Re: Tolkien suger!
Hehehe, jag diggar dig när du är på det där humöret, när du helt odiplomatiskt och förbehållslöst provocerar bland en massa dammiga gamla nostalgidogmer. Du är kompromisslös, och det är bra. Jag önskar att jag vore bättre på det.
Som en liten kommentar, så kan jag berätta att första gången jag läste böckerna (i 2:an... i grundskolan alltså), så tyckte jag också att den första delen av bok1 var seg, så den hoppade jag helt sonika över, samma sak gällde de långa dikterna - de dissade jag också totalt. Andra gången jag läste boken (i 4:an, fortfarande i grundskolan), tyckte jag att beskrivningen av Fylke, festen och Bilbos försvinnande var görmysig, likaså uppskattade jag dikterna på ett helt annat sätt. Det är faktiskt så att varje gång jag läst om böckerna så har jag fått ett helt nytt perspektiv på dem, det känns inte riktigt som om jag läser om dem, utan att jag läser dem på nytt (jag ahr sammanlagt läst trilogin 4:a gånger, helt oberoende av vilken klass jag gick i).
Den här poängen du gör med återberättande; är inte det ett knep som använts åtskilliga gånger inom både film och skönlitteratur, varför skulle det den här gången vara en sådan klumpig användning?
Hehehe, jag diggar dig när du är på det där humöret, när du helt odiplomatiskt och förbehållslöst provocerar bland en massa dammiga gamla nostalgidogmer. Du är kompromisslös, och det är bra. Jag önskar att jag vore bättre på det.
Som en liten kommentar, så kan jag berätta att första gången jag läste böckerna (i 2:an... i grundskolan alltså), så tyckte jag också att den första delen av bok1 var seg, så den hoppade jag helt sonika över, samma sak gällde de långa dikterna - de dissade jag också totalt. Andra gången jag läste boken (i 4:an, fortfarande i grundskolan), tyckte jag att beskrivningen av Fylke, festen och Bilbos försvinnande var görmysig, likaså uppskattade jag dikterna på ett helt annat sätt. Det är faktiskt så att varje gång jag läst om böckerna så har jag fått ett helt nytt perspektiv på dem, det känns inte riktigt som om jag läser om dem, utan att jag läser dem på nytt (jag ahr sammanlagt läst trilogin 4:a gånger, helt oberoende av vilken klass jag gick i).
Den här poängen du gör med återberättande; är inte det ett knep som använts åtskilliga gånger inom både film och skönlitteratur, varför skulle det den här gången vara en sådan klumpig användning?