Vad karaktäriserar ondska/onda personer? Varför upplevs nån eller något som ont?
Generellt sett (och det svaret har ju redan givits) är givetvis synen på godhet kontra ondska oftast relativa begrepp, varierande beroende på kultur och tidsepok. Jag skulle nog vilja påstå att om du postulerar en måttstock för absolut godhet och ondska så är det endast upp till dig som spelledare och / eller människa...
Om vi går efter dagens västerländska kultur och tidsyttringar är du förmodligen lika inympad som de flesta av oss om vad som uppfattas som ont: du kan ju utgå från de semitiska religionernas måttstock till att börja med, de tio budorden..*S*
Om man ska filosofera över den västerländska uppfattningens syn på ondska i gråskalor får man som bekant problem ganska fort:
Att i bästa Robin Hood-stil stjäla från de rika och ge till de fattiga uppfattas oftast inte som ont, även om det bryter mot det (har jag för mig) åttonde budet. Att försvara sitt eget och andras liv med våld och kanske rentav dråp betraktas vanligen inte heller som onda handlingar. Etc, etc..; vanligen är det den själviska aspekten, där ens egna begär står i centrum för handlingarna som betraktas som varierande grad av ondska.
Så har vi det avsevärt större problemet: "ändamålet helgar medlen"-inriktningen. Om vi ska gå in på lite exempel, alla uppfattas givetvis förmodligen som kontroversiella beroende på ens ståndpunkt, så har vi:
Självmordsbombare och terrorister: av sig själva uppfattas de som soldater i krig, ibland även religiöst sanktionerande såsom Jihad. Läste en artikel där terrorism tom fick epitetet "de fattigas krig". Som sagt var, ganska kontroversiellt ämne idag.. Dock ett slående exempel på "ändamålet helgar medlen". Vi kan väl även bland religíöst sanktionerade i fråga nämna de gamla hederliga korstågen samt inkvisitionens förhörsmetoder. "Ad maiorem gloriam" som jesuiterna hade som valspråk..*S* (till Guds äras förhärligande). Minns en DM jag hade i gamla AD&D som tog saken till sin spets och tilllät att man blev Paladin / Assassin, då syftandes på Haschasinerna med de Jihadliknande aspekterna tagna in absurdum. Och visst, som Paladin var man då givetvis fortfarande Lawful Good.
Där har vi ett klockrent exempel på en spelledare som drev lite med alignment i största allmänhet..
varför upplevs man som god?
När du flikar in "upplevs" får man stora problem, eftersom etik trots allt inte är helt generell, men om vi ska fortsätta enligt den västerländska generaliseringsmodellen:
Någon som är uppoffrande, osjälvisk och kanske rentav strikt följande de tio budorden, med allt vad de innebär av nutidens sekulariserade humanistiska förlängningar applicerade på dagens samhälle. Möjligen också utilitaristisk, dvs "största möjliga lycka till största möjliga antal"-modellen. Som du förstår kan även det sistnämnda leda till "ändamålet helgar medlen"-inriktning. *S*
Hur får manläsare/spelare att gilla någon?
Gillande har inte alltid med godhet kontra ondska att skaffa, som man tex märker när Anne Rice populariserade sina vampyrkaraktärer; de är visserligen tom enligt egen uppfattning "onda", de ser till att överleva på andras bekostnad, men deras allmänna filosoferande och stilistiskt charmerande drag väcker ändå mest gillande och tom beundran.. Alltså, det har förmodligen mest att göra med att skaffa läsares / spelares / människors förståelse för handlingar att göra, i det här fallet att verbalt skapa empati för personerna.
hur svårt är det att få en läsare(i texter) eller en spelare(i rpg) att ändra åsikt om nån/någon?
Här hänvisar jag till den förra frågan, kanske möjligen med det lilla tilllägget att om en spelare / romanfigur är konsekvent i sina uppfattningar och handlingar kan spelare / läsare avtrubbas ("Familiarity breeds contempt" fungerar även åt andra hållet..) och kanske rentav börja sympatisera. Och då menar jag faktiskt att man även kan vara konsekvent inkonsekvent, dvs allmänt oberäknelig, och få sympatier på sin sida pga sin galenskap; kommer att tänka på vissa kulturers respekt för vansinne..
That's all folks. For now..