Nekromanti Ologiska spelargrupper, samt ospelbara raser

[Ryng Silverkorp]

Följande inlägg avser DoD!

Många spelledare har liksom jag säkert upplevt att spelargruppen, dvs spelarnas rollpersoner, många gånger är ologisk.
För vissa kanske logik inte är så viktigt, men för många är just logiken mycket betydelsefull.
I just detta sammanhang så är logiken att spelarnas rollpersoner måste ha en något så när vettig anledning att hålla ihop, åtminstone när det gäller arketypiska spelargrupper, dvs ett gäng "äventyrare" som traskar land och rike runt på jakt efter "äventyr".

Den ologiska spelargruppen kan bestå av både alver och dvärgar som egentligen kanske inte alls uppskattar varandras sällskap, åtminstone rent generellt. Den kan bestå av rollpersoner som har olika religösa övertygelser, eller liknande meningskiljaktigheter. Exemplen på ologiska spelargrupper kan göras lång, men jag tror dom flesta förstår vad jag menar.

Fråga: Finns det någon som kommit på ett BRA system eller sätt att lösa detta på. Kanske andra synvinklar på rasernas förhållande till varandra. Att skapa bakgrunder som klistrar ihop ologiska rollpersoner börjar gå på repris vid det här laget ...

(Visst det vållar inte längre några större problem, men jag vill gärna ha synvinklar och åsikter på det ändå ...)

Dessutom tycker ju många spelare om att spela en specifik ras eller en speciellt typ av yrke/arketyp. Och som spelledare tycker åtminstone JAG att det är viktigt att spelarna gillar sina rollpersoner och tycker att det är kul att spela dem.

Fråga: Någon som löst detta på ett bra sätt? - tex med ett bra rollpersonsgenereringsystem, eller en vettig syn på hur man kan göra det ROLIGT för spelarna att spela något annat än favorrasen/-yrket.

(Okej mina spelare är faktiskt rätt bra på att variera sin rollpersoner vid det här laget och fortfarande ha KUL, men det kan ändå var intressant med "nya" och andra perspektiv ...)

Ospelbara raser

Alla raser går att spela men vissa raser har i en del DoD verisioner eller tillbehör beskrivits så som ganska komplexa (ta alver så som dom beskrevs i Sinkadus ... nr 15 ...), min egen åsikt givetvis!!

Fråga:Om det nu finns olika raser och dessa dessutom skall kunna fungera tillsammans, hur ska man få till det?
Återigen kanske en fråga om nya beskrivningar eller synvinklar på dem.
Att ex. alver och dvärgar förekommit i samma spelagrupp, fler än EN gång har nog många upplevt ....

Eventuella svar bör behandla hur dessa synpunkter kan "lösas" till DoD. Att dra paralleller till andra rollspel, eller litteratur för den delen kan givetvis göras om du/ni har en idé till hur man får det att "kännas" DoD. Inga direkta plagiat alltså.

Ta gärna upp sånt som jag kanske missat, och som kan kopplas till debatten.

MVH

Ryng Silverkorp

 

[S_o_C]

Näår jag kör hatar inte Dvärgar och alver varandra för jag tycker det bara blir tråkigt i längden så när dvärgar springer runt och morrar mott alla alver.

 

[Dilandau]

Jag försöker att inte bekymmra mig så mycket över sånt där. Jag tänker som så att rp-gruppen inte på något sätt måste utgöra ett tvärsnitt av världens befolkning. Alltså, i en värld där magiker är jätte jätte sällsynta har jag inget emot en grupp som bara består av magiker. Eller att rp dvärgarna och alverna alltid kommer överens i värld där de två raserna normalt hatar varandra.

 

[Doedinnan]

Lede fi

En gemensam fiende brukar kunna klistra i hopp det fläste grupper.

 

[regelslaktaren]

"Näår jag kör hatar inte Dvärgar och alver varandra för jag tycker det bara blir tråkigt i längden så när dvärgar springer runt och morrar mott alla alver. "

Så kan du inte göra...de SKA morra åt varandra.

 

[Legioth]

"Fråga: Finns det någon som kommit på ett BRA system eller sätt att lösa detta på. Kanske andra synvinklar på rasernas förhållande till varandra. Att skapa bakgrunder som klistrar ihop ologiska rollpersoner börjar gå på repris vid det här laget ..."

Om det gäller något stort kan det ju vara ödet som sammanfört hjältarna, antagligen kan man hitta något om det i en gammal profetia också.

Ett annat alternativ är att de står i skuld till varandra, en alv kanske introduceras till grupnne genom att de hjälper honom då han fastnat under ett träd som blåst omkull. Då tar alven sin heder på alvar och hjälper de andra med vad de håller på med.
Men som någon nämnt så är det inte de "vanliga" individerna i världen som är de som är ut och äventyrar, tvärtemot brukar det vara så att ju konstigare man är desto större chans är det att man inte har något annat att göra...



"Fråga: Någon som löst detta på ett bra sätt? - tex med ett bra rollpersonsgenereringsystem, eller en vettig syn på hur man kan göra det ROLIGT för spelarna att spela något annat än favorrasen/-yrket."

Är egentligen inget broblem för oss, det fungerar andra vägen. I vår spelgrupp är det istället så att man försöker hitta ett yrke som det är så lång tid som möjligt sedan det blivit använt.

 

[Kameli]

Hoho ho!
Ja, har vi inte alla varit med om gruppen bestående av en karkion, en magir med joddelbyxor (lederhosen) och en dvärgisk ninja? Nja, kanske inte ALLA men det är eran förlust för nog fasen blir det kul, om man gillar sjuk humor vill säga.
Gillar man inte sjuk humor eller vill ha en mer sansad spelstämmning så blir det genast svårare. Att ens spela en grupp med en alv en människa och en dvärg kan inbjuda till mycket intressanta reaktioner ifall spelarna klarar av att bära upp rollerna bra.
Vill man tona ned på konflikten så kan man göra det vanligaste och helt enkelt tiga ihjäl den och spela karaktärerna som människor av olika längd och dryckesintag.
Det finns väl inget vattentät sätt att passa ihop en spegrupp vanligaste är väl att man helt enkelt säger att de är gammla kompisar eller dyl. men jag har sett en del mer raffinerade metoder.
Till att börja md så borde SL vara delaktig i skapandet av RP´n, inte med pekpinnen men han ser och ställer frågor om denna. Vidare kan en lite kort sammandragning över de händelser som placerar rollpersonen på just denna platts var bra, i denna kan sedan SL komma med förslag och vips! så har du fått ett livsmål som är lättare att matcha in med resten av gruppen.
En gång när en av våra spelare kolavippade och vi var inne på en kampanj där "dvärgens nästkusin Billbobert" inte kunde komma valsande hur som hellst.
Istället lät han oss hitta denne RP i en fängelsehåla och spelade honom som en SLP under det mötet.
Eftersom man oftast är mer benägen att samarbeta med SLP än man kanske är att göra med en annan RP så var detta ett väldigt bra sätt.
En annan gång hade en av oss gjort en adlig ljusalv som basade över ett gränsfort, alven var ganska gammal och hade basat över fortet de senaste 60 åren. Den andre splarens RP var en dvärgisk drakdödare som fått sin familj rostad av en elak drake och sedan klampat in på sin ny karriär.
Okay, hur skulle nu detta lösas. Låt oss studera fördelarna vi kan använda:
1) Ljusalver, enl. monsterboxen är de alver som ofta har sin boning bland människor. Detta är bra eftersom det gör alven mer flexibel. Iallafall med dvärgar och människor, ingen blomstersniffande skogsmulle här inte!
2)Ljusalven har de senaste 60 åren dängt svartfolk vid gränsen och 290 innan dess arbetat sig upp till sin possition, som befälhavare över ett fort så har nog änumer av den där alviska trädkramarfjöset försvunnit och bytts ut mot mer militaristiska metoder. Något som den standariserade fantasydvärgen brukar uppskatta.
3)Tack vare alvens ålder (352 år) så har denne genomlevt en hel del. Det blev på så vis att alven hittat den lilla dvärgungen i bergen under en gränspatrullering. Med 350 år på nacken kände denne till en grupp drakdödare som denne lämpade av det skrikande paketet åt. På det viste har altså Dvärgen en tacksamhetsskuld till alven, som han antingen aldrig skulle erkänna men men..

Alven i sin tur hålls i schak med sin trohet gentemot kung och fosterland samt sina förpliktelser i fortet.

Lite tips till er som spelar gamla alver; Jag hade med min SL kommit överens om en hel del lustigheter och liknande i och kring fortet samt min bakgrund. Några av dem var vissa namn med nummer i (typ Carl XIV Gustav, inte det namnet men ett exempel så förstår ni vad jag menar.). Tack vare ett mindre bra sifferminne så brukade jag sga fel å dessa årtal ibland. Vips så hade alven plöttsligt börja påverkas av sin ålder, denne blandade ihop den 4e lorden av Daark med hans far (3e) osv. vilket gav en ganska oförutsedd men väldigt karaktäristisk egenhet som fungerade bra.

 

[Sunnie]

Den rollspelsgrupp jag är med i har både alver, människor, dvärgar, magirer, orcher och whatnot. (Kanske inte alla samtidigt dock =P)

Hur som helst, vår förhållanden sinsemellan växer oftast fram. Min alv har för det första växt upp med människor så redan i det skedet så skiljer sig hans uppfattning om andra raser lite än hos alver "generellt" sett. Annars så får väl äventyrarna ta och vara lite öppensinniga och respektera folk för vad de gör och säger. Jag menar, han tycker inte om Orcher och tycker att de stinker, ändå så är en utav hans "vänner" orcher då denne faktiskt är intelektuell och så vidare. Han kanske inte älskar dvärgar heller men har ju märkt under sina äventyr att alla dvärgar är inte dumma i huvudet... exempelvis.

Däremot om man vill spela en trångsynt jävel så kanske det kan vara svårt att mixa raserna...

/Sunnie

 

[Sunnie]

Som jag smpnämde i mitt tidigare inlägg... ger man sig ut i världen för att äventyra så är man FÖRHOPPNINGSVIS lite objektiv mot andra raser... trots allt, man kommer ju spendera en hel tid med dem, vare sig man vill eller inte.

Sen är det ju en annan sak ifall en alv vandrar in i ett dvärgsamhälle... eller tvärtom.

/Sunnie

 

[Ryng Silverkorp]

Det där känndes inte så värst användart... behöver konkreta idéer och varianter!!

 

[Ryng Silverkorp]

Det är givetvis en bra lösning och jag har använt den själv, fler än en gång ... men att spela alver med just denna bakgrund flera gånger känns för mycket "repris".

Kom gärna med fler idéer eller utvecklingar som gör bakgrunden unik, eftersom den måste vara rätt unik i fallet alv som växer upp i människosamhälle.

MVH

Ryng

 

[Ryng Silverkorp]

Som tur var har jag inte haft bekymret med riktigt "utflippade" spelagrupper, med ett undantag. I en kampanj spelade jag dvärg, och de övriga spelade en jätte, en kattman och en minutaur. Tilläggas kan oxå att kattmannen hadde tatueringar (intressant anekdot).

Nej jag "förbjöd" samtliga djurraser och andra extrema varelser, typ jättar ganska tidigt och det blev min spelare tidigt vana vid så just den typen av spelargrupper har jag lyckats parera.

Alver ålder tycker jag oxå är en komplex historia, hur i ******* spelar man en varelse som har levt i hundratals eller tusentals år och varför skulle en sån person ge sig ut på åtminstone "standardäventyr"?
Nej jag tillåter inga extrema åldrar varken neråt eller uppåt. Och det har spelarna förstått efter otaliga skäl och anledningar som jag dragit upp.

Det är givetvis mycket viktigt att lösa saker och spörsmål med debatt, exempel, förklaringar osv. Inta bara "NEJ ... det får du inte vara, eller det får du inte spela" ....

 

[Ryng Silverkorp]

Ett annat alternativ är att de står i skuld till varandra, en alv kanske introduceras till grupnne genom att de hjälper honom då han fastnat under ett träd som blåst omkull. Då tar alven sin heder på alvar och hjälper de andra med vad de håller på med.

En funktionell anledning som jag oxå använt flera gånger, problemet kan vara att den börjar gå i "repris" om man inte försöker hitta ett större eller djupare system att lösa det på ..

Men som någon nämnt så är det inte de "vanliga" individerna i världen som är de som är ut och äventyrar, tvärtemot brukar det vara så att ju konstigare man är desto större chans är det att man inte har något annat att göra...


Problemet med att försöka konstruera en något så när "vettig" spelargrupp beror just på denna anledning. Rollpersonerna är kanske betydligt mer speciella än den övriga befolkningen i stort ...
Det är med tanke av detta fenomen som jag bla skrev inlägget ..

 

[Ryng Silverkorp]

Rollpersoners objektivitet? - Komentarer?

En tanke slog mig när jag läste ett inlägg av Sunnie där hon nämner något om rollpersoner och objektivitet. Det födde en liten idé som jag inte riktigt tänkt på tidigare. Kanske skulle man kunna tänka sig att "rollpersoner" generellt har en lite mer objektiv bild och inte färgats allt för mycket av de övriga i sitt samhälle ...
Just detta skulle kunna vara en ganska "vettig" personlighet för äventyrare av "standardarketypen" i alla fall ...

Men samtidigt måste ju "rollen" eller "karaktären" ha bestämda uppfattningar om något ...
Och är rollpersonen objektiv gemtemot allt och alla blir det kanske lite väl tunt ...

Något att spinna vidare på kanske?

Komentarer, någon?

MVH

Ryng

 

[Tyr]

Re: Rollpersoners objektivitet? - Komentarer?

Kanske skulle man kunna tänka sig att "rollpersoner" generellt har en lite mer objektiv bild och inte färgats allt för mycket av de övriga i sitt samhälle ...

Reser man runt mycket och träffar folk ifrån olika kulturer så blir man nästan automatisk mer objektiv. Om en alv och en dvärg kommer att lära känna varandra så kommer dom snart att märka att många av deras folks "sanningar" om den andra rasen bara är fördomar, och att det inte ligger en gnutta sanning i många av saker de har lärt sig under uppväxten. Förstås så är ju ingen perfekt, men som äventyrare så ökar säkerligen personen förståelse jämtemot andra. Iaf till den grad att en dvärg och en alv kan äventyra tillsammans utan några komplikationer.

Och är rollpersonen objektiv gemtemot allt och alla blir det kanske lite väl tunt ...

Som sagt var, ingen är perfekt. Bara för att alven råkar veta att dvärgar är ganska hyggliga så betyder inte det att han har kasserat alla fördomar mot halvorcher annat patrask. Man behöver ju inte göra rollpersonen mer objektiv än nödvändigt.