Okej, nu skall jag dra på med en historia i nio steg. Den är ganska dråplig, tycker jag själv, och hände mig mycket nyligen. Händelseutvecklingen skedde såsom följer:
1. Jag bor i Göteborg. Året är 2005. Jag är trött på att åka spårvagn och buss till skolan och köper mig en trevlig liten cykel (enväxlad och användarvänlig).
2. Cykeln verkar ha något fel på hjulet, för den får konstant punktering. Efter fem lagningar tappar jag lusten, låter den stå i cykelstället och tar återigen spårvagn och buss till skolan.
3. Jag flyttar hem till Karlskoga, och tar cykeln med mig. Den har fortfarande punktering. Mina föräldrar tjatar om att jag bör laga den. Det är nu summer of 2k6.
4. Jag börjar plugga i Örebro och tar bussen dit. Känner inte att jag har behov av en cykel, och låter den stå.
5. Oktober 2006. Min far tröttnar slutligen på att jag aldrig fixar min egen cykel. Jag fyller år och han lovar att laga den åt mig (mer en present åt honom själv än åt mig, kan tyckas, men jag fejkar uppskattning).
6. Det visar sig att jag inte har en jäkla aning om var nyckeln till min cykel är. Den är låst med en fet stålbalk till lås. Min far kontakter en kille i byggbranschen som han känner och snubben lovar att såga igenom låset. Han kommer och hämtar den senare.
7. Lång tid går, och inget hörs av killen. Jag glömmer bort det, men far glömmer aldrig, så han får till slut hem cykeln sans lås. Det här var för någon vecka sedan. Jag jobbar numera i Örebro och tar bussen. Känner fortfarande inget större behov av en cykel.
8. Min far ringer mig och meddelar att jag kan hämta cykeln. Jag säger att jag inte har något lås, så det måste jag köpa först, men jag hämtar den inom nå'n vecka. Far mumlar något om att "man kanske borde ställa ned den i källaren".
9. Jag träffar mina föräldrar när de åker förbi mig, på väg till sommarstugan. Detta var i måndags. Mor frågar "Så, hur funkar cykeln?" Jag rycker på axlarna. Hon frågar "Men, har du inte hämtat den?"
...
1. Jag bor i Göteborg. Året är 2005. Jag är trött på att åka spårvagn och buss till skolan och köper mig en trevlig liten cykel (enväxlad och användarvänlig).
2. Cykeln verkar ha något fel på hjulet, för den får konstant punktering. Efter fem lagningar tappar jag lusten, låter den stå i cykelstället och tar återigen spårvagn och buss till skolan.
3. Jag flyttar hem till Karlskoga, och tar cykeln med mig. Den har fortfarande punktering. Mina föräldrar tjatar om att jag bör laga den. Det är nu summer of 2k6.
4. Jag börjar plugga i Örebro och tar bussen dit. Känner inte att jag har behov av en cykel, och låter den stå.
5. Oktober 2006. Min far tröttnar slutligen på att jag aldrig fixar min egen cykel. Jag fyller år och han lovar att laga den åt mig (mer en present åt honom själv än åt mig, kan tyckas, men jag fejkar uppskattning).
6. Det visar sig att jag inte har en jäkla aning om var nyckeln till min cykel är. Den är låst med en fet stålbalk till lås. Min far kontakter en kille i byggbranschen som han känner och snubben lovar att såga igenom låset. Han kommer och hämtar den senare.
7. Lång tid går, och inget hörs av killen. Jag glömmer bort det, men far glömmer aldrig, så han får till slut hem cykeln sans lås. Det här var för någon vecka sedan. Jag jobbar numera i Örebro och tar bussen. Känner fortfarande inget större behov av en cykel.
8. Min far ringer mig och meddelar att jag kan hämta cykeln. Jag säger att jag inte har något lås, så det måste jag köpa först, men jag hämtar den inom nå'n vecka. Far mumlar något om att "man kanske borde ställa ned den i källaren".
9. Jag träffar mina föräldrar när de åker förbi mig, på väg till sommarstugan. Detta var i måndags. Mor frågar "Så, hur funkar cykeln?" Jag rycker på axlarna. Hon frågar "Men, har du inte hämtat den?"
...
