Nekromanti Om WRNU gjorde en EXTREM tipsbok till rollspel

[Max Raven]

Vad skulle vi ha med då? Boken får, och ibland förväntas, motsäga sig själv - se det som en inspirationsbok snarare än en regelrätt manual till hur man spelar rollspel.

Ex: Jag skulle prata kring att ha med metabelöningar för rollspelande/intrigerande/etc som passar in i det spelet handlar om - willpower/mana/vitae etc. Fördelar och nackdelar, hur man styr sina spelare till spelsätt med dem.

Eller kanske om att banna frontlastade nackdelar (som ger poäng i början men sedan hänger på SL att ta upp) och KISS (Keep It Simple SL. )

Lite lam start kanske. Nu blir jag säker schoolad i saker som play unsafe, storynow m fl.

 

[DeBracy]

Sluta ha kul* vid spelbordet. Ja, allvarligt! Skrattet är fienden, men också en tröst. Skämta och ha trevligt i pauserna, men var dödligt seriösa medan ni spelar. Bit dig i tungan om du får lust att skämta, ibland är det bara en försvarsreflex för att det börjar kännas lite obehagligt.

Spela aldrig så här med människor du inte tycker om/litar på.


* kul som i haha-roligt alltså.

 

[Wilmer]

Var inte rädd för att bli fysisk med dina spelare. Spotta på dem om det känns rätt eller om deras rollpersoner gör något avskyvärd. Kyss eller slicka dem i ansiktet om deras kreativitet gör dig tänd. Du kan också slå dem med knytnävarna men inte så hårt att det blir märken.

 

[Ögat]

Om du tycker att det känns lätt att SL:a och/eller skriva äventyr anstränger du dig för lite. Låt någon annan ta över istället.

 

[solvebring]

Scenarioformer med förklaringsmodeller, exempelvis Hans fisktanksstruktur.

Hur man tänker impro – typ Play Unsafe plus Arvidos med Xtra allt!

Spelarinvolverande spelledartekniker.

Oldschool-anda – mindre prettofjös, mer hårdrock. Att ta vara på det enkla och fulsnygga. Rulings not rules osv.

 

[Chryckan]

Ät inga snacks som färgar, smetar eller är flottiga så som choklad, ostbågar och chilinötter mfl.

Ha inte glas och koppar på samma bord som formulär och böcker om det inte bordet är så stort att det inte blir trångt.

Låt SL ha hand om alla rollformulär. Minskar risken för dom kommer bort.

 

[RasmusL]

Ett skräckspel kan aldrig skrämma dig, bara du kan skrämma dig själv! Så våga vara rädd, vara kär, vara arg, vara ledsen. Våga gråta, våga kramas, våga kräla, våga ställa dig upp.

...och gör detta för dig själv, för att komma närmare känslan, och inte som en uppvisning.

 

[Tomatalven]

Ät inga snacks som färgar, smetar eller är flottiga så som choklad, ostbågar och chilinötter mfl.

Å vad jag önskar om att universum höll med mig om detta.

 

[Sodivra]

Om det ska vara en EXTREM tipsbok så skulle jag vilja ha ett kapitel om zenbuddistiskt rollspel. Att acceptera allt som ges, både vad som händer i fiktionen och vad som händer ens rollperson och vad som händer i gruppen, snubben som alltid kommer sent, osv. Sluta beskydda din SLP, dör dom så dör dom, sluta sträva efter att få till den där scenen, det som sker det sker, sluta försöka göra statements, det som är det är. Sluta försöka bli mer avancerad, försök istället glömma och släppa det du lärt dig. Slutligen att agera i gruppen med visdom, etik och uppmärksamhet.

Och som något helt annat, lite tips om hur man som spelledare kan bli mer av en producent med ansvar för att producera en bra spelkampanj, och de ramar man kan ställa upp för det. I vår nästa kampanj så ska jag prova att formulera ett kontrakt för spelet: Vi spelar varannan söndag 15-21, 10-15 minuter recap och målsättning i början och 15-20 minuter utvärdering i slutet. Kampanjen pågår 10 möten, varken mer eller mindre. Vi formulerar mål och utmaningar för oss själva i början på kampanjen och i början på varje möte. Som producent så ska jag låta spelarna komma till sin fulla rätt, men jag ska också nixa rollpersoner eller element som jag känner inte gör vår kampanj så bra som den bara kan bli.

Speciellt det där med från avtalat antal möten tror jag kan bli toppen.

 

[Ögat]

Om du inte kan träffa bordet när du kastar tärning - använd en burk eller nåt att slå i. Om du knockar en miniatyr (vilket du kommer göra idag igen pucko) eller kastar en tärning under soffan (vilket du kommer göra varje gång du kastar åt sidan för att inte träffa minisarna - det är inte kärnfysik men väl fysik) förlorar du.

Jag skulle faktiskt kunna tänka mig ett spel som har det här som resolutionsmekanik. Om du träffar bordet med tärningarna lyckas du.

 

[Tomatalven]

*Buddhistisk. Alla de där grejerna är inget särskilt utmärkande för zen. Det vore ascoolt att testa

 

[Tomatalven]

Jag skulle faktiskt kunna tänka mig ett spel som har det här som resolutionsmekanik. Om du träffar bordet med tärningarna lyckas du.

SL måste ha flera bord, för man har olika stora och hala bord för olika svårighetsgrader på handlingar. I strid försöker man slå av minis från borden utan att slå av sin tärning också.

 

[Sodivra]

*Buddhistisk. Alla de där grejerna är inget särskilt utmärkande för zen. Det vore ascoolt att testa

Tack!

 

[RasmusL]

*Buddhistisk. Alla de där grejerna är inget särskilt utmärkande för zen. Det vore ascoolt att testa

Jag skulle vilja påstå att ordet getts en betydelse i dessa sammanhang oberoende av religiös praxis.

 

[Zorbeltuss]

Ät inga snacks som färgar, smetar eller är flottiga så som choklad, ostbågar och chilinötter mfl.

Om du inte använder ätpinnar.

/Zorbeltuss som använt det knepet väldigt ofta

 

[Bassejr]

1. Var kontroversiell. Det är ett perfekt sätt att göra spelarna lagom osäkra för att det ska bli spännande, och lagom trängda i ett hörn för att de ska tvingas driva storyn och agerra på ett eller annat sätt. Ett exempel, en spelare i Vampyr säger på skämt innan spelet att han vill ha en stereotyp "Schoolgirl" i sin herd. Som respons på detta ger du spelaren en 15-16 årig skolelev i sin herd, som stöter på karaktären och beundrar vampyrismen mer än någonting annat. Detta tvingar spelaren att antingen göra vad som är "Rätt", eller kanske till och med karaktärsenligt, och nobba flickan, lik mycket för hennes eget bästa som för att rädda ens eget skin och anseende hos medspelarna, eller faktiskt agera som situationen inbjuder och förföra flickan.

2. Tvinga inte spelarna till någonting, och försök inte forma spelarna att spela på ett sätt som du vill. Kommunikation är alltid det viktigaste mellan spelarna, och mellan spelare och spelledare. Du som spelledare måste alltid förklara i förväg vad du har för tanke om kampanjen, och om någon i spelgruppen förhindrar er från att ha kul när ni spelar, eller någon absolut inte kan delta aktivt, utan bara sitter och suckar och då och då svarar på frågan "Är du fortfarande här eller?", är det, De Facto, hur svårt det än är, bäst om den personen inte fortsätter i spelgruppen, så ta den spelaren åt sidan och förklara hur det ligger till. Man kan förståss inte sparka spelare till höger och vänster, men det är en markant skillnad på en spelare som inte Kan, men gärna Vill, och en spelare som inte Vill, och den spelaren som inte Vill kan behövas påminnas om det.

 

[RasmusL]

Chocka!

 

[Tomatalven]

Hahahaha xD

 

[Krille]

Spelledaren är inte din vän! Han vill dig illa. Kanske inte direkt, utan oftare indirekt genom att han vill tvinga på dig sin ståry, oavsett vad du är ute efter. Så för att du ska få det du vill så måste du hela tiden motarbeta spelledaren. Gå åt fel håll. Skjut mannen med kartan på värdshuset. Döda prinsessan som ni ska rädda. Gå med på skurkens sida. Spela raser som garanterat inte funkar i spelledarens äventyr. Skriv fjortonsidors essäer med bakgrundsståry.

För att undvika negativa följder, påstå alltid att du bara spelar din rollperson och peka på en obskyr mening på sidan 9.

 

[krank]

Sluta klippa! Spela ut resor och andra transportsträckor. Det är okej att snabbspola en smula, men gör det så lite som möjligt och undvik "okej, två timmar senare är ni på plats X". Klipp skapar filmkänsla istället för "vara på platskänsla".

Spela ut allting! Acceptera inte "jag försöker övertala hen att...". Kräv av spelarna att de säger det rollpersonen säger. Om rollpersonen ska vara mer/mindre socialt kompetent eller bra på att ljuga än vad spelaren är, anpassa spelledarpersonernas svar utifrån detta. Bara så kan spelaren få upplevelsen av att vara bra på att vara social. Dessutom blir det bra social träning för den som har svårt att prata i nya situationer.

Använd portaler och acceptera inte OOC-snack medan ni spelar. En portal är en ritual för att ta sig in i spelvärlden; det kan vara att dämpa ljudet, köra en viss musikslinga, och/eller be spelarna att blunda och föreställa sig platsen där deras rollpersoner befinner sig inklusive lukter, ljud och andra sinnesintryck. Om det börjar bli out of charactersnack, bryt spelet helt och ta en paus. Använd gärna en ny portal för att komma in igen.

Var väldigt, väldigt tydlig innan ni börjar spela med vad för slags spel ni förväntar er. Om en förväntar sig skön rälsning av ett mordmysterium och en annan förväntar sig fritt sandbox-spelande så kommer minst en av dem att bli besviken. Ibland kan man låta alla få det de vill, men oftast är det bättre att skaffa en spelgrupp som vill ungefär samma sak. För regelbundna diskussioner om vad som händer i kampanjen och hur det känns. Synka förväntningarna då och då.

Prata mycket om era rollpersoner utanför spel. Fokusera på sånt som är utanför äventyret; diskutera rollpersonens filmsmak, hur hen skulle agera i olika situationer, vilket parti hen röstar på, om hen haft några könssjukdomar, bästa musikminne, vilken sorts skola hen gått i, relationen till syskon. Detta kommer att levandegöra rollpersonerna och göra dem mer intressanta.