Det är även ganska dyrt att köpa besvärjelser vill jag minnas.
Ja, hela DoD präglas ju av att man förblir ganska mycket det är man är från början. Kan man inte rida eller simma alls, så kan man liksom glömma att blir bra på det. Och det är kanske rimligt när det gäller rida och simma.
När det gäller vapen blir de ju absurt att en stråtrövare är kompentent med kortsvärd, men ett bredsvärd eller en trästav... inte alls.
Riddare hade alltid en dolk i verkligheten, för att kunna avgöra striden med ett hugg i ljumsken när båda låg på marken (rätta mig om jag har fel)... sällan Riddare satsar på dolk: det blir Slagsvärd, Sköld och Långbåge. Punkt.
Vad som är realistiskt när det gäller Trollkarlar är ju en kvasi-diskussion. Men "hittar" man en ny besvärjelse som man vill lära sig... det är ett evighetsprojekt.
Jag vet att det fanns spelgrupper som hittade väldigt mycket guld, och sedan ägnade ÅR mellan äventyren åt målmedveten träning med lärare. Jag tycker att man tappar kontinuiteten i kampanjen på det sättet. Om man väsentligen pensionerar sig efter varje äventyr.
Men jag tycker: problemet är inte att det tar lång tid att lära sig helt nya saker. Problemet är att man är extremt inkompetent på "nästan samma sak som man redan kan", och att det tar extremt lång tid att lära sig något man nästan redan kan.