]

Ta fyra typer - teurger (får magin av gudaväsen/demoner), demoner (får magin genom egna resor in i kaos, där egna parallelldimensioner -kallar dem paradis tills vidare, från det persiska ordet för inmurad trädgård- etableras, från vilka kraften dras, alternativt genom att äta andras själar i Kaos), demonologer (får magin genom att använda förberedda paradis/tvinga sig till den från demoner) respektive as/ritualmagikerna (offrar delar av verkligheten till kaos, för små mängder kraft).

Samtliga typer har begränsningar:
* Teurgens makt baseras på gudomens, och är alltså både ceremoniell/formalistisk, och varierar med gudomens kraft/beredvillighet att ge bort den.
* Demonens makt baseras på förmågan att skydda sig mot andra demoner, och förutsätter ständig kontakt med kaos, dvs. platsen som äter din själv genom att du ens rör dig in i den. Detta innebär att demonen lever i ett ständigt slåss eller fly, eftersom andra demoner gärna äter både dem och deras paradis, samtidigt som för mycket information innebär att en demonolog skulle kunna åka snålskjuts på deras hårda arbete.
* Demonologer arbetar med hostila kraftkällor, alternativt med förberedda paradis. Det förra innebär att varje magisk formel kommer att ta tid (genom förhandling/säkerhetsåtgärder), eller resultera i omedelbar död (när demonen äter dig). Det senare innebär att magin blir väldigt inflexibel, vilket återigen innebär förberedelsetid.
*Asen/ritualmagikerna arbetar med magi som tar tid. Detta är egentligen deras enda begränsning, bortsett från förmodat dåligt rykte, eftersom de arbetar genom att sakta men säkert utplåna verkligheten (en ändlig resurs).


Samtliga former kommer förmodligen att arbeta genom magiska föremål, eller på andra sätt konservera kraft. Detta är det som i konfliktsituationer kommer att begränsa spelaren - jag har fem-sex magiska föremål. Varje kan byggas upp på nytt under en vecka i ett labb/på andeplanet/arbete för en demon/ständig bön/etc. Vill jag verkligen offra dem nu, för att vinna de starka fördelarna de kan medföra?