Nekromanti Ooops! (Sunless Citadel spoilers)

[Magnus Seter]

I helgen spelade vi D&D. Dante spelledde Sunless Citadel, och vi har kommit en bit ner i grottan, träffat på vättar och quistlingar (som jag kallar trädsnubbarna). Vi har klarat oss ganska bra, utan förluster, tills...

...vår nekromantiker går in i ett stort rum, ser sig omkring, och brinner upp efter en attack från nån brinnande mask! En attack, sen var det bara grillkol kvar! Chock och häpnad! Vi andra gjorde det enda rätta, vi stängde dörren till rummet och sprang därifrån, fort som attans!

Så, det där med att det är svårt för gubbar att dö i D&D, den sanningen upphörde helt plötsligt (?) att vara sann, och vår trollkarl brann upp... snyft...

Jaja, nu får spelaren en barbar istället, och det passar hans spelstil mycket, mycket bättre (Spelare: "jag sparkar upp dörren och rusar in!". Spelledare: "Du är magiker, du bör vara försiktig!". Spelare: "Okej... jag sparkar upp dörren och går in istället...". Eller nått sånt)

Hur gick det för er i helgen?

M.

 

[Ackerfors]

Hmm... det rummet kommer jag inte ihåg från när min spelgrupp spelade igenom det. Vad var det för rum? När vi spelade The Sunless Citadell så irrade vi runt i grottor under alltihopa i två spelmöten.

 

[chrull]

I helgen skulle vi spela. Sen upptäkte vi att en i spelgruppen hade rymt iväg till Goa (indien) och spelträffen uteblev visst.

Igen.

Nåja, snart så

chrull

 

[Magnus Seter]

Ett rum med...

...en massa jord och brända plantor.

M.

 

[Ackerfors]

Re: Ett rum med... [kan vara spoiler]

Hahaha, mmjo plantor finns det gått om i det här äventyret.

Var det inte en ung drake eller drakmumie eller något sådant dumt som hade orsakat bränderna?

 

[Feliath]

Augh!

Magikern som scout? Hur kommer det sig att ni andra tillåter det?
I och för sig brukar ju nekromantiker vara intresserade av döden, så helt rollbrytande var det väl inte

Hur gick det för er i helgen?

Hahaa! Jag har så jävla tråkigt att jag tänker svara på det där!

I helgen scryade rollpersonerna på en hög magiker, vandrade i drömmar, förirrade sig in i en förtrollad skog, gjorde en instant-kill på en Worg, sprang från en basilisk, använde och hittade lönnmördarens tidigare kamraters ben, vilket gjorde honom fnoskig (igen). Nekromantikern rafsade ihop benen i en säck
Därefter hände en hel bunt andra grejer också, men dem har inte gruppen lyckats begripa än, så i rädsla för att de ska läsa det här vägrar jag avslöja något.
Ingen dog

/Feliath - har tråkigt och är korthuggen

 

[Staffan]

Om jag inte minns fel så rantar det omkring några Thoqquas (lavamaskar - hmm, magmaskar på svenska kanske?) i några naturliga grottor under citadellet. Mina spelare hade rätt mycket problem med dem också - de slog ihjäl två rollpersoner och drog ner två andra till negativa hp (fast de stabiliserade och överlevde).

 

[Magnus Seter]

Låter som en intressant spelomgång (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Ackerfors]

Nja något sådant jobbigt stötte inte vi på... Vi höll på att dö av svält och grejer istället.

 

[Feliath]

Mäh, du svarade ju inte på min fråga ;-) [EDIT]

Okej, jag försöker lite mer allvarligt:

Jo, det var en intressant spelomgång, även om slutet var rätt bisarrt (och frustrerande för spelarna, misstänker jag, eftersom ingen fattat vad som pågår än (igen, det är vad jag tror)). Och jag oroar mig jämt för mitt tempo och att jag beskriver för torftigt, två saker som står i direkt opposition till varandra.

Men du har ändå inte besvarat min fråga


<font size="1">Edit: Now with actual content!</font size>

/Feliath - kom på att han hade något att säga

 

[Oldtimer]

...och quistlingar (som jag kallar trädsnubbarna).

Själv kallade jag dem "rusktaggar" när jag spelade äventyret med barnen.

Hur gick det annars på övervåningen? Blev ni goda vänner med Meepo och hämtade hem hans "husdjur"?

Er (f.d.) nekromantiker-spelare verkar ha missuppfattat det där med en nekromantikers intresse för döden. Det brukar inte vara sin egen de vill studera...

Annars är det ett kul äventyr. Och det finns en intressant återkoppling till det i ett annat äventyr av Bruce Cordell (långt senare).

/Mikael

 

[Ackerfors]

Hehe, Meepo var en sorglig historia för oss... Vi beslöt oss för att låta honom leva och ta med oss honom. På ett ställe ramlar han ner för ett stup. Barmhärtighetsmord för att han inte skulle lida. *försöker se allvarlig ut*

 

[Carl Ö]

Sunless Citadel och City of the Spider Queen

Sunless Citadel känner man igen. Det var det andra äventyret jag spelledde till D&D. Jag hade ingen bra känsla för hur lätt motståndet var. Saken var den att rollpersonerna hade redan kommit upp till level 3 (eller var det ännu mer?). Jag försökte kompensera detta genom att (bara) öka antalet motståndare. Varje motståndare blev tre motståndare. Typ.

* * * S P O I L E R S * * *

Det blev världens största goblinslakt. Meja, meja, meja. Rollpersonerna hade inga problem alls, till min stora förvåning. Så här efteråt, men en lång serie äventyr i ryggen, så vet jag ju att det hade varit bättre att byta ut goblinerna mot tuffare varelser, typ hobgoblins, och på liknande sätt med alla andra motståndare. Men då på den tiden så trodde jag i min enfald att det räckte att öka antalet motståndare.

En rollperson lyckades dö trots detta! Han gick iväg på egen hand och råkade trilla ner i en fallgrop som var tre gånger djupare än i originalversion. Han dog inte direkt, men han blev medvetslös och förblödde. Hans polare visste inte exakt var han var så de hann inte fram till och ner i gropen i tid.

Mötet med Meepo blev fredligt och en trevlig rollspelsupplevelse.



I helgen spelade vi City of the Spider Queen.

* * * S P O I L E R S * * *

Min dvärg och hans medäventyrare har kommit fram till den stora underjordiska drowstaden Maermydria (eller hur det nu stavas). Vi har smugit runt i staden, livrädda att bli upptäckta. Nu har vi fått en tillsynes fredlig kontakt med ett gäng stadsbor. De säger att de kan hjälpa oss att komma in i det stora palatset om vi mördar en general åt dem. Vi är tveksamma, men ser inte många alternativ.

Någon fler som spelar CotSQ?

 

[Magnus Seter]

Wizard som scout

Mja, "tillåter" är ett något för starkt ord.

Jag spelar med Dante som spelledare, och hans två grabbar och deras kompis. De har inte så bra koll på saker och ting, och har en otrolig förmåga att ändra sig hela tiden:

Spelare: Jag sparkar upp dörren!
Spelledare: Gör du det?
Spelare: Nej. Jag reser till en annan stad!
Spelledare: Jaha, gör du det?
Spelare: Nej.

Och så vidare in finitum... så till sist är man glad bara de gör nånting vad som helst, för att nått ska hända. Försöker hålla mig borta från att styra för mycket, så att de ska få bestämma själva vad de vill göra. Till saken hör också att krigarna har liten erfarenhet av vad som kan hända i D&D, så de tror att de kan dö av vad som helst. Och då menar jag vad som helst, de är de fegaste krigarna jag sett.

Nu ska Emil (som förlorade sin wizard) köra en Barbarian (passar hans spelstil bättre), och gruppen kommer då att bestå av tre krigartyper och min rogue. Vi får se hur det går.

M.

 

[Netfeed]

Re: Wizard som scout

Nu ska Emil (som förlorade sin wizard) köra en Barbarian (passar hans spelstil bättre), och gruppen kommer då att bestå av tre krigartyper och min rogue. Vi får se hur det går.

tsk tsk, ingen maginisse? det är ju ett måste

//Netfeed, som nu skaffat sig en forumavatar

 

[Magnus Seter]

Övervåningen gick bra

Vi blev kompis med Meepo. Grabbarna vågar inte anfalla nått som rör sig, så det var ingen risk att de skulle gå på Meepo. Det som är jobbigast är att min rogue inte hittat en enda fälla, ja, om inte man räknar att han hela tiden ramlar ner i dem!

Gåtan var krånglig att få tre 11-åringar att resonera sig fram till, men det gick i slutet.

Draken var svår, eftersom alla utom min rogue ville springa därifrån. När Dante sa "det är en drake..." så drog deras fantasi igång i överväxel och missade "...som är stor som en stor katt ungefär", och trodde att de skulle dö om de försökte fånga den.

Det tar tid, än så länge har vi spelat 4 spelkvällar eller nått sånt, så Dante får verkligen valuta för pengarna han la på äventyret.

M.

 

[walium]

Blandad grupp

Hur funkar det egentligen att spela i en såpass åldersmässigt blandad grupp? De tycker inte det är konstigt att spela med en 30-årig "gubbe"? Hur fungerar interaktionen och samarbetet inom gruppen?

 

[Feliath]

Re: Wizard som scout

Oho, upplärning av den unga generationen, eh? Eeexcellent... *Burns*

Nå, det ställer ju onekligen saken i ett annat ljus. Fast spelarna låter misstänkt lika mina, som ligger mellan 17 och 20

Eller nej, förresten, mina spelare har bara rollpersoner som inte litar på varandra och hemlighåller viktiga fakta


/Feliath - har oerhört roligt åt rollpersonernas konversationer

 

[Magnus Seter]

Det går bra

Jag har känt grabbarna sen de var småttingar, och oftast de ser mig mer som en förvuxen själsfrände på nått sätt. Så det går bra.

Det svåraste är att jag måste hålla fingrarna i styr och inte klampa in och säga "så här funkar det!" (jag är spelare alltså). De måste få ta sina egna beslut, hur lång tid det än må ta. Ibland försöker jag styra dem, men det är inte ofta.

Grabbarna gör det mesta utan att koordinera saker. Oftast snackas det en massa om vad hemskt som kommer att hända, eller hur coolt det skulle var om utifall att det var så att det fanns en drake i nästa rum och sen springs det omkring en massa runt bordet och så svingar de mycket låtsassvärd.

Och skriker "WOW!" om de får se nån bild från grundreglerna.

När det sker nått, samlas alla spelarna på samma ställe och sen gör de ungefär samma sak som de andra gör.

Oerhört roligt, men också ganska frustrerande.



M.