Bra poäng!
Heh, ja det är en bra poäng.I den här deltråden handlar det ju om påhittad värld kontra verkligheten. Att säga att man får en för tunn värld när man spelar i verkligheten känns som att det sätter lite väl höga krav!
För min del dock så är det endå en stor skillnad. Om jag spelar under en kortare tid och med ett snävare fokus så kan jag mycket enklare bara spela på gemensamma fördomar om viktorianska england än om jag spelar med ett öppnare fokus och under längre tid. Sprickorna i tapeten syns mer och mer ackumulerat över tid.
Du kallar det röra, jag kallar det att det kanske var då det var levande och intressant, så fort någon försökte organisera skiten så dog det och blev platt och trist. Poängen är ju inte att man ska göra det ena eller andra, poängen är att vi kan göra olika, vi kan börja med en skiss av en värld och en karta och bygga del för del genom spel (eller skrivna kapitel, skit samma), vi kan detaljera saker än mer om vi önskar, det är inte givet att det ena leder till något bättre och mer sammanhängande. För spelande kan jag tycka vi starkare borde ifrågasätta det detaljerade världsbygget, Glorantha känner jag just nu håller på att självdö under sin egen tyngd, vem orkar bry sig mer om poängen är att göra rätt, inte att inspireras och upptäcka? Som tur är finns det rätt många olika ingångar att välja dit, så man kan styra det själv. Men jag tycker det är värt att ifrågasätta detta självklara att detaljerad spelvärld = bra, på samma vis som jag tycker blanka papperet och alla improviserar är precis lika självklart att ifrågasätta som något slags ideal.
Helt klart, men den essän är ju inte att jämföra med Tolkien, det är ju snarare en extremt vag skiss av en värld, ett ramverk för kommande inspiration och var inte en verktygslåda med alla detaljer som krävdes för att skriva resten. Det är lite min poäng, att vi kanske (borde) ifrågasätta traditionen att utveckla en detaljerad spelvärld utifrån vad det ger oss i spel, men också som tradition öht. Jag tror om vi börjar lista författare och undersöker hur de skriver och på vilket sätt deras världar växer fram, så kommer vi så ett brett sprektrum allt från extremt detaljerade förstudier och historik osv, till de som bara skriver knappt utan något. En av mina favoriter bland världar jag läst om senaste åren är just en sådan som bara vuxit runt där karaktärerna är och befinner sig, var behov fanns, en lös historik kanske, men författaren själv byggde den sen steg för steg, roman för roman, novell för novell, utifrån de behov som fanns just då.
Det är inte nödvändigtvis dåligt att det är en röra, och en röra kan vara bättre än ett kasst systematiserande (som Derleths). Men det slutar inte vara en röra.
För mig är det ju så att en berättelse som utspelar sig i en påhittad värld åtminstone till viss del handlar om världen. Det är ju det som är annorlunda från vår egen värld, så det blir ju naturligt något som är intressant, och som har stor påverkan på vad som händer i spelet. Det är vad en påhittad värld erbjuder, just att vi själva kan skapa den. Det kan vi inte göra i vår egen värld. Jag kan såklart spela i en värld som någon annan hittat på, men då ser jag inte vad den kan erbjuda som inte vår egen verklighet kan göra bättre.
Haha, du får det att låta som att jag är ett as!
I själva verket la jag ner timmar på att förstå hur USAs armé och underrättelsetjänster funkade innan världen gick under. Eftersom det var rätt intressant. Vad är skillnaden på SEAL och US Rangers? CIA och INCOM och allt vad det heter? För att jag tycker att det är kul och för att jag vet att det spelar roll för berättelsen.
Kan hålla med om att spelet bör ge inspiration till rollpersoner, men för mig så får jag det utifrån regelsystemet, inte spelvärlden. Regelsystemet i sig insinuerar en spelvärld, utan att jag för den skull behöver läsa om den. Förvisso, nu senast så gjorde jag en präst i Trudvang Chronicles och det gjorde att jag faktiskt fick sitta och läsa om religionen. Så regelsystemet pekade mig i en riktning där jag kunde få läsa mer.
Fast det går ju att koppla loss spelvärld från regler, såsom exempelvis GURPS. Blir det bättre inspiration när regelsystemet är generisk och man spelar "standard-präst" istället för Stormikjalt? Personligen tycker jag inte det.
Jo men jag tänkte mig nog mer att jag var Jason bourne. Och du är inget as vi har ju hängt i 30 årHaha, du får det att låta som att jag är ett as!
Och det är ju vad setting är för mig.
En separat tråd om hur mycket info en spelvärld bör ha kanske vore skoj. För även om Howards essä är kort och skissartad så fanns det en värld med karta och allt, det var inte ett helt blankt blad.
Det här var onekligen ett projekt att plöja (800+ sidor):
Håller med helt. Och man vill knyta ihop med personer, platser och händelser som man varit med om i tidigare äventyr.
I senaste speltillfället hos mig insåg rollpersonerna att det var någon som var ute efter hämnd mot dem genom att bussa en odöd på dem, men de var länge osäkra på vem, eftersom det fanns så många kandidater...
Jag vet inte om det finns ett bör som inte är kopplat till person och aktivitet. Tänker det har så mycket att göra med vad vi gör, vad syftet är, vad vi blir glada av kring spelbordet.
