Jag drömmer förvisso om ett spel som perfekt representerar naval combat i Age of Sail, men fick jag göra vad jag ville skulle jag nog vilja göra ett episkt RTS där man spelar olika IRL-pantheoner som krigar mot varandra. Detta skulle vara grovt blasfemiskt i det att det givetvis skulle inkludera kristendomen och islam, men också emfas på icke-eurocentrism, så vi vill ha med obskyra grejer som polynesisk pantheon, aztekgudarna, och sånt. De olika fraktionerna har olika hemmabaser med olika fördelar (Asarna börjar tex i Asgård, som är asbra på att spawna low-level krigare i form av enhärjare, medan den vediska pantheonen tex börjar i Svargaloka, som är asbra på att spawna kultur i form av apsaror och gandharver, och buddhisterna börjar i Sukhavati som spawnar en blandning av andlig kraft (bodhisattvor) och kultur (apsaror). Utifrån dessa grundförutsättningar kan man sedan utforska världen, hitta skatter, underkuva/usurpera andra pantheoner, och med hjälp av resurser typ manpower, styrka, kultur och andlig kraft bygga ut sin egen hemvist och skapa bättre och bättre soldater. Det är inget fokus på att erövra nya resursområden, utan man har så man klarar sig hyfsat i sin hembas och dess resurser tar aldrig slut - men det skadar givetvis inte att skaffa mera, och det måste göras om man vill överbrygga sina inledande resurs-begränsningar.
I combat har man 'hjältar' i form av pantheonens högre och lägre gudar (i islams och kristendomens fall får de vara ärkeänglar och profeter, eftersom guden där är abstrakt, i buddhismen är de buddhor och dharmapalas), och mooks i form av lägre tjänare (typ helgon, bodhisattvor, nymfer, mytologiska monster och raser (typ taniwha, yakshas, asuras, svartalver, djinner och sånt)), och dessa battlar sedan loss i relativt småskaliga strider där alla enskilda figurer är namngivna och de flesta tål ganska mycket stryk, och det gör väldigt stor skillnad vilka combat moves och krafter man använder, etc. Det vill säga, lika mycket som att komma in i striden med bra förutsättningar och trupper ska det handla om att använda rätt manövrer och resurser man väl är inne i striden. En figur som dör förlorar mycket av det hen levlat upp, men de flesta kan respawna på olika vis i sina respektive startpositioner, eller hämtas tillbaka från dödsriket, och alla har någon grundkraft som de aldrig blir av med (Tor, Perun och Indra kan alltid slunga blixtar, tex, och Zeus och Oden kan alltid yngla av sig). Spelets mäktigaste figurer är förmodligen buddhorna, eftersom den abrahamitiske guden inte är med in person. Buddhor är extremt svåra att få och kräver att en extremt levlad bodhisattva utsätts för ett 'enlightenment event', typ överlever i ett mycket svårt läge eller matas med jättemycket andlig kraft. Buddhor är även tidsbegränsade och kommer omsider att lämna världen; dock kan de fortsätta att påverka den från bortom i någon mån, likt den abrahamitiske guden kan i spelet genom mirakel-powers och tillfälliga buffar av olika champions.
Default gameplay mode är open-ended, det vill säga, man spelar på en mytologisk karta över vår värld och dess himmelriken och underworld, och det ska finnas så många olika fraktioner att det egentligen inte är realistiskt att besegra dem alla och bli ensam kvar (snarare ska det vara ganska svårt att permanent slå ut en motståndare).Målet är snarast att, som i typiska paradox-spel, bygga ut sin egen pantheon tills man tycker att den har nått ultimat awesome och tagit över så mycket som man hoppades av den dödliga världen. Pantheonerna rankar på listor över prestige, andlig kraft, antalet tillbedjare etc, och detta avgör den slutgiltiga poängställningen. Vissa pantheoner har stora bonusar i sina hemmaområden men jämförelsevis svårare att få genomslag bortom dem; aztekgudarna får tex massiva buffs av sina tillbedjares blodsoffer, men klarar sig dåligt utan blodsoffer och måste därför lyckas bygga Sacrificial Pyramids överallt där de vill sprida sig. Zoroastrianismen får på samma vis buffar av Towers of Silence och eviga eldar, men klarar sig inte bra utan dem och måste därför bygga upp en infrastruktur av sådana för att kunna växa. Kristendomen, islam och buddhismen tex är däremot kickass på att sprida sig, men har inga substantiella bonusar i sina startområden.
Det är absolut över min döda kropp inte ett MMO, för övrigt. Fokus ska ligga på singel player.
En kompass som mer eller mindre konstant spinner för vad jag skulle välja.
