Nekromanti Ond, ond, ond, ond, ond.

[wilper]

Jag har spellett Gemini ett tag nu, 10-15 äventyr eller så.

Är det bara jag som har sett det som står i regelboken som skrivet ur kyrkans perspektiv? Kyrkan är så väldigt väldigt god, och mörkret är så ont så ont så ont. Det känns lite platt på nått vis.

Det har med tiden blivit så i min kampanj att mörkret inte är "ondare" än kyrkan, de bara representerar olika värderingar och livsstilar. (Jo, jag har onda typer jag med, men de är inte nödvändigtvis lierade med mörkret.)

Kyrkan har kommit att vara för kollektivets väl, till varje pris, alla måste rätta sig i ledet, slå ner den spik som sticker upp. Medan mörkret står för individens frihet och valfrihet.

Hur ser ni andra på saken?

-- Tillägg

Jag är medveten om att mitt sett att se saken inte är det dominerande, då de färdiga äventyr jag sett har satt mörkret som boven i dramat och RP är kyrkans förkämpar, och som sådana ständigt mässande "God. God. God. God."..

 

[Ackerfors]

Jag har inte spelat Gemini än, men jag har läst böckerna och jag tycker de är intressanta och bra (dåligt korrade, någon? )...

Men när jag tänkte på det kändes det så trist när allt bara var svart på vitt. Mörkret var så ont att djävlulen helgonförklarades och kyrkan var så god att det växta horn i pannan på Jesus. Det gillade jag inte. Så om jag någon gång får för mig att spelleda Gemini så kommer jag nog använda mig av en mindre vinklad syn på samhället, likt den du använder...

 

[Dimfrost]

Det är ganska uppenbart att regelboken är skriven på ett medvetet vinklat sätt. Jag har för mig att ämnet har varit uppe förut ett antal gånger, för jag minns att det här var en utspridd uppfattning. På något sätt känns mörkret ändå ganska otrevligt, även om man försöker se bortom propagandan, men det är väl så det är: båda sidor i konflikten är obehagliga, var och en på sitt sätt. Det bidrar på ett bra sätt till den mörka och ödesmättade atmosfären i Gemini. Om det bara fanns lite förvridna cirkussällskap, och oljiga kugghjul, och mer än en kvinna i hela regelboken, och en förklaring på vad som egentligen händer när solen står still, och musköter, och roligare magi, så skulle man kanske nästan kunna gilla spelet... Och ett bättre regelsystem, naturligtvis.


/Dimfrost

 

[Storuggla]

"Om det bara fanns lite förvridna cirkussällskap, och oljiga kugghjul, och mer än en kvinna i hela regelboken, och en förklaring på vad som egentligen händer när solen står still, och musköter, och roligare magi, så skulle man kanske nästan kunna gilla spelet... Och ett bättre regelsystem, naturligtvis."

Aha, du menar som Dying Earth RPG då? För det har ju allt det där som du talar om.

Men jo, boken är skriven på ett vinklat vis (misstänker jag). Fast trots att Kyrkan verkar ha sponsrat boken så känner man ändå en viss förståelse för Mörkret. Det ligger där när man läser om dem, de kanske är missförstådda? Sen läser man vidare och hajjar att båa sidorna är lika ruttna som en krabba på en lyxbordell, liksom.


Storuggla, vodka style

 

[Dimfrost]

Hmm, varför förklarar Dying Earth RPG varför solen står still i Gemini? Nu fattar jag ingenting.

Men det jag talar om är ju annars mest sådana där grundläggande företeelser som bör finnas i alla spel. Lägg märke till att jag inte ens nämnde zeppelinare, för övrigt.


/Dimfrost, på avvänjning

 

[Storuggla]

"Hmm, varför förklarar Dying Earth RPG varför solen står still i Gemini? Nu fattar jag ingenting."

Njaaae, där lögnade jag lite kanske. Men solen är döende i DERPG, och det är väl nästan samma sak? ^_-


Storuggla, odd hat

 

[DerGolem]

ja...och DnD skulle vara fint utan levlar...eller hur!
Du kan ju inte våldta ett rollspel som du gör! Vet hut!

/förnärmad Golem

 

[Dimfrost]

ja...och DnD skulle vara fint utan levlar...eller hur!
Du kan ju inte våldta ett rollspel som du gör! Vet hut!

Tja, fint vet jag inte riktigt, men nog skulle det vara bra mycket bättre. Om man slängde bort klasserna också, så kanske... Men det var kanske inte så du menade? Jag våldtar rollspel precis hur mycket jag vill. Just Gemini tycker jag har vissa förtjänster, och mitt förslag var bara en idé för hur jag skulle vilja ha det.

(Jag hade lite svårt att se om du var seriös eller inte. Om inte var förnärmad på riktigt kan du ignorera det här, eller nåt.)


/Dimfrost

 

[Rosen]

Är det bara jag som har sett det som står i regelboken som skrivet ur kyrkans perspektiv? Kyrkan är så väldigt väldigt god, och mörkret är så ont så ont så ont. Det känns lite platt på nått vis.

Det är rätt tydligt IMO att regelboken är gjord så att det ska framgå att texten är vinklad. Visst står det en massa om kyrkans godhet, men om man t.ex börjar titta på bilderna så är det fullt av scener med fattiga änkor som hukar sig i skräck för feta biskopar, prelater med guldringar som pekar anklagande på utmärglade bondsöner o dyl...

Mörkret kopplar jag främst till fritänkande - den första effekten av att uppslukas av det verkar ju vara att man börjar tvivla på Den Endes existens.

de färdiga äventyr jag sett har satt mörkret som boven i dramat och RP är kyrkans förkämpar, och som sådana ständigt mässande "God. God. God. God."..

Jag skulle se det som ett klart stilbrott om de gjorde något annat. Vad spelarna tycker om kyrkan är en sak, men om rollpersonerna är normala personer uppväxta i Geminis värld så ska de ha den uppfattningen, banne mig.

--
Åke

 

[CEMaul]

Kyrkan blir ond genom att den är besatt av att förinta ondskan (läs bara magiboken). Man kan bara se på vår egen kyrka under medeltiden. Inkvisitonen som drog igenom för att förinta ondskan skapade mer ondska än vad den förintade. Den goda stämpeln som kyrkan har i spelet är ett marionetteater som styrs av de som kan utnytja kyrkan, endast den naiva bondpojken änvänder kyrkan som ett tecken på godhet. En annan sak om god och ond är vem är god och vem är ond? Anser onda att dom är goda eller onda? Är ondska bara slakt och masaker eller djupa intriger? Det är en svår fråga men jag har sagt mitt, för nu. //CEMaul

 

[Janos]

Nej Samuel, du har fel. Det är inte kyrkan som är ond. Det är du. Jag menar, titta bara på din rollperson. Eller alla dina rollpersoner. Du vet mycket väl vad som är ondska, och det är den sida du står på. Du kombinerar slakt och massaker och djupa intriger.

Inte för att jag har något emot ondska. Det peppar upp äventyren.

 

[entomophobiac]

När vi spelat har det aldrig egentligen handlat om mörkret, kyrkan eller något sådant. Det har mer varit en god möjlighet att ta del av en lite vardagligare och mer jordnära medeltidsmiljö än de överdådiga tavernafyllda high fantasy världar man är van vid.

Så det har blivit en hel del knektar, en del överklassens hån av underklassen och massor av skämt på alvers och dvärgars bekostnad. Som när jag, utan att egentligen tänka efter, fäller kommentaren (åt en järnalv): "vad är det med dig, slog din mamma dig när du var liten?"

Vem som helst kan se att den kommentaren bjuder in till visst agg från nämnda järnalv. Men som oförstående knekt är det inte lätt att se varför

Så den potential jag ser i Gemini handlar inte lika mycket om mörkret, kyrkan eller den övriga periferin (som jag ser det) utan mer om de världsliga tingen och vilka konsekvenser solförmörkelsen och de övernaturliga sakerna får på denna.

Koncentrerar man sig för mycket på metadelen av spelen så blir det alldeles för svart/vitt om man inte själv komplementerar det hela. Världen förtjänar mer än så.

(Och för att lämna saker och ting öppet för tolkning är det nog bäst att se boken som skriven ur kyrkans ögon, så där håller jag i alla fall med helt och hållet.)

 

[Szandor]

Och glöm inte, har man en konflikt i spelgruppen kan man alltid försöka lösa det hela med ett vänligt parti tärning. Har man inte en konflikt i spelgruppen kan man lätt skaffa sig en genom att spela tärning. Spelar ni inte tärning så börja.

 

[Archer]

Konstaterade det efter att jag hade läst igenom boken första gången
Och tolkade det ungefär som du har gjort. Tanken med den kampanj jag började skriva på "mörkrets öga" var att den till början skulle följa den stereotypa världsbilden, för att i slutet av kampanjen kasta ut spelarnas rollpersoner på osäker mark där deras förutfattade meningar om världens uppbyggnad, mörkrets ondska, kyrkans godhet, och markisernas välvilja skulle helt plötsligt komma att ifrågasättas.
Tyvärr orkade jag aldrig skriva klart eller ens spela klart kampanjen.

 

[Sadaigh]

Hm.. Japp regelboken beskriver relativt enkelt vinklat. Allt för att vi ska ta kyrkans "ställning". Läs boken, vänd det om, och spela "för" den mörka sidan istället, kan vara kul som en omväxling