Ospelbara älsklingar

[Bolongo]

Flera nämner Coriolis. Lite synd måste jag säga!

Coriolis kan nog bli av någon gång. När det finns en hel kampanj utgiven, vill säga...

 

[Genesis]

Jag har aldrig fattat Nobilis rykte för ospelbarhet. Jag har gästspelat i Arvids kampanj och för något år sedan spellett en. Det är typ fisktank modell 1A. Hela spelet är ju uppbyggt för detta. Du har ett antal grundläggande filosofier som står i stark kontrast till varandra. Många är varandras direkta motsatser. Sedan har du ett gäng imperatorer som tillhör dessa filosofier, och därmed hamnar i konflikt med varandra. Varje imperator har sedan ett gäng ädlingar som utför dennes ärenden. Plus lite regler som man måste följa och som därmed sätter folk i svåra dilemman. Har man lirat lite fisktank innan så är det både uppenbart hur det ska spelas och dessutom uppbyggt för att stödja spelstilen, som väl ändå är en ganska klassisk och vanlig spelstil.

 

[God45]

jag har aldrig fattat Nobilis rykte för ospelbarhet. Jag har gästspelat i Arvids kampanj och för något år sedan spellett en. Det är typ fisktank modell 1A. Hela spelet är ju uppbyggt för detta. Du har ett antal grundläggande filosofier som står i stark kontrast till varandra. Många är varandras direkta motsatser. Sedan har du ett gäng imperatorer som tillhör dessa filosofier, och därmed hamnar i konflikt med varandra. Varje imperator har sedan ett gäng ädlingar som utför dennes ärenden. Plus lite regler som man måste följa och som därmed sätter folk i svåra dilemman. Har man lirat lite fisktank innan så är det både uppenbart hur det ska spelas och dessutom uppbyggt för att stödja spelstilen, som väl ändå är en ganska klassisk och vanlig spelstil.

Det är inte spelstilen som är problemet. Det är reglerna. De är absolut ogenomskinliga. Jag tror att med en grupp eller spelledare som kan spelet så kan jag lära mig. Men själv med boken har det inte gått.

 

[Genesis]

För mig är det Lacuna Part I: the Creation of the Mystery and the Girl from Blue City. Det vore väl inte så svårt att bara köra ett scenario i spelet, men jag kan inte komma på hur man ska ge spelarna någon sorts agens. Det blir rälsat även om man improviserar, känns det som. Och dessutom har Ron Edwards övertygat mig om att det egentligen handlar om Kalla kriget och att spindelmännen är KGB. Och det vet jag verkligen inte hur jag ska få till.

 

[Genesis]

Det är inte spelstilen som är problemet. Det är reglerna. De är absolut ogenomskinliga. Jag tror att med en grupp eller spelledare som kan spelet så kan jag lära mig. Men själv med boken har det inte gått.

Det är inte vad folk säger i tråden ovan.

Nu har jag bara spellett tredje utgåvan, som är annorlunda, men jag har läst Den stora vita boken och tyckte nog inte att det kändes så svårt, men vi spelade ju inte med de reglerna. Reglerna i tredje utgåvan är hyfsat tydliga, men sjukt plottriga och komplicerade. Jag kapade bort drygt hälften av regelsystemet när vi spelade.

Tredje utgåvan är, förutom detta, klart överlägsen den andra. Reglerna är bättre (men för många), och även spelvärlden är coolare.

 

[God45]

Det är inte vad folk säger i tråden ovan.

Nu har jag bara spellett tredje utgåvan, som är annorlunda, men jag har läst Den stora vita boken och tyckte nog inte att det kändes så svårt, men vi spelade ju inte med de reglerna. Reglerna i tredje utgåvan är hyfsat tydliga, men sjukt plottriga och komplicerade. Jag kapade bort drygt hälften av regelsystemet när vi spelade.

Tredje utgåvan är, förutom detta, klart överlägsen den andra. Reglerna är bättre (men för många), och även spelvärlden är coolare.

Spelar man med andra regler så är det inte ett problem. Men eftersom regelsystemet är ett av de stora dragplåstren som folk snackar om vill jag testa det om jag ska spela spelet.

 

[CapnZapp]

Coriolis kan nog bli av någon gång. När det finns en hel kampanj utgiven, vill säga...

Håller kampanjen klassisk Järnringen-nivå (dvs klassiska färdigskrivna äventyr, inte DIY a la Fria Ligan) är det inte omöjligt jag kommer mig för att modda ett vettigt regelverk för att kunna spelleda den.

Dito för Symbaroum, faktiskt.

 

[Lightshy]

Götterdämerung - Mycket inspirerande setting och illustrationer.
Men jag lyckas aldrig hitta ett regelsystem som jag kan byta ut de hopplösa versioner som redan finns med.
(Sveriges mest bortslösade rollspel)

 

[Christoffer]

För mig är det Lacuna Part I: the Creation of the Mystery and the Girl from Blue City.

Åh ja! Detta är jag ju också! Och jag minns att min hjärna gick sönder sist jag läste det och sen har det nog bara stått i bokhyllan.

 

[Bifur]

Håller kampanjen klassisk Järnringen-nivå (dvs klassiska färdigskrivna äventyr, inte DIY a la Fria Ligan) är det inte omöjligt jag kommer mig för att modda ett vettigt regelverk för att kunna spelleda den.

Hmm, kan tänka mig det samma. Det vill säga när Ikonernas nåd är klar om omdömet är bra nog kanske ändå vår SL kommer loss.

(Törnetronen är faktiskt redan på den nivån. Bara att göra ett hack .)

 

[Bifur]

Götterdämerung - Mycket inspirerande setting och illustrationer.

Håller med. Tyvärr är det inte bara reglerna som brister utan också äventyren. Av det jag läst är de mest ramverk och i övrigt ett virrvar av halvt utarbetade idéer - så det finns inte så mycket att hänga saker och ting på där, tråkigt nog.

 

[Lukas]

Ars magica.
Jag haar varken rätt spelgrupp för det eller klarar att på egen hand lista ut hur jag skulle speleda det med spelare som inte läst regelböckerna.

 

[Lemur]

Kanske Shadow Of The Demon Lord för mig. Det är en riktigt kul d20 system med WFRP-känsla. Varje gång jag nämner det för spelgruppen backar alla långsamt bort från mig. Det kanske är för att spelet har ett så otroligt dåligt namn och ett så fult omslag, jag vet inte.

 

[Henke]

Flera nämner Coriolis. Lite synd måste jag säga!

Säger detsamma. I just det här fallet är jag lyckligt lottad och har iaf fått köra några omgångar Coriolis med min spelgrupp. Samma sak med Oktoberlandet och KULT som också nämns ovan.

 

[Rangertheman]

Jag övervägde också att lägga Coriolis till listan. Krävs sannolikt en färdig Ikonernas nåd och ett hack för mig med.

 

[Max Raven]

Spontant säger jag Paranoia, mest för att det känns som att det kan vara mer passande IRL och jag inte haft en fysisk grupp att spela med på länge. The Magical Land of Yeld kommer med, det har mycket jag gillar men kanske inte nog för att jag ska spelleda.

Bubblare är:
Changeling: The Dreaming, som inte är riktigt sammanhängande formulerat men åker ut för att jag spelat det, men jag har fått det distinkta intrycket att vi aldrig spelade det på rätt sätt.
Tenra Bansho Zero, som jag inte spelat men misstänker att jag kan få ihop en grupp att testa inom snar framtid
Shinobigami, som åker ut på att jag tror det kommer bli spelat och mitt spontana intryck är att det inte är en älskling


Jag har Coriolis (båda utgåvor) i min hylla men gillar inte världen tillräckligt för att köra med existerande system. Det nyare är OK men inte min smak.

 

[krank]

Robotech/Macross som jag köpte i nått infall för att jag älskar animen men sen insåg jag hur mycket jag avskyr allt Kevin Simbieda rört vid . Palladium is forver tainted by the touch of the unholy one.

Jag har "Robotech: The Shadow Chronicles Roleplaying Game" i min hylla just för att jag gillar animen – Macross givetvis i första hand, bastardiseringen Robotech har på sin höjd vagt nostalgivärde. Men i alla fall, jag kommer inte alls överens med Palladiums regelsystem och så, och Shadow Chronicles slog mig som verkligen ett försök att klämma pengar ur licensen.

MEN – jag ska i varje fall vara ärlig och säga att spelet faktiskt har något som många spel saknar – ett ganska okej SL-kapitel där det faktiskt beskrivs, om jag inte minns fel, hur det är tänkt att man ska konstruera äventyr. Så även om Palladium generellt inte är min kopp té* så kan jag i vart fall säga att allt i alla deras böcker inte är skit.

* Även om jag jag när en dröm om att en dag spelleda eller hellre spela Rifts men med ett annat regelsystem

 

[krank]

Jag övervägde också att lägga Coriolis till listan. Krävs sannolikt en färdig Ikonernas nåd och ett hack för mig med.

Jag fick tillfälle att spela (en variant av) första delen för ett tag sedan, annars hade nog Coriolis legat på min lista också. Jag fick dock mersmak, och när kampanjen är färdigutgiven är jag lite sugen på att bygga ett Rotsystem-hack och se om man kan göra något skoj av det.

 

[Ulfgeir]

Mina sådana spela är nog:

Good Society - A Jane Austen rpg. Visst vissa i spelgruppen skulle nog kunna tänka sig att testa en one-shot. Andra skulle få psykbryt av bara idén med spelet. Så skall jag spela det, så får det nog bli ett konventsarrangemang.

Cold Shadows - Vissa andra i gruppen skulle inte gilla settingen med agenter/militärer i nutid. Lite därför jag inte bestämt mig ännu om jag skall backa Twilight 2000 eller inte.

Götterdämmerung - Tja, reglerna lämnar en del övrigt att önska.

Tales from the Loop - Cool setting, men vissa i gruppen skulle ogilla att spela barn. Men vi får se. Här finns i alla fall potential.

 

[Dr_Dängrot]

Jag har "Robotech: The Shadow Chronicles Roleplaying Game" i min hylla just för att jag gillar animen – Macross givetvis i första hand, bastardiseringen Robotech har på sin höjd vagt nostalgivärde. Men i alla fall, jag kommer inte alls överens med Palladiums regelsystem och så, och Shadow Chronicles slog mig som verkligen ett försök att klämma pengar ur licensen.

MEN – jag ska i varje fall vara ärlig och säga att spelet faktiskt har något som många spel saknar – ett ganska okej SL-kapitel där det faktiskt beskrivs, om jag inte minns fel, hur det är tänkt att man ska konstruera äventyr. Så även om Palladium generellt inte är min kopp té* så kan jag i vart fall säga att allt i alla deras böcker inte är skit.

* Även om jag jag när en dröm om att en dag spelleda eller hellre spela Rifts men med ett annat regelsystem

Vet att det finns nån version till Savage worlds system samt att strange machine games tog över licensen ifrån Palladium och utvecklade ett robotech rpg i samarbete med harmony gold.

Tror båda versionerna finns på drivethrurpg