Nekromanti Om spelarböcker och spelledarböcker

[Gurgeh]

På rollspelsmakarforumet finns just nu en tråd om ett spel ska vara uppdelat i flera böcker; en spelarbok och en spelledarbok. Jag vet att tanken, i alla fall med D&D:s uppdelning, är att spelarna ska ha ett eget exemplar av spelarboken, medan det bara är spelledaren som har ett exemplar av spelledarboken.

Fungerar det verkligen på det sättet?

Ni som spelar D&D, Eon, Götterdämmerung eller något annat spel som är uppdelat i en spelarbok och en spelledarbok: Har spelarna en egen spelarbok eller är alla som är så intresserade att de köpt en bok så intresserade att de köper båda?

/tobias

 

[Pom]

De flesta jag spelar D&D med skaffar en spelarbok (PHB). Inte genast, men efter ett tag tycker man dels att det är bekvämt, och dels blir man nyfiken på alla finesser man kan utveckla för sin rollperson.

Spelledarboken (DMG) verkar man mest skaffa om man planerar att spelleda själv. För "rena" spelare blir det hellre då någon annan spelarbok knuten till den kampanj som är aktuell. I min aktivaste spelgrupp har flera skaffat Epic Level Handbook, ett slags korsning mellan spelarbok, spelledarbok och monsterbok för supermäktiga rollpersoners äventyrande. Publicerade kampanjer brukar ha någon spelarbok till salu.

Gången som jag iakttagit blir alltså:

1: Ingen bok. Man lånar annans när det behövs.
2: Spelarbok.
3: Kampanjspecifik eller på annat sätt kompletterande spelarbok.
4a: Man vill spelleda och skaffar spelledarboken.
4b: Man vill inte spelleda och skaffar fler böcker riktade primärt till spelare.

Men det här bygger förstås på att spelarboken verkligen innehåller allt en spelare behöver ha koll på. Så är inte alltid fallet.

 

[wilper]

Re: Om spelarböcker och spelledarböcker[Nästan OT]

[överdrift] Spelarböcker är för spelare som inte litar på att SL har lärt dem reglerna rätt. [/överdrift]

Annars tror jag att delbara spel mest är till för folk som bara spelar ett enda spel jämt och ständigt. Själv spelar jag hellre 10 korta kampanjer om tre möten vardera än en monsterkampanj över 30 möten.

En bok är smidig att släpa med sig, och om spelet inte kan uttryckas i en bok så blir det inte bättre av att vara i fler.

 

[thark]

Just i fallet D&D finns det flera spelarböcker spridda runt bordet, men det är för att man rätt ofta vill kunna kolla upp sina besvärjelser, feats, färdigheter, förmågor och blahiblaha (man tenderar ju att ha en rätt vild uppsättning av sådant när man kommer upp sig i nivåerna).

I spel som är, inte nödvändigtvis mindre komplicerade, men som har mindre "kolla upp detaljer"-faktor brukar det oftast bara var en person som har spelet. Vill någon annan dra igång en kampanj, sitta själv och göra rollperson eller vfsh så kan man låna av denne.

 

[PAX]

Jag gav mitt svar i Marcos tråd men spinner vidare här.

Jag tror de flesta spelargrupper sitter med en uppsättning böcker. Oftast är det någon i spelargruppen som vill köra ett nytt rollspel och köper in sig på det. Naturligt är då att han köper regelboken eller böckerna som behövs.

Som SL skulle jag inte heller vilja att mina spelare sitter och förkovrar sig i spelarboken. Främst på grund av att viss specifik information tillhör en spelare. De andra spelarna behöver inte veta ett jota mer om någon annans karaktärer eller deras möjligheter. Spelarna behöver inte veta när nästa level eller liknande inträffar. Det finns alltid spelare som på detta sätt försöker hålla reda på andras rollspersoner mer än sin egen. Därför tycker jag att regelböckerna tillhör SL och framför allt så skulle jag aldrig tillåta spelarna att sitta och bläddra i spelarboken under pågående spel. Då får man alltid höra:

"Up! Up! Up! Det står faktiskt i reglerna att...."

 

[thark]

[ QUOTE ]
Som SL skulle jag inte heller vilja att mina spelare sitter och förkovrar sig i spelarboken

[/ QUOTE ]

Om något så skulle jag uppmuntra att spelarna sitter och förkovrar sig i såväl spelar- som spelledarböcker. Okej, inte mitt under ett speltillfälle medan jag beskriver en actionfylld scen givetvis, men mellan speltillfällen och så.

Varför? Därför att allt som gör spelarna mer bekanta med världen, vill jag uppmuntra. Visst, det finns undantag - när man vill hålla någon detalj hemlig, eller de är ute och reser på en ny kontinent vars seder och historia RP inte har någon aning om, osv - men generellt sett så är det ju rimligen RP mycket mer väl införstådda med hur deras omvärld ser ut och funkar, än vad jag kan babbla ur mig på under spel (mycket mer väl än spelkonstruktören får plats att beskriva i en modul, också).

Till och med i t ex upptäckarfallet skulle jag kanske låta spelarna läsa, för RP bekantar sig ändå med den nya platsen snabbare än vad dess spelare kan göra - men det får bero på omständigheterna.

Generellt sett så tycker jag nog många spelledare är alldeles för insnöade på att hålla sina hemligheter för att "det ska ju vara så". Det gör liksom mer skada än nytta.

(Förresten, om regeldelen finns i spelarboken och världsdelen i spelledarboken - än mer anledning att låta spelare läsa SL-boken...)



Okej, nu snackar du iofs om "regelböcker" (min emfas), även om regler och värld ofta beskrivs i samma böcker. Tja, jag tycker nog det brukar gå snabbare och smidigare om spelarna är införstådda med spelets regler, än om de måste vänta på utlåtanden och förklaringar från mig stup i kvarten.

Liksom, om dina spelare avbryter och vill käfta regler, så är inte problemet att spelarna har läst reglerna, och lösningen är inte att hindra dem från att göra detta. Problemet är att spelarna är störiga regeladvokatmuppar (alternativt kan problemet också vara du har spelare som tycker att regeldiskussioner är kul men en spelledare som tycker de är tråkiga, och då är det en fråga om att komprissa om preferrenser; SL är ju faktiskt inte Allsmäktig Gud). Lösningen är att straffa dem med en frusen torsk. (OBS, oseriöst lösningsförslag. Jag är dock övertygad om att detta problem har diskuterats på forumet tusen och en gång.)

 

[Guest]

Anledningen till att jag vill ha rollspelet uppdelat som jag sa i rollspelsmakartråden är varken för att hindra spelare från spelvärld eller regler utan för att ha mindre böcker att dela ut till karaktärsskapandet, i en ideal värld skulle dock karaktärsskapningen kunna läggas på internet men alla har inte skrivare (det börjar faktiskt bli ovanligt!!) samt att vissa spelmakare bryr sig om upphovsrätt etc, i vilket fall så känner jag ingen som skulle vilja göra en karaktär med datorn som instruktion eller rentav på datorn såvida det inte är en slp, detta är ofta för att man tappar känsla för karaktären av någon underlig anledning.

Om det skulle finnas småhäften med karaktärsgenerering och checklistor separat men inte exlusivt skulle jag vara fullt nöjd så länge det inte beror på mitt innehavande av teknik.

 

[Gurgeh]

Rollpersonsskapande

Anledningen till att jag vill ha rollspelet uppdelat som jag sa i rollspelsmakartråden är varken för att hindra spelare från spelvärld eller regler utan för att ha mindre böcker att dela ut till karaktärsskapandet, i en ideal värld skulle dock karaktärsskapningen kunna läggas på internet men alla har inte skrivare (det börjar faktiskt bli ovanligt!!)

En av orsakerna till att jag inte kan se poängen med en spelarbok är nog att jag tycker att rollpersonsskapandet ska vara en ganska långsam process där spelledaren och spelaren hjälps åt att skapa en bra rollperson. Spelarna bör skapa sina rollpersoner en i taget under spelledarens översikt och hjälp, så att båda har ordentlig koll på vem rollpersonen egentligen är. Då räcker det bra med en uppsättning av reglerna.

/tobias

 

[PAX]

Re: Rollpersonsskapande

Medhåll från mig.

I vår spelgrupp har vi nästan alltid skapat rollpersonen en och en med SL om det gäller en längre kampanj. På så sätt kan SL påverka till viss del och samtidigt få ideér och uppslag för äventyr kring rollpersonen. Samtidigt vill kanske SL inflika lite information i rollpersonens bakgrund.

Att ha en sådan här dialog mellan SL och spelare under rollpersonens skapande anser jag är mycket trevligare för båda personerna.

 

[thark]

Re: Rollpersonsskapande

Långsam process där spelare och spelledare hjälps åt, det kan jag hålla med om, men en och en? Blech!

Alla runt bordet, så att alla kan hjälpas åt, kan bolla ideer med varandra, kan synka sina rollpersoner så de passar ihop, och inte minst kan bli klara ungefär samtidigt.

Här håller jag iofs med om att det vore praktiskt att ha varsin uppsättning av olika tabeller så alla inte fastnar på samma ställe, men jag tvekar nog inte att kopiera ett par sidor isåfall...

 

[Pom]

Re: Rollpersonsskapande

En av orsakerna till att jag inte kan se poängen med en spelarbok är nog att jag tycker att rollpersonsskapandet ska vara en ganska långsam process där spelledaren och spelaren hjälps åt att skapa en bra rollperson.

Jag tror spelfrekvensen är viktig här. Jag har spelar i medeltal 1/månad, ibland oftare, ibland betydligt mer sällan. Därför vill jag i görligaste mån just spela när vi alla lyckats dyka upp till ett spelmöte.
När en ny kampanj skall startas upp är det fullt rimligt att ägna en hel session åt att just skapa rollpersoner. Men om det behöver skapas nya under kampanjens gång kan inte SL ägna sig uteslutande åt den spelaren och spelarboken behövs till annat.
Ofta blir det så att spelaren klurar på sin nya rollperson hemma hos sig och kommunicerar med mail eller telefon för att inkorporera denna i kampanjvärlden och sammanhanget. Då är det mycket praktiskt att spelaren har en egen spelarbok hemma hos sig.

 

[Zire]

Re: Rollpersonsskapande

Det håller jag med om. Problemet är väl isf att det i vissa system tar en (i mina mått mätt) ohyggligt lång tid att skapa karaktärer, framför allt om spelarna inte är allt för vana på det (om SL är dålig på att sänka RPs t.ex.).

Men generellt sett så tycker jag inte att det är någonting bra med separerade spelar/SL bok. Det enda jag vill ha i spelarboken är rollpersonsgenereringen. Där kan jag skriva en lapp i AbiWord och ge till spelarna.

Bakgrundsmaterial (om världen) ger jag hellre under spelet gång, i form av spel. Framför allt som jag kanske skippar saker jag inte gillar, eller kommer på hur jag ska använda mig av. Eller för den delen, om jag får någonting om bakfoten så slipper jag problemet med att spelarna tror att världen fungerar på nått annat sätt. Slutligen så brukar texter oftast vara skrivna som fakta (är de inte de, ska man ha tur om subjektiviteten passar en specifik RP), vilket sällan brukar vara lika roligt som att få en subjektiv, RP anpassad, 'text'.

- Zire

 

[Krille]

Jag föredrar en enhet: jag vill ha ett komplett paket när jag köper ett rollspel. Huruvida det paketet består av flera böcker/häften i en box/slipcase eller en enda bok spelar inte så stor roll, så länge som jag köper ett komplett paket. Jag vill inte köpa en bok för att senare upptäcka att jag bara har köpt halva spelet. För mig är det som att köpa en bil och upptäcka att jag får köpa motor, kardan och hjul separat.

Däremot kan jag tänka mig att köpa ett särskilt häfte tillägnat spelarna, där spelarna får vad som behövs för att göra rollpersoner. Rollpersonsgenereringen får gärna utvecklas och utökas en aning med detta häfte. Det enda kravet är att häftet inte ska vara obligatoriskt för att kunna spela spelet.

 

[Nightowl]

Nu är jag enormt elak

Som SL skulle jag inte heller vilja att mina spelare sitter och förkovrar sig i spelarboken.

(elak överdrift) Heh. Jag anser att en spelare som är så ointresserad av spelet att han inte ivrigt läser regelboken är en dålig spelare som helst bör byta spelgrupp så jag slipper honom.

Den som inte kan hålla sin kunskap separat från rollpersonens kunskap har heller inget att göra i min spelgrupp, eftersom även smådumma rollspelare klarar av det. Endast dåliga rollspelare råkar ut för det problemet. (slut på elak överdrift)

Iallafall, ibland får man PAX som SL och ibland mig, så det kan vara bra att snacka spelstilar så man kommer lättare överens...

OnTopic: De enda spel där jag finner det motiverat med separata böcker är spel som handlar om väldigt specifikt, säg, skräck eller konspirationer eller andra mysterier spelarna ska utforska. Då kan sådan kampanjinfo bäst passa i en spelledarbok, men även då ska precis allt man behöver rent tekniskt som SL finnas i huvudboken, så att om man själv vill hitta på egenskaperna hos Illuminati eller spökena i Towern så kan man göra det och nöja sig med grundboken.

I D&D finns det grejer om alternativ karaktärsskapning och det ena med det tredje som jag mycket hellre sett i samma feta regelbok för spelare, men på grund av byxångest över att spelare ska sitta och kräva att få använda de reglerna vågar man inte ha dem i PHB - pussies and wussies say I!

Erik

 

[Nightowl]

Problemet är att spelarna är störiga regeladvokatmuppar

Effing WORD!

Jag är också en jävla MUPP, jag skulle läst hela tråden innan jag började skälla på PAX eftersom han hade mage att vara annorlunda än mig. thark sade det hela bättre.

Erik

 

[Nightowl]

Mer lovebombing av thark

Alla runt bordet, så att alla kan hjälpas åt, kan bolla ideer med varandra, kan synka sina rollpersoner så de passar ihop, och inte minst kan bli klara ungefär samtidigt.

Har någon stulit mitt genetiska material och bygger en armé av Nightowl-kloner?

Medhåll - ett av mina problem (som givetvis kan avfärdas på samma sätt som jag avfärdar problemet med spelare som kan reglerna bättre eller lika bra som SL) är när rollpersoner inte hör ihop. Spelare har tendensen att göra wolfar om de gör sin rollperson ensamt (dvs en rollperson som är en ensamvarg som sas är huvudpersonen i sin egen historia).

Erik

 

[PAX]

Re: Nu är jag enormt elak

Drar bara lite slutsatser från min egen spelgrupp och hur den ibland kan agera oavsett om jag är Sl eller spelare..

Ett lysande exempel på spelarböcker som jag inte ser något emot att spelarna läser är de som WoD använde sig av. Där fick spelarna ett bra hum om hur spelvärlden fungerade för olika typer av rollpersoner.

 

[Gordeg]

Regeladvokater

"Up! Up! Up! Det står faktiskt i reglerna att...."

Det där lär inträffa oavsett om spelarna sitter med egna böcker eller inte. Men visst, jag har också fått uppfattningen att det händer oftare när spelarna ständigt har böckerna nära tillhands.

Sådana diskussioner ska alltid skjutas upp till efter spelmötet tycker jag, åtminstone i situationer som inte gäller liv och död för rollpersonerna. Även en bra spelledare kan missa en regel ibland men spelet blir lidande av att spelledaren ständigt undermineras av regeladvokater på det här viset. Därför: diskutera efter spelmötets slut. Ofta handlar det faktiskt om något så trivialt att ingen bryr sig efteråt.

Gordeg

 

[PAX]

Re: Rollpersonsskapande

Att fixa Rollpersoner tillsammans från början kan naturlöigtvis fungera det med. Men i de flesta fall drar jag ihop Rollpersonerna i första äventyret och ger spelarna en chans att låta rollspela den islossning som måste ske för att Rollpersonerna ska bli en grupp.

Jag syftade även tidigare i något av mina inlägg om hur det är tänkt att rollpersonerna skall användas. Kort äventyr kanske kräver en sammansvetsad grupp från början. Är det en längre kampanj som påbörjas kanske det är mer intressant att rollpersonerna är främlingar från början.

Spelarboken har kanske sin största potential vid skapandet av rollpersoner. Därefter blir den säkert inte lika frekvent bläddrad i. Naturligtvis beroende på hur den är skriven och vad som har hamnat i spelarbok/spelledarbok.

 

[Storuggla]

Re: Nu är jag enormt elak

När jag spelat har det aldrig varit några problem med regeladvokater, däremot med paragrafrytteri. "Men alltså, om jag har en offensive stance, långsvärd, sköld med ful gubbe ritad på och sedan såg jag en ko för mindre än sju minuter sedan, så då får jag 10 + 5 + 4.75 + 15... 34, säg 35 mer i Weapon Skill! Det står så det här fanproducerade regelsupplementet jag hittade online, som ingen godkännt eller ens stavningskollat! FÖLJ MINA REGLER!"
Alltså, det har inte varit problem med de regler som fäljer i böckerna, utan de som något ägg hittat online ochsedan bestämt sig för att de varit officiella och allenarådande.


Storuggla, peekabookitten