Olika utgåvor av samma spel

[Gustav Lorentz]

Med anledning av vad @Fiktionslek skrev i en annan tråd angående favoritsystem, där han tog upp Shadowrun, 1st ed: "Det har den där energin som bara en förstaupplaga kan ha". Det fick mig att tänka på en tråd för ett tag sedan där någon efterlyste de PDF-er som senare utvecklades till Bortom, och menade att de hade något (jag minns inte exakta ordalydelsen) som saknades i den mer genomarbetade utgåvan.

Är det så? Har förstaversionerna något som en mer genomarbetad och polerad produkt saknar – även om denna kanske har förfinat motorn, fixat buggar etc? Kort och gott: vilken version av spel med många utgåvor föredrar ni och varför?

Själv är jag t.ex. mer förtjust i förstaversionerna av spel som Over the Edge, Unknown Armies och Trine 8 än senare utgåvor (där 3:an av de två första är sådana som jag inte ens orkat igenom). Medan förstaversionen av Drakar och Demoner däremot var usel, och version 2 (egentligen 2.1 från 1985) är favoriten över alla senare utgåvor. Och för Call of Cthulhu är version 3 favoriten, inte nuvarande 7:an.

 

[Theo]

Första utgåvan av Warhammer Fantasy Roleplay är definitivt min favorit om man ser till allt utom själva regelmekanikerna. (Ärligt talat är jag inte så förtjust i någon upplaga av WFRP-reglerna som sådana. Ettan var en jäktad och klumpig hybrid av 80-talsfigurspelsregler och BRP, och varken 2:an eller 4:an har riktigt frigjort sig från det arvet.) Settingen var mycket intressantare innan den blev 40K-iserad.

 

[Rickard]

Den bästa responsen man får av ett spel är efter att man har släppt det. Det är en anledning till varför det kommer nya versioner av grundsystemet bara något år efter första versionen har släppts.

Sedan får man också inse att folk spelar ens spel på många olika sätt och det är ett team som sätter ihop spelet. Har det gått många år mellan regelversionerna så är det antagligen ett helt nytt team som vill göra något "nytt och fräscht" och då antagligen spelar spelet på ett helt annat sätt än vad man själv gjort.

 

[Dimfrost]

Jag bryr mig nog lite för mycket om regler för att föredra tidiga utgåvor (utom i fallet Drakar och Demoner, där just version 2-3 har mindre dåliga regler än resten). Därav tycker jag senaste versionerna av Kult, Mutant och Coriolis är avsevärt överlägsna tidigare.

 

[Bifur]

"Det har den där energin som bara en förstaupplaga kan ha"

Nej, det tycker jag nog inte är en generell sanning, även om jag förstår av @Fiktionslek syftar på.

 

[Khan]

Vete fasen... Eon 3 är klart bättre än Eon 1. Och Eon 4 är långt bättre ändå, men då är det så omarbetat att det nog bör räknas som ett helt nytt system.

Kanske inte så representativt, men det var vad jag kom på just nu.

 

[Fiktionslek]

CoC 1, StarWars d6 1, Warhammer FRP 1, Shadowrun 1, Gamma World 1, Mutant 1 o.s.v. o.s.v. har -- tycker jag -- mer udd och just en särskild energi, jämfört med vad som kommer efter. Det som kommer efter kan sedan ha andra fördelar. Men för en gammal rollspelsräv är de där andra och senare fördelarna ofta något som man lätt kan klara sig utan eller fixa till själv, om inte annat genom något inlån från efterföljande upplaga. Energin från första upplagan däremot går liksom inte att få igen.

Det finns förstås också undantag. Jag tänker t.ex. på M:UA, som ju var en nystart och delvis en återvändo till Mutant 1. Första regelboken och de första modulerna hade helt klart förstaupplageenergi, tycker jag.

Hälsar

Christian

 

[Skarpskytten]

... särskild energi ....

Jag tycker det här resonemanget är spännande - så spännande att jag själv lekte med tanken på att starta denna tråd - och tror att jag på något plan fattar vad du menar. Säker är jag dock inte därför vill jag be dig konkretisera: kan du klä i ord vad denna energi består av?

 

[Rymdhamster]

Saker förändras definitivt. Men det kan vara svårt att säga om de är till de bättre eller de sämre.

Det jag kan tycka är att första utgåvan ofta känns mer evokativ, för där får du spelskaparens "rena intention" utan att den grumlats av den breda massans kritik och feedback.

Regler är ofta lite luddigt beskrivna, för spelskaparen kan dem så väl, vilket får dig att börja tolka och grunna på hur just du skulle applicera dem. I senare utgåvor har sånna luddigheter ofta suddats ut, vilket förvisso leder till tydligare och mer välfungerande regler, men de kan också vara mer omständigt beskrivna för att "du ska förstå hur man spelar på rätt sätt".

Världen är ofta den också lite luddigare beskriven, och coola saker nämns i förbifarten. Vilket vid revidering kan leda till att spelskaparen lägger mer krut på de bitarna eftersom folk gillade dem, men i likhet med filmmonster så tappar de mycket av man får se dem tydligt. Men det kan också vara så att spelskaparen nu spelat vidare och vill uppdatera settingen efter sina senaste visioner, och kan på så sätt ändra hela känslan.

Och så klart kan det vara väldigt svårt som spelskapare att inte ta emot en massa feedback efter första utgåvan, och om man i synnerhet hoppas på att tjäna en hacka, eller göra sig ett namn, så kan man vara lockad att justera sitt spel i enlighet med detta. Vilket då leder till något mer mellanmjölksaktigt för att tillfresställa så många som möjligt.

Det finns också en benägenhet att titta på vad folk gillade i första utgåvan och helt enkelt stoppa in mer av det. Vilket också kan vara en stor risk, för det som är gott i små doser är inte alltid lika lockande när man får flera nävar av det nedkört i halsen.

Exempel på det är i min mening WFRP, där 1st edition redan den var rätt mörk (i mitt tycke "lagom mörk"), men vägdes upp av rätt mycket humor. Senare utgåvor gick all in på att göra saker ännu mörkare, samtidigt som mycket av humorn försvann. Nästan som att de började ta sig själva på för stort allvar. Men det är just _världen_. Regelmässigt tycker jag spelet har blivit rejält förbättrat.

 

[Fiktionslek]

Jag tycker det här resonemanget är spännande - så spännande att jag själv lekte med tanken på att starta denna tråd - och tror att jag på något plan fattar vad du menar. Säker är jag dock inte därför vill jag be dig konkretisera: kan du klä i ord vad denna energi består av?

Det är ju inte helt lätt, men jag tror det beror på att i en förstaupplaga så är skaparens vision liksom mer intakt och dragen lite längre. Satsningen är lite mer fullständig och naiv och kompromisslös. I en senare upplaga har det kommit en massa jävlar som tycker saker . Då är det tillslipat, mer realistiskt och beräknande. Och det märks nånstans i produkten.

I StarWars 1 finns t.ex. en "Quixotic Jedi" som arketyp -- en formulering som har slipats bort i andra upplagan. Det är en liten, liten detalj, men ett bra exempel. I Shadowrun 2 har man fixat till reglerna en del, men boken har blivit längre och lite tröttare, typografin har försämrats för att ge plats åt mer text. Man har behövt dra ner lite på konstbudgeten, o.s.v. Så även om SR2 har bättre regler, så saknar det det där extra som ettan hade. Ettan tar liksom i RAAAAWWWRRRRRR!!! på alla plan. Tvåan är mer försiktig. I CoC1 fick man i den första lyxboxen en enormt rik produkt för sin tid, inklusive en hel kampanj. Så blev det aldrig igen. I Warhammer 1-materialet är språket, skämten, referenserna och konsten mycket galnare än vad det någonsin blev senare. Jag är helt säker på att man inte skulle ha döpt ett nytt slott till Castle Wittgenstein nu, t.ex.

Vet inte om detta hjälper dig, men jag känner omedelbart när jag håller i något om det har den energin eller inte. Det är kanske en sån där grej som man har bergfast grepp om utan att kunna formulera hur eller varför!

Hälsar

Christian

 

[Skarpskytten]

Tack @Fiktionslek , det var nog ungefär det jag tänkte. Tycker att båda DoD och Mutant är bra exempel på det (även om DoD 82 är mer eller mindre ospelbart). Andra och kanske mindre känt exempel är GWs Judge Dredd rollspel, som har samma råa, oputsade känsla kombinerad med högst egensinniga regler samt gamla TMNT/After the Bomb. De är knappast särskilt väldesignade som spel men väldigt charmiga och "energiska".

 

[krank]

Jag känner nog sällan någon särskild "energi" från förstautgåvor, men det kan såklart handla om att jag är lite allergisk mot begrepp som "energi" och "själ" och så vidare. Min flum-o-meter slår i taket helt enkelt.

Men jag tänker att det finns två saker som gör att jag själv gärna kollar in förstautgåvor av vissa spel.

• Punkighet, DIY:ighet. Som Fiktionslek skriver, det blir inte lika slipat. Det finns ett värde i att se vad som slipats bort. Ofta är det så att senare versioner är bättre, men det är intressant tycker jag att se vilka designbeslut som tagit längs vägen. I vissa fall kan just de där vassa kanterna, de där sakerna som inte riktigt passade in och som försvann senare, inspirera senare kreationer. Jag tänker att Mutant RYMD var som en förstautgåva av Mutant Chronicles till exempel. Det är mer punk, mer spretigt på många sätt, men det finns en del grejer som försvann mellan RYMD och Chronicles som jag vill låna in tillbaka till Chronicles. Fast kanske på ett lite annat sätt.
• Senare utgåvor är nästan alltid större, tjockare, längre utan att egentligen tillföra så mycket (tycker jag). Ofta lägger man in mer regler, som om det skulle göra ett spel bättre. Därför är det spännande att se vad kärnan var – för den kan ju också antas ha varit spelbar, trots allt. Hur såg det ut innan man lade till allt bös? När det var två små häften snarare än en tjock 300-sidorsbok? Här jämför jag till exempel tidiga versioner av Star Wars, som den Ä-spel lade i låda till exempel, med den mastodontbok på nästan en halv decimeter som jag har i hyllan, "revised, expanded and updated", 512 sidor…

 

[God45]

1ed är ofta mycker vildare och mer levande. Medan 2ed brukar ha bättre regler. Inte alltid. Men typ Vampire the Masquerade 1ed är så jävla coolt men värst att spela sv någon edition.

 

[God45]

Jag känner nog sällan någon särskild "energi" från förstautgåvor, men det kan såklart handla om att jag är lite allergisk mot begrepp som "energi" och "själ" och så vidare. Min flum-o-meter slår i taket helt enkelt.

Men jag tänker att det finns två saker som gör att jag själv gärna kollar in förstautgåvor av vissa spel.

• Punkighet, DIY:ighet. Som Fiktionslek skriver, det blir inte lika slipat. Det finns ett värde i att se vad som slipats bort. Ofta är det så att senare versioner är bättre, men det är intressant tycker jag att se vilka designbeslut som tagit längs vägen. I vissa fall kan just de där vassa kanterna, de där sakerna som inte riktigt passade in och som försvann senare, inspirera senare kreationer. Jag tänker att Mutant RYMD var som en förstautgåva av Mutant Chronicles till exempel. Det är mer punk, mer spretigt på många sätt, men det finns en del grejer som försvann mellan RYMD och Chronicles som jag vill låna in tillbaka till Chronicles. Fast kanske på ett lite annat sätt.
• Senare utgåvor är nästan alltid större, tjockare, längre utan att egentligen tillföra så mycket (tycker jag). Ofta lägger man in mer regler, som om det skulle göra ett spel bättre. Därför är det spännande att se vad kärnan var – för den kan ju också antas ha varit spelbar, trots allt. Hur såg det ut innan man lade till allt bös? När det var två små häften snarare än en tjock 300-sidorsbok? Här jämför jag till exempel tidiga versioner av Star Wars, som den Ä-spel lade i låda till exempel, med den mastodontbok på nästan en halv decimeter som jag har i hyllan, "revised, expanded and updated", 512 sidor…

Jag tror också att punkigheten är det som försvinner. På gott och ont.

 

[Björn Wärmedal]

Jag tänker att det finns flera olika dimensioner till det. Dels finns en nostalgisk jävighet hos dig som spelare: om det var första utgåvan som fick dig att fastna för spelet så kommer reviderade utgåvor troligen att ta bort eller förändra något av det du gillade med första.

Men också mycket av det som andra har påpekat här. För att slå på egen trumma tar jag gärna mitt eget Shipmates som exempel: jag skrev hela spelet på ~11h, och det var redan där en timme över budget. Jag är jättenöjd med det och tycker att det har en känsla av rättframhet och oputsad action både i regler och värld. Sedan jag skrev det har jag naturligtvis kommit på flera ändringar i regler, bilder, eller beskrivningar som skulle göra det mer följsamt, eller låta mig emulera andra typer av space opera än vad jag siktade på från början... men alla förändringar skulle också göra spelet mer... neutralt, på något sätt.

Och nu när jag pitchat mitt eget spel ännu en gång ska jag ta fram skämskudden för att jag fortfarande inte spelat det

 

[Dr_Dängrot]

Nej , skulle jag säga rent generellt . Det är ju oftast så att nyare versioner har arbetat bort dom barnsjukdomar som tidigare versioner led av sen har ju vissa spel i mitt tycke blivit sämre med senare versioner så som Warhammer och star wars bland annat.

 

[Organ]

Jag håller inte med. Nog för att man kan hitta förstautgåvor av spel som man tycker är bättre än senare utgåvor men inte så att man kan göra det till en generell regel. Om man nu ska generalisera så tycker jag snarare att man kan säga att senare utgåvor vanligen är bättre. Det säger sig väl självt egentligen. Man märker fel som smugit sig in och har hunnit skruva på saker man kanske inte tycker funkar optimalt. Om man skalar bort sådant som nostalgi och nyhetens behag så tror jag inte att det finns så mycket kvar att hänga sådana påståenden på.

Vid närmare eftertanke så har jag faktiskt svårt att komma på något spel där jag föredrar förstautgåvan över senare. I alla fall inga där man inte gjort stora ändringar som t ex fall där man nära på helt bytt system eller setting.

 

[Bifur]

Nej, det tycker jag nog inte är en generell sanning, även om jag förstår av @Fiktionslek syftar på.

Men för att nyansera mig själv så finns det givetvis förstautgåvor som är den bästa. Star Wars d6 är ett bra exempel.

Men det här med utgåvor är krångligt. Jag ser tex inte MUA och M0 som utgåvor av Mutant, de är egna spel.

 

[Fiktionslek]

Jag känner nog sällan någon särskild "energi" från förstautgåvor, men det kan såklart handla om att jag är lite allergisk mot begrepp som "energi" och "själ" och så vidare. Min flum-o-meter slår i taket helt enkelt.

Det är inte energi som i "jag kan se att du har en grön aura" . Det är energi som i den energi som krävs för att hyvla t.ex. en åra och som i den energi i roddstilen som åran är gjord för. Om du kikar noga på åran när den är färdig och vet vad du letar efter så kan de hur hyveltagen är gjorda. Det syns i träet. Och om du vet saker om åror så kan du se om åran är gjord för kraftig, snabb rodd eller om den är gjord för att glida runt och meta aborre i viken. En artefakt bär med sig spår av sin tillverkningsteknik, sin tillverkningssituation och det ändamål den är gjord för. Så det är inte så flummigt egentligen. Bara inte jättelätt att se.

Jag håller inte med. Nog för att man kan hitta förstautgåvor av spel som man tycker är bättre än senare utgåvor men inte så att man kan göra det till en generell regel.

Jag tror inte det är argumentet här -- eller det har i vart fall aldrig varit mitt. Mitt argument är att såväl första- som andraupplagor har något eget. Sen kan man värdera detta olika.

Hälsar

Christian

 

[Dimfrost]

Hmm, det här är klart intressant ändå. Jag nämnde ju att M0 är min favoritversion av Mutant, men det är även så att jag tycker original-År Noll är klart överlägsen alla expansionsboxarna, så det finns nog något där ...