Nekromanti Om rollspelsböcker

[krank]

Nä, jag menar inte det. Jag menar bara att om man orienterar sig visuellt utan "omkringsaker" (register, sidnummer, etc.) så får du översikt över mer material i en större bok än en liten (generellt sett). Det är helt enkelt färre sidor att kolla på. Som Dimfrost var inne på så är det kanske främst för riktigt små saker (liten pocket t.ex.) som det blir riktigt knepigt.

Hm, jag vet inte jag. Jag skulle nog gilla pocketformat, men har aldrig riktigt träffat på det. Generellt kan jag väl säga att ju mindre, desto mer har jag gillat böckerna. De må vara tjockare, men det blir mindre info per sida och har man bara ett ordentligt index (samt kanske såna där indexfärger på varje sida som går ända ut i kanten som bra ordböcker har?) så tror jag det kan avhjälpas...

Men å andra sidan är jag konstig; jag skulle vilja se ett rollspel där 300 sidor var typ en lång roman som beskrev platser och koncept på ett sätt som gjorde att man lärde sig dem och kunde använda dem, och sedan kanske, jag vet inte, fem sidor regler eller nåt på slutet. Och då tror jag att ett pocketformat skulle vara perfa.

Frågan är om vi snackar regelsystem eller rollspel, typ. Eller kanske snarare hur stor del av rollspelet som består av regler, och hur dessa är fördelade. Om vi snackar typ d20, med 300-sidorsböcker som blaffar in en massa regler både här och där och där det knappt finns plats för nån värld för att d20-systemet äter upp allt, så kanske pocket är en kass idé. Om man istället satsar på ett någorlunda rimligt regelsystem som kanske tar ett fåtal sidor medan man istället maffar sig med en cool värld och en massa äventyrsuppslag blir det en annan femma...

Just det här med romanen som förebild är jag lite kluven till. Jag tycker själv att det är väldigt snyggt och det är vad jag själv lättast skulle kunna arbeta med eftersom det är vad jag provat mig fram med mest. Samtidigt så är det ju inte rollspel "linjära" på samma sätt som skönlitterära böcker.

Fast borde de inte lika gärna kunna vara det? vad säger att rollspel måste vara som uppslagsverk? Borde det inte t.ex gå att ha ett regelsystem på 1 A4 och en värld, som jag beskriver ovan, i typ en romanform? (Eller i form av korta noveller eller så)

Det skulle jag tycka var mycket bättre än dagens urtrista rollspel, där en grundbok mer är synonymt med "regelbok".

Jag hatar - HATAR - att behöva kolla upp saker i rollspelsböcker. Det är därför jag aldrig spelar färdiga rollspel, tror jag, utan hellre kör mina egna världar. Jag hatar att slå upp saker - jag läser rollspelsböcker som inspiration, men eftersom de är uppbyggda just för att man ska hålla på och slå i dem blir de liksom aldrig användbara i mina ögon.

Den bok jag på rak arm vet av som bryter mallen är Engel i engelsk version (med den enda egenheten att de lägger all värld först - bra drag. Vi låter snacket om systemet ligga på hyllan).

Jag älskar den utgåvan för allt utom det vedervärdiga regelsystemet... Upplägget är dock klockrent, jag vill se fler spel som gör så.

Risken vill jag dock mena är att det inte känns så spännande.

Mjo. Och att det riskerar att göra att spelakapare tror att man ska klistra regelsystemsgrejs över hela böckerna...

Men just den lilla del av en rollspelsbok jag tycker att regler bör uppta får gärna ha en sån här struktur. "Spännande" är ändå inte vad jag vill ha av ett regelsystem.

 

[Dimfrost]

Du har inte kikat i de nya klanböckerna till VtR? Jag har bara hunnit kolla i dem som hastigast, men det jag har sett har verkligen imponerat mig: snygga illustrationer, kreativa friheter, varierande sorters stilar på illustrationerna, korta seriestrippar, etc. Massa kul grejer, helt enkelt.

Inte alls, faktiskt. Å andra sidan har jag väldigt lågt förtroende för White Wolfs typografer som brukar kunna begå de mest hårresande misstag (att minska avståndet mellan bokstäver och ord extremt mycket i ett enstaka stycke för att undvika en oönskad spaltbrytning är en klassiker, till exempel). Och blandning av typsnitt måste göras med stil, och inte som i nWoD-grundboken där de använder rubriktypsnitt till långa brödtexter som gör det extremt svårläst. Dito teckningsstilar. Men men, jag ska se till att kika i en klanbok nästa gång jag är i en spelaffär (vilket nog lär dröja till GothCon eller så ).

 

[Oscar Silferstjerna]

Själv gillar jag Burning Wheels. Stilrena pocketar, inte en massa krafs. Men ändå genretroget. Och ändå antar jag att trycket är riktigt billigt, eller vad tror ni?

Annars är ju JFAB i mina ögon bäst på rollspelsformgivning i Sverige, även om Coriolis kanske blev nästan FÖR snyggt.

Riotminds har skickliga illastratörer, men det blir för mycket och för kitschigt.