Nekromanti [Oskrivna blad] Äventyr på mars
- Thread starter terje
- Start date
terje
xenomorf mystiker
Femte spelmötet
Innan spelmötet uppdaterade vi våra rollpersoner. Tyvärr har jag dåliga anteckningar men David köpte resursen Ljusets bärare (alltså att han bär på Ljusets barn inom sig) till Ludo. Terje sålde Marias resurs charlatan och köpte istället resursen profet.
27. Palatsvakten förde Maria till storkonungens tronsal varpå alla tjänare och hovfolk, och musiker och dansare lämnade de båda ensamma. Storkonungen, vars anlete doldes bakom en slöja, ställde en del frågor om Marias färd till den heliga klippan och om hon var bekant med ”profeternas man”. Maria var rädd att hon skulle råka illa ut för att ha agiterat mot storkonungen på basaren men svarade sanningsenligt att hon besökt klippan och var bekant med den utvalde. Storkonungen berättade att han stod under inflytande av yttre makter men att han ville befria Mars från dem och att han därför ville att Maria skulle fortsätta att sprida sitt budskap till stadsborna. Storkonungen kunde inte själv bekämpa de yttre makterna, men ett folkligt uppror skulle kanske kunna befria Mars. Lättad och förvånad lämnade Maria tronsalen. Precis som hon steg ut och dörrarna stängdes bakom henne såg hon hur storkonungen sjönk ihop utmattad på sin tron. Vad hon inte såg var hur storkonungen sittande i sin utomvärldsliga kammare bakom jadeportarna släppte kontrollen över kroppen på tronen och belåtet såg fram mot att snart få en ny marionett.
28. Morgonen efter att överste George McDuff firat sin jaktresa väcks han av ett brak när dörren till hans lägenhet slås upp och trampet av många grova kängor hörs komma mot hans sovrum. Yrvaken och fortfarande onykter slits han upp ur sängen av brittiska rymdflottans säkerhetstjänst som tar med honom till en förhörslokal där de ställer frågor om varför han besökte den ockuperade oasbyn, hur det kommer sig att han kommit över hemligstämplade handlingar rörande den operationen och huruvida han har kontakter med den marsianska motståndsrörelsen. Han hotas med krigsrätt, avsked ur flottan och i värsta fall avrättning för högförräderi. Omskakad får han i slutändan ändå återvända hem, men med en varning att säkerhetstjänsten skall hålla ögonen på honom.
29. Ludo Kesh spenderar en del av resan till Shakarnat med att utforska de krafter han fått genom att bära på Ljusets Barn. Ur djupet av deras enormt omfattande kunskaper finner han en berättelse om hur Ljusets barn ursprungligen levde på en planet bortom Mars bana runt solen, de byggde en storslagen civilisation och färdades bland alla planeterna för att utröna universums hemligheter. Till slut fick de kontakt med väsen från en annan värld, uråldriga medvetanden som längtade efter att återigen ikläda sig kött. Vissa slöt pakter med dessa väsen och fick kunskaper om ting de aldrig drömt om, men när man till slut upptäckte till vilket pris var det nästan för sent. I ett desperat försök att driva bort besökarna förstörde Ljusets barn sin hemvärld, som kom att bli det asteroidbälte som cirkulerar solen utanför Mars bana. De få överlevande bosatte sig i en stad i omloppsbana kring Mars och levde i fred med de inhemska sandbaggarna som byggde vackra städer nere på planetytan. Några av dem som besatts av besökarna hade dock överlevt och återvände för att störta den himmelska fästningen och binda Ljusets barn i dess vrak. Ludo var dock osäker på om detta kom direkt ur Ljusets barns minnen eller om det var något de ville att han skulle tro. Sedan begav han sig ut på en slags astralresa där han med hjälp av Ljusets barn hoppade mellan olika varelsers medvetanden runtom på planeten. Han besökte Maria och talade om att han var på väg mot staden, han försökte med begränsad framgång meddela det samma till översten och kom sedan av en slump att hamna i huvudet på en person i den falske profetens läger i sydväst. Mycket förvånad över att finna en konkurrent till titeln som Kab ar Kabek (hövdingarnas hövding) undersökte han platsen men kom i kontakt med en av Besökarna. Denne gick ögonblickligen till angrepp mot Ljusets barn som Ludo härbärgerade i sitt inre. Innan Ludo knappt han fatta vad som hänt vaknade han i sin egen kropp och fann att allt var tyst och stilla i hans inre som om Ljusets barn aldrig varit där.
30. Efter att ha kommit hem från förhöret söks överste McDuff upp av representanter för den marsianska motståndsrörelsen som hälsade från Gantos Raj (scen 14 och 15). De sade att förhållandena på Mars snart skulle komma att förändras eftersom den stadsbaserade motståndsrörelsen just förenats med ökenstammarna i sydväst (!) och nu utgjorde en kraft mäktig nog att frigöra Mars från brittiskt kolonialstyre. Eftersom de ville undvika ett totalt krig med det brittiska imperiet ville de att översten skulle använda sitt inflytande för att verka för att den brittiska kronan skulle acceptera ett självständigt Mars. Med viss tvekan lovade översten att han skulle göra vad han kunde.
31. Efter att ha flugit med den Vita Guden i dagar och nätter anlände Ludo Kesh och hans sällskap till kanalstädernas huvudstad Shakarnat. När de flög in över byarna och jordbruksmarkerna kring kanalerna väckte de stor uppståndelse och långt innan de nådde fram till stadens murar hade de siktats av utkiksposter. Storkonungens brittiska rådgivare kommenderade ut hundratals venusianska legosoldater, kanonvagnar och fem tungt bestyckade luftskepp för att möta faran. Ludo ombads att gå ned för landning utanför staden och tilläts sedan att ensam och eskorterad av palatsvakten besöka storkonungen i sitt palats. Stadsborna klättrade upp på murar och tak för att få en skymt av vad som hände och vid åsynen av den unga pojken ridandes på den väldiga kritvita sandbaggen vaknade uråldriga myter till liv. När han fördes genom stadens gator upp mot palatset rådde kaos på gatorna med en blandning av upplopp och festival. Ludo höjde sin röst så gott det gick och bad stadens folk att vara lugna eftersom befrielsens stund ännu inte riktigt var kommen. Väl inne i palatset lämnades han ensam med storkonungen som satt hopsjunken på sin tron, dold bakom kåpa och slöja. Med svag stämma talade gestalten på tronen och sade att han länge styrts av Besökarna men att han tillfälligt lyckats tränga undan dem och att han ville att Ludo skulle ta chansen att döda honom. Tvekande gick Ludo upp till tronen med sitt kristallsmycke och stötte det i bröstet på den beslöjade mannen. Plötsligt restes kroppen från tronen som om den lyftes av en yttre kraft och en flammande trädgren trängde ut från den och slog med full kraft in i Ludo. Pojken faller omkull på tronsalens golv och känner hur han allt mer förlorar kontrollen över sin kropp och sina sinnen, hur han trängs undan av Besökarens främmande medvetande. I de mörka djupen av hans inre finner han dock ett ljus som vaknar till liv och med Ljusets barns hjälp tränger han undan Besökaren och slungar en våg av energi in i kristallsmycket som fortfarande sitter i bröstet på den beslöjade gestalten. Kroppen på tronen sjunker ned igen, slutgiltigt död, och Ludo står ensam i tronsalen.
32. Samma morgon som Ludo anlände till Shakarnat hade Maria begett sig ut på gatorna för att predika om den nya eran som snart skall komma och överste McDuff hade kallat sina tre trogna jaktkamrater till sig för att diskutera problemen i den brittiska närvaron på Mars. När euforin över den Vita Gudens ankomst spred sig som en löpeld genom staden gick översten ut för att se vad som stod på och träffade Maria som meddelade att överstens tjänare Ludo var i livet och just hade anlänt till staden. De båda gav sig av mot palatset förklädda i enkla marsianska kläder eftersom en aggressiv antibrittisk stämning härskade bland folket på gatorna. Vid palatset hörde de storkonungens offentliga talare meddela att George McDuff och Eugenia Maria McDuff önskades för audiens. Efter att ha förkastat idén att fly från staden gav de sig till känna och fördes in i palatset där de möttes av Ludo som så snart de var i enrum förklarade det något komplicerade läget. Med hjälp av Ljusets barns mentala krafter hade han tillfälligt kontrollerat några byråkrater och en läkare som kunnat konstatera att storkonungen avlidit för någon dag sedan och att Ludo var den rättmättiga arvtagaren till tronen. Ludo meddelade översten att han måste säga upp sig som tjänare, men att han kunde erbjuda både översten och Maria jobb med att försöka få bukt med den situation de nu befann sig i.
Innan spelmötet uppdaterade vi våra rollpersoner. Tyvärr har jag dåliga anteckningar men David köpte resursen Ljusets bärare (alltså att han bär på Ljusets barn inom sig) till Ludo. Terje sålde Marias resurs charlatan och köpte istället resursen profet.
27. Palatsvakten förde Maria till storkonungens tronsal varpå alla tjänare och hovfolk, och musiker och dansare lämnade de båda ensamma. Storkonungen, vars anlete doldes bakom en slöja, ställde en del frågor om Marias färd till den heliga klippan och om hon var bekant med ”profeternas man”. Maria var rädd att hon skulle råka illa ut för att ha agiterat mot storkonungen på basaren men svarade sanningsenligt att hon besökt klippan och var bekant med den utvalde. Storkonungen berättade att han stod under inflytande av yttre makter men att han ville befria Mars från dem och att han därför ville att Maria skulle fortsätta att sprida sitt budskap till stadsborna. Storkonungen kunde inte själv bekämpa de yttre makterna, men ett folkligt uppror skulle kanske kunna befria Mars. Lättad och förvånad lämnade Maria tronsalen. Precis som hon steg ut och dörrarna stängdes bakom henne såg hon hur storkonungen sjönk ihop utmattad på sin tron. Vad hon inte såg var hur storkonungen sittande i sin utomvärldsliga kammare bakom jadeportarna släppte kontrollen över kroppen på tronen och belåtet såg fram mot att snart få en ny marionett.
28. Morgonen efter att överste George McDuff firat sin jaktresa väcks han av ett brak när dörren till hans lägenhet slås upp och trampet av många grova kängor hörs komma mot hans sovrum. Yrvaken och fortfarande onykter slits han upp ur sängen av brittiska rymdflottans säkerhetstjänst som tar med honom till en förhörslokal där de ställer frågor om varför han besökte den ockuperade oasbyn, hur det kommer sig att han kommit över hemligstämplade handlingar rörande den operationen och huruvida han har kontakter med den marsianska motståndsrörelsen. Han hotas med krigsrätt, avsked ur flottan och i värsta fall avrättning för högförräderi. Omskakad får han i slutändan ändå återvända hem, men med en varning att säkerhetstjänsten skall hålla ögonen på honom.
29. Ludo Kesh spenderar en del av resan till Shakarnat med att utforska de krafter han fått genom att bära på Ljusets Barn. Ur djupet av deras enormt omfattande kunskaper finner han en berättelse om hur Ljusets barn ursprungligen levde på en planet bortom Mars bana runt solen, de byggde en storslagen civilisation och färdades bland alla planeterna för att utröna universums hemligheter. Till slut fick de kontakt med väsen från en annan värld, uråldriga medvetanden som längtade efter att återigen ikläda sig kött. Vissa slöt pakter med dessa väsen och fick kunskaper om ting de aldrig drömt om, men när man till slut upptäckte till vilket pris var det nästan för sent. I ett desperat försök att driva bort besökarna förstörde Ljusets barn sin hemvärld, som kom att bli det asteroidbälte som cirkulerar solen utanför Mars bana. De få överlevande bosatte sig i en stad i omloppsbana kring Mars och levde i fred med de inhemska sandbaggarna som byggde vackra städer nere på planetytan. Några av dem som besatts av besökarna hade dock överlevt och återvände för att störta den himmelska fästningen och binda Ljusets barn i dess vrak. Ludo var dock osäker på om detta kom direkt ur Ljusets barns minnen eller om det var något de ville att han skulle tro. Sedan begav han sig ut på en slags astralresa där han med hjälp av Ljusets barn hoppade mellan olika varelsers medvetanden runtom på planeten. Han besökte Maria och talade om att han var på väg mot staden, han försökte med begränsad framgång meddela det samma till översten och kom sedan av en slump att hamna i huvudet på en person i den falske profetens läger i sydväst. Mycket förvånad över att finna en konkurrent till titeln som Kab ar Kabek (hövdingarnas hövding) undersökte han platsen men kom i kontakt med en av Besökarna. Denne gick ögonblickligen till angrepp mot Ljusets barn som Ludo härbärgerade i sitt inre. Innan Ludo knappt han fatta vad som hänt vaknade han i sin egen kropp och fann att allt var tyst och stilla i hans inre som om Ljusets barn aldrig varit där.
30. Efter att ha kommit hem från förhöret söks överste McDuff upp av representanter för den marsianska motståndsrörelsen som hälsade från Gantos Raj (scen 14 och 15). De sade att förhållandena på Mars snart skulle komma att förändras eftersom den stadsbaserade motståndsrörelsen just förenats med ökenstammarna i sydväst (!) och nu utgjorde en kraft mäktig nog att frigöra Mars från brittiskt kolonialstyre. Eftersom de ville undvika ett totalt krig med det brittiska imperiet ville de att översten skulle använda sitt inflytande för att verka för att den brittiska kronan skulle acceptera ett självständigt Mars. Med viss tvekan lovade översten att han skulle göra vad han kunde.
31. Efter att ha flugit med den Vita Guden i dagar och nätter anlände Ludo Kesh och hans sällskap till kanalstädernas huvudstad Shakarnat. När de flög in över byarna och jordbruksmarkerna kring kanalerna väckte de stor uppståndelse och långt innan de nådde fram till stadens murar hade de siktats av utkiksposter. Storkonungens brittiska rådgivare kommenderade ut hundratals venusianska legosoldater, kanonvagnar och fem tungt bestyckade luftskepp för att möta faran. Ludo ombads att gå ned för landning utanför staden och tilläts sedan att ensam och eskorterad av palatsvakten besöka storkonungen i sitt palats. Stadsborna klättrade upp på murar och tak för att få en skymt av vad som hände och vid åsynen av den unga pojken ridandes på den väldiga kritvita sandbaggen vaknade uråldriga myter till liv. När han fördes genom stadens gator upp mot palatset rådde kaos på gatorna med en blandning av upplopp och festival. Ludo höjde sin röst så gott det gick och bad stadens folk att vara lugna eftersom befrielsens stund ännu inte riktigt var kommen. Väl inne i palatset lämnades han ensam med storkonungen som satt hopsjunken på sin tron, dold bakom kåpa och slöja. Med svag stämma talade gestalten på tronen och sade att han länge styrts av Besökarna men att han tillfälligt lyckats tränga undan dem och att han ville att Ludo skulle ta chansen att döda honom. Tvekande gick Ludo upp till tronen med sitt kristallsmycke och stötte det i bröstet på den beslöjade mannen. Plötsligt restes kroppen från tronen som om den lyftes av en yttre kraft och en flammande trädgren trängde ut från den och slog med full kraft in i Ludo. Pojken faller omkull på tronsalens golv och känner hur han allt mer förlorar kontrollen över sin kropp och sina sinnen, hur han trängs undan av Besökarens främmande medvetande. I de mörka djupen av hans inre finner han dock ett ljus som vaknar till liv och med Ljusets barns hjälp tränger han undan Besökaren och slungar en våg av energi in i kristallsmycket som fortfarande sitter i bröstet på den beslöjade gestalten. Kroppen på tronen sjunker ned igen, slutgiltigt död, och Ludo står ensam i tronsalen.
32. Samma morgon som Ludo anlände till Shakarnat hade Maria begett sig ut på gatorna för att predika om den nya eran som snart skall komma och överste McDuff hade kallat sina tre trogna jaktkamrater till sig för att diskutera problemen i den brittiska närvaron på Mars. När euforin över den Vita Gudens ankomst spred sig som en löpeld genom staden gick översten ut för att se vad som stod på och träffade Maria som meddelade att överstens tjänare Ludo var i livet och just hade anlänt till staden. De båda gav sig av mot palatset förklädda i enkla marsianska kläder eftersom en aggressiv antibrittisk stämning härskade bland folket på gatorna. Vid palatset hörde de storkonungens offentliga talare meddela att George McDuff och Eugenia Maria McDuff önskades för audiens. Efter att ha förkastat idén att fly från staden gav de sig till känna och fördes in i palatset där de möttes av Ludo som så snart de var i enrum förklarade det något komplicerade läget. Med hjälp av Ljusets barns mentala krafter hade han tillfälligt kontrollerat några byråkrater och en läkare som kunnat konstatera att storkonungen avlidit för någon dag sedan och att Ludo var den rättmättiga arvtagaren till tronen. Ludo meddelade översten att han måste säga upp sig som tjänare, men att han kunde erbjuda både översten och Maria jobb med att försöka få bukt med den situation de nu befann sig i.
terje
xenomorf mystiker
Slutet, spelpass 6 och 7
Sjätte spelpasset
33. I sydväst har den konkurrerande befriarens armé börjat förflytta sig mot Shakarnat samma morgon som Ludo anlände. Senare samma dag lyfter deras fyra luftskepp anförda av ett gnistrande vitt rymdskepp mot samma mål.
34. Sent om kvällen samma dag som Ludo kom till palatset sitter han och översten och Maria och diskuterar situationen när en palatstjänare plötsligt meddelar att den brittiska konsuln Lord William Morton Clarke anlänt och önskar audiens hos storkonungen. Efter en viss panik tar Ludo mot besöket i tronsalen i sällskap med hans livvakter och schamaner samt Maria och Översten. Lord Morton Clarke kommer i sällskap med en äldre aristokratisk marsiansk kvinna och säger att han hört rykten om att storkonungen avlidit och att han kommit för att själv undersöka hur det ligger till. Eftersom storkonungen uppenbarligen är död så presenterar han damen som prinsessan Virah Humusi, som är storkonungens dotter och den i testamentet utsedda tronarvingen som fram tills nu hållits gömd hos adelshuset Humusi. I enlighet med förbundet mellan den brittiska kronan och kanalstädernas storkonung kommer han att verka för att den lagliga tronföljden upprätthålls. Ludo försöker styrka sin rätt till tronen med dokument som visar att hans mor var en dotter till storkonungen och med argument om att han är den enda möjligheten att undvika inbördeskrig. Översten försöker också få Lord Morton Clarke att inte lägga sig i marsiansk inrikespolitik. Lorden vägrar dock lyssna och lämnar palatset tillsammans med prinsessan för att meddela adeln och prästerskapet om hennes anspråk på tronen.
35. Ludo ger sig med Ljusets barns hjälp av genom etern till den heliga klippan Otrama. Den har grävts fram av sandbaggarna och där det tidigare stack upp en klippa ur sanden är nu en stor kraterliknande grop i vilken ett litet vagt droppformat berg av kristall står. Hela den många hundra huvuden stora skaran av ökenstammarnas krigare har stigit ombord i de stora salarna i klippans inre. Ludo tar kontakt med en person ombord, en krympling vid namn Marna, och överlåter en del av Ljusets barn till honom och med dem kunskapen om hur rymdfarkosten Otrama kan manövreras. Marna tar plats i tronen och väcker liv i den slumrande jätten. Berget av kristall reser sig upp i skyn och svävar i riktning mot huvudstaden Shakarnat.
36. Överste George McDuff beger sig till Shakarnats heliograftorn för att skicka bud till regeringen i London om vad som sker på Mars och rekommendera att man tillfälligt drar tillbaka trupperna för att inte bli indragna i ett krig. Befälhavaren vid heliograftornet, Ashton Gibson, en gammal kamrat till översten, berättar att Lord Morton Clarke beordrat signalstopp och att översten skall arresteras. Anklagelserna mot översten rör inblandning i ett angrepp som för en tid sedan skett mot den brittiska basen på Jupitermånen Io (!). Något paff över de vilda anklagelserna lyckas översten ändå övertyga sin gamle vän att inte gripa honom och att sända meddelandet till Jorden. I konflikten lade David, som spelledde scenen, till faktumet att Gibson ändå meddelade lorden om att budskapet skickats.
37. Mellanscen med tillbakablick till en tidigare punkt i George McDuffs karriär långt innan han blev överste. Under en tid hade han ansvar för att för rymdflottans del överse en arkeologisk utgrävning på Jupiters måne Io. Djupt under de uråldriga ruinerna fann man en kammare som legat orörd i oräkneliga tidevarv. I denna hittades en behållare som innehöll närmast mikroskopiskt små maskiner vars syfte ingen av forskarna lyckades förstå sig på.
38. Natten efter att Ludo anlänt till Shakarnat skakas staden av flera kraftiga explosioner. Lord Morton Clarke skickar in sina tre hundra venusianska legosoldater för att återställa ordningen och gripa terroristerna. Då venusianerna angrips av stadsbefolkningen lyfter Shakarnats fem militära luftskepp som officiellt lyder under storkonungen men vars befäl alla har brittiska ”rådgivare”. Luftskeppen skjuter vilt ned i folkmassorna och fäller bomber mot de platser där stadsbefolkningen byggt barrikader. I brist på egna styrkor i staden ger sig Ludo Kesh ut i etern för att försöka göra något åt luftskeppen. Han lyckas få kontakt med de marsianska befälen och få dem att avbryta beskjutningen av staden. Vissa lyssnar på hans argument, andra besätter han och tvingar till lydnad. De brittiska rådgivarna protesterar och blir dödade. Sedan beordras skeppen att ge eld mot venusianerna för att tvinga dem ut ur staden. När gatustriderna upphört under nattens sista timmar skickar Ludo ut palatsvakterna för att konfiskera adelns villor för att ge tak över huvudet åt de stadsbor som förlorat sina hem till följd av bomber och bränder. Adeln inhyses i palatset.
39. Morgonen efter får överste McDuff bud om att en representant för motståndsrörelsen vill träffa honom. Han beger sig till platsen och lyssnar till vad motståndsmannen har att säga. Denne meddelar att bomberna under natten var deras verk i syfte att provocera fram ett angrepp från britterna inför att den store befriaren skall anlända från sydväst. Han säger också att en brittisk rymdflotta är på väg mot dem. Målet är dock inte längre att befria Mars utan att hindra de gamla gudarna från att vakna. När översten inte förstår vad detta betyder förklarar motståndsmannen att asteroidbältet är resterna av en vacker och fruktbar planet som förintades av de gamla gudarna och att de nu håller på att vakna på nytt och att de kan hota hela solsystemet. För att förhindra detta kan det vara nödvändigt att utplåna allt liv på Mars. Översten blir förvånad och upprörd över de här bisarra påståendena och lämnar platsen.
40. Under dagen försöker Ludo att bygga allianser med adeln och prästerskapet, men de flesta vägrar tala med honom och lämnar staden. Det samma gör den brittiska ambassaden och prinsessan Virah Humusi som tågar ut ur Shakarnat och gör en bas i en by en halv mil från staden. Hela dagen har den vita guden legat utanför palatsets portar och sjungit sin locksång. Vid kvällen anländer fem flygande farkoster från sydväst. Ludo kommenderar ut Shakarnats luftskepp för att möta dem och leder själv motangreppet flygande på den vita guden. En strid utbryter där båda sidornas luftskepp tillintetgörs men det vita rymdskeppet stiger över staden och avfyrar kraftiga blixtar som förångar delar av palatset. Ludo finner sig åter tvungen att bege sig ut i etern för att försöka rädda situationen. Han stiger in i sinnet på en av besättningsmännen ombord på det vita skeppet och stiger fram till dess befälhavare som visar sig vara den kraftiga gestalten som han tidigare sett hälsas som Kab ar Kabek (hövdingarnas hövding) av stammarna i sydväst. Ludo frågar mannen vad han heter, men hans konkurrent svarar bara att Ludo kan kalla honom Kab ar Kabek och kastar sedan en kniv i huvudet på besättningsmannen som Ludo besatt. Ludo gör ett psykiskt angrepp på den falske befriaren men möts av Besökarens närvaro. I kampen dem emellan bryter Ludo in i det eteriska rum där storkonungen sitter. Ludo tvingar tillbaka Besökaren och lyckas uppfatta källan till dess kraft, vilken han känner finns fysiskt belägen under palatset. Nere i tronsalen öppnar Maria de stora jadeportarna bakom tronen och slungas in i samma eteriska rum där hon angriper storkonungen för att hjälpa Ludo. Hon besegras dock och slungas tillbaka till sin kropp där hon finner sig stå framför ett komplext maskineri som tidigare dolts bakom jadeportarna. Maria tvingas fly ur tronsalen när den börjar falla samman då en jättelik maskin tvingar sig upp från under palatset och upp mot himlavalvet. Medan den eteriska kampen pågår närmar sig de sydvästra ökenstammarnas beridna krigare. När solens sista strålar spelar över Shakarnat anländer Otrama och landsätter sina många hundra klankrigare. Britterna kommenderar ut sina venusianska legoknektar. Vid horisonten tornar sandmoln upp sig i alla väderstreck som en förvarning om att öknens alla sandbaggar stormar fram mot staden. Slaget om Mars har börjat.
Sjunde spelpasset
Under spelet tyckte vi att det var kul att väva in alla maktfaktorer i berättelsen, men när vi skulle försöka få till ett slut blev det ganska rörigt att hålla reda på allt. Vi snackade ihop oss om ungefär hur vi ville att våra rollpersoners berättelser skulle sluta, vilka motståndare som kändes viktiga och vilka slutstrider vi villa prioritera.
41. Efter att delar av palatset förångats har översten och palatsvakterna flytt till en närbelägen byggnad och upprättat en stridsledning. Gantos Raj och några tiotal motståndsmän dyker upp och ber att få byta sida. Raj förklarar att motståndsledningen blivit infiltrerad av okända krafter som använt dem som verktyg för sina syften. En stor del av motståndsmännen har vägrat utföra bombdåd mot civila i staden och vill nu ansluta sig till Ludo Kesh som de ser som en rimligare storkonung och Kab ar Kabek. Översten välkomnar dem och sätter dem i arbete med att bemanna artilleriet på stadsmurarna.
42. Maria flyr ut ur det sammanstörtande palatset och finner skydd i källaren på en intilliggande byggnad. Hon kastar sig åter ut i etern för att ge Ludo hjälp i kampen mot besökaren. Den enorma maskin som rest sig ur palatset svävar över staden och avlossar ett slags strålvapen mot Otrama som tar allvarliga skador. Otrama besvarar elden utan att ens göra en skråma på tingesten. Maria stiger upp mot maskinen och formar med sin viljestyrka en klinga ur etern som hon stöter in i den. Ett kort ögonblick tycks tingesten omgiven av en glödande aura likt brinnande trädgrenar. Maskinen kränger till och när Otrama avlossar ännu en ljusblixt kastas den ned mot staden i ett moln av brinnande metall. Maskinen som fungerat som besökarens väg in till denna värld är tillintetgjord och de främmande väsendena når inte längre fram för att påverka Mars öde.
43. Det uråldriga medvetande som regerat som storkonung över Mars kanalstäder i årtusenden känner hur de väsen som han en gång i en avlägsen forntid allierade sig med hastigt försvinner. För att kunna fortsätta sin existens kastar han sig in i kroppen tillhörande de sydvästra stammarnas Kab ar Kabek. Med hjälp av rymdfarkostens strålvapen beskjuter han det redan hårt skadade Otrama som förgås i en explosion vars kraftiga ljussken lyser upp en fjärdedel av planeten och lämnar många av krigarna på slagfältet evigt förblindade. Ludo flyger upp mot rymdskeppet ridande på sin vita sandbagge som hugger in i skeppets hölje med sina klor och river upp ett stort hål. Iklädd storkonungens rustning och bärandes hans svärd hoppar han ombord på skeppet. Storkonungens ande iklädd den falske befriarens kropp reser sig och kommer mot honom svingande en stor sabel. När Ludos klinga skär in i hans motståndares kropp kommer inte en droppe blod och såret sluter sig snabbt. Bara genom att först övertyga skeppets besättning om att han är den äkta Kab ar Kabek som profetiorna förutspått och sedan få den vita guden att gripa tag i motståndaren med en av sina klor lyckas Ludo få övertaget. Med sitt ärvda kristallsmycke fokuserar han Ljusets barns kraft längs svärdsklingan och stöter den i fienden och gör slut på hans mångtusenåriga existens. Kroppen faller ut från rymdskeppet och slår ned i Mars röda sand, efter ett tag samlar sig de många mikroskopiska maskinerna som utgör dess byggstenar och den reser sig förvirrat upp och försvinner ut i öknen.
44. Uppe på stadsmuren kan överste George McDuff se hur den enorma maskinen som rest sig ur palatset störtar brinnande ned mot staden, Otrama försvinner i en explosion som skingrar nattens mörker under närmare en minut och fiendens rymdskepp som tidigare ödelagt delar av staden går ned för en hård landning utanför staden. På slagfältet har Ludos ökenkrigare fått övertaget mot sina bröder från sydväst som plötsligt råkat i stor förvirring. Delar av motståndarna verkar ovilliga att ge sina liv för en förlorad strid och ger sig av från staden. Ett hundratal av dessa beger sig mot den by till vilken den brittiska ambassaden evakuerats, kanske för att plundra den på väg hem. Översten tar med sig Gantos Raj och femtio av dennes mannar ombord en handelspråm för att komma byn till undsättning via kanalen. När de når fram har ökenvildarna redan hunnit sätta delar av byn i brand och dödat några av det fåtal brittiska soldater som lämnats i byn. Ökenrövarnas ledare, en storvuxen figur med yxa och sköld sätter av mot översten ridandes på en dreglande sexbent ödla. Översten sätter av ett skott med sin pålitliga gamla elefantbössa och fäller ödlebesten. Med ett andra skott gör han slut på rövarhövdingen. Demoraliserade av sin ledares snöpliga slut ger sig ökenvildarna av från byn. Medan Gantos Rajs mannar hjälper till att släcka de brinnande husen välkomnas översten av Cyrus Grant (mannen han slog vad med om jaktresan i äventyrets början) som berömmer honom för att ha räddat livet på den brittiska ambassadpersonalen.
45. Epilog. Vid gryningen anländer en flotta brittiska rymdskepp (som varit i Mars omgivning och beordrats dit med heliografbud från Jorden). Britterna accepterar Ludos tillträde som storkonung, delvis till följd av överste McDuffs meddelande till regeringen i London (scen 36) och delvis till följd av stridens resultat. Lord William Morton Clarke ombeds lämna sitt uppdrag som brittisk konsul på Mars och prinsessan Virah Humusi drar tillbaka sina anspråk på tronen. Till ny brittisk ambassadör på Mars utses överste George McDuff. Hans systerdotter Maria blir något av en andlig ledare vid Ludo Kesh hov. När Ludo många årtionden senare lämnar över till en efterträdare som storkonung och Kab ar Kabek inhyser han sig själv och Ljusets barn i kristallsmycket som upphöjs till den marsianske härskarens främsta symbol. I öknens djup börjar sandbaggarna resa väldiga städer.
Vid spelets slut såg rollpersonernas stats ut så här:
Ludo Kesh (David Nordin)
Drivkrafter: Eget liv 2, Vänner 3, Ödets hand 2, Mars frihet 3
Övertygelser: Kab ar Kabek, Impulsiv, Ser något gott i alla
Resurser: Ljusets bärare 3, Kab ar Kabek 4, Smycke 1, Den vita guden 2, Otrama 3
SL-resurser: 4, 4, 2
Överste George McDuff (Therese Larsson)
Drivkrafter: Eget liv 3, Vänner 3, Kämpa och dö med heder 3, Bevisa min vigör 2
Övertygelser: Jag är en ärans man, Rule Britannia
Resurser: Överste i rymdflottan 4, Storviltsjägare 3, Elefantbössa 2, Motståndsrörelsen 1
SL-resurser: 3, 3, 4
Eugenia Maria McDuff (Terje Nordin)
Drivkrafter: Eget liv 3, Vänner 3, Forma framtiden 2, Finna sanningen 4
Övertygelser: Jag är ämnad för något stort, En ny era gryr på Mars, Världen är full av mysterier
Resurser: Medium 4, Profet 3, Morya (tam apa) 2
SL-resurser: 5, 3, 2
SLUT.
Sjätte spelpasset
33. I sydväst har den konkurrerande befriarens armé börjat förflytta sig mot Shakarnat samma morgon som Ludo anlände. Senare samma dag lyfter deras fyra luftskepp anförda av ett gnistrande vitt rymdskepp mot samma mål.
34. Sent om kvällen samma dag som Ludo kom till palatset sitter han och översten och Maria och diskuterar situationen när en palatstjänare plötsligt meddelar att den brittiska konsuln Lord William Morton Clarke anlänt och önskar audiens hos storkonungen. Efter en viss panik tar Ludo mot besöket i tronsalen i sällskap med hans livvakter och schamaner samt Maria och Översten. Lord Morton Clarke kommer i sällskap med en äldre aristokratisk marsiansk kvinna och säger att han hört rykten om att storkonungen avlidit och att han kommit för att själv undersöka hur det ligger till. Eftersom storkonungen uppenbarligen är död så presenterar han damen som prinsessan Virah Humusi, som är storkonungens dotter och den i testamentet utsedda tronarvingen som fram tills nu hållits gömd hos adelshuset Humusi. I enlighet med förbundet mellan den brittiska kronan och kanalstädernas storkonung kommer han att verka för att den lagliga tronföljden upprätthålls. Ludo försöker styrka sin rätt till tronen med dokument som visar att hans mor var en dotter till storkonungen och med argument om att han är den enda möjligheten att undvika inbördeskrig. Översten försöker också få Lord Morton Clarke att inte lägga sig i marsiansk inrikespolitik. Lorden vägrar dock lyssna och lämnar palatset tillsammans med prinsessan för att meddela adeln och prästerskapet om hennes anspråk på tronen.
35. Ludo ger sig med Ljusets barns hjälp av genom etern till den heliga klippan Otrama. Den har grävts fram av sandbaggarna och där det tidigare stack upp en klippa ur sanden är nu en stor kraterliknande grop i vilken ett litet vagt droppformat berg av kristall står. Hela den många hundra huvuden stora skaran av ökenstammarnas krigare har stigit ombord i de stora salarna i klippans inre. Ludo tar kontakt med en person ombord, en krympling vid namn Marna, och överlåter en del av Ljusets barn till honom och med dem kunskapen om hur rymdfarkosten Otrama kan manövreras. Marna tar plats i tronen och väcker liv i den slumrande jätten. Berget av kristall reser sig upp i skyn och svävar i riktning mot huvudstaden Shakarnat.
36. Överste George McDuff beger sig till Shakarnats heliograftorn för att skicka bud till regeringen i London om vad som sker på Mars och rekommendera att man tillfälligt drar tillbaka trupperna för att inte bli indragna i ett krig. Befälhavaren vid heliograftornet, Ashton Gibson, en gammal kamrat till översten, berättar att Lord Morton Clarke beordrat signalstopp och att översten skall arresteras. Anklagelserna mot översten rör inblandning i ett angrepp som för en tid sedan skett mot den brittiska basen på Jupitermånen Io (!). Något paff över de vilda anklagelserna lyckas översten ändå övertyga sin gamle vän att inte gripa honom och att sända meddelandet till Jorden. I konflikten lade David, som spelledde scenen, till faktumet att Gibson ändå meddelade lorden om att budskapet skickats.
37. Mellanscen med tillbakablick till en tidigare punkt i George McDuffs karriär långt innan han blev överste. Under en tid hade han ansvar för att för rymdflottans del överse en arkeologisk utgrävning på Jupiters måne Io. Djupt under de uråldriga ruinerna fann man en kammare som legat orörd i oräkneliga tidevarv. I denna hittades en behållare som innehöll närmast mikroskopiskt små maskiner vars syfte ingen av forskarna lyckades förstå sig på.
38. Natten efter att Ludo anlänt till Shakarnat skakas staden av flera kraftiga explosioner. Lord Morton Clarke skickar in sina tre hundra venusianska legosoldater för att återställa ordningen och gripa terroristerna. Då venusianerna angrips av stadsbefolkningen lyfter Shakarnats fem militära luftskepp som officiellt lyder under storkonungen men vars befäl alla har brittiska ”rådgivare”. Luftskeppen skjuter vilt ned i folkmassorna och fäller bomber mot de platser där stadsbefolkningen byggt barrikader. I brist på egna styrkor i staden ger sig Ludo Kesh ut i etern för att försöka göra något åt luftskeppen. Han lyckas få kontakt med de marsianska befälen och få dem att avbryta beskjutningen av staden. Vissa lyssnar på hans argument, andra besätter han och tvingar till lydnad. De brittiska rådgivarna protesterar och blir dödade. Sedan beordras skeppen att ge eld mot venusianerna för att tvinga dem ut ur staden. När gatustriderna upphört under nattens sista timmar skickar Ludo ut palatsvakterna för att konfiskera adelns villor för att ge tak över huvudet åt de stadsbor som förlorat sina hem till följd av bomber och bränder. Adeln inhyses i palatset.
39. Morgonen efter får överste McDuff bud om att en representant för motståndsrörelsen vill träffa honom. Han beger sig till platsen och lyssnar till vad motståndsmannen har att säga. Denne meddelar att bomberna under natten var deras verk i syfte att provocera fram ett angrepp från britterna inför att den store befriaren skall anlända från sydväst. Han säger också att en brittisk rymdflotta är på väg mot dem. Målet är dock inte längre att befria Mars utan att hindra de gamla gudarna från att vakna. När översten inte förstår vad detta betyder förklarar motståndsmannen att asteroidbältet är resterna av en vacker och fruktbar planet som förintades av de gamla gudarna och att de nu håller på att vakna på nytt och att de kan hota hela solsystemet. För att förhindra detta kan det vara nödvändigt att utplåna allt liv på Mars. Översten blir förvånad och upprörd över de här bisarra påståendena och lämnar platsen.
40. Under dagen försöker Ludo att bygga allianser med adeln och prästerskapet, men de flesta vägrar tala med honom och lämnar staden. Det samma gör den brittiska ambassaden och prinsessan Virah Humusi som tågar ut ur Shakarnat och gör en bas i en by en halv mil från staden. Hela dagen har den vita guden legat utanför palatsets portar och sjungit sin locksång. Vid kvällen anländer fem flygande farkoster från sydväst. Ludo kommenderar ut Shakarnats luftskepp för att möta dem och leder själv motangreppet flygande på den vita guden. En strid utbryter där båda sidornas luftskepp tillintetgörs men det vita rymdskeppet stiger över staden och avfyrar kraftiga blixtar som förångar delar av palatset. Ludo finner sig åter tvungen att bege sig ut i etern för att försöka rädda situationen. Han stiger in i sinnet på en av besättningsmännen ombord på det vita skeppet och stiger fram till dess befälhavare som visar sig vara den kraftiga gestalten som han tidigare sett hälsas som Kab ar Kabek (hövdingarnas hövding) av stammarna i sydväst. Ludo frågar mannen vad han heter, men hans konkurrent svarar bara att Ludo kan kalla honom Kab ar Kabek och kastar sedan en kniv i huvudet på besättningsmannen som Ludo besatt. Ludo gör ett psykiskt angrepp på den falske befriaren men möts av Besökarens närvaro. I kampen dem emellan bryter Ludo in i det eteriska rum där storkonungen sitter. Ludo tvingar tillbaka Besökaren och lyckas uppfatta källan till dess kraft, vilken han känner finns fysiskt belägen under palatset. Nere i tronsalen öppnar Maria de stora jadeportarna bakom tronen och slungas in i samma eteriska rum där hon angriper storkonungen för att hjälpa Ludo. Hon besegras dock och slungas tillbaka till sin kropp där hon finner sig stå framför ett komplext maskineri som tidigare dolts bakom jadeportarna. Maria tvingas fly ur tronsalen när den börjar falla samman då en jättelik maskin tvingar sig upp från under palatset och upp mot himlavalvet. Medan den eteriska kampen pågår närmar sig de sydvästra ökenstammarnas beridna krigare. När solens sista strålar spelar över Shakarnat anländer Otrama och landsätter sina många hundra klankrigare. Britterna kommenderar ut sina venusianska legoknektar. Vid horisonten tornar sandmoln upp sig i alla väderstreck som en förvarning om att öknens alla sandbaggar stormar fram mot staden. Slaget om Mars har börjat.
Sjunde spelpasset
Under spelet tyckte vi att det var kul att väva in alla maktfaktorer i berättelsen, men när vi skulle försöka få till ett slut blev det ganska rörigt att hålla reda på allt. Vi snackade ihop oss om ungefär hur vi ville att våra rollpersoners berättelser skulle sluta, vilka motståndare som kändes viktiga och vilka slutstrider vi villa prioritera.
41. Efter att delar av palatset förångats har översten och palatsvakterna flytt till en närbelägen byggnad och upprättat en stridsledning. Gantos Raj och några tiotal motståndsmän dyker upp och ber att få byta sida. Raj förklarar att motståndsledningen blivit infiltrerad av okända krafter som använt dem som verktyg för sina syften. En stor del av motståndsmännen har vägrat utföra bombdåd mot civila i staden och vill nu ansluta sig till Ludo Kesh som de ser som en rimligare storkonung och Kab ar Kabek. Översten välkomnar dem och sätter dem i arbete med att bemanna artilleriet på stadsmurarna.
42. Maria flyr ut ur det sammanstörtande palatset och finner skydd i källaren på en intilliggande byggnad. Hon kastar sig åter ut i etern för att ge Ludo hjälp i kampen mot besökaren. Den enorma maskin som rest sig ur palatset svävar över staden och avlossar ett slags strålvapen mot Otrama som tar allvarliga skador. Otrama besvarar elden utan att ens göra en skråma på tingesten. Maria stiger upp mot maskinen och formar med sin viljestyrka en klinga ur etern som hon stöter in i den. Ett kort ögonblick tycks tingesten omgiven av en glödande aura likt brinnande trädgrenar. Maskinen kränger till och när Otrama avlossar ännu en ljusblixt kastas den ned mot staden i ett moln av brinnande metall. Maskinen som fungerat som besökarens väg in till denna värld är tillintetgjord och de främmande väsendena når inte längre fram för att påverka Mars öde.
43. Det uråldriga medvetande som regerat som storkonung över Mars kanalstäder i årtusenden känner hur de väsen som han en gång i en avlägsen forntid allierade sig med hastigt försvinner. För att kunna fortsätta sin existens kastar han sig in i kroppen tillhörande de sydvästra stammarnas Kab ar Kabek. Med hjälp av rymdfarkostens strålvapen beskjuter han det redan hårt skadade Otrama som förgås i en explosion vars kraftiga ljussken lyser upp en fjärdedel av planeten och lämnar många av krigarna på slagfältet evigt förblindade. Ludo flyger upp mot rymdskeppet ridande på sin vita sandbagge som hugger in i skeppets hölje med sina klor och river upp ett stort hål. Iklädd storkonungens rustning och bärandes hans svärd hoppar han ombord på skeppet. Storkonungens ande iklädd den falske befriarens kropp reser sig och kommer mot honom svingande en stor sabel. När Ludos klinga skär in i hans motståndares kropp kommer inte en droppe blod och såret sluter sig snabbt. Bara genom att först övertyga skeppets besättning om att han är den äkta Kab ar Kabek som profetiorna förutspått och sedan få den vita guden att gripa tag i motståndaren med en av sina klor lyckas Ludo få övertaget. Med sitt ärvda kristallsmycke fokuserar han Ljusets barns kraft längs svärdsklingan och stöter den i fienden och gör slut på hans mångtusenåriga existens. Kroppen faller ut från rymdskeppet och slår ned i Mars röda sand, efter ett tag samlar sig de många mikroskopiska maskinerna som utgör dess byggstenar och den reser sig förvirrat upp och försvinner ut i öknen.
44. Uppe på stadsmuren kan överste George McDuff se hur den enorma maskinen som rest sig ur palatset störtar brinnande ned mot staden, Otrama försvinner i en explosion som skingrar nattens mörker under närmare en minut och fiendens rymdskepp som tidigare ödelagt delar av staden går ned för en hård landning utanför staden. På slagfältet har Ludos ökenkrigare fått övertaget mot sina bröder från sydväst som plötsligt råkat i stor förvirring. Delar av motståndarna verkar ovilliga att ge sina liv för en förlorad strid och ger sig av från staden. Ett hundratal av dessa beger sig mot den by till vilken den brittiska ambassaden evakuerats, kanske för att plundra den på väg hem. Översten tar med sig Gantos Raj och femtio av dennes mannar ombord en handelspråm för att komma byn till undsättning via kanalen. När de når fram har ökenvildarna redan hunnit sätta delar av byn i brand och dödat några av det fåtal brittiska soldater som lämnats i byn. Ökenrövarnas ledare, en storvuxen figur med yxa och sköld sätter av mot översten ridandes på en dreglande sexbent ödla. Översten sätter av ett skott med sin pålitliga gamla elefantbössa och fäller ödlebesten. Med ett andra skott gör han slut på rövarhövdingen. Demoraliserade av sin ledares snöpliga slut ger sig ökenvildarna av från byn. Medan Gantos Rajs mannar hjälper till att släcka de brinnande husen välkomnas översten av Cyrus Grant (mannen han slog vad med om jaktresan i äventyrets början) som berömmer honom för att ha räddat livet på den brittiska ambassadpersonalen.
45. Epilog. Vid gryningen anländer en flotta brittiska rymdskepp (som varit i Mars omgivning och beordrats dit med heliografbud från Jorden). Britterna accepterar Ludos tillträde som storkonung, delvis till följd av överste McDuffs meddelande till regeringen i London (scen 36) och delvis till följd av stridens resultat. Lord William Morton Clarke ombeds lämna sitt uppdrag som brittisk konsul på Mars och prinsessan Virah Humusi drar tillbaka sina anspråk på tronen. Till ny brittisk ambassadör på Mars utses överste George McDuff. Hans systerdotter Maria blir något av en andlig ledare vid Ludo Kesh hov. När Ludo många årtionden senare lämnar över till en efterträdare som storkonung och Kab ar Kabek inhyser han sig själv och Ljusets barn i kristallsmycket som upphöjs till den marsianske härskarens främsta symbol. I öknens djup börjar sandbaggarna resa väldiga städer.
Vid spelets slut såg rollpersonernas stats ut så här:
Ludo Kesh (David Nordin)
Drivkrafter: Eget liv 2, Vänner 3, Ödets hand 2, Mars frihet 3
Övertygelser: Kab ar Kabek, Impulsiv, Ser något gott i alla
Resurser: Ljusets bärare 3, Kab ar Kabek 4, Smycke 1, Den vita guden 2, Otrama 3
SL-resurser: 4, 4, 2
Överste George McDuff (Therese Larsson)
Drivkrafter: Eget liv 3, Vänner 3, Kämpa och dö med heder 3, Bevisa min vigör 2
Övertygelser: Jag är en ärans man, Rule Britannia
Resurser: Överste i rymdflottan 4, Storviltsjägare 3, Elefantbössa 2, Motståndsrörelsen 1
SL-resurser: 3, 3, 4
Eugenia Maria McDuff (Terje Nordin)
Drivkrafter: Eget liv 3, Vänner 3, Forma framtiden 2, Finna sanningen 4
Övertygelser: Jag är ämnad för något stort, En ny era gryr på Mars, Världen är full av mysterier
Resurser: Medium 4, Profet 3, Morya (tam apa) 2
SL-resurser: 5, 3, 2
SLUT.
terje
xenomorf mystiker
Re: Slutet, spelpass 6 och 7
Kul att du gillade det. Vi hade väldigt roligt själva i vart fall - vilket väl betyder att ditt spel gjorde sitt jobb. Jag håller som bäst på att sälja idén till några vänner som tidigare inte spelat den här typen av rollspel.
När tror du att man kommer att kunna lägga vantarna på spelet i tryckt form?
Kul att du gillade det. Vi hade väldigt roligt själva i vart fall - vilket väl betyder att ditt spel gjorde sitt jobb. Jag håller som bäst på att sälja idén till några vänner som tidigare inte spelat den här typen av rollspel.
När tror du att man kommer att kunna lägga vantarna på spelet i tryckt form?
Re: Slutet, spelpass 6 och 7
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Först inskickad av: Terje</div><div class="ubbcode-body">När tror du att man kommer att kunna lägga vantarna på spelet i tryckt form?</div></div>
Allra senast i Augusti. Jag är djävulskt upptagen, så jag har jobbat väldigt litet på spelet, men om jag inte får klart det innan semestern, så kommer jag att ta mig tiden då.
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Först inskickad av: Terje</div><div class="ubbcode-body">När tror du att man kommer att kunna lägga vantarna på spelet i tryckt form?</div></div>
Allra senast i Augusti. Jag är djävulskt upptagen, så jag har jobbat väldigt litet på spelet, men om jag inte får klart det innan semestern, så kommer jag att ta mig tiden då.
terje
xenomorf mystiker
Låter jättebra! [ANT]
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Först inskickad av: Genesis</div><div class="ubbcode-body">Allra senast i Augusti. Jag är djävulskt upptagen, så jag har jobbat väldigt litet på spelet, men om jag inte får klart det innan semestern, så kommer jag att ta mig tiden då. </div></div>
Kung! Ser fram mot det!
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Först inskickad av: Genesis</div><div class="ubbcode-body">Allra senast i Augusti. Jag är djävulskt upptagen, så jag har jobbat väldigt litet på spelet, men om jag inte får klart det innan semestern, så kommer jag att ta mig tiden då. </div></div>
Kung! Ser fram mot det!