Orchisk begravning?

[Franz]

I äventyret jag skriver till Drakar och Demoner kommer rollpersonerna få möjligheten att utföra en traditionell orchisk begravinng då de på ett värdigt sätt (enligt orchernas traditioner) måste begrava ett antal döda orchkroppar. Jag funderar nu på hur en värdig traditionell orchisk begravning kan tänkas se ut.

Jag tänker mig att man ska skänka de döda gåvor, helst vapen, som de kan få med sig i dödsriket. Kanske även ett offer av något slag görs. Kanske alla deltagare vrålar högt med alla lungors kraft vid något tillfälle för att sätta skräck i de andra döda när deras kamrat anländer till dödsriker. Men vad mer? Vad för slags andra ritualer kan förekomma?

 

[Gurgeh]

Jag är säkert fördomsfull mot orcher, men jag kan tänka mig att begravningsriten involverar kannibalism, där den fallna krigarens styrka ska föras över till hens fränder, och att detta ses som något sunt och naturligt. De närvarande orcherna förväntar sig att rollpersonerna ska bli glada när de får vara med och smaka.

 

[Rymdhamster]

Oj, mycket beror på vad man tänker sig att orchers sammhällen ser ut.

Jag gillar att istället för gravgåvor så delas de dödas tillhörigheter ut bland övriga klanmedlemmar. Möjligen som någon slags rituell byteshandel där man lämnar något i utbyte mot det man tar, men syftet är att de överlevande kan uppgradera sin utrustning så tanken är att man lämnar något med mycket mindre värde än det man tar.

Om den döde inte hade något av värde sker ändå viss symbolisk byteshandel där man byter till sig struntsaker mot blommor och fina stenar.

Rituell kanibalism - där stammens döda ger styrka åt stammens levande.

Relikinsammling - efter potentiell kanibalism samlas ben och annat ihop och delas ut bland efterlevande släktingar. Alla orcher har en samling ben från döda släktingar och föregångare som känner dels som minnessaker, men också som religösa ikoner som låter bäraren kalla på sina döda släktingars egenskaper.

"Himmelsbegravningar" - jag gillar tanken på fallna krigare hedras genom att deras kroppar läggs ut för uppvisning snarare än att de begravs. Att gräva ner saker är ju att dölja dem. Som om man skämdes för sina döda.

 

[Celledor]

Kropparna ska brännas, benen krossas och askan ligger osm grunden till krigsfärg som målas på föremål eller kroppen för att på så sätt hedras i en sista strid. Antingen som en kamp mellan orcher eller mot fiender.

De dödas tänder gör bra halsband och deras skallar pryder toppen av klanens flaggor.

Men om de döda inte har vunnit ära i sitt liv så ska kropparna skändas och ruttna i solen som varning för de fega och svaga.

 

[Khan]

Jag instämmer i att kropparna ska "användas" på något sätt.

När vi hade orchisk begravning i Sorgeveden för ett tag sedan hade orcherna en totalt osentimental inställning till kropparna, och de hamnade i köket. Men runt ett gigantiskt bål sjöngs sedan strupsång om de dödas mod och hjältedåd, och det flödade både dryck och minnen under hela natten innan begravningen var över framåt småtimmarna.

Bränna kropparna och använda askan känns som en ball grej.

 

[afUttermark]

Kroppen är bara ett kärl för den fria orchiska själen. Man dricker orchdrank och berättar historier om den döde. Man lämnar den döde där hen dog.

 

[Mekanurg]

Jag instämmer i att kropparna ska "användas" på något sätt.

När vi hade orchisk begravning i Sorgeveden för ett tag sedan hade orcherna en totalt osentimental inställning till kropparna, och de hamnade i köket. Men runt ett gigantiskt bål sjöngs sedan strupsång om de dödas mod och hjältedåd, och det flödade både dryck och minnen under hela natten innan begravningen var över framåt småtimmarna.

Bränna kropparna och använda askan känns som en ball grej.

Deyr fé,
deyja frændr,
deyr sjalfr it sama,
ek veit einn,
at aldrei deyr:
dómr um dauðan hvern.

 

[Stämma]

Gästerna får göra anspråk på den dödes ägodelar. Då två eller fler gäster gör anspråk på samma ägodel avgörs tvisten genom tre prov. Först prövas deras kroppsstyrka. De får lyfta en tung sten, den som ej förmår lyfta stenen förlorar tvisten. Om flera klarar prövningen så prövas deras viljestyrka, de får sakta gå över på en kort väg av glödande kol, den som springer eller lämnar vägen i förtid förlorar tvisten. Om flera klarar denna prövning prövas deras kampstyrka: De rustas i härskrud och ges vapen. Den som ger sig eller slås medvetslös eller död förlorar tvisten.
Prövningarna är högljudda historier: Hejarrop, buanden, vadslagningar och kommentarer skallar runt de kämpande.

 

[Franz]

Spännande idéer allihopa! Kannibalism känns typiskt orchiskt. De kroppar som ska begravas är dock över 300 år gamla så där finns nog inte så mycket att mumsa på.

Gillar tanken på att ta tillvara på tänder, ben o.s.v. Så länge sakerna används går det bra för den avlidne i dödsriket, om de slängs drabbas den döde av olyckor i livet efter detta.

 

[God45]

MAN SPRÄTTAR UPP DEM LÄGGER DEM MED ANSIKTENA MOT HIMLEN OCH SEDAN ÄTER MAN DEM TILLSAMMANS MED KORPARNA OCH VARGARNA!!!!!

Rituell kannibalism är så jävla coolt! Korpar och vargar är orchiska djur. Och att man gör det inför himlen är för att visa orchernas blodtörstiga gudar att inte ens köttet kan hålla tillbaks den dödes själ!

Jag tänker att sedan styrper man de av den dödes barn för unga för att överleva själva (man är inte en person hos orcherna innan man kan slåss mot en yxa) och så rituellt ärrar/tatuerar man änklingen/änkan så att de inte kan förneka den döda om de gifter om sig.

 

[God45]

Spännande idéer allihopa! Kannibalism känns typiskt orchiskt. De kroppar som ska begravas är dock över 300 år gamla så där finns nog inte så mycket att mumsa på.

Gillar tanken på att ta tillvara på tänder, ben o.s.v. Så länge sakerna används går det bra för den avlidne i dödsriket, om de slängs drabbas den döde av olyckor i livet efter detta.

Dammit, inget av mina förslag funkar med gamla kroppar… Hmmm..

Man gör vapen av deras ben och slår ihjäl en av den dödes fiender med dem. Vet man inte vem deras individuella fiender var slår man ihjäl en alv.

 

[Gamiel]

Jag har en tendens att tänka på orcher som rommare – med en fokus på militarismen, fascismen, o erövrandet – så jag skulle nog använda mig av någon romersk begravningsmetod som startmall

 

[Rymdhamster]

De kroppar som ska begravas är dock över 300 år gamla så där finns nog inte så mycket att mumsa på.

Gillar tanken på att ta tillvara på tänder, ben o.s.v. Så länge sakerna används går det bra för den avlidne i dödsriket, om de slängs drabbas den döde av olyckor i livet efter detta.

Jag tänker att det kan bli väldigt viktigt att sortera ut benen för var och en av kropparna, och att det kommer bli fajt för alla anser att de störtsta benen tillhör den som de står närmast =D

 

[God45]

Jag har en tendens att tänka på orcher som rommare – med en fokus på militarismen, fascismen, o erövrandet – så jag skulle nog använda mig av någon romersk begravningsmetod som startmall

Oh! Då kan man ha gladiatorspel! Det är kul!

 

[Svarte Faraonen]

Jag har en tendens att tänka på orcher som rommare – med en fokus på militarismen, fascismen, o erövrandet – så jag skulle nog använda mig av någon romersk begravningsmetod som startmall

Ja – det är väl lite sådär att folk direkt kör på saker associerade med icke-europeiska "primitiva" folkgrupper så fort de får prompten att hitta på orchiska seder.

 

[afUttermark]

Jag fortsätter med min tes.
Eftersom döden är så påtaglig i det orchiska samhället. Uppmärksammas den inte alls. När en kropp dör är det som den aldrig funnits. Kroppen slängs på skräphögen, eller vid nödår äts upp.

 

[obak]

Man super tills kroppen försvunnit/ ingen minns vad man gjort av den.
Dagar, veckor eller år senare kan orchiska kroppar mystiskt dyka upp i skafferier, dasstunnor, nåns säng. Ingen känner igen den, eller låtsas inte känna igen den. Eftersom alla vet att man lever vidare så länge nån mins vem man var så är det ett säkert sätt att få problem med odöda om man börjar kalla mystiska lik vid namn. Bättre då att skylla på att de bakfalska alverna har mördat någon och gömt liket här! Krig förklaras såklart mot alla alver, i brist på alver krigar man istället lite med närmaste mäniskobosättning, men först måste den döde såklart begravas! Och det kräver ju en REJÄL fylla!

Orcher gillar även att ta troféer av dräpta fiender, så dom skall komma ihåg dem och kräva deras underkastelse i dödsriket, som hans tjänare.

Orchiska schamaner klär sig ben från sina föregångare, och pratar med benen. Men schamaner är ju mäktiga och existerar på randen mellan liv och död, så dom vet ju vad dom håller på med, även om det innebär att dom hör röster i huvudet ibland. Men det ingår ju i jobbeskrivningen.

Orcher ogillar odöda, saker skall ligga stilla efter att man dödat dom. Gör dom inte det är det nog bäst att springa en bit bort och kasta stenar och fula ord på dom och se om dom lägger sig ned igen.

Speciellt spöken är läskiga, alla orcher vet att "Om den blöder kan man döda den", spöken blöder inte. Enligt orchisk logik är därför allt som inte blöder spöken.

Kvinnor blöder onödigt mycket, fastän man inte ens slagit dem, därför måste dom vara svagare. Orchiska män som ofta blöder näsblod anses vara fjolliga och behöva lite extra mycket stryk så dom tuffar till sig.

Orcher gillar eld, större desto bättre.

 

[Gerkub]

Ja – det är väl lite sådär att folk direkt kör på saker associerade med icke-europeiska "primitiva" folkgrupper så fort de får prompten att hitta på orchiska seder.

Jag vill lite att orcer ska vara närmast icke-mänskliga, obegripliga för oss människor, lite som nåt sorts väsen. Såklart associeras dom till krig, kanske är dom lite som bergsrå fast för krig istället för berg. Krig är också väldigt mänskligt så det kanske inte är helt långsökt om några av dem tagit efter mänskliga seder men med en icke-mänsklig twist? Men om man använder det tänker jag att det ska vara nåt märkligt i deras ceremonier som man som människa inte fattar helt.

Med det sagt var det inte helt lätt att komma på vad det skulle kunna va. Jag får upp klassiska bilder i huvudet av eldar som brinner i en gigantisk grotta i ett berg. Man kanske inte måste slå knut på sig själv för att hitta på nåt riktigt sjukt. Det kanske inte behöver vara svårare än ett begravningsbål. En ovanlig tystnad sänker sig över de församlade. Som på en given signal brister alla ut i ett vrål. Waaaaaagh!

 

[Dilandau]

Jag föreställer mig att orchernas begravningar är finstämda och lugna. Deras liv är våld och strapatser, men i döden får de vila. Begravningarna präglas av sång och rituellt berättande om den döde. Man hyllar den som ”klarade det hela vägen”.
Klarar inte alla det hela vägen fram till döden? ”Jo alla orcher gör det, men få andra”

 

[Dilandau]

Jag föreställer mig att orchernas begravningar är finstämda och lugna. Deras liv är våld och strapatser, men i döden får de vila. Begravningarna präglas av sång och rituellt berättande om den döde. Man hyllar den som ”klarade det hela vägen”.
Klarar inte alla det hela vägen fram till döden? ”Jo alla orcher gör det, men få andra”

Begravningen tar plats där personen dog (ofta på ett slagfält) eller så nära man kan komma. Det är inte så viktigt att kroppen är med, men det skadar inte. Det är ju ganska vanligt att kroppar saknas eller är omöjliga att hämta.

Ingen jordfästning eller liknande sker. Man lämnar bara kroppen där den föll (säkert av praktiska skäl, ursprungligen, för det kan ju bli väldigt många kroppar som ska begravas samtidigt.) Undantag görs om kroppen ligger mitt i ett orchsamhälle eller i dricksvattnet eller liknande. Då för man bort kroppen lämplig distans.