Nu skall du få höra den ofullständiga historian om Kromm Dragose av Klav Bodrin. En ung dvärg uppvuxen i stubbstan där hans fader satte honom i en av de finsate skolorna och beslutade åt honom att han skulle bli medicus. Tvunget och troget studerade Kromm anatomi och mycket annat men han fantiserade hela tiden om äventyrligheter och ville inget hellre än att, som alla hans bröder få bli klankirgare. Tillslut så tröttnade hans lärare på honom och han blev utslängd ifrån skolan och förskjuten av sin mycket besvikne far. Bannlyst frn stubbstan vandrade han ut i chronopias andra stadsdelar och fan sig som av öder på en taverna i arenastaden. Där mötte han på en helt förkrossad högländare som också blivit förskjuten av sitt folk. Men detta för att han blivit av med sitt Hedersvärd. Denna högländaren hette Hyneim Kandorf och skulle bli en av Kromms följeslagare under många år. Så småningom gjorde dom även sällskap med en gycklare, som för övrigt fuskade i lönnmördarkonsten, en halvalv som vuxit upp på gatorna men visat en stor talang för magi vilket hans f.d. mästare uppmärksammat. En prins ifrån lågländerna, Audal Leijontass. En riddare(som försvann efter nått enstaka möte och aldrig mera sågs). Detta blev ett märkligt följe som sakta men säkert uppmärksammades av allt mäktigare invånare i Chronopia, som ofta sågs på Arenan, ibland kastade ditt som straff för något misslyckande, ibland för sitt blotta nöjes skull, eller som i just Kromms fall... Som med glädje gick dit för att hämta en tung börs guld efter att ha slagit ihjäl något troll eller så. Vid ett tilfälle belönades äventyrarna med ett storthus i just Arenastan där dom bodde. Efternågra år råkade dom även i onåd hos demonfurstarna och blev bannlysta ifrån Demonstaden med hot om sina liv om dom någonsin skulle återvända...
Men en dag så beslöt sig följet för att slå sig på en utforskning expidition som ledde dem till en märklig helgedom i lågländerna och vidare upp i högländerna. Tillslut hamnade man även upp i tundran för att hitta några märkliga ledtrådar som ledde dem vidare genom svartfolkimperiet och mångra andra platser. Men en dag så kom en människa somofta korsat sin klinga med gruppen och ville ansluta sig till dem, detta kunde inte Kromm tålerera och när hans vänner föredrog denne förädarens närvara framför Kromms, som krävde att dom skulle igorera eller möjligen slå ihjäl honom blev han rejält sårad. Visst, denne man hade dom inte sett på år och dar, men en gång en fiende alltid en fiende... Och när ens vänner sluter upp med ens fiender är man förådd! i vredesmod lämnade Kromm sällskapet och vandrade iväg ut i öknen på jakt eftersina fränder, dvärgarna och sågs aldrig mer.(Kommer inte ihåg var Kromm lämmnade sällskapet, men det var nånstans i nån öken där det skulle finnas dvärgar som bor under jord och det var så varmt att ingen kunde överleva ovanjord eftersom man brann ihjäl).
Jag kommer inte ihåg så mycket om dom enskilda äventyren, men Kromm Dragose var min första Rollperson någonsin och honom spelade jag med i flera år innan han spårlöst försvan. Det var på gång med en "återkomst" men vi hittade aldrig rollformuläret då och den gubbe som sl och jag gjorde iordning var mycket sämre än vad "orginal"-Kromm hade varit och jag var då inte längre lika sugen på att spela med Kromm igen. Sen splittrades spelgruppen och andra spel blev aktuella pch sen blev jag så småningom SL när vår gamla flyttade.... Men Detta var LITE om Kromm. En Förskjuten dvärgynglig som lade världen under sina fötter....
