Nekromanti Ordpolisen

[Lindenius]

Det handlar inte om det

Tja, ger man sig in i högskolestudier så träder man in i en annan värld med andra regler. Så jag accepterar att språket på högre utbildningar är annorlunda, mer avancerat om du så vill. Men jag är inte lika säker på att jag är villig att låta samma språk smyga sin in i andra delar av samhället där det inte hör hemma.

Nja, alltså det handlar inte om det. Det handlar snarare om offantligt dålig satsbyggnad, meningsbyggnad, kommatering, stavning och allt i en enda röra.

Du har rätt så till vida att problemet ofta kommer ifrån ovanan att hantera akademiskt mumbojumbo i sitt skrivspråk, men det kombineras dessutom av stress, slarv, ointresse och kanske tråkigast av allt – en större vilja att ”knäcka uppgiften” snarare än att förstå den. Det sistnämnda leder ofta till att man försöker tillgrpa ord som man inte behärskar och ej heller behöver använda i tron att läraren skall godkänna uppgiften.

Jag ger exempel på hur det kan se ut (och tar ett mer bekant ämne för att inte skrämma bort folk)

Rollspel är ett hobby tidsfördriv. Som ibland utövas av så kallad rollspelare aktivisten. Hobbyn har funnits, i över femton år. (Referens) Och man kan dela upp utövarena i tre kategorer:

Men språkforskarna är väl ändå en rätt liten del av den totala mängden akademiker?

Öhhh… 1% typ.

//erik. överdriver inte.

 

[walium]

Re: Det handlar inte om det

"Nja, alltså det handlar inte om det. Det handlar snarare om offantligt dålig satsbyggnad, meningsbyggnad, kommatering, stavning och allt i en enda röra."

Jag har alltså inga invändningar mot att det ställs högre krav på de språkliga kunskaperna hos högskolestudenter.

Men lite OT rent allmänt när det gäller högskolor och universitet. Det verkar ställas rätt mycket högre krav på elever än på lärare. Vilket emellanåt blir extra parodiskt på lärarutbildningen, en kurs kan handla om värdet i olika pedagogiska grepp, medan nästa kurs leds av lärare som utan några som helst problem bryter mot alla de regler som vi just fått lära oss att vi måste följa. Jaja, thats Academia for you.

 

[Selly]

Ny rubrik.

”Inte på ett forum, och inte om det är tal om så enkla saker som särskrivningar.”

Nå, nu skrev jag ju inte att man kan ”skriva inlägg som enbart syftar till att anmärka på stavfel utan att vara elitistwannabe”. Jag skrev bara att man kunde vara för proper stavning (vilket torde sträcka sig ungefär till att tänka saker tyst för sig själv, men inte att skriva inlägg om det). Ett ganska menlöst uttalande förvisso, men jag skrev ju att det var blandade reaktioner. Jag hänvisar i övrigt till mitt första inlägg i den här tråden; jag tycker inte heller om rena uppläxningsinlägg. Utom när det rör folk som bevisligen kan bättre, men latar sig.

”Då är långa meningar och långa, svåra ord lika illa, men sådana klagas det aldrig på. (Eftersom de ju hör till det naturliga uttryckssättet för den nya överklassen)”

Visst, men vad som är ”svårt” är ju subjektivt. Om jag inte finner något av orden i en text varandes särskilt svårt så kommer det inte bli hackigt när jag läser texten. Jag tycker inte om folk som skriver på akademikersvenska och verkligen anstränger sig för att deras texter skall vara så svårförstådda som möjligt (och det vet jag att du inte heller gör), men jag tror vi har ganska få sådana på det här forumet. Att man skriver på ett visst sätt för att man råkar vara språkligt bildad är en helt annan sak. Precis som man bör skilja på när invandrare och dyslektiker skriver illa och när latmaskar gör det.

”Ja. Jag skojar nästan alltid när jag uttalar mig om hur världen borde vara.”

Det visste jag alltså. Såhär i efterhand inser jag att mitt påstående kan ses som en insinuation om att du inte alls insåg ironin, men det var alltså inte avsikten.

”Inte nu längre!”

Fram för bättre lärare. Och mer pengar till utbildningsväsendet, mindre i toalettstolen. Men det är en helt annan diskussion (som jag för övrigt helst inte tar, varken här eller annorstädes, ty i den frågan är jag nog för hårt fastkilad i min åsikt för att vara en meningsfull diskussionsdeltagare).

”Jag vet dyslektiker som inte bryr sig om det de skriver just för att det inte blir så mycket bättre om de verkligen anstränger sig och för att det är värre att få skit om man gjort sitt bästa än om man bara hafsat ihop något.”

Det här vet du redan, men jag vill ändå påpeka att det inte var den sortens lathet jag åsyftade. ’Nuff said, I think.

”Men... framförallt tusen minuspoäng till mig för att jag lät den här skitsaken blommera ut till en så fet tråd.”

Tråden behandlar väl i stort ett ämne som de flesta är rätt less på att diskutera, så egentligen är jag rätt positivt överraskad av att den ännu inte blivit inflammerad. Cheers.

 

[Big Marco]

Re: Bra att man ser skillnad på folk och folk

oftast är det projektledar/säljarnissar med BMW och gåpåig attityd och svag trea i svenska

Hey!? Dra inte alla över en och samma kam nu. ,-)

 

[Nightowl]

Re: Bra att man ser skillnad på folk och folk

öh, jag trodde det var mest folk som skriver svengelska som "infört" särskrivningen i svenskan...

Det var min uppfattning också. Datanissar är bra på det här.

Erik, skrivregler infördes först när läskunnigheten blev allmän och inte bara för eliten, för övrigt

 

[Olle Linge]

Rätta mig om jag har fel... [ANT]

...men jag är tämligen säker på att särskrivning var ett problem långt innan engelskan började influera på allvar.

 

[Nightowl]

Re: Rätta mig om jag har fel... [ANT]

...men jag är tämligen säker på att särskrivning var ett problem långt innan engelskan började influera på allvar.

Faktiskt inte, enligt svensklärarvänner. Folk hade mindre trubbel med just det förr i tiden. Detsamma gäller att kunna välja om man ska använda versal eller inte.

Fast det är ju en ganska ovetenskaplig undersökning - det handlar mer om vad en bunt personer som brukar lära folk stava rätt tycker.

Erik, tror att många fler utan stor skrivvana skriver nuförtiden, tack vara Internet, e-post och SMS, så det är inte så att folk har blivit sämre på skriva i allmänhet, det är bara att de som inte var så där superperfekta väldigt sällan behövde skriva något förr i tiden.

 

[Dewil]

(Ja, jag är en sån där elitistisk jävla borgarbracka som sannolikt hör till de första som ska skjutas när revolutionen kommer. Jag antar att man blir det när man växer upp i en låginkomsttagarfamilj.)

I talspråket använder vi ett ord för tredje person pluralis, nämligen "dom". I skriftspråket finns två ord för detta, nämligen "de" och "dem", vanligen kallat subjektsform ("de går", "de är röda") resp. objektsform ("jag skjutsade dem", "jag målade dem röda"). Denna distinktion som i stort sett bara finns i skriftspråket har många svårt att bemästra och använder därför "dom" även i skriftspråket. Detta är så gott som accepterat i skriftlig svenska i dag, i vart fall inom skönlitteraturen.

Emellertid verkar bruket av "dom" i skriftspråk ha gått tillbaka de senaste åren, till förmån för - "dem"! Ja, i dag är det vanligt att se texter (på webben, alltså, knappast i tryck) där skribenten använder "dem" genomgående. "Sedan gick dem till gallerian, där dem köpte nya skor. Dem var röda."
Detta ordbruk tyder på att skribenten känner till att "dom" inte skrivs som det uttalas, men inte känner till hur det skrivs.

Principiellt tycker jag inte att det finns något försvar för att inte stava ord som de uttalas, så "dom" är i allra högsta grad helt OK att använda om man inte vill krångla med "de" och "dem". Ni som känner er osäkra på hur man skiljer på "de" och "dem" bör alltså använda er av "dom" i stället. Om någon gnäller så säg att flera framstående svenska författare, däribland Jan Guillou, använder "dom".

Ni som prompt vill använda lite mer avancerade ord och former i språket gör bäst i att vara helt säkra på hur de ska användas. Ta er inte vatten över huvudet utan använd det språk ni behärskar. I annat fall riskerar ni att framstå i dålig språklig dager.

Tyvärr är det dock ofta så att de som bäst skulle behöva ta till sig råd och synpunkter om språket inte ens förstår vad man vill få fram...

Dewil

 

[Saxifrage]

Så här ska det vara:

Naturligtvis var det ett avsiktligt stilgrepp. Det heter förstås "misselvapen" (ej att förväxla med "missilvapen") om man skriver ihop det. I det här fallet handlar det dock om ett uttryck av samma klass som "Ente Älv", "Bacci Wapen" eller dylikt. "Missle vapen" liksom. Ungefär som "Svea Livgarde" eller "Skara trumpetare".

Sådär, då var det utrett. Lägg genast ner vapnen och sluta gruffa om språkligheter ni inte förstår er på.