Nekromanti Ordning och oreda i äventyr

[Gurgeh]

Ett nytt diskussionsämnde som spontant växt till sig sedan jag spelledde senast (Kristalltjuren) och höll på att bli vansinnig efter att ha bläddrat igenom bokjäveln i fem minuter i jakt på information som jag visste fanns någonstans i häftet. Informationen i Kristalltjuren är nämligen väldigt pedagogiskt uppdelad. Först kommer en beskrivning av äventyret, sedan kommer en beskrivning av platserna äventyret utspelar sig på, sedan kommer en beskrivning av spelledarpersoner och slutligen kartor över platserna. Det kan bli lite svårt att hitta.

En mycket vanlig uppdelning i kampanjmoduler och äventyr är just att kartor och spelledarpersoner finns i separata avsnitt i slutet av boken. Är det något som folk uppskattar, eller bara något som spelkonstruktörer fått för sig är pedagogiskt? Jag själv har till slut bestämt mig för att jag föredrar om all information om en viss plats eller händelse ligger på ungefär samma ställe, inklusive kartor och spelledarpersoner. (Undantag naturligtvis om så krävs, till exempel för en person som genomsyrar hela äventyret och inte går att knyta till en viss plats.)

Frågan är alltså: Hur vill ni ha informationen organiserad i äventyr och kampanjmoduler?

/tobias

 

[Rickard]

Gud, det känns som om jag skriver det här överallt.. Jaja.. Bra att ha't på ett ställe nu..

Spelledarpersoner
Är det ett stort äventyr så spelar det ingen roll var man har spelledarpersonerna.. Man får alltid bläddra.. I skuggan av en ros och de två andra äventyren till DoD:s Krilloan har väl runt 25 spelledarpersoner och alla finns att hitta längst bak i boken.. Jag får (fick) alltid bläddra.. Det som dock är bra är de flesta personerna hade bilder på sig, så jag lättare kunde hitta dem.. Westerns scenarior brukar vara suveräna på just detta med bildgalleri över personer.. Feng Shui har i sitt introäventyr spelledarpersonerna i kronologisk ordning efter när de dyker upp.. Det innebär att jag måste bläddra om jag ska använda en tidigarekommande personer vid ett senare tillfälle i scenariot.. Gaah!

Hur har jag löst detta? Tja, jag skriver ut namnen och de stats och karaktärsdrag jag anser mig behöva på ett A4-papper.. Är scenariot kort så får även äventyrsanteckningar plats på en och samma A4.. Jättepraktiskt.. Är det dock längre så använder jag mig av spelledarskärm för att på så sätt få mer plats att ha mina papper på.. För notera att jag använder aldrig informationen på spelledarskärmen, utan jag använder den bara för att sätta upp papper på.. Förbereder jag mig mycket så har jag bilder på alla ledande spelledarpersoner och sedan små korta noter vid dem..

Scenariot
När det gäller själva scenariot så gjorde jag förut som så att jag sammanfattade allting i titlar, typ likt en bok.. Där förde jag in en titel som sade det mesta och fick mig att minnas vad som skulle hända i den "scenen" samt några noteringar, exempelvis varför scenen finns där och/eller vilka personer som finns i den scenen.. Mycket av mina extranoteringar på hur påläst jag är i scenariot.. Det kunde se ut såhär: http://forum.rollspel.nu/download.php?Number=131928

Just det sättet att sammafatta scenarior på snodde jag från rollspelet Deadlands.. Aldrig, aldrig att jag spelleder något direkt av som någon annan har skrivit.. Om jag gör det så är jag otroligt opåläst, vilket brukar leda till att jag drar ut på det hela för att jag improviserar fram helt egna saker.. Det är inte omöjligt att jag bara hinner en halv A4-sida på 70-sidorsäventyr under en spelkväll om jag är kasst påläst..

Det där sättet att sammanfatta förde dock med sig att mina scenarior blev automagiskt linjära.. När jag satte mig ner och funderade igenom det så kom jag på att tankekartor brukar kunna fungera bättre om man vill ha olinjäritet.. Om man har det någorlunda uppspaltat med linjer och inringningar så tappar man dessutom inte bort sig i tankekartan.. Mina sammanfattningar kan numera se ut såhär: http://forum.rollspel.nu/download.php?Number=687560

Sammanfattning
För mig spelar det nog inte så stor roll hur själva scenariot är skrivet eller var all information finns, så länge jag får tillgång till en vettig sammanfattning i form av en mind map med kapiteluppdelning samt bilder på de spelledarpersoner som finns med, så att jag vid bilderna kan skriva ner viktiga saker om dem.. Det är precis så jag har lagt upp mitt Mutantscenario som jag skrev till forumets <A HREF=http://www.rollspel.nu/index.php?option=Articles&task=viewarticle&topid=&artid=2021&Itemid=>mutantscenariotävling</A>..

/Han som ska säga att detta passar hans scenariouppläggningsteknik (en teknik han inte gått in på i detta inlägg) och som mycket väl kan tänka sig att det skiter sig om man spelleder scenarior på ett annat sätt

PS. Ja, just det. Kartor. Livsviktiga. Jag spelleder nästan aldrig utan en detaljerad karta.. Fast hur man använder kartor under en spelomgång kan man ta i ett annat inlägg.. DS.

<font size="1">[edit] Lade dit PS:et..</FONT>

 

[Rising]

Ja, det här är något som gör mig helt galen. Jag fattar inte hur det är tänkt att man ska läsa äventyr! Jag börjar i början, som vilken bok som helst, och plötsligt känns det som att det pratas om något jag inte vet någonting om, dessa delar kan stå längre fram i boken, eller förklaras i någon separat SLP-beskrivning. Man måste typ läsa ett äventyr arton gånger innan man till slut kan läsa dem från början till slut och förstå vad det är man egentligen läser, så att man kan göra anteckningar och mentala anteckningar.

Först och främst: Jag vill ha allt kronologiskt uppställt i längsta möjliga mån. Det betyder att kartor och varelser bör stå beskrivna där man först träffar dem. Platser och personer som kommer följa rollpersonerna hela äventyret igenom, de kan få befinna sig längst bak, så att man enkelt kan bläddra fram dem när som helst (världskarta och SLP-info (inte texten som beskriver dem, men väl deras egenskaper) kan få stå längst bak på det här viset.

Sedan: överskådlighet! Är det något jag hatar med äventyr så är det att man aldrig får någon överskådlighet över det man läser. Jag skulle vilja att alla delar av äventyret började med ett litet synopsis om vad delen skulle handla om, så att man visste ungefär vad man hade att förvänta sig när man väl började läsa. På så vis skulle informationen "hamna på plats" redan vid första läsningen. Om jag vet att Herrgården i slutet på akten kommer att bli anfallen av svartblod, då kommer jag att läsa rumsbeskrivningarna på ett annat sätt, och se dem med två olika sorters ögon. Att däremot först få läsa om rummen och sedan -hej hopp- få läsa att det visst skall komma att bli ett överfall på herrgården, då måste jag gå tillbaka och läsa rumsbeskrivningarna en gång till. Sådana där saker blir jag helt galen på. Jag blir också galen på spel som bara presenterar spelledarpersonerna en och en, vilket gör att man inte får någon helhetsbild över deras relationer till varandra förrän man läst deras personbeskrivningar flera gånger på raken. Liksom, först läser jag om Fru Snoffsan; "hon är lyckligt förälskad i Herr Snoffs". Åh, då börjar jag se ett lyckligt gift par framför mig. Sedan får jag läsa om Herr Snoffs att han vänstrar med lilla Snoffelina och att alla känner till detta och skrattar åt Snoffsan bakom hennes rygg. Vafan, det förändrar ju hela min bild om Snoffsan. Nu måste jag läsa om hennes beskrivning. Jag föreställer mig att hon kan konfronteras med sanningen och vända sig i vredesmod mot Snoffelina som stulit hennes make. Men, när jag sedan läser om Snoffelina så får jag veta att hon minsann har dåligt samvete över att ha bedragit hennes bästa väninna och att damerna senare i äventyret kommer att ge sig av tillsammans med Herr Snoffs förmögenhet. "Vafan då!" ropar jag, och får läsa om hela äventyret tio ggr till innan jag slutligen får någon helhet om hur det egentligen står till.

En annan sak jag hatar: Dunklifierandet. Att försöka beskriva saker så att det viktigaste framgår så dåligt som möjligt. Det här är gamla äventyrsspel världsmästare på: Man läser en rumsbeskrivning som handlar om bord och tapeter och sån skit, och så i slutet av beskrivningen så står det om vilka personer som befinner sig i rummet! Det är ju det första man borde lägga märke till! Och bara en sådan sak som att om rollpersonerna för oljud i en del av en grotta så är det helt omöjligt att få reda på vilka varelser som kan hör aljudet och ta sig till rummet för att se vad som försiggår. Ibland måste man läsa igenom 5-6 olika rumsbeskrivningar innan man har det klart för sig.

Jag skulle faktiskt föredra om varelserna var utsatta på kartan, direkt. Typ vita och svarta numrerade prickar. Vita för dagtid, och svarta för nattetid. "Ahaa, i det här rummet står 4, 5 och 6. Eftersom det är kväll så kan man nog också säga att person nr. 8 är på väg hit från matsalen." Något i den stilen, bara så att jag redan vid kartan kan få någon sorts överblick om var vakterna egentligen står posterade och hur de bör förflytta sig om det exempelvis uppstår bråk och rabalder vid portarna.

Förresten så tycker jag att alla äventyr bör ha ett äventyrssynopsis som går igenom hela handlingen i kortfattade ordalag. Äventyr verkar vara skrivna för att man ska bli överraskad som läsare, och det begriper inte jag. "Aha!? Var det han som var förrädaren!" osv. Sånt vill jag veta redan från början. Det är ju inte skönliteratur.

Äh, jag hatar officiella äventyr egentligen.

 

[Gurgeh]

Att försöka beskriva saker så att det viktigaste framgår så dåligt som möjligt. Det här är gamla äventyrsspel världsmästare på: Man läser en rumsbeskrivning som handlar om bord och tapeter och sån skit, och så i slutet av beskrivningen så står det om vilka personer som befinner sig i rummet!

Åh, det minns jag. Speciellt dumt blev det när man knappt brydde sig om att läsa äventyret innan, utan bara litade på de färdiga texterna:

"Ni kommer in i ett 5*5 meter stort rum med stenväggar. Till höger finns en trädörr och rakt fram fortsätter en svart korridor. På vänster hand står ett träbord och fyra stolar. Golvet är täckt av halm och på det ligger en björnfäll med diamanter istället för ögon ... ojsan, det står visst en eldsprutande drake mitt i rummet också!"

/tobias

 

[DODswe4]

"Ni kommer in i ett 5*5 meter stort rum med stenväggar. Till höger finns en trädörr och rakt fram fortsätter en svart korridor. På vänster hand står ett träbord och fyra stolar. Golvet är täckt av halm och på det ligger en björnfäll med diamanter istället för ögon ... ojsan, det står visst en eldsprutande drake mitt i rummet också!"

säker på att det inte hade någon överskrift som typ Draken i rummer med björnfäll eller Draken i rummer med diamant ögon i björnfällen. eller Hur i "pip" fick vi in en drake i ett rum på 5*5m?

 

[DODswe4]

Varför inte ha det på båda ställena? jag menar du kanske vill ha alla slp på samma plats, men samtidigt ha dom nära till hands när du tittar på beskrivningen om platsen.

det är i alla fall så jag vill ha det.

 

[Gurgeh]

säker på att det inte hade någon överskrift som typ Draken i rummer med björnfäll eller Draken i rummer med diamant ögon i björnfällen. eller Hur i "pip" fick vi in en drake i ett rum på 5*5m?

Exemplet ska inte tas på allvar eftersom jag just hittade på det. Rubriken hade antagligen varit något i stil med "Rum 15. Vaktrum"

/tobias

 

[PAX]

Vadå ordning och reda?

Någon jävla utmaning ska det väl vara att läsa och förbereda ett äventyr!

Bäst blir det naturligtvis när tryckfelsnisse är framme och lyckas missa att trycka det mest väsentliga i hela äventyret.

Ordning och reda... Pfff.... mutter mutter mutter....

 

[DODswe4]

"Rum 15. Vaktrum"

Utan drake?

Jo jag vet, men vanligt viss finns det en rubruk som säger lite mer, dessutom i ett vaktrum kan man nästan räckna ut att det finns en vakt av något slag, om inte rubruken var tomt vaktrum så klart.

 

[Gurgeh]

Jo jag vet, men vanligt viss finns det en rubruk som säger lite mer, dessutom i ett vaktrum kan man nästan räckna ut att det finns en vakt av något slag, om inte rubruken var tomt vaktrum så klart.

Men sluta snöa in dig på exemplet! Poängen var att rummen beskrevs så som de såg ut utan invånare och först sedan beskrevs vilka varelser som fanns där. Det är hur som helst en akademisk fråga eftersom äventyrens platsbeskrivningar inte ser ut på det sättet längre.

/tobias

 

[Brunalven]

När jag hade skrivit klart äventyret Vattnaskymmel till DOD6 lade jag ut en omröstning på riotminds forum om hur forumisterna ville ha upplägget på SLPs. Resultatet blev att cirka 50 % ville ha allt om SLPn där de först påträffade personen, resterande 50 % ville ha ett separat SLP-kapitel i slutet. Att tillgodose alla i hur upplägget av ett äventyr ska vara är en omöjlighet om ni frågar mig.

 

[DODswe4]

Om man inte gör båda sakerna, visst det blir mera papper, men det går aldeles utmärkt att sätta slp där den först påträffas, samt i en egen slp del.

 

[Rising]

Jag tycker SLP-beskrivningen kan stå där de påträffas, medan det är praktiskt att ha alla egenskaps- och färdighetsvärden beskrivna i slutet av äventyret. Det man vill läsa, det står där man vill läsa det, och det man vill slå upp, det står där man enklast slår upp det.

Angående rumsbeskrivningar med monster så kan jag dra ett exempel för dig: Nekropolis. Där finns en grännsstuga med ett rum som heter "Kök". Man får en rik förklaring på rummet med all interiör och hela skiten. I slutet står det att det vid köksbordet i mitten sitter en muterad hund (bulldog, om jag inte missminner mig) som blir avbruten i sin middag och tittar på rollpersonerna med stora glosögon sekunderna innan han välter bordet framför sig och öppnar eld mot rollpersonerna.

Den scenen har blivit ofrivilligt skrattretande när jag har spellett den, just eftersom det är så sjukt att rollpersonerna bara tittar sig omkring i lägenheten i godan ro innan de märker att det sitter ett muterat djur (och tillika officer, eller var det björnen i ett av sovrummen som var officer? Nåja) mitt framför dem.

 

[DODswe4]

Jag tycker SLP-beskrivningen kan stå där de påträffas, medan det är praktiskt att ha alla egenskaps- och färdighetsvärden beskrivna i slutet av äventyret. Det man vill läsa, det står där man vill läsa det, och det man vill slå upp, det står där man enklast slår upp det.

Alltså ungefär som jag sa det.

Ja det kan stå så, men det är fel tycker jag. Iof skulle det inte vara fel att ha en inledning som det sas av någon annan i denna tråd. Det låter faktiskt ganska komiskt det du berättar.

 

[Johan K]

Hur vill ni ha informationen organiserad i äventyr och kampanjmoduler?

För min del så skulle jag gjärna vilja ha det ganska linjärt för sl.n.. Alltså att man har nån form av kontunitet & bra hänvisningar genom äventyret, så man slitpper bläddra fram & tillbaka. Sedan så vore det ju bra om man kunde ha alla slp:s i ett & samma kapitell, med hänvisningar i själva äventyret var de kommer in. Även så skulle det vara trevligt med en lös karta som följde med.

 

[Hobert]

Jag föredrar när scenariot har sin del, viktiga platser beskrivs för sig tillsammans med respektive kartor (som en kampanjdel) och SLP:s finns samlade i slutet i den ordning de förväntas göra entré i äventyret.

Jag brukar skriva ner stödord tillsammans med referenser till tryckt text på separata papper. Där klottrar jag också ner kampanjinformation som kan vara till nytta, SLP:s viktiga egenskaper och mer framträdande drag och annat av intresse.

För att hålla ordning på info som finns i böcker, häften eller utskriven text brukar jag fästa gem på sidorna, vika kanter, stryka under och highlighta.

Det har fungerat bra för mig i alla fall, under de äventyr jag har spellett.

 

[Hobert]

Även så skulle det vara trevligt med en lös karta som följde med.

Håller med! En snygg karta har man stor användning av som SL. Speciellt om den är gjord för att kunna delas ut till spelare (eller avtäcka för spelarna, bit för bit).

Sedan får det gärna finnas en "SL-version" av kartan i äventyret, med information som är hemlig för spelarna på.

Hand-outs är över huvud taget väldigt stämningshöjande tycker jag. Det är ju hur mysigt som helst att ha en lapp att fippla med

 

[Krille]

Jag föredrar att ha platser på en plats, kartor på en plats, personer på en plats, et cetera. Grejen är ju det att jag spelar inte linjärt och mina spelledarpersoner springer omkring som tettingar. Det innebär att jag faktiskt aldrig kan förutse att en viss spelledarperson finns i biblioteket i herrgården, andra dagen efter att rollpersonerna har träffat den mystiske mannen på värdshuset. Kronologisk ordning är därför bara förvirrande för mig, och geografisk ordning likaså.

 

[Brunalven]

Låter ungefär som den kompromiss jag valde. Beskrivning där man möter SLPn och sedan beskrivning och värden i ett SLP-appendix i slutet. Lite upprepning, men ändå praktiskt. De SLPs som bara förekommer på ett ställe och inte kommer att följa med i handlingen har även sina värden i äventyret där de påträffas och tas inte upp i SLP-appendixet.

 

[DODswe4]

De SLPs som bara förekommer på ett ställe och inte kommer att följa med i handlingen har även sina värden i äventyret där de påträffas och tas inte upp i SLP-appendixet.

Fast det kanske de borde. Om de nu mot all förmodan flyttar på SLPn (RPna alltså). Sen kan det vara jobbigt att hela tiden behöva gått tillbacka och leta rätt på killen/tjejen/saken som man nu vill snacka med.