God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,536
Scenario: Onda Cirklar
Av: Kristoffer Warnberg
Till: Skrômt
När: 2020
Det här är rollspelsäventyret med högst litterär höjd jag läst i år. Det är tekniskt sätt skräck, men det här är mycket närmare faktisk litteratur i vad det är intresserat av att utforska. Vad innebär det att fastna i livet? Vi är inte i en nedåtgående spiral eller i fara från något plötslig yttre hot här. Du är fast i ditt liv, fast i att vara du, fast i små misstag eller små svagheter från länge sedan. Fast i onda cirklar. Det är det bäst namngivna scenariot jag läst.
Scenariot är upplagt som en blandning av en systemlek, en terapisession för en NPC och ett mysterium. Man måste hitta mönstret, få reda på traumat som skapat mönstret, lista ur vad som orsakat traumat och sedan försöka lösa det. Temat av att vara fast i samma onda cirklar (scenariot har som jag redan nämnt ett extremt passande namn) genomsyrar allt. Man kommer tillbaka till det här värdelösa samhället där inget ändras, man kommer tillbaka till samma värdelösa relation till sitt syskon och man finner henne fångad i att återuppleva det värsta som hänt henne. Kan man lösa det? Kan man bryta cirklarna? Kanske. Men vägen vidare är en av att faktiskt gå vidare och att förlåta. Det är otänkbart att spelleda det här scenariot utan de färdiga karaktärerna, det är inte att de är djupt integrerade i scenariot utan att de är perfekt skrivna för att vara en spann krabbor som drar ner varandra i mörkret. De får varandra att vara sina värsta jag och att inte bli bättre. Karaktärerna är i sig en ond cirkel.
Scenariot gör sitt bästa för att göra det här lätt att spelleda och det har ett väldigt pedagogiskt upplägg och layout. Men det här är ett komplext scenario med många bottnar. Att göra ”handlingen” är inte så svårt men att fånga alla lagren och få fram dem på rätt sätt kan bli ett test för en oerfaren spelledare. Men det är lagren som gör det så bra! Det finns till exempel en feministisk kommentar här om hur kvinnor låses fast av dåliga relationer som bara kan försvinna om man är oförsiktig. Det här är scenariots kanske största problem, det hade kanske varit bättre som en pjäs eller som en roman? Jag hade absolut läst Onda Cirklar romanen men det hade också folk på kultursidorna som hade kallat den för magisk realism och diskuterat om vissa tematiker är kristna eller symboliska. Jag får känslan av att vi nu måste konspirera allihopa så att Kristoffer Warnberg inte fattar att om han skriver en roman så kan han bli rik och berömd. För då slutar han kanske skriva rollspelsscenarion!
Andra saker jag vill kommentera på är att det finns smarta anpassade regler för att det här ska fungera som en one-shot där var och en av de färdiga karaktärerna har “krokar” som om de hanteras ger fördelar. Detta fungerar mekaniskt riktigt bra med Skrômt reglerna och jag ser gärna att mekaniken återkommer i framtida one-shots. Scenariot använder också ett Stadsrå på ett bra sätt som visar hur de kan användas i ett skräckscenario och jag älskar det. Jag hatade ju ganska hårt på stadsrået i grundboken men jag är övertygad. Det är så här du Stadsråar så att det gör lite ont i hjärtat att se det.
Sammanfattningsvis är det här är ett jättebra och väldigt djupt scenario som talar om viktiga saker och gör det på ett sätt som skapar subtilt men ständigt närvarande obehag. Det här är inte grisigt, kladdigt eller chockerande. Det är psykologiskt och emotionellt obehagligt. Samtidigt är det ett scenario som kräver sin spelledare och sina spelare. Det är ett svårt scenario helt enkelt. Svårt men bra.
4 av 5
Av: Kristoffer Warnberg
Till: Skrômt
När: 2020
Det här är rollspelsäventyret med högst litterär höjd jag läst i år. Det är tekniskt sätt skräck, men det här är mycket närmare faktisk litteratur i vad det är intresserat av att utforska. Vad innebär det att fastna i livet? Vi är inte i en nedåtgående spiral eller i fara från något plötslig yttre hot här. Du är fast i ditt liv, fast i att vara du, fast i små misstag eller små svagheter från länge sedan. Fast i onda cirklar. Det är det bäst namngivna scenariot jag läst.
Scenariot är upplagt som en blandning av en systemlek, en terapisession för en NPC och ett mysterium. Man måste hitta mönstret, få reda på traumat som skapat mönstret, lista ur vad som orsakat traumat och sedan försöka lösa det. Temat av att vara fast i samma onda cirklar (scenariot har som jag redan nämnt ett extremt passande namn) genomsyrar allt. Man kommer tillbaka till det här värdelösa samhället där inget ändras, man kommer tillbaka till samma värdelösa relation till sitt syskon och man finner henne fångad i att återuppleva det värsta som hänt henne. Kan man lösa det? Kan man bryta cirklarna? Kanske. Men vägen vidare är en av att faktiskt gå vidare och att förlåta. Det är otänkbart att spelleda det här scenariot utan de färdiga karaktärerna, det är inte att de är djupt integrerade i scenariot utan att de är perfekt skrivna för att vara en spann krabbor som drar ner varandra i mörkret. De får varandra att vara sina värsta jag och att inte bli bättre. Karaktärerna är i sig en ond cirkel.
Scenariot gör sitt bästa för att göra det här lätt att spelleda och det har ett väldigt pedagogiskt upplägg och layout. Men det här är ett komplext scenario med många bottnar. Att göra ”handlingen” är inte så svårt men att fånga alla lagren och få fram dem på rätt sätt kan bli ett test för en oerfaren spelledare. Men det är lagren som gör det så bra! Det finns till exempel en feministisk kommentar här om hur kvinnor låses fast av dåliga relationer som bara kan försvinna om man är oförsiktig. Det här är scenariots kanske största problem, det hade kanske varit bättre som en pjäs eller som en roman? Jag hade absolut läst Onda Cirklar romanen men det hade också folk på kultursidorna som hade kallat den för magisk realism och diskuterat om vissa tematiker är kristna eller symboliska. Jag får känslan av att vi nu måste konspirera allihopa så att Kristoffer Warnberg inte fattar att om han skriver en roman så kan han bli rik och berömd. För då slutar han kanske skriva rollspelsscenarion!
Andra saker jag vill kommentera på är att det finns smarta anpassade regler för att det här ska fungera som en one-shot där var och en av de färdiga karaktärerna har “krokar” som om de hanteras ger fördelar. Detta fungerar mekaniskt riktigt bra med Skrômt reglerna och jag ser gärna att mekaniken återkommer i framtida one-shots. Scenariot använder också ett Stadsrå på ett bra sätt som visar hur de kan användas i ett skräckscenario och jag älskar det. Jag hatade ju ganska hårt på stadsrået i grundboken men jag är övertygad. Det är så här du Stadsråar så att det gör lite ont i hjärtat att se det.
Sammanfattningsvis är det här är ett jättebra och väldigt djupt scenario som talar om viktiga saker och gör det på ett sätt som skapar subtilt men ständigt närvarande obehag. Det här är inte grisigt, kladdigt eller chockerande. Det är psykologiskt och emotionellt obehagligt. Samtidigt är det ett scenario som kräver sin spelledare och sina spelare. Det är ett svårt scenario helt enkelt. Svårt men bra.
4 av 5
