DanielSchenström
Swashbuckler
På grund av, eller tack vare, Rising så pågår nu en intressant diskussion i skräckforumet som har relevans för rollspelandet i sin helhet. Rising har ju muckgenen så därför lade han diskussionen i det forumet istället för här (eller så var det för att han vinklade dem gentemot skräckspelen för att få lite fart på det forumet. (Skräck antar jag avnjutes bäst under höst och vinter.)
Nåväl. Arcana bjöd på följande intressanta frågor som jag flyttar hit då jag vet att vissa av elitistisk princip vägrar besöka andra forum än de slentrianmässigt invanda. (Synd att vi inte har mer sån inavel, det är för få grupperingar och konflikter inom rollspelsvärlden.)
Till frågorna: (Mina egna kommentarer och funderingar är det som inte är inom situationstecken.)
"Vad finns det för mig som spelare för möjlighet att skapa miljöer och individer i spelvärlden, vid kampanjstart respektive under pågående spel?"
Det här är en intressant fråga på fler sätt. Ponera att spelledaren och spelarna inte bara skapar berättelserna under spelets gång men också världen innan man börjar. Man kan ha regler för hur det går till, ett land per spelare som detaljeras enligt riktlinjer och med formulär. Man kanske hjälps åt mer kaotiskt, skriver om det som intresserar en.
Om så inte är fallet, till exempel då spelledaren använder en färdig värld, vilken frihet ger spelet och spelledaren sina spelare att påverka detta. En del spel slår man ju exempelvis vartifrån ens rollperson kommer, i andra väljer man. Vilket tycker ni känns rätt? Ska man få hitta på egna byar och städer, kasnke till och med länder, eller vore det lika illa som att hitta på låtsasländer att komma ifrån när man spelar ett spel satt i modern tid på vår jord?
När det gäller SLP har jag aldrig varit med om något hinder i skapandet av dem i bakgrundsfasen. Inte heller har jag upplevt några problem med att jag eller spelarna skapar några under spelets gång så länge det funkar med bakgrunden. Hur gör ni andra? Tillåter ni exempelvis om en spelare säger att den har en vän i staden de just kommit till eller liknande? Eller vill ni bestämma detta och ha lite mer koll på vad som kan hända? Vad händer ifall ni tillåter sådant men det skulle förstöra nåt ni förberett?
"Är rollpersonerna underordnade äventyren eller är det genom rollpersonsgenereringen som äventyr skapas?"
Eller både och skulle jag tillägga. Med underordnade äventyren antar jag att Arcana menar att Sl eller ett företag har skapat äventyren och det är dem man genomlever, ens bakgrund används inte för att skapa något. Själv använder jag ungefär hälften köpta äventyr och hälften egengjorda. Jag separerar på sätt och vis äventyren och kampanjen på så sätt att bakgrunden tillhör kampanjen och är mestadels utfylknadsmaterial som används när jag kommit på en bra idé utifrån dem. Oftast använder jag dem inte alls eftersom jag gör kampanjer och äventyr innan jag presenterar dem för spelarna och frågar om de är intresserade. Det är för mig mer om att ge rp ett liv innan kampanjen börjar. Men spelarna kan förstås aktivt söka upp saker eller personer ur deras förflutna, då följer jag upp det. Hur gör ni andra? Använder ni bakgrunden ofta? Styr ni den på något sätt? (Jag brukar läsa dem, och komma med kommentarer som fyller ut eller ändrar där jag tycker det behövs och därefter får spelaren komma tillbaks med egna kommentarer, ändringar och dylikt tills vi bägge är nöjda.
"Är det meningen att man helt ska koncentrera sig på mer spektakulära händelser i rollpersonens liv och snabbspola allt däremellan eller tar vardagliga ting lika stor plats som mer speciella?"
Det här tycker jag har väldigt mycket med ens spelledarstil, men olika spel försöker ju styra detta på olika sätt. En del lämnar det helt öppet, andra, som TORG och Star Wars vill att man spolar transportsträckor för att koncentrera sig på de dramatiska händelserna.
Hur gör ni som spelledare? Har ni en speciell stil, gillar ni att rollspela exempelvis handel av utrustning, varje dag i en lång vildmarksfärd? Föredrar ni att hoppa över vardagsliv?
Hur tycker ni som spelare att det ska vara, vad vill ni, och vad vill ni inte spela?
Som spelledare gillar jag dialoger och miljöer, känslan av att vara på en plats och prata med folk. Som spelare vill jag ha rolig action med lite one-liners.
"Vilken faktiskt betydelse har rollpersonernas personlighet i spelet?"
Intressant fråga. Den är ju sammanbunden med rollspelens utveckling och rollgestaltningsdelen blir en större del i spelen nu jämfört med tidigare. Personligheten hos rollpersonerna spelar roll för mig som SL i att det är deras spelande som jag delar ut en del av erfarenhetspoängen eller motsvarande för. Jag vet att Arcana är anti det, men det har vi redan diskuterat, här vill jag bara redogöra för inverkan på mitt spel. Personligheten påverkar förstås också hur SLP reagerar på dem. Men finns det något mer? Ska typen av "äventyr" styras av personligheterna, eller ska man dra in dem i händelser som deras personligheter egentligen inte skulle vara med på, men som spelarna accepterar för att de vill spela spelet? Ska man förbjuda vissa personligheter? Jag förbjuder vissa handikapp då jag inte kan göra kampanjer som kan stöda dem om jag inte får reda på det långt innan så jag kan fundera på det. Men som jag skrev så gör jag ju kampanjerna innan oftast.
"Har man som spelare andra målsättningar än att spela sin rollperson?"
Ha kul antar jag, det är essensen av hobbyn för mig.
"Anses spelarna själva kunna ta ansvar för hur de ska spela sina rollpersoner och vilken prestationsförmåga dessa ska ha eller är spelledaren den ende som anses klara detta ansvar och har han därför redskap för att se till att spelarna agerar som de bör enligt honom?"
Det här har jag och Arcana också diskuterat, en intressant diskussion, men vi har olika synpunkter på det. Jag tänker dock inte ljuga utan det har fått mig att tänka lite på utdelning av erfarenhetspoäng och liknande.
Det har att göra med lite olika skolor inom rollspelandet och jag har tillhört olika skolor. Vad anser ni andra? Är det SL som bestämmer om nån spelar bra eller inte? Eller iaf bestämmer om det ska vara en belöning ifall denne tycker att nån spelar bra? Eller är det spelarens tolkning som är den rätta även om alla tycker att den inte känns äkta? Ska man ens bry sig om hur bra nån är på att spela? Och vad räknas in? Är det enbart rollgestaltningen, eller uppförande, störande snack, jävlandes mellan RP?
"Spelformer – scenarion, fristående äventyr, kampanjer som startar från noll, evighetslirande e t c? Sådant här vill jag ha svar på innan jag börjar spela med någon."
Jag också. Arcana ville ha det, om jag förstod honom rätt, i regelboken. Jag vill ha det från min SL.
Och det var från det Arcana utgick att spelformen skulle vara en mer integrerad del av ett rollspel, att de skulle ge hur man ska spela spelet ifråga samma nogranna beskrivning som stridsreglerna och liknande.
Vad tycker ni."
Nåväl. Arcana bjöd på följande intressanta frågor som jag flyttar hit då jag vet att vissa av elitistisk princip vägrar besöka andra forum än de slentrianmässigt invanda. (Synd att vi inte har mer sån inavel, det är för få grupperingar och konflikter inom rollspelsvärlden.)
Till frågorna: (Mina egna kommentarer och funderingar är det som inte är inom situationstecken.)
"Vad finns det för mig som spelare för möjlighet att skapa miljöer och individer i spelvärlden, vid kampanjstart respektive under pågående spel?"
Det här är en intressant fråga på fler sätt. Ponera att spelledaren och spelarna inte bara skapar berättelserna under spelets gång men också världen innan man börjar. Man kan ha regler för hur det går till, ett land per spelare som detaljeras enligt riktlinjer och med formulär. Man kanske hjälps åt mer kaotiskt, skriver om det som intresserar en.
Om så inte är fallet, till exempel då spelledaren använder en färdig värld, vilken frihet ger spelet och spelledaren sina spelare att påverka detta. En del spel slår man ju exempelvis vartifrån ens rollperson kommer, i andra väljer man. Vilket tycker ni känns rätt? Ska man få hitta på egna byar och städer, kasnke till och med länder, eller vore det lika illa som att hitta på låtsasländer att komma ifrån när man spelar ett spel satt i modern tid på vår jord?
När det gäller SLP har jag aldrig varit med om något hinder i skapandet av dem i bakgrundsfasen. Inte heller har jag upplevt några problem med att jag eller spelarna skapar några under spelets gång så länge det funkar med bakgrunden. Hur gör ni andra? Tillåter ni exempelvis om en spelare säger att den har en vän i staden de just kommit till eller liknande? Eller vill ni bestämma detta och ha lite mer koll på vad som kan hända? Vad händer ifall ni tillåter sådant men det skulle förstöra nåt ni förberett?
"Är rollpersonerna underordnade äventyren eller är det genom rollpersonsgenereringen som äventyr skapas?"
Eller både och skulle jag tillägga. Med underordnade äventyren antar jag att Arcana menar att Sl eller ett företag har skapat äventyren och det är dem man genomlever, ens bakgrund används inte för att skapa något. Själv använder jag ungefär hälften köpta äventyr och hälften egengjorda. Jag separerar på sätt och vis äventyren och kampanjen på så sätt att bakgrunden tillhör kampanjen och är mestadels utfylknadsmaterial som används när jag kommit på en bra idé utifrån dem. Oftast använder jag dem inte alls eftersom jag gör kampanjer och äventyr innan jag presenterar dem för spelarna och frågar om de är intresserade. Det är för mig mer om att ge rp ett liv innan kampanjen börjar. Men spelarna kan förstås aktivt söka upp saker eller personer ur deras förflutna, då följer jag upp det. Hur gör ni andra? Använder ni bakgrunden ofta? Styr ni den på något sätt? (Jag brukar läsa dem, och komma med kommentarer som fyller ut eller ändrar där jag tycker det behövs och därefter får spelaren komma tillbaks med egna kommentarer, ändringar och dylikt tills vi bägge är nöjda.
"Är det meningen att man helt ska koncentrera sig på mer spektakulära händelser i rollpersonens liv och snabbspola allt däremellan eller tar vardagliga ting lika stor plats som mer speciella?"
Det här tycker jag har väldigt mycket med ens spelledarstil, men olika spel försöker ju styra detta på olika sätt. En del lämnar det helt öppet, andra, som TORG och Star Wars vill att man spolar transportsträckor för att koncentrera sig på de dramatiska händelserna.
Hur gör ni som spelledare? Har ni en speciell stil, gillar ni att rollspela exempelvis handel av utrustning, varje dag i en lång vildmarksfärd? Föredrar ni att hoppa över vardagsliv?
Hur tycker ni som spelare att det ska vara, vad vill ni, och vad vill ni inte spela?
Som spelledare gillar jag dialoger och miljöer, känslan av att vara på en plats och prata med folk. Som spelare vill jag ha rolig action med lite one-liners.
"Vilken faktiskt betydelse har rollpersonernas personlighet i spelet?"
Intressant fråga. Den är ju sammanbunden med rollspelens utveckling och rollgestaltningsdelen blir en större del i spelen nu jämfört med tidigare. Personligheten hos rollpersonerna spelar roll för mig som SL i att det är deras spelande som jag delar ut en del av erfarenhetspoängen eller motsvarande för. Jag vet att Arcana är anti det, men det har vi redan diskuterat, här vill jag bara redogöra för inverkan på mitt spel. Personligheten påverkar förstås också hur SLP reagerar på dem. Men finns det något mer? Ska typen av "äventyr" styras av personligheterna, eller ska man dra in dem i händelser som deras personligheter egentligen inte skulle vara med på, men som spelarna accepterar för att de vill spela spelet? Ska man förbjuda vissa personligheter? Jag förbjuder vissa handikapp då jag inte kan göra kampanjer som kan stöda dem om jag inte får reda på det långt innan så jag kan fundera på det. Men som jag skrev så gör jag ju kampanjerna innan oftast.
"Har man som spelare andra målsättningar än att spela sin rollperson?"
Ha kul antar jag, det är essensen av hobbyn för mig.
"Anses spelarna själva kunna ta ansvar för hur de ska spela sina rollpersoner och vilken prestationsförmåga dessa ska ha eller är spelledaren den ende som anses klara detta ansvar och har han därför redskap för att se till att spelarna agerar som de bör enligt honom?"
Det här har jag och Arcana också diskuterat, en intressant diskussion, men vi har olika synpunkter på det. Jag tänker dock inte ljuga utan det har fått mig att tänka lite på utdelning av erfarenhetspoäng och liknande.
Det har att göra med lite olika skolor inom rollspelandet och jag har tillhört olika skolor. Vad anser ni andra? Är det SL som bestämmer om nån spelar bra eller inte? Eller iaf bestämmer om det ska vara en belöning ifall denne tycker att nån spelar bra? Eller är det spelarens tolkning som är den rätta även om alla tycker att den inte känns äkta? Ska man ens bry sig om hur bra nån är på att spela? Och vad räknas in? Är det enbart rollgestaltningen, eller uppförande, störande snack, jävlandes mellan RP?
"Spelformer – scenarion, fristående äventyr, kampanjer som startar från noll, evighetslirande e t c? Sådant här vill jag ha svar på innan jag börjar spela med någon."
Jag också. Arcana ville ha det, om jag förstod honom rätt, i regelboken. Jag vill ha det från min SL.
Och det var från det Arcana utgick att spelformen skulle vara en mer integrerad del av ett rollspel, att de skulle ge hur man ska spela spelet ifråga samma nogranna beskrivning som stridsreglerna och liknande.
Vad tycker ni."
)
)