Nekromanti Om vapen och vapenanvändande i Trudvang

[Vindhand]

Magnus Seter beklagar sig här över att den gemene äventyraren driver runt med vapen.

Det finns säkert högar av folk som inte svingar något aggressivare än en hacka och då enbart mot sitt eget morotsland. Dessa personer är dock inte äventyrare utan bönder.

För att kalla någon äventyrare krävs det nästan att denne ger sig ut på äventyr. Äventyr är till sin natur farliga så att äventyraren till sin natur är beredd på farligheter är inte ett problem. Det är en självklarhet.

 

[Vitulv]

Re: To arms! To arms!

Hur ska du ha det? Är Trudvang ett överfarligt ställe där döden lurar kring knuten, eller är trollen comic relief?

Kommer du ihåg trolltyg i tomteskogen? Precis i början, innan det animerade börjar är det en berättarröst som snackar om tomtar och troll. Då visas det en bild på ett par troll som är ihopkrupna och kurar i mörkret. De har lysande ögon och ser väldigt otäcka ut.

Så är mina troll. Och när man hittar dem i potatislandet (ja, det var en humoristisk omskrivning) så blir man rädd. Så då får man se till att göra dem ännu räddare. Mina troll är rätt rädda av sig. Särskilt för människor som uppenbarligen är helt jävla freakin´ livsfarliga. De har ju massor av vapen och skriker och gormar och viftar med facklor och tänder vårdkasar så fort man föröker sno deras boskap.

Det är hårt att vara troll, men det är därför det är så kul när man får tag på ensamma människor. De kan man ha riktigt roligt med. Särskilt när de blir rädda.

Det är märkligt det där. Människorna är nästan som oss. Fast vackrare och sötare. Och de smakar ju så gott. Så gott, så möra, så fina.
Det bästa är när man får tag på dem ute i skogen. De är rädda för skogen förstår du. De tycker inte om det mörka. Det är därför de kurar ihop sig runt lägereldar tror jag. För att jaga bort natten. Den ljuva natten. När skogen håller andan och småtrollens trummor ljuder. Så rytmiskt, så förtrollande. Då ger jag mig ut ur min varma grotta och ser mig om efter något att äta. Då och då får jag syn på en ensam eld i skogen. Då går jag alltid dit, för vid eldarna finns det människor. De ser mig inte fast de spejar och spanar, kikar och plirar. För jag är tyst, så tyst. Jag tar mig oftast en ordentlig titt på dem. Ibland har de kalla svärd och spjut som blänker i månskenet, och då låter jag dem vara. Stungen blev jag en gång. Stungen och huggen och slagen. Men ibland har de inget annat än kläderna på kroppen. Inga brynjor och gaddar. Och då kniper jag en och springer min väg. Slår den i huvudet med en sten så att den blir slapp och sedan äter jag den. Så mör och fin.

/Vulf

 

[Vindhand]

Behovet av hjältar...

Man behöver dock folk som inte riktigt kan försvara sig själva och bara vill bruka sin jord ifred. Om alla klarar sig själva finns det inget behov av hjältar.

Man brukar jorden eller lever av djurskötsel och jakt (eller fiske). Men de fria männen är också vapenföra.

Jag håller med om den biten. Fria män (kvinnor?) bär vapen eller har rätt att göra det. Det kan nästan vara definitionen av "fri".

Det innebär inte att de är bra på att använda dem dock. Om byn inte har lagt sig ivägen för ett korståg så klarar de sig nog med ett relativt fåtal ganska skickliga krigare och ett flertal som kan hålla i ett svärd, men bara litet.

När större hot kommer kan de få problem. Entré för äventyrare

 

[Vitulv]

Re: Behovet av hjältar...

Jag håller med om den biten. Fria män (kvinnor?) bär vapen eller har rätt att göra det. Det kan nästan vara definitionen av "fri".

Jag vet inte. Det känns som att kvinnor skall ge fan i att bära vapen i Osthem. Men en sådan spelledarstyrning skulle ju innebära att våra flickvänner kommer att spöa mig irl Kvinnliga rollpersoner får således bära vapen.

Det innebär inte att de är bra på att använda dem dock. Om byn inte har lagt sig ivägen för ett korståg så klarar de sig nog med ett relativt fåtal ganska skickliga krigare och ett flertal som kan hålla i ett svärd, men bara litet.

Tja, kan de rusta fem män så är det nog en rejält avskräckande faktor. Dem män med vapen är en liten armé imho.

/Vulf

P.S. Kul att du är tillbaka på forumet förresten. Var har du varit? D.S.

 

[Vindhand]

Re: Behovet av hjältar...

Tja, kan de rusta fem män så är det nog en rejält avskräckande faktor. Dem män med vapen är en liten armé imho.

Definitivt. Som ledning för resten av byns vapenföra gör de definitivt ett frontalangrepp mot byn till något obehagligt.

P.S. Kul att du är tillbaka på forumet förresten. Var har du varit? D.S.

Arbetat heltid, pluggat heltid... Ansträngande men effektivt

 

[Johan K]

Jo. jag lutar åxå åt ditt håll när det gäller äventyrare som är på väh någontstanns... Aldrig i helsike att jag skulle lämna mitt vapen hemmavid.. Skule kännas allt för osäkert, mean vet ju aldrig vad man kan möta på....
Sen att gemene man kanske inte har så mycket vapen & dyligt är kanske en anan sak... Fast de har nog inte samma anledning att ge sig iväg någonstanns..

 

[crypt]

jag tycker att "bonden egon" inte skall ha mer vapen än sin vedyxa och sin dolk. han har antagligen inte råd med något svärd. när byn måste försvaras är nog det beröma "vildsvinsspjutet" vanligast. sen om det kommer folk i rustningar med tvåhandssvärd på ryggen mot byn skulle jag (som bonden egon) varna grannfolket och mobilisera snarast för att fråga ut främlingarna.

mer rafinerade vapen som svärd och stridsyxor eller stridgissel bör vara extremt sällsynta och det är inte ens säkert att bysmeden vet hur man tillverkar några vapen alls.

 

[Troberg]

jag tycker att "bonden egon" inte skall ha mer vapen än sin vedyxa och sin dolk.

Och dolken är antagligen en "verktygskniv" snarare än en "stridskniv".

 

[Johan K]

Naee, säkerligen så har bonden egon nog inte mer än att han klarar sig genom livet.. Mer troligt är kanske är att, som du säger, att man kanske samlar ihop sig & försvarar sitt hem med vad somm finns..

mer rafinerade vapen som svärd och stridsyxor eller stridgissel bör vara extremt sällsynta och det är inte ens säkert att bysmeden vet hur man tillverkar några vapen alls.

Säkerligen inte, kanske att byasmeden har ett LITET hum om hur mnan gör men inte mer..

/ Johan K, som är trött efter en heldagskurs..

 

[walium]

Som jag ser det är vapen vanliga, men då vapen som har andra funktioner än bara att ha ihjäl andra människor med. Ett svärd, en morgonstjärna eller andra utstuderade mord- och krigsvapen är inget som var och varannan bonde har under kudden. Likadant är det med rustningar. Läderkläder är kanske grova, praktiska och tåliga, men en ringbrynja är inte något för vem som helst. Släkten har kanske ett antal dylika klenoder så att de eventuellt kan rusta en eller ett par man ifrån topp till tå beroende på hur pass förmögna de är.
Bondens främsta vapen är yxan, spjutet och bågen. Jaktvapen och redskap i första hand.
Hur hårda bönderna är beror rätt mycket på deras omgivning. Det är knappast trolig att de vekaste typerna flyttar ut i vildmarken där troll är vardagsmat och rövare stryker runt knuten. Folket i gränstrakterna och utmarkerna är hårdföra veteraner som inte är rädda för uppkäftiga äventyrare eller enstaka troll. (Ja, si männen ifrån Fjöladal di är int riktigt kloka. Sitter där hele dagera med trolle in på knuta. Mer förtjuste i sine öxor än sine kvinnor. Å andre sida så är kvinnora int särskilt granne di helle. *skratt*)
Finns det någon bonnläpp med större vapentalang än övriga är risken stor att han blir värvad till jarlens trupper.
För övrigt borde böndernas tunga beväpning ses som ett hot av många stormän. De är naturligtvis själva ute efter att ha våldsmonopol och då är det inte så lustig om varenda kaxig bonde har ett vapen och vet hur det hanteras.