Nekromanti olika typer av handgemäng

[secce_UBBT]

okej, ytterligare ett inlägg angående våld och dess regelverk. En strid kan ju te sig på fler olika sätt, var och ett med sina egna olikheter. Observera att jag utgår från ett nutid/framtidsperspektiv, så någon magi- eller pilbågestrid är aktuell. De olika typerna jag sållat fram är följande:

- Brottning
- Handgemäng
- Slagsmål med tillhygge - alla sorters närstridsvapen alltså.
- Eldhandvapensstrider - pistoler, gevär, etc.

Alla dessa är ju olika, vilket enligt mig betyder att var och en behöver sitt egna regelverk. Jag kommer att konstruera alla dessa regler till mitt spel, men det vore kul och veta vad ni andra tycker om detta. För mig är realism en viktig del av rollspelandet, men jag vet att andra inte alls håller med. Vad tycker isåfall dessa om att dela upp stridsreglerna såhär? Finns det något jag missat?

MvH Secce

 

[Vindicator]

Glöm inte handgranater och andra avståndsvapen som inte är skjutvapen. Dessutom kan man ju dela in närstridsvapen i olika klasser - sådana som man kan parera med eller parera mot (svärd), och sådana som man inte kan parera med eller mot (knivar m.m.)

 

[stormumriken]

kanske en speciell färdighet för att slåss med tillhyggen som normalt inte klassas som vapen... flaskor, stolar, avbrutet bordsben... eller så kan man ju bara ge en högre svårighet för att slåss med sånt. Bara en tanke... never mind!

 

[Gurgeh]

Är det verkligen så stor skillnad på att slåss med knytnävar/knytfötter och vapen (regeltekniskt sett alltså)? Båda varianterna går ju ut på att man försöker skada sin motståndare med ett någorlunda farligt föremål ansutet till ens kropp medan man försöker hindra motstånadren att göra detsamma.
Och om man skulle ha annorlunda regler för det, var drar man då gränsen? Är ett knogjärn ett vapen? Ett par (antagligen hollywoodskapade) indiska tigerklor? En dolk?
Annars är det väl en vettig uppdelning, bara man ser till att reglerna inte blir för olika för de olika stridsmetoderna.

/tobias

 

[Cybot]

*dyker in i eldstriden*

Nej nu så!

Brottning, Handgemäng och slagsmål med tillhygge är mycket likt...och samma sak!
Man kan titta på det närmaste vi kan komma en närstrid i en kontrollerad miljö...vilket är antagligen någon brutalturnering som UFC.

Dock är det inte ens nära en riktig fight för att motivationen är inte att döda eller orsaka permanenta skador, utan att få motståndaren att ge upp eller slå honom medvetslös.

Först. Handgemäng och Slagsmål med tillhygge.
EXAKT samma sak med den enda skillnaden att den delen som du helst vill slå lede fi med är ofta bra mycket farligare än en knytnäve eller spark, och brukar ha lite mer räckvidd.
Det är meningslöst att skilja på dessa två.

Att sedan brottning brukar blanda sig i lite hur som helst gör att reglerna för grepp och liknande inte bör skilja sig från handgemäng. Det är helt enkelt en del av den integrerade striden som handgemäng faktiskt är.
Eller som en soldat från korea kriget sa(fritt översatt).

"Det var becksvart. Mitt vapen klickade, så jag hoppade ner ett värn och tog skydd.
Där låg jag ett tag och hörde hur de sköt från alla håll. Så hoppade en annan person ner i värnet och visst fan var han en fiende. Troligen någon som hade samma idé som jag.
Vi brottades och jag försökte strypa honom. När det inte fungerade tog jag min hjälm och slog honom igen och igen tills han inte rörde sig mer. Stackars sate"

Dock så skiljer sig eldstrid och handgemäng på ett sätt. Du kan inte parera en kula. Allt du kan göra för att inte bli träffad är att ta skydd eller vara där han inte skjuter(att röra sig eller vara kamoflerad). När han sen kommer nära nog för att det ska bli handgemäng med laddade vapen så är det plötsligt bara ett improviserat vapen som har möjligheten att antingen banka honom med lite milt med kolv och pipa(farligt nog! Ett slag med pipa eller kolv fungerar minst lika bra som en klubba, och i modern krigföring är fi inte bepansrad förutom lite vaddering av Flakväst samt en duglig men inte heltäckande hjälm) ELLER ge honom fett med stryk genom att kort sagt skjuta honom på mycket kort avstånd.

Så om du ska dela upp strider så är det igentligen i två element:
1. Strid där du kan deflektera hans anfall
2. Strid där du inte kan deflektera hans anfall.

Kort sagt. Är du nära nog att slå bort hans vapen med något tillhygge så är det 1. Annars 2.

Dessutom. Kom ihåg att det gäller att SIMULERA strid och inte EMULERA den. Eller var det tvärt om? I alla fall så gäller det inte att exakt försöka analysera orsak och verkan, dela upp det i moment och sedan bryta upp varje moment i regler.
Nej. Om du vill ha regler för en realistisk strid så gäller det bara att ha ungefär korrekta utfall(Han är död och han är inte det. Eller Han är sårad som in i bomben och den andra blöder bara en aning).

Om du sen vill göra det till ett UNDERHÅLLANDE(nog så viktigt) moment i ditt rollspel så gäller det att göra så att metoden att få dessa utfall ger dina spelare vad de vill ha. De flesta vill ha spänning, inlevelse, fart och fläkt. Att balansera dessa 4 krav är den jobbiga delen. Fart och fläkt brukar betyda ett snabbare, enklare system. Att sedan få detta snabbare och enkla system att ge inlevelse och spänning. Det är det tuffa jobbet.

Om man ska göra det enkelt för sig så kan man göra något så simpelt som:

1. Anfallsslag mot anfallsslag. Skillnaden är lika med skada.

Varför? Anfall är bästa försvar. Genom att anfalla så försämrar du hans möjlighet att anfalla tillbaka. Om han anfaller så motanfaller du så att han måste avbryta sitt anfall och undvika ditt, helst med ett nytt anfall.


2. Anfallsslaget beror på vilket tillhygge man har.

Simpelt nog.

3. Tillhygget har ett par olika värden.

Möjligt exempel på tillhygge(SK=Skottkonsumtion: T= 6 sidig tärning. AN=Automatiskt nollande av anfallsslag. Kort sagt. Chans att lyckas är bortom mikroskopisk):

Automatgevär
Magasin(30 skott)
Egenskaper Laddat:
Närstrid: +2T, SK 5T
2-15 meter: +5T, SK 5T
15-40: +4T, SK 4T
40-100: +2T, SK 2T
100-500: -1T, SK 1T
500+: AN
Egenskaper Oladdat:
0-2: +1T
2+: AM

Prickskytte gevär:
Magasin(8 skott)
Egenskaper Laddat:
Närstrid: +1T, SK 1
2-15 meter: +2T, SK 1
15-100: +3T, SK 1
100-500: +2T, SK 1
500-1000: 0T, SK 1
1000+: AN

Egenskaper Oladdat:
0-2: +1T
2+: AM

4. Saker kan påverka chanserna negativt negativt.

Fi är medveten att du anfaller och försöker motverka(röra på sig. Blockera osv): -2T
Fi är i kamoflage men du vet ungefär var han är: -1T
Fi är i partiellt skydd: -2T
Fi är i fullt skydd: AM
Du har ingen aning om vad du gör: AM
Du har sett det på film eller gjort det av misstag: 0T
Du har gjort det nån gång: +1T
Du är tränad: +2T
Du är bra på det här: +3T
Du är skicklig på det här: +4T
Du är förbannat bra på det här: +5T

Slå din mängd tärningar. Dra av resultatet från varandra. Resultatet är skadan. Mindre än noll är lika med noll.

OK. Exemplet är kanske inte lysande men det är endast resultatet av ungefär ett par minuters tänkande.

 

[Faehrengaust]

- Brottning
- Handgemäng
- Slagsmål med tillhygge - alla sorters närstridsvapen alltså.
- Eldhandvapensstrider - pistoler, gevär, etc.

Indelningen är lite skev. Skillnaderna mellan eldvapenstrid och handgemäng är stora, medan skillnaderna mellan handgemäng och brottning är nästan obefintliga.

Du borde klara dig med två färdigheter:
- Handgemäng
- Eldvapenstrid

För att sedan särskilja på olika stilar på handgemäng (och eldvapenstrid) så kan du använda specialiseringar eller något dylikt. Om du vill återskapa nutida förhållanden så kan du ju använda de stilar som existerar idag, dvs olika kampsporter, militär träning och givetvis ARMA .

Alternativet är att på något sätt ha regler för kunskapsöverföring mellan de olika närstridselementen men det tycker jag personligen låter överarbetat och onödigt detaljerat i ett nutids-/framtidsspel.

Det hela beror ju givetvis på vad du vill skapa för stämning i ditt spel. Det vet jag ju inget om (förutom att du säger att realism är viktigt). Om närstrid ska vara centralt så kan det vara idé att ha lite mer detaljerade regler för det, men oftast är inte närstrid centralt i nutids-/framtidsspel.

/Faehrengaust

[reklam] Del 3 i artikelserien om närstridsregler har kommit upp på theProject [/reklam]

 

[secce_UBBT]

Re: *dyker in i eldstriden*

Brottning, Handgemäng och slagsmål med tillhygge är mycket likt...och samma sak!

nej, det är precis vad det inte är! Brottning handlar till största del om arm- och benstyrka, smidighet och snabbhet. Handgemäng (slagsmål med knytnävar och fötter) kräver inte alls samma fysiska krav som i brottning. Här räcker det med att man är kvick nog att kunna utdela ett slag/spark innan motståndren hinner agera. Så, snabbhet och reflex är de moment som är fokus för handgemäng. Sen har vi då slagsmål med tillhygge. Eftersom saker väger blir det svårare att kunna nyttja snabbheten i en tillhyggesstrid, om inte saken väger mkt lite. Samtidigt får användaren en längre räckvidd än vanligt, ett järnrör på 1 meter är ju så gott som 1 meter längre räckvidd.

Dessa olika moment eller vad man ska kalla det anser jag vara väsentliga nog för att ha specifika regler för var och en. Iallafall i ett system som bygger på realism.

 

[Dante]

Ställer mig på Cybots sida ...

Den som utbildar sig i att slåss för att döda/oskadliggöra en motståndare (till skillnad från slåssiga sporter som brottning, boxning, värjfäktning etc.) lär sig banne mig att göra det med eller utan vapen. En skicklig svärdskämpe blir inte helt plötsligt värdelös på att fajtas bara för att han råkar vara obeväpnad.

I de gamla (1400–1500-tal) fäkthandböcker jag studerat ingår även slag, låsningar, lyft etc. Även om du råkar ha ett svärd i ena handen så är det fortfarande en bra idé att t.ex. greppa motståndarens vapenarm med den fria handen; vips! så har det hela blivit svärdfäktningsbrottning.

Men du har helt rätt i att den som är stark har ett övertag när det väl kommer till ledbrytningar och fastlåsningar, medan den som är snabb eller har längre räckvidd gör klokast i att hålla sig på avstånd.

Helt OT: Just nu flög ett helt gäng kålfjärilar förbi mitt fönster. 15–20 stycken, minst. Ett kort ögonblick kändes det lite skymningszonigt (insert theremin-sound here).

 

[Rising]

Rising och dykning (det där hade låtit bättre på engelska)

" Brottning handlar till största del om arm- och benstyrka, smidighet och snabbhet. Handgemäng (slagsmål med knytnävar och fötter) kräver inte alls samma fysiska krav som i brottning."

Jag tycker egentligen du har rätt, men det du pratar om låter mer som sporterna brottning resp. boxning, än hur det egentligen går till i en riktig fajt. Låter man en boxare möta en brottare så vinner brottaren väldigt enkelt, det har man sett genom att låta utövare av dessa sporter mötas. Riktig strid blir således någon form av brottningsbaserad kamp med inslag av slag och sparkar. Det stämmer väl ganska bra in på verkligheten.

Jag skulle vilja påstå att storlek+styrka är det grundläggande i obeväpnad strid, men att ju längre räckvidd man har i förhållande till ens egen storlek, samt ju mer skada ett slag (eller en spark) kan göra på motståndaren, desto mer fördelar kan man erhålla genom att vara rörlig, snabb och smidig.

Alltså: om två flinka alver (väger litet men är rörliga och har god räckvidd på sina slag och sparkar) möts i en envig så skulle jag satsa mina kulor på den vigaste av de tu. De är så veka att striden förmodligen är över innan det blivit brottning av det hela.

Om två resar skulle tampas med varandra lägger jag dock mina kulor på den störste av de tu. Visst, den rörligare kanske kan få in ett par smällar på den andre i början, men sedan blir det brottning av det hela, och då vinner nog den store typen.

Vapen då? Jo, alven kan ha stor nytta av vapen med lång räckvidd (spjut och värjor) medan sådana vapen inte alls fungerar för resen. Han är inte tillräckligt rörlig för att kunna tillgodogöra sig effekterna av så långa vapen. Ett vapen man hugger med är nog bäst för honom. Eftersom han är så stor så kan ett sådant vapen bli rätt långt i alla fall, utan att han får några problem att behärska det. Riktigt stora vapen (som enorma tvåhandsyxor) har han problem att behärska, men kan använda ändå, eftersom de ger så helvetes mycket skada när de väl träffar...

---

Jag gillar uppdelningen i Brottning och Handgemäng, även om jag tycker ett stridsslag skall utgöras med en kombination av dem båda. Sedan kommer närstridsvapen in som olika delar av den striden. En dolk är (om jag förstått det rätt) ett typiskt brottningsvapen som man framförallt kan använda om man är rörlig men inte tillräckligt bra på att tillfoga motståndaren skada i ren brottning, (framförallt är dolkar bra mot fiender i rustning) medan ett spjut snarast har till uppgift att förhindra motståndaren från att komma tillräckligt nära för att det ska bli brottning av det hela.

Att slå ihop dolk och spjut under en och samma egenskap för tillhyggen låter därför lite skevt, jag ser det mer som en förlängning av grunderna Brottning resp. Handgemäng.

Sedan kommer skjut- och kastvapen in som en alldeles egen kategori, förstås.

/Rising

 

[secce_UBBT]

Re: Rising och dykning (det där hade låtit bättre på engelska)

Riktig strid blir således någon form av brottningsbaserad kamp med inslag av slag och sparkar. Det stämmer väl ganska bra in på verkligheten.

Riktig strid? en autentisk strid ter sig aldrig efter ett egentligt mönster. Hur fajten utspelar sig är alldeles beroende på vad kämparna har för erfarenheter och kunskaper inom stridens ädla konst. En person som tränat brottning behöver ju nödvändigtvis inte använda brottning på sin motståndare, precis som han inte heller måste använda slag och sparktekniker. Alltså, en fajt kan vara över på några sekunder (ett klockrent slag över tinningen) eller efter flera timmar (kämparna har slagits, brottas och bitits).

Jag märker att många utav er jämför UFC, Shootfighting och andra hybridkampsporter med verklighetsbaserad strid. Det folk missar är att alla framgångsrika utövare i de olika typerna tränar i enlighet både liggande (brottning) och stående kamp. Oavsett om de är gamla kickboxare eller brottare. Så någon jämförelse med "gatuslagsmål" kan man inte göra tycker jag eftersom man tränat efter samma mål även fast de olika representerar olika kampsporter.

 

[Rising]

Re: Rising och dykning (det där hade låtit bättre på engelska)

"Riktig strid? en autentisk strid ter sig aldrig efter ett egentligt mönster."

Men jag har egentligen inte föreslagit något mönster, bara sagt att "brottning" (grepp och gruff) och direktanfall (slag och sparkar där man håller motståndaren ifrån sig) tillsammans kan sägas utgöra ens stridsförmåga. Sedan visar jag ju två exempel där man tydligt ser hur striden ändrar karaktär beroende på de stridandes egenskaper.

"En person som tränat brottning behöver ju nödvändigtvis inte använda brottning på sin motståndare"

Åh, jag pratar egentligen inte om sporten "brottning", utan en sorts intim närstrid med grepp och där man övermannar sin motståndare. Det kan alla göra, och alla kan träna upp sin förmåga på det, men det beror också på ens kroppshydda.

"Alltså, en fajt kan vara över på några sekunder (ett klockrent slag över tinningen) eller efter flera timmar (kämparna har slagits, brottas och bitits)."

Jag påstår att det är sannolikt att två alver slår ut varandra kvickare än två resar, förutsatt att de alla är lika aggresiva. Jag vet förstås inte vad jag pratar om, men misstänker att en alv mycket enklare kan utdela ett däckande anfall mot en annan alv än vad en rese kan göra med en annan rese.

Men egentligen är jag inte så inne på det realistiska, jag ser mer att det här är en abstraktionsnivå som jag tycker ger någorlunda trovärdiga (och häftiga) konsekvenser, samtidigt som det verkar vara mycket enkelt och intuitivt att emulera med regler.

/Riz

 

[secce_UBBT]

Föresten så ser jag att vi har begåvats med att bo i samma stad, har du inget för dig på lördags morgonen 10.00 så föreslår jag att de tar dig en vandring ner till Tisken gå bakom huset som ligger bredvid Jysk bäddlager. Där sommartränar ARMA Falun. Det kanske kan ge lite inspiration till spelskrivandet och så får du kleta på lite svärd.

hehe, intressant, intressant.. dock är jag ej speciellt förtjust av "medeltids- fantasyfajt" med tillhörande vapen, men som du säger, kanske kan ge en insperation ändå!

 

[Kakan]

Re: Rising och dykning (det där hade låtit bättre på engelska)

Jag påstår att det är sannolikt att två alver slår ut varandra kvickare än två resar, förutsatt att de alla är lika aggresiva. Jag vet förstås inte vad jag pratar om, men misstänker att en alv mycket enklare kan utdela ett däckande anfall mot en annan alv än vad en rese kan göra med en annan rese.

jag kan ha helt fel, men jag tror att det är tvärt om.. en alv är för lätt och bara slås tillbaka av smällen, han går inte sönder, en rese däremot krävs det mycket kraft för att flytta på, så kraften från smällen blir inte bara rörelse utan mer mos inne i kroppen.. dessutom borde en rese slå sig RIKTIGT illa om han faller..

 

[Rising]

Re: Rising och dykning (det där hade låtit bättre på engelska)

"en alv är för lätt och bara slås tillbaka av smällen, han går inte sönder, en rese däremot krävs det mycket kraft för att flytta på, så kraften från smällen blir inte bara rörelse utan mer mos inne i kroppen.."

Nja, jag tror faktiskt att det är en väldig fördel att ha låg tyngdpunkt och inte slås omkull av några slag. Att vara bastant är nog snarare en fördel eftersom det gör att man står emot kritiska skador så pass mycket bättre. Ett bra exempel på det är Tyson, som egentligen bara har ett enda exceptionellt bra mått, nämligen hans nacke. Det gör att han står emot träffar som skulle ha däckat många andra.

Men man kan ju å andra sidan tycka att två resar slår mycket hårdare än två alver och att det därför inte borde spela någon roll att de tål stryk bättre. Man kan mena att det borde jämna ut sig. Jag kan inte direkt motbevisa en sådan teori, men tror ändå i mitt stilla sinne att det borde vara såsom jag föreslår. Varför? Jo, först och främst för att jag tycker att alver borde ninjakicka varandra åt höger och vänster i en ruskig hastighet, medan två jättar borde få mötas i en lång, utdragen kraftmätning. Det blir nämligen häftigast så, enligt min mening.

/Rising

 

[Cybot]

Re: *dyker in i eldstriden*

nej, det är precis vad det inte är! Brottning handlar till största del om arm- och benstyrka, smidighet och snabbhet. Handgemäng (slagsmål med knytnävar och fötter) kräver inte alls samma fysiska krav som i brottning. Här räcker det med att man är kvick nog att kunna utdela ett slag/spark innan motståndren hinner agera. Så, snabbhet och reflex är de moment som är fokus för handgemäng. Sen har vi då slagsmål med tillhygge. Eftersom saker väger blir det svårare att kunna nyttja snabbheten i en tillhyggesstrid, om inte saken väger mkt lite. Samtidigt får användaren en längre räckvidd än vanligt, ett järnrör på 1 meter är ju så gott som 1 meter längre räckvidd.

Nej inte igentligen. Snabbt fotarbete(därmed starka ben) är grunden för både slagsmål, brottnng och tillhyggen. Armstyrka dessutom. Däremot så kräver brottningen inte så mycket explosiv styrka utan snarare uthållighet.
Men sak är garanterat. Både slag, sparkar och grepp ingå i ett handgemäng om inte båda strävar efter att ha undvikit det.
Titta på Talhoffers illustrationer. Oavsett om det är strid med hillebard, svärd, kniv, stridssköldar eller vad som helst så ingår låsningar, kontringar, slag, sparkar osv.

Striden är bara så flytande att alla försök till att dela upp Brottning osv från varandra kommer att automatiskt fjärma ditt regelsystem från verkligheten ELLER göra det onödigt komplicerat och därmed drygt, tråkigt och tidskrävande...och därmed både tråkigt och verklighetsfjärmat.

 

[secce_UBBT]

Re: *dyker in i eldstriden*

nu orkar jag inte med den här disskutionen längre.. dels för att det tar en massa energi till att försöka förklara saker jag gärna skulle vilja förklara genom att visa (på dig b.la, hehe). Jag kommer att dela upp striderna i de olika formaten jag angav från första början, när det är klart kanske jag publicerar det för allmän beskådning.

Men, som ett avslutande; jag har själv tränat både brottning och karate (tävlat på elitivå) i över 10 års tid. Jag har hamnat i situationer där man varit tvungen att nyttja våld på gatan, tyvärr. Och det är av mina erfarenheter som jag kommit fram till denna uppdelning av slagsmål, handgemäng eller vad man nu vill kalla det, eftersom jag sett klara och uppenbara skillnader i många olika situationer. Eftersom mitt spelsystem strävar efter realism tror jag det är nödvändigt att göra uppdelningen, men jag tror samtidigt att det går att göra på så sätt utan att göra det alltför tråkigt och komplicerat. Jag behöver nog bara filosofera lite till..

 

[Cybot]

Re: *dyker in i eldstriden*

Så vad du menar är alltså att du har tränat formaliserade sporter i 10 år och har använt dem i krogslagsmål(alternativt mot rånare och sådant ilk) i syfte att försvara dig själv?

Om det är en sak jag har lärt mig på de få åren jag har tränat och de jag har talat med så är det att ett slagsmål mellan personer tränade i formaliserade sporter eller mellan en sportare och en otränad person är en helt annan sak än en strid mellan två personer med stor erfarenhet av strid på liv och död som försöker slå ihjäl varandra.

Att jämnföra karate med närstrid är lika löjligt som att jämnföra olympisk fäktning med att duellera med värja. Likheterna finns där men det finns en milsvid klyfta imellan formaliserad sport och hård verklighet(något som jag har fått "lida igenom").

Men Visserligen. I vissa situationer så kan snabbhet kompensera mer för storlek och styrka än i andra(som i stående avståndsstrid). Men det är lättast genomfört med enkla modifikationer och inte separata regelsystem som bara gör saker krångliga.

 

[secce_UBBT]

Re: *dyker in i eldstriden*

Så vad du menar är alltså att du har tränat formaliserade sporter i 10 år och har använt dem i krogslagsmål(alternativt mot rånare och sådant ilk) i syfte att försvara dig själv?

precis, både i krogmiljö och på gatan, med flera personer inblandade och "man mot man". Dock inte så många gånger, men tillräckligt för att ha fått känna på hur det känns att slå mågon på käften och själv få slag och sparkar i huvudet..

Det jag kan säga utifrån dessa erfarenheter är att brottningsliknande slagsmål är relativt sällsynta, dels för att det oftast går så fort för den ena att sänka den andre och dels för att de flesta kombatanter är oerfarna och tror att de kan slåss å sparkas som på film. En gång har jag själv tillämpat brottning då jag blev fasthållen bakifrån av en person som försökte "krama sönder" mig. Lyckligtvis hade jag armarna fria, så den gången klarade jag mig riktigt bra.

Jag har även en god kamrat (som för tillfället sitter på ungdomsanstalt för, gissa vad... misshandel) som nog är den mest våldsamma person jag träffat. Han är smal, ganska kort och väger ungefär 60 kilo. Han har då slagits så länge jag känt honom, dvs 6-7 år, och aldrig fått stryk. Han har heller aldrig tränat någon form av kampsport. Men han har nerverna och erfarenheten. Spelar ingen roll om du tränat för master ninja för att lära dig döda på enklaste sätt. Du måste klara av den psykiska biten, vilket många inte gör...


Att jämnföra karate med närstrid är lika löjligt som att jämnföra olympisk fäktning med att duellera med värja. Likheterna finns där men det finns en milsvid klyfta imellan formaliserad sport och hård verklighet(något som jag har fått "lida igenom").

I och med ditt påstående verkar det uppenbarligen som om du inte har någon större koll på de olika stilarna, förgreningarna inom karaten. Den stil jag tränat, Kan Zen Kai, är så gott som fightinginriktad och med stora inslag av "combat", ungefär som jiu jitsu och krav maga. Hur det är i andra stilar har jag ingen större koll på, shotokan t.ex. Hade jag inte tränat karate innan jag hamnade i de situationer jag varit i hade jag med största sannolikhet varit ganska sönderslagen...