Berätta gärna mer om OpenQuest, om vad du tycker är bra med det, med en länk eller så.
Ok, då får jag bli lite teknisk om det går bra? Jag har för mig att OQ utgår från standard-BRP:s SRD, så du har de sju grundegenskaperna, HP, DB etc. Det har liksom Mythras Hero Points, vilket jag upplever är ett måste i ett såpass dödligt system som BRP. OQ är dock lite mer restriktivt med dem, där Mythras förnyar sina efter varje session så är de engångsbruk i OQ, och man får nya genom att klara av äventyr, vara heroisk eller rollspela väl etc, vilket jag föredrar. Ett stort plus med OQ är att det försöker reducera ”skill bloat”, så du har t ex Athletics som inbegriper hoppa, klättra, lyfta etc, Deception som täcker smyga/gömma sig men även ficktjuveri. Kanske lite ospecifikt men ju färre färdigheter som RP måste vara bra på desto bättre. Mythras delar upp det lite mer här.
När det gäller BRP så är stridssystemet alltid en springande punkt för mig, återigen eftersom det är så dödligt. Att reglera liv och död på ett sätt att det blir både realistiskt, kul och spelbart blir här avgörande. Sedan DoD Expert har jag ansett att kroppsdelsträffar är ett måste ( vilket Mythras har), men på sistone har jag börjat känna att det blir lite väl mycket administration för mig som SL att hålla reda på 7 bitar HP och rustning för varje vätte som spelarna ska hacka ner. OQ2 har Major Wounds (en träff som tar halva dina normala HP i ett slag leder till en specifik, och ofta utslagsgivande kroppsskada). Det tycker jag är både dramatiskt och adekvat realistiskt. Här börjar OQ2 och 3 avvika på ett sätt som jag inte tycker är till fördel för den senare. Man har tagit bort Major Wounds i 3:an, så för att besegra motståndare måste man alltså ta ner dem till sista HP:t, mer som i D&D. Legolas kan alltså inte längre one-shotta den där orchen i halsen, utan blir tvungen att skjuta honom i armen och benet först. Det tycker jag är en riktig narratologisk supermiss. En annan stridsgrej som ändrats är att vapen inte längre har storlekskategori, vilket i 2:an styr vad du kan parera med dem. I 3:an är det ingen skillnad om du parerar en tvåhandsyxa med en dolk eller sköld, och det tycker jag är en brist.
Något annat jag stör mig på i 3:an är att du inte kan överstiga 100% i en färdighet, medan det i tvåan tvärtom fortfarande är möjligt. Det här förstår jag inte alls. Med högre färdighet kan man ju klara av sådant som är nästintill omöjligt (med större negativa modifikationer) för vanliga dödliga, och precis så ska det väl vara i en spelvärld?
Det finns flera saker som ändrats till det sämre enligt mig, men ovanstående kanske räcker som jämförelse. I slutändan handlar det om vilken sorts berättelse som reglerna understödjer. Jag brukar säga att allt som är realistiskt behöver inte vara med, men allt som är med ska vara realistiskt (om man bortser från magi och dylikt). Jag börjar också tröttna på spel som stannar upp för mycket så fort det blir strid, så det kanske stämmer som de säger att less verkligen är more.
Till min extrema besvikelse verkar man ha skrubbat 2nd Edition från internet, jag kan i alla fall inte hitta en länk som funkar. Jag har Basic-varianten som pdf, som var gratis då den var tillgänglig, och skickar gärna över den till den som är nyfiken.
