I helgen spelade vi D&D. Dante spelledde Sunless Citadel, och vi har kommit en bit ner i grottan, träffat på vättar och quistlingar (som jag kallar trädsnubbarna). Vi har klarat oss ganska bra, utan förluster, tills...
...vår nekromantiker går in i ett stort rum, ser sig omkring, och brinner upp efter en attack från nån brinnande mask! En attack, sen var det bara grillkol kvar! Chock och häpnad! Vi andra gjorde det enda rätta, vi stängde dörren till rummet och sprang därifrån, fort som attans!
Så, det där med att det är svårt för gubbar att dö i D&D, den sanningen upphörde helt plötsligt (?) att vara sann, och vår trollkarl brann upp... snyft...
Jaja, nu får spelaren en barbar istället, och det passar hans spelstil mycket, mycket bättre (Spelare: "jag sparkar upp dörren och rusar in!". Spelledare: "Du är magiker, du bör vara försiktig!". Spelare: "Okej... jag sparkar upp dörren och går in istället...". Eller nått sånt)
Hur gick det för er i helgen?
M.
...vår nekromantiker går in i ett stort rum, ser sig omkring, och brinner upp efter en attack från nån brinnande mask! En attack, sen var det bara grillkol kvar! Chock och häpnad! Vi andra gjorde det enda rätta, vi stängde dörren till rummet och sprang därifrån, fort som attans!
Så, det där med att det är svårt för gubbar att dö i D&D, den sanningen upphörde helt plötsligt (?) att vara sann, och vår trollkarl brann upp... snyft...
Jaja, nu får spelaren en barbar istället, och det passar hans spelstil mycket, mycket bättre (Spelare: "jag sparkar upp dörren och rusar in!". Spelledare: "Du är magiker, du bör vara försiktig!". Spelare: "Okej... jag sparkar upp dörren och går in istället...". Eller nått sånt)
Hur gick det för er i helgen?
M.