Olika klichéaktiga sätt att kicka igång ett äventyr ?

[Leon]

Klassikern : ni sitter på ert värdshus. En dvärg stapplar in och dör framför era fötter med en skattkarta fastnaglad i ryggen med en dolk.

 

[olaberg]

Rollpersonerna hittar en krönika/loggbok/dagbok någon skrivit medan monster attackerade dem, och den slutar med "de kommer..." eller något annat med "..."

"Aaaaaaarghh!"

 

[zonk]

* Av en slump verkar ni komma åt en mekanism, och ett lönnfack springer upp i skattkistan ni just hittat. I det ligger ett gulnat pergament på vilket det verkar vara ritat en karta..

 

[Dr_Dängrot]

Ni har en kollektiv dröm som säger till er att färdas till Långtbortistan och befria landet ifrån den elake tyrannen Bortak barnadräparen . Det kan också lika gärna vara en dröm om att rädda prinsessan i torner eller dräpa draken eller hitta artefakten osv osv

 

[Franz]

Hoppas inte att det är för OT, men lekte lite med vad som skulle hända om man inte bakade in rollspelslogik i dessa inledningar:


”Ni sitter på ett värdshus. En man kommer fram till er och ber er undersöka en mystisk borg i de kusliga bergen
…
och eftersom mannen är byns största fyllbult som ljuger som en hästhandlare när han blir drucken står ni snart snopna i de kusliga bergen men har ingen borg i sikte.”



”Ni är på besök hos hans majestät konungen. Som av en händelse blir hans älskade dotter bortrövad av en drake
…
och eftersom kungen förfogar över en armé kompetenta soldater tycker han självklart att det är en bättre idé att skicka dessa att hämta tillbaka hans dotter än en handfull landstrykare.”



”Ni är ute och vandrar i stan en sen kväll. Plötsligt ser ni en man bli överfallen av ett gäng busar. Mannen ropar på hjälp men busarna säger åt er att sköta ert
…
och eftersom stadsvakten har god patrullering är de genast på plats och avstyr bråket. Busarna arresteras och mannen tas omhand.”



”Det ringer på dörren och utanför står ett barn och räcker över ett förseglat kuvert utan ett ord. När ni mottagit kuvertet försvinner barnet utan att ha yppat ett ord
…
och eftersom grannbarnen i området är riktiga busfrön tyckte de att det var ett fasligt roligt spratt att ge er ett kuvert med nyspulver.”



”Ni får ett telegram från en avlägsen släkting som vill ha er hjälp på dödsbädden
…
och eftersom telegrammet var en vecka försenat är släktingen redan död och ni får aldrig reda på vad hen ville.”



”En man tumlar mot er, döende. Han har en kniv i ryggen och i handen håller han en blodindränkt karta
…
och eftersom ni är laglydiga medborgare kontaktar ni självklart polisen som beslagtar kartan som bevis och lovar att reda ut vad som hänt.”



”Ni vaknar, utan minne, fruktansvärt bakfulla i ett stinkande rum där solen gassar in
…
och efter några minuter drar ni er till minnes att ni söp till det hemma hos en kompis och vaknar upp i hans vardagsrum. Vem står för bakfyllepizzan?”

 

[Skarpskytten]

Hoppas inte att det är för OT, men lekte lite med vad som skulle hända om man inte bakade in rollspelslogik i dessa inledningar:


”Ni sitter på ett värdshus. En man kommer fram till er och ber er undersöka en mystisk borg i de kusliga bergen
…
och eftersom mannen är byns största fyllbult som ljuger som en hästhandlare när han blir drucken står ni snart snopna i de kusliga bergen men har ingen borg i sikte.”



”Ni är på besök hos hans majestät konungen. Som av en händelse blir hans älskade dotter bortrövad av en drake
…
och eftersom kungen förfogar över en armé kompetenta soldater tycker han självklart att det är en bättre idé att skicka dessa att hämta tillbaka hans dotter än en handfull landstrykare.”



”Ni är ute och vandrar i stan en sen kväll. Plötsligt ser ni en man bli överfallen av ett gäng busar. Mannen ropar på hjälp men busarna säger åt er att sköta ert
…
och eftersom stadsvakten har god patrullering är de genast på plats och avstyr bråket. Busarna arresteras och mannen tas omhand.”



”Det ringer på dörren och utanför står ett barn och räcker över ett förseglat kuvert utan ett ord. När ni mottagit kuvertet försvinner barnet utan att ha yppat ett ord
…
och eftersom grannbarnen i området är riktiga busfrön tyckte de att det var ett fasligt roligt spratt att ge er ett kuvert med nyspulver.”



”Ni får ett telegram från en avlägsen släkting som vill ha er hjälp på dödsbädden
…
och eftersom telegrammet var en vecka försenat är släktingen redan död och ni får aldrig reda på vad hen ville.”



”En man tumlar mot er, döende. Han har en kniv i ryggen och i handen håller han en blodindränkt karta
…
och eftersom ni är laglydiga medborgare kontaktar ni självklart polisen som beslagtar kartan som bevis och lovar att reda ut vad som hänt.”



”Ni vaknar, utan minne, fruktansvärt bakfulla i ett stinkande rum där solen gassar in
…
och efter några minuter drar ni er till minnes att ni söp till det hemma hos en kompis och vaknar upp i hans vardagsrum. Vem står för bakfyllepizzan?”

Jo, vissa rollspel skapar på sin egen logik. När mina spelare insåg att det fanns en drakkult i Waterdeep (en enorm och full fungerande stad) var inte deras reaktion "vi skulle kanske tipsa polisen" eller ens "vi kan ju be Harpolekarna (som en av oss är medlem i) att undersöka saken" utan "vi ska självklart reda ut det här själva". Spelare är från Mars och spelledare är från Venus, typ, och tänker lite annorlunda.

 

[Dr_Dängrot]

Hoppas inte att det är för OT, men lekte lite med vad som skulle hända om man inte bakade in rollspelslogik i dessa inledningar:


”Ni sitter på ett värdshus. En man kommer fram till er och ber er undersöka en mystisk borg i de kusliga bergen
…
och eftersom mannen är byns största fyllbult som ljuger som en hästhandlare när han blir drucken står ni snart snopna i de kusliga bergen men har ingen borg i sikte.”



”Ni är på besök hos hans majestät konungen. Som av en händelse blir hans älskade dotter bortrövad av en drake
…
och eftersom kungen förfogar över en armé kompetenta soldater tycker han självklart att det är en bättre idé att skicka dessa att hämta tillbaka hans dotter än en handfull landstrykare.”



”Ni är ute och vandrar i stan en sen kväll. Plötsligt ser ni en man bli överfallen av ett gäng busar. Mannen ropar på hjälp men busarna säger åt er att sköta ert
…
och eftersom stadsvakten har god patrullering är de genast på plats och avstyr bråket. Busarna arresteras och mannen tas omhand.”



”Det ringer på dörren och utanför står ett barn och räcker över ett förseglat kuvert utan ett ord. När ni mottagit kuvertet försvinner barnet utan att ha yppat ett ord
…
och eftersom grannbarnen i området är riktiga busfrön tyckte de att det var ett fasligt roligt spratt att ge er ett kuvert med nyspulver.”



”Ni får ett telegram från en avlägsen släkting som vill ha er hjälp på dödsbädden
…
och eftersom telegrammet var en vecka försenat är släktingen redan död och ni får aldrig reda på vad hen ville.”



”En man tumlar mot er, döende. Han har en kniv i ryggen och i handen håller han en blodindränkt karta
…
och eftersom ni är laglydiga medborgare kontaktar ni självklart polisen som beslagtar kartan som bevis och lovar att reda ut vad som hänt.”



”Ni vaknar, utan minne, fruktansvärt bakfulla i ett stinkande rum där solen gassar in
…
och efter några minuter drar ni er till minnes att ni söp till det hemma hos en kompis och vaknar upp i hans vardagsrum. Vem står för bakfyllepizzan?”

Det här en något som jag flera gånger brottats med , så kallad in game Logic vs real Logic .

Ta tex pathfinder där det finns en klass som heter cavalier och den följer olika ordrar och det finns en order som heter order of the cockatrice vars dekret mer eller mindre lyder som så att du skall vara en självisk skitstövel och glory Hog. Varför skulle min lawful good paladin vilja äventyra ihop med en självisk skitstövel som bara tänker på sitt eget bästa.

 

[Gabrielle de Bourg]

Angående det @Franz skrev så var ju det en av anledningarna till att Delta Green skapades, för att kunna motivera varför de här rollpersonerna faktiskt ska utreda detta. Jag tycker det har blivit bättre i sjunde utgåvan av Call of Cthulhu (och Kutulu), där rollpersonerna rekommenderas vara en del av ett sällskap som intresserar sig för det mystiska, just för att ha en motivation att faktiskt utreda detta. Det ger också ofta mindre krystade inledningar, för allt måste inte förklaras som att de råkar hamna i en övernaturlig situation, utan kan få söka sig till den. Att den också har en övernaturlig koppling förklarar också varför inte rättsväsendet lägger sig i. 20-talet är ju också tacksamt just för att det fanns stor korruption inom polisväsendet (i alla fall i USA), vilket också kan hjälpa att förklara varför rollpersonerna kan få kika i sådant som annars skulle förvaras gömt (något jag explicit skrev in i ett Kutulu-äventyr).

 

[olaberg]

Det här en något som jag flera gånger brottats med , så kallad in game Logic vs real Logic .

Ta tex pathfinder där det finns en klass som heter cavalier och den följer olika ordrar och det finns en order som heter order of the cockatrice vars dekret mer eller mindre lyder som så att du skall vara en självisk skitstövel och glory Hog. Varför skulle min lawful good paladin vilja äventyra ihop med en självisk skitstövel som bara tänker på sitt eget bästa.

För att omvända hen?

En av tjusningarna med rollspel tycker jag är att hitta dessa regelmässiga knepigheter och ge dem en narrativt meningsfull innebörd.

Brottningen är en skojig brottning.

 

[Gabrielle de Bourg]

På tal om Delta Green så har ju det också en hel del klyschiga öppningar. De flesta öppnar med att "ni får ett krypterat telefonsamtal eller SMS med att ni nu är inbjudna till operan", alternativt "en mystisk person i svarta solglasögon som säger frasen och ger er en mapp". Men jag ser det också som godkänt, då det är lite som Mission Impossible och deras briefings, där det är en del av spelet.

Sedan finns det däremot många klyschiga öppningar på varför ni kallas till uppdraget:

• En agent har dött/försvunnit och ni ska genomsöka där de bodde så inte allmänheten upptäcker något de inte borde.
• Ett annat team har på något sätt fuckat upp och nu måste ni lösa vad de gjorde fel.
• Någon person har hittat något med mythoskoppling och sedan gått bananas. Ni måste tysta ner detta.
• Någon har hittat en Green Box och nu måste ni städa upp situationen, genom att stoppa folk från att hitta vad som verkligen finns där, eller stoppa något som fanns där, eller intala folk att inget mystiskt fanns där.

 

[Dr_Dängrot]

Sci-fi .. ni plockar upp en distress beacon på er intercom och åker för att undersöka saken

 

[bortom12e]

Neotech 2:

"Ni har på något sätt kommit över känslig information från ett företag."

Pluspoäng för:

"Ni känner varandra eftersom ni är medlemmar i samma skytteförening. Ni har precis varit på en träff där, och har pistolerna med er, då er bil blir prejad"

 

[anth]

"Ni sitter på ett värdshus" är klassikern.
Jag råkade ut för en tvist på den en gång.

SL: "ni sitter på ett värdshus när en uppjagad man rusar in och säg..."
Spelare: "Jag sätter en pil i honom".
Alla andra: "VA???"
Spelaren: "Han störde min matro".

Annars är katastrofer och "in media res" ganska vanliga - då de får en grupp främlingar att börja samarbeta:
- Skeppet ni är på börjar förlisa.
- Skyskrapan ni befinner er i börjar brinna.
- Karavanen ni färdas med överraskas av en sandstorm.
- Karavanen ni färdas med överfalls av banditer.
- En kraftig jordbävning.

Jag vet inte om den här är så vanlig, eller ens om den fungerar i större grupper (fungerar bäst med en spelare).
"När du kommer till jobbet på morgonen ser allt annorlunda ut. Det ligger ett annat företag där. Du känner inte igen en mämnniska och ingen känner igen dig. När du frågar dem säger de att företaget har legat där i flera år och ingen har hört talas om företaget du jobbade på"."
Det är lite inspirerat från "The man from Taured":

Taured Mystery: The Man Who Vanished As Mysteriously As He Came

The passport looked authentic but the place 'Taured' mentioned by the mystery man was not recognized.

english.newsnationtv.com

 

[Stareater]

Jag vet inte om den här är så vanlig, eller ens om den fungerar i större grupper (fungerar bäst med en spelare).
"När du kommer till jobbet på morgonen ser allt annorlunda ut. Det ligger ett annat företag där. Du känner inte igen en mämnniska och ingen känner igen dig. När du frågar dem säger de att företaget har legat där i flera år och ingen har hört talas om företaget du jobbade på"."
Det är lite inspirerat från "The man from Taured":

Taured Mystery: The Man Who Vanished As Mysteriously As He Came

The passport looked authentic but the place 'Taured' mentioned by the mystery man was not recognized.

english.newsnationtv.com

Lite OT men jag har varit med om en variant av detta i en one-shot som var rätt kuslig. Spelledaren samt alla spelare utom jag konspirerade mot mig och hade snackat ihop sig i förväg. Varje gång jag talade i mobilen i scenariot så "skiftade" världen lite hela tiden. När jag sökte stöd hos mina medspelare (både in character och out of character) så agerade de som att de inte fattade vad jag jag talade om. Från början trodde jag att det var jag som spelare som var ouppmärksam, men när det blev lite för mycket blev det riktigt obehagligt. Inget jag rekommenderar för de spelgrupper som inte känner varandra väl.

 

[anth]

Lite OT men jag har varit med om en variant av detta i en one-shot som var rätt kuslig. Spelledaren samt alla spelare utom jag konspirerade mot mig och hade snackat ihop sig i förväg. Varje gång jag talade i mobilen i scenariot så "skiftade" världen lite hela tiden. När jag sökte stöd hos mina medspelare (både in character och out of character) så agerade de som att de inte fattade vad jag jag talade om. Från början trodde jag att det var jag som spelare som var ouppmärksam, men när det blev lite för mycket blev det riktigt obehagligt. Inget jag rekommenderar för de spelgrupper som inte känner varandra väl.

Jag har för mig att det är så insanity fungerar i @krank s Kutulu, d.v.s. när någon blir vansinnig snackar övriga spelare ihop sig hur de ska rollspela för att rollpersonen ska verka vansinnig.

 

[krank]

Jag har för mig att det är så insanity fungerar i @krank s Kutulu, d.v.s. när någon blir vansinnig snackar övriga spelare ihop sig hur de ska rollspela för att rollpersonen ska verka vansinnig.

Njae, det är bara SL som gaslightar, inte övriga spelare. Däremot om en rollperson varit med om något lovecraftskt som de övriga missat så kommer SL aktivt att ändra beskrivningarna bara för den rollpersonen – Beskriva saker hen ser men som försvinner/ändras/gömmer sig när övriga tittar. Och givet vilket spel det är så vet man ju då ändå inte egentligen huruvida den utsatte spelaren ser i syne eller ej…

 

[Svarte Faraonen]

Been there done that, tror jag använde en sån dagbok fr en jargisk legionär i Kamor (Eon). Den var gjord av nån på stank.nu.

Dan Johansson, numera mest känd som författare till Sylfens vrede-kampanjen.

 

[Nero]

Dan Johansson, numera mest känd som författare till Sylfens vrede-kampanjen.

Kul! Förvånar mig inte. Mycket bra fanns på Stank!

 

[Theo]

Lite OT men jag har varit med om en variant av detta i en one-shot som var rätt kuslig. Spelledaren samt alla spelare utom jag konspirerade mot mig och hade snackat ihop sig i förväg. Varje gång jag talade i mobilen i scenariot så "skiftade" världen lite hela tiden. När jag sökte stöd hos mina medspelare (både in character och out of character) så agerade de som att de inte fattade vad jag jag talade om. Från början trodde jag att det var jag som spelare som var ouppmärksam, men när det blev lite för mycket blev det riktigt obehagligt. Inget jag rekommenderar för de spelgrupper som inte känner varandra väl.

Fy fan, det låter vidrigt. Jag skulle definitivt lämna en spelgrupp (och vänskapskrets) som gjorde nån sån skit mot mig.

 

[zonk]

* Du blir tvångsenrollerad i vakten/armén/häxjägarna/flottan och hamnar i oförutsedda fasligheter när hela din enhet utom du och dina vänner blir utplånad/drunknar/tillfångatagen. Ditt befäl är inte till någon hjälp: antingen korrupt, död, eller inkompetent, eller flera av dessa.